Den bortglömda finalen

Gerson Magrao mot Enzo Perez, Rävarna mot Studenterna, brassarna mot argentinarna. Vem tog Copan 2009? Bild: Soccerbyives

En av världens största klubblagsfinaler gick av stapeln sig i natt, och den har fått noll, nil, zero, nul uppmärksamhet i svensk media, varför vet egentligen ingen men vi får väl anta att det är därför att svensk media är relativt sunkig. Copa Libertadoresfinalen 2009 innehöll visserligen inte särskilt många stora profiler, eller för den delen enormt stora klubbar, men en final är alltid en final på samma sätt som en pinne alltid är en pinne och därmed känns det lite pinigt att två hobbyskribenter som J&J, som vanligt, måste vara först med att berätta något stort.

Copa Libertadores 2009 var brassarnas år. Hela fem brasilianska lag spelade i åttondelsfinal, fyra av dom gick vidare till kvartsfinal (det femte, Sport Recife, åkte ut mot sina landsmän från Palmeiras) och ytterligare två gick till semifinal. Lite som den engelska dominansen i europeiska CL. Nåväl, i finalen var det match mellan brasilianska Cruzeiro och argentinska Estudiantes, två lag som förövrigt mötte på varandra i gruppspelet. Där blev det målrika matcher, 3-0 till Cruzeiro respektive 4-0 till Estudiantes.

Vilka är då Cruzeiro och Estudiantes? Det är två lag som sitter på varsin stark profil, men i övrigt har rätt slätstrukna lag. I Cruzeiro är Confed cupmittfältaren Ramires fortfarande kvar, trots att han är klar för Benfica. En gänglig mittfältare som är bra åt bägge håll. Bland hans lagkamrater märks mest av den av Dinamo Kiev misshandlade strikern Kleber samt den forna Lyonfloppen Anderson i försvaret. Lagets tränare är Adílson Batista, som gjorde några landskamper för Brasilien men som aldrig testade vingarna i Europa. Estudiantes stjärna är Veron, som trots sina 34 år på nacken fortfarande håller högsta nivå. Bredvid sig hade han tillgång till Copa Libertadores skyttekung Boselli, som för bara ett par år sedan lirade i Malagas reservlag, tillsammans med med forna Palermokeepern Andújar, den gamle supertalangen Gastón Fernández samt Juan Manuel Díaz, som var en av turneringens bättre spelare för sitt Uruguay i ett U-20 VM för några år sedan. Laget hade även lånat in den 36-åriga mittbacken Rolando Schiavi, som vid ungefär Juratiden var Bocas försvarskoloss, bara för de här finalmatcherna.

Historia är jag inte så mycket för i fotbollskretsarna, men det är intressant att skåda att senast Cruzeiro vann Copan var så sent som 1997, medan Studenternas senaste titel kom 1970, då vann man i och för sig tre år på raken. Det skulle även bli historiskt om Estudiantes skulle vinna den här gången, då Juan Ramón Verón, Juan Sebastians far, var den som lyfte pokalen senast för Estudiantes. Skulle hans son få upprepa den bedriften? Svaret på frågan har får ni snart, men det var nära att han ens inte skulle ha fått vara på plats, då han var bara minuter från att gå till MLS förra sommaren, men valde att dra sig ur i sista stund. Nu till det väsentliga; de bägge finalmatcherna.

Första matchen lirades på Estadio Ciudad de La Plata, dvs. Estudiantes hemmaplan. Att säga att det var en jämn match vore att ljuga. Cruzeiros målvakt Fabio var dominant, han plockade ner allting, höll nollan och det var väl lite fördel Cruzeiro i returen trots 0-0, i och med egenskap av hemmaplan. I andra matchen var Cruzeiro ett helt annat lag då man hade publiken i ryggen, och man dominerade första halvlek utan att sätta bollen i mål. Det tog dock bara några minuter in i andra innan den trenden bröts, då Henrique drog till från 25 meter. Bollen touchade en försvarare och Andújar lyckades inte nå bollen. 1-0 inför en fantatisk hemmapublik, som dock tystnades blott fem minuter senare. Matchens gigant, den halvskadade Veron, iscensatte ett vackert anfall som, efter en missad Cruzeirorensning, enkelt kunde tryckas i mål av Gastón Fernández bara någon meter från mållinjen. Cruzeiro tappade nu spelet, blev tjuriga och bjöd in Estudiantes i matchen. Estudiantes utnyttja detta, och satte även ledningsmålet genom skyttekungen Boselli på hörna en kvart från slutet. Glädjescenerna efter målet tydde nästan på att guldet var säkrat, och med tanke på hur spelet hade sett fram mellan kvitterings- och ledningsmålet var det kanske ganska befogat. Matchen slutade 2-1, Estudiantes fick sin efterlängtade titel, Veron fick höja pokalen och turneringens bästa målskytt blev till slut Boselli. Alla argentinare (nåja) var glada och nöjda.

Sådan far, sådan son. Bild: Sportitalia

Notera även att utav de 52 positionerna som fylldes under finalerna (44 startplatser + 8 inhopp), var endast två spelare från något annat land än sin klubbs; Estudiantes två uruguayanare Juan Salgueiro och Juan Manuel Díaz, som bägge fick varsitt 10-minutersinhopp i varsin match. Undra när något liknande skedde på europeisk mark senast? I vilket fall som helst kan man undra varför inte världens bästa Juan Pablo Sorín inte ens fick sitta på bänken för Cruzeiro. För Cruzeiros tränares skull hoppas jag det beror på skada...

/JH