Allsvensk special, del 1

Ingen Elm Street i år, men vad gör det när Nanne är #1? Bild: Barometern

På lördag sätter det igång igen. Le Allsvenskan, om man vill få den att låta mer sexig. Hela svenska folket skrattar åt den låga kvalitéen på och utanför planen, men när det väl är match skiter känslorna i det. Vi fastar på Fredriksskans, Söderstadion, Gamla Ullevi eller allt vad dom heter varannan helg för att heja, gråta, skrika, sjunga, bua och hoppa fram ens lag till seger.

Vi delar upp det såhär; idag kommer två topp-5 listor, imorgon kommer yttligare två och på torsdag kommer sluttabellen (märk att ordet "den tippade" saknas, då J&J alltid har rätt). Ska vi köra igång direkt?

De fem största flopparna (den provokativa delen)

1. Jani Lyyski (Djurgården)
Lovordad som en blivande lagkapten, men för att vara det måste man vara en duktig fotbollsspelare. Det har mest varit snack om hur han beter sig och lite om hur han är som spelare. Det finns en ganska stor chans att Lyyski blir årets Tauer.

2. Yannick Bapupa (Kalmar FF)
Kommentar överflödig.

3. Conny Karlsson (Helsingborg)
Den största floskelgubben på jordklotet. Hans mantra är "bra anfallsspel och stabil defensiv", men han vet inte ett enda skit om hur han ska få ut det. När han tränade KFF år 2002 värvade han samman en offensiv bestående av Vesa Vasara, Alysson och Patrik Elmander. Det är nog den sämsta offensiven Allsvenskan någonsin har skådat. HeIF får vara glada om man slipper bottenstriden med CK vid rodret.

4. Martin Lorentzson (AIK)
En "offensivt duktig ytterback i Superettan" är knappast en "defensivt duktig ytterback i Allsvenskan". Fråga bara till exempel Alex. Hell, till och med Jan Tauer var ju bra när han spelade två matcher mot Superettanmotstånd (Assyriska i kvalet). Lorentzson har redan blivit duktigt uppsnurrad av tekniskt begränsade Daniel Mendes på försäsongen, en Daniel Mendes som varit i svag form de här månaderna.

5. Agon Mehmeti (Malmö FF)
Nä, inte i år heller...

Nära: Kayke (Häcken), Kyle Patterson (GAIS)

De fem bästa tränarna (Den omöjliga-att-lista delen)

1. Nanne Bergstrand (Kalmar FF)
Obestridlig etta.

2. Sixten Boström (Örebro)
Välskolad och ett offensivt grundtänk som funkar bra när defensiven besitter högklassiga spelare. Nu har han en landslagsmässig målvakt, två landslagsrutinerade backar och pånyttfödda Wowoah där bak. Då blir det även åka av framåt.

3. Pelle Olsson (Gefle)
Spelar anonymt och vill vara anonym för att man ska kunna bygga något stort i lugn och ro. Han är mästerligt smart, Pelle. När knycker någon större klubb honom?

4. Tom Prahl (Trelleborg)
Ytterliggare en sådan där "tänk långsiktigt, logiskt och förnuftigt"-tränare på listan, men visst är dom kramgoa och härliga? Prahl har bättre ekonomiska förutsättningar än Gefle och sämre resultat än Nanne, därav att han kommer först på en fjärdeplats.

5. Jonas Olsson/Stefan Rehn (IFK Göteborg)
Att spela guld 2010 till ett lag som inte bara spelar med ungdomar, utan dessutom verkligen litar på dom, är bra nog för en plats på den här listan.

Nära: Peter Gerhardsson (Häcken), Mikael Stahre (AIK)

/JH

Nanne är så grande att han förtjänar samma bild även på det andra stället i den här artikeln.

De fem största flopparna (den provokativa delen)

1. Yannick Bapupa (Kalmar FF)
Har redan gjort bort sig på ett sätt som ingen annan i svensk fotboll gjort på väldigt länge. Synd, hans spelkvaliteter kunde varit guld värda i KFF.

2. Josef Elanga (Malmö FF)
Farligt nära Bapupa-klass på Elanga. Ska han peta Ricardonho, eller värvades han bara för att sprida osäkerhet i truppen?

3. Alla finländare i Djurgården
Fyra nya finnar som går direkt in i Djurgårdens centrallinje, plus Sjölund som knappt var med förra säsongen. Antingen så bär det eller så brister det. Jag tror att det brister. Med reservation för att Herr Hämäläinen kommer att göra succé.

4. Robin Malmqvist (Halmstad)
23 år ung men har ändå hunnit med en hel del a-lagsfotboll i Öster. Halmstad inleder ett ny era utan Janne Andersson, och frågan är om man inte behövt någon stabilare sista utpost att kunna luta sig mot.

5. Sebastian Eguren (AIK)
Saker och ting måste sättas i sitt perspektiv. Eguren har under sin tid i Villarreal spelat mot de bästa klubbarna i världen. För det första är det ofattbart att han går till AIK. För det andra så undrar jag var AIK får alla pengar ifrån. Eguren är en defensiv mittfältare av god La Liga-klass. Ska han verkligen ersätta Ivan Obolo? Eguren kommer inte att hänga drömmål från 30 meter i alla fall.

Nära: Stefan Selakovic (IFK Göteborg), Micke Dahlberg (Gefle)

De fem bästa tränarna (Den omöjliga-att-lista delen)

1. Nanne Bergstrand (Kalmar FF)
Det finns ett skimmer av magi kring hela den föreningen, och Nanne har väldigt stor del i det. Överlägsen etta.

2. Stefan Rehn/Jonas Olsson (IFK Göteborg)
Ger de unga spelarna chansen, spelar en attraktiv fotboll, har en sympatisk framtoning, är taktiskt väldigt skickliga och scoutar fram duktiga nyförvärv. Det är klart att Blåvitt ska vara med i toppen varje år, men Rehn och Olssons får det att se väldigt enkelt ut.

3. Sixten Boström (Örebro SK)
Finländaren har gjort ett enormt jobb i ett tålmodigt ÖSK. Med en anonym trupp lyckas man ändå spela en väldigt underhållande fotboll hemma på Behrn Arena, och den stora frågan är om man kan blanda sig i toppstriden på riktigt i år.

4. Peter Gerhardsson (Häcken)
Det han och hela Häcken gjorde förra säsongen är helt enkelt en bragd utan dess like i Allsvenskan de senaste åren.

5. Tom Prahl (Trelleborg)
Ständigt denne Prahl. Trelleborg FF är helt enkelt i bästa möjliga händer ännu en säsong. Kan de ta nästa steg i år?

Nära: Mikael Stahre (AIK), Pelle Olsson (Gefle)

/JJ