MK Dons da Italia?

Cisco/Atletico Roma firar uppflyttningen till Serie C1 tillsammans med sina sexton fans (en person som var på bortaläktaren men som såg väldigt icke-Cisco ut inräknad).

Vi har MK Dons i England, vi har Granada 74 CF i Spanien, vi har RB Leipzig i Tyskland, för att ta några exempel. Klubbar som blivit uppköpta och som bytt både namn, arena och till och med stad i Granadas fall. Klubbar som inte gillas för att dom bryter mot fotbollsfansens oskrivna regler. Italienarna, som gillar sin historik och äkthet, inte kan väl dom ha något sånt här lag utan historik och med en ägare som är fullkomligt maktgalen (förutom Palermo)?

Jodå.

Klubben heter Atletico Roma Football Club. Känner du inte igen namnet? Har du hört talas om Lodigiani? Cisco Calcio? Eller kanske främst; Cisco Roma? Det är samma klubb. Klubben har dragits runt av president Ciaccia som en dött kadaver längs marken under hans år i klubben. Han köpte Lodigiani, en klubb med en relativt fin historia som bland annat fostrat Totti och Toni, och satte samman dom med sina egna klubb Cisco Calcio Roma, en amatörklubb i sammanhanget, år 2004. Lodigiani bildades 1972 medan Cisco gjorde det så sent som 1998 och den här klubben, både innan och efter 2004, har bytt namn ett antal gånger och man har spelat på tre-fyra olika arenor. Man spelar just nu på Stadio Flaminio, men har planer på att skaffa sig en ny arena.

Just fansen är ett stort samtalsämne i klubben. Det är inte enkelt att locka fans till en klubb med sådant "dåligt" rykte om sig, men man satsar rätt mycket på att nå ut till folket med fotbollscuper, skolsamarbeten och dylikt. Dessutom var bland annat fansen inblandade i namnbytet i somras från Cisco Roma till Atletico Roma. Man har även bjudit in storlag som Tottenham, Juventus, Milan och Roma för att spela träningsmatcher på klubbens arena och därmed skapa ett intresse och ett snack kring klubben.

Många känner till klubben främst för att Paolo Di Canio spelade här ett par år (då man hette Cisco Roma), men det är inte så att dagens lag bara innehåller Goran Ljubojevic:ar, direkt. Doudou Diaw har varit ordinarie både i Torino och Bari, Fabrizio Romondini höll på att slå igenom i Roma som ung men har mestadels spelat i Serie B efter det, Massimiliano Caputo har ett liknande CV, Laurent Lanteri har spelat för Monaco och Babu var en rätt trevlig bekantskap i Lecce fina Serie A-lag för ett gäng år sedan. Det är dock två spelare som sticker ut lite extra; Roberto Baronio och Mauro Esposito. Bägge två spelade landslagsfotboll för fem år sedan och är knappast lastgamla (32 respektive 31 år). Det visar på ambitioner.

Ambitioner är inte något Atletico Roma saknar. Man har sagt att man ska nå Serie B inom några år och man är på god väg. Man blev uppflyttade till dåvarande Serie C1 efter kvalspel i somras och har börjat den här säsongen med fem vinster och en oavgjord efter sex matcher vilket såklart ger serieledning. Tyvärr går det inte lika bra för Fabrizio Miccolis Ternana, Pisa, Hellas Verona och Como i samma/motsvarande division, men det är en helt annan historia.

/ JH