Partick Thistle efter cup-segern mot Celtic 1972.Bild: DailyRecod.co.uk
There's a well-known Glasgow football team; they don't play in blue, they don't play in green.
Enligt Partick Thistles egna hemsida är detta det bästa sättet att beskriva klubbens position i fotbollsvärlden på, som en försmak av vad som väntar oss när vi lyfter på Celtic och Rangers, och ser vad som döljer sig i Glasgows fotbollsskuggor.
När folk tänker Glasgow & fotboll, så tänker man på Celtic och Rangers. Hur överlever då de mindre klubbarna i en stad med 1,2 miljoner invånare? Svaret är förstås att de knappt överlever över huvud taget, men Clyde FC, Queen's Park och just Partick Thistle hankar sig ändå fram på sina egna sätt.
P.S. När den här artikelserien påbörjades hade omvärlden ingen aning om vilka enorma ekonomiska problem som Rangers drogs med. Det hela kan mycket väl sluta med att även The Gers hamnar lite utanför radarn i några år.
Partick Thistle FC
Av de tre mindre Glasgow-lagen så är Partick Thistle det klart största i dagsläget. En mittenplacering i Scottish First Division (andra divisionen) är kanske inget att skryta med, men som ni kanske minns så hankar både Clyde FC och Queens Park sig fram i Third Division (fjärde divisionen).
Till skillnad från Clyde så har man i princip lyckats hålla sig kvar inom det område där klubben bildades: den hyfsat centrala stadsdelen Partick i Glasgow. Faktum är att The Jags, som klubben kallas, i dagsläget är stadens mest centralt belägna lag, trots att man idag hör hemma nån kilometer längre norrut än under de tidigaste åren.
Det hela började 1876, då man spelade sin allra första match mot ett lokalt juniorlag vid namn Valencia, på Overnewton Park – en match man vann med 1-0. Bollen var i rullning, och så även klubben. Fram till 1909 höll man till på lite olika arenor i centrala Glasgow, men hamnade tillslut på Firhill Park, som tekniskt sett ligger i stadsdelen Maryhill.
Sedan 2005 (med ett avbrott från 2006-2007) delar man Firhill Park med rugbylaget Glasgow Warriors, men ”när det begav sig” så var Firhill en riktig fästning för Jags. Under andra säsongen på nya arenan förlorade man till exempel inte en enda hemmamatch i ligaspelet, en bedrift man även lyckats med säsongerna 1899/1900, 1970/71 och 2001/02, dessa gångerna dock i andra divisionen.
Firhill Park, och även de tidigare arenorna, fick se många olika Partik Thistle genom åren, rent utseendemässigt. Man inledde i Rangers-liknande uniform, och gick sedan igenom (tänk dagens tröjor) WBA, Hull, West Ham och Birmingham innan man i januari 1935 en gång för alla bestämde sig för röd-och-gul-randigt, med vita och svarta inslag.
Söder: Overnewton Park. Nord: Firhill Park.(Nån gång ska jag skriva om hur ignorant det är att slänga in arena-byten, ny tröjdesign osv. i termen ”den moderna fotbollen”, och sedan ”hata” den.)
Trots totalt 86 sejourer i skotska högsta ligan, inklusive 67 raka säsonger mellan 1902/03 och 1969/70, så har Partick Thistle aldrig lyckats ta skotskt ligaguld. Man har vunnit andra ligan några gånger, men det klubben är mest stolta över är vinsten i Scottish Cup 1921, då man bragd-slog Rangers – som under säsongen bara förlorade en enda match i ligan - med 1-0 på neutrala Celtic Park, samt när man krossade Celtic med 4-1 i Ligacupfinalen 1972.
