"All Costa Rican" eller "All Purple" låter inte alls lika bra som nya zeeländarnas "All Black", fast budskapet går ju fram ändå. Bild: Mediotempo

I dagsläget finns det fyra proffsklubbar i hela världen (vad jag vet) som har en uttalad filosofi om att enbart använda inhemska fotbollsspelare. Det handlar såklart om Athletic Bilbao (Spanien/Baskien) tillsammans med Saprissa (Costa Rica), Nacional (Ecuador) och Chivas (Mexiko).

Visst, samtliga av klubbarna har haft flertalet utländska tränare, men på spelarsidan har man hållt stenhårt på nationalitet; så mycket att Athletic åkte ned till Sydamerika för att försöka fiffla fram baskiskt pass till någon argentinsk stjärnlirare och övertala fotbollsvärlden att "jo, han är en baskier!". Vad som dessutom är gemensamt med de här klubbarna är att dom är väldigt framgångsrika inom landets gränser. Athletics storhet känner alla, Saprissa är landets överlägsna dominanter tillsammans med Alajuelense, Nacional är en av landets mest populära klubbar och vann ligan senast 2006, samma år som även Chivas vann Aperturan senast.

Det konstiga är att ju hårdare de här klubbarna har tagit på nationalitetgrejen, ju bättre har det gått för dom. Chivas har blandat in flertalet amerikanskättade mexikaner i laget och är väl utan tvekan den klubben det går "sämst" för utav de här lagen. Saprissa vet knappt att det existerar fotboll utan ön och Athletic samt Nacional har försökt att kolla utomlands rätt mycket efter spelare som kringår "reglerna".

Själv anser jag inte att nationalitet inte spelar någon större roll, däremot är det betydligt roligare om en spelare kommer ifrån trakterna. Ett PSG fyllt med parisare eller ett Arsenal med elva Londonfödda i startelvan, det är fotboll. En norrlänning från norraste Norrland har inte mycket mer gemensamt med Kalmar FF än vad en dansk har...

/JH