Fuck Speedway

Nya, smala, glädjefyllda, etniska, hårt jobbande, västeuropeiska Polen?

Polsk fotboll är på frammarsch. Det enda nyheter som man brukar höra från polsk fotboll handlar om läktar- och rasistskandaler som försöker förstärka ens bild av polsk fotboll som man fick när man läste ett GOAL-reportage när man var ung och dum runt 2003 om hur dumma, äckliga, rasistiska, tråkiga, våldsamma de polska fansen är. Det måhända kanske (eller nej), men faktum är att själva fotbollen, som inte är speciellt uppskattad i landet bland majoriteten av befolkningen, håller på att utveckla sig till något riktigt intressant.

Runt 2000-talet gick det riktigt bra för polsk fotboll. A-laget kvalificerade sig för bland annat VM 2002 och ungdomslandslagen gick bra i turneringarna, bland annat vann man U-19 EM år 2001. Dock blev det ett Sverigesyndrom av det hela; väldigt få från årskullarna födda 80-85 lyckades slå sig in i A-landslaget, ungefär på samma sätt som det ser ut i det svenska landslaget. Därför valde det polska fotbollsförbundet att för några år sedan lanserada ett par nya supertalanger som skulle ta Polen till nya höjder efter några års misslyckanden på högsta nivå: Tomasz Cywka och Dawid Janczyk. Cywka hamnade i Wigan efter att man tragit i sina kontakter och Janczyk (tänk er en polsk Rooney) i CSKA Moskva efter en lyckat ungdomsslutspel. Idag spelar dom i Derby respektive Beerschot i Belgien och det är bara Janczyk av de bägge som ens är nära speltid med A-landslaget.

Istället är det en väldigt spännande generation på väg framåt som varken har tvingats fram som storstjärnor i ungdomslandslagen eller fått för stora uppgifter i för stora klubbar. Det handlar om ett par som bytt nationalitet (Obraniak, Boenisch, Roger), ett par som fostrats i mindre utländska klubbar och fått roller i laget som passar dom (Salomon, Matuszczyk) och några som stannade kvar i Polen ett par år extra (Kuba, Lewandowski, Jelen). Kort och gott; spelarna har fått ta det lite lugnt och inte blivit stressad av det polska fotbollsförbundet. Man har ett väldigt spännande landslag på gång som ska ledas av nya förbundskaptenen Franciszek Smuda, som förhoppningsvis får lite kontinuitet i det här jobbet då han har haft tio olika tränaruppdrag bara under 2000-talet.

Den misslyckade Janczyk råkar vara en av mina absoluta favoritspelare, men det är andra spelare man kan se fram emot att spana in lite extra när det vankas Polenlandskamper. Malmö FF gjorde ett försök att värva Jelen för några år sedan, men han stack till Auxerre istället. Jag skulle påstå att han är en av Ligue 1:s viktigaste anfallare. En fruktansvärt slitig och hårt jobbande anfallare som dessutom gör sina pytsar. Matuszczyk kom fram till Kölns A-lag ifjol och visade upp riktigt lovande takter och har fortsatt på den vägen. Salomon är utlånad från Brescia till Foggia, varför vet jag inte då han är en väldigt elegant spelare att kolla på. Lewandowski och Kuba gör ett gott jobb i Dortmund och Obraniak är viktig i ett duktig Lille. Målvakterna behöver vi inte gå in på. Polen har alltid minst en målvakt som håller hög europeisk klass och kommer så alltid att ha så länge Legia Warsawas målvaktstränare heter Krzysztof Dowhan och är en av Europas bästa målvakstränare, eller vad sägs om det här målvaktsstallet som Dowhan själv fostrat fram: Mucha (Everton), Boruc (Fiorentina), Fabianski (Arsenal), Szczesny (Arsenal) och Zaluska (Celtic)?

Om jag har glömt någon polsk spelare nu då?

Nä, inte vad jag kan komma på.

Då så.

Eller jo. Den gode Radoslaw. Npower Championships bästa spelare och Polens egen Rasmus Elm (plus fylleskandaler).

Hur det går för Sypniewski nuförtiden? Det är väl nu det är dags för en sån här "Vi vill varnar känsliga tittare för att det kan förekomma bilder som är stötande och jidderijadderi och allt".


/ JH