Moskvaderby modell mindre

Bild: toryreformgroup

Moskvaderbyt mellan Lokomotiv och CSKA är inte det största i rysk fotboll, utan det är det mellan nämnda CSKA och Spartak, militärerna mot frihetskämparna. Det är också de två mest framgångsrika lagen i rysk fotbollshistoria, men med alla pengar som kommer fram i österupeisk fotboll är det inte säkert att det är så om tio år, utan då kan likagärna något mindre lag med en sugar daddy var nummer ett i världens största land. Nåväl, imorgon är det Moskvaderby mot Lokomotiv och CSKA, och det ska icke föringras. Under 2000-talet har de här två klubbarna haft duster ändå in i sista omgången om serietiteln, men det här året ser det inte ut att bli exakt så. Räkna dock med ett fullsatt Luzhniki Stadium imorgon klockan 14.00 svensk tid.

Lokomotiv har inte börjat säsongen apuselt, men man hade ändå förväntat sig mer av dom. Man ligger tia när halva säsongen är spelad, och visserligen är det "bara" sju poäng upp till förstaplatsen men det är å andra sidan också nio lag som måste passeras för att de ska ta sig dit. CSKA går vid vinst, samtidigt som rivalerna FK och Spartak inte vinner, upp i serieledning. Inte bara prestige mot Lokomotiv utan även resultat mot Spartak Moskva står på spel imorgon alltså.

I CSKA Moskva kryllar det av namnkunniga spelare, det känns som att många har iallafall hört talas om de flesta spelarna i startelvan. För att nämna några är brasseduon Vagner Love och Daniel Carvalho, supertalangerna Alan Dzagoev och Igor Akineev, bröderna Berezutskiy och serbiska stormvinden Milos Krasic några att ha koll på. Lagets tränare är även han lite speciell; det är den gamla legendaren Zico, som man hämtade från uzbekistanska Bunyodkor rätt så nyligen. Det blir Zicos andra klubb att coacha i Europa, hans första var Fenerbahce där det gick rätt bra, men han ville inte förlänga och stack efter två år. Med sig har han en brasiliansk ledarstab, men han har även vävt in rätt många ryssar i sitt arbetsteam.

Även Lokomotiv har en hel del intressanta spelare, om än kanske inte lika namnkunniga. Nigerianen Odemwingie var enorm i Lille för ett par år sedan, den italienska målvakten Pelizzoli blev aldrig någon ny Buffon (eller?) men håller god klass, lagkaptenen Diniyar Bilyaletdinov drar ett tungt lass på mitten, Marko Baša var en av Ligue 1s bästa försvarare och sedan är det Baye Djiby Fall - en senegalesisk anfallare som man hämtade in från danska Odense i mars i år. Lagets tränas återigen av tränarlegenden Yuri Semin, som tidigare coachade laget mellan 1986 till 2005. Efter två raka sjundeplaceringar vilar nu ett tungt ok på Semins axlar - antagligen måste han sluta topp-5 för att inte ligga i farozonen till att gå till arbetsförmedlingen a la Glenn.

/JH