Utöver dessa två cuptriumfer stoltserar klubbens supportrar även gärna med att man är anti-sectarian. Det största problemet som finns i skotsk fotboll är som bekant den hatiska, religionsgrundade rivaliteten som finns mellan Celtic och Rangers, där, för att förenkla det hela, Celtics supportrar är katoliker och Rangers supportrar är protestanter. Vad Partick Thistle tycker om det hela sammanfattas väl i denna ramsa:
Hello hello, how do you do? We hate the boys in royal blue, we hate the boys in emerald green, so fuck the Pope and fuck the Queen!
Man kan ju fråga sig hur en form av ”hat” är bättre än en annan, speciellt som North Glasgow Express, Partick Thistles casuals, inte drar sig för att attackera andra fans à la Football Factory.
Nåväl, tillbaka till det fotbollsmässiga. Partick Thistle spenderade nästan hela 1980-talet i näst högsta ligan, så när pengatåget gick på de brittiska öarna så halkade man efter något. Säsongen 1992/93 gjorde man dock comeback i Scottish Premier, men en fyra år lång balansgång på nedflyttningsstrecket blev för mycket, och säsongen 95/96 trillade man ur högsta serien.
Seriösa ekonomiska problem gjorde att man inte kunde utmana om att ta sig tillbaka upp till högsta ligan direkt, och istället slutade man näst sist och åkte ur andra ligan 97/98. Aldrig tidigare i klubbens historia hade man legat så långt från rampljuset.
Man skulle kunna hävda motsatsen: att klubben definitivt hade strålkastarna riktade mot sig – fast av helt fel anledning. Ekonomin i klubben var så dålig att endast en supporteraktion under namnet Save The Jags räddade klubben från att gå i konkurs.
Partick Thistle både överlevde och föddes på nytt. John Lambie, en gammal ytterback från gruv-staden Whitburn i södra Skottland, hade tidigare tränat Partick Thistle under två sejourer, 1988/89 och från 1990-95, men det var den tredje sejouren i klubben som skulle göra honom odödlig i Jags-ögon.
Lambie tog under våren 1999 över ett lag som låg hjälplöst sist i Division Two, men lyckades mot alla odds inspirera Jags till att klara sig kvar i tredje divisionen. Året efter lyfte Lambie laget till en mittenplacering, och vann sedan två divisioner på två år. Efter att ha varit nere och vänt i helvetet så var man tillbaka i högsta ligan efter sex år. Lambie lyckades hålla ett starkt nedflyttningstippat Partick Thistle kvar i SPL under återkomståret, men åldern började ta ut sin rätt och efter säsongen 2002/2003 avgick Partick Thistles störste manager i modern tid.
Lambies assistent Gerry Collins tog över Jags, men de finansiella restriktionerna som klubben levde under visade sig vara för strikta för att man skulle kunna upprepa föregående säsongs tionde plats, och ett turbulent år slutade med nedflyttning. Klubbens rykte hade dock fått sig ett rejält uppsving efter att man tagit tag i ekonomin och fört sig tillbaka till eliten med små medel, och Partick Thistle ansågs under topp-åren vara den bäst skötta klubben i hela Skottland (detta var alltså samtidigt som Martin O'Neills Celtic slog ut lag som Barcelona i Europaspel).
Partick Thistle må hålla ekonomin i schack, men att göra detta samtidigt som man rustar upp Firhill Park har visat sig vålla problem för vad som faktiskt presteras på planen. Idag är man ett stabilt mittenlag i Division One utan större utsikt för en uppflyttning till SPL.
Förre Celtic-stjärnan Jackie McNamara, som avslutade sin spelarkarriär i Partick Thistle, är numera lagets tränare och gör ett stabilt jobb med små medel. Måhända kan han beskyllas för att inte lägga ner all sin tid på laget han tränar, då han under senaste året även gjort en Seinfeld och författat ett pilotavsnitt till en sitcom om livet i fotbollens korridorer. Om ”The Therapy Room” blir någon hit återstår dock att se – precis som Jackie McNamaras arbete med Partick Thistle.¤ ¤ ¤
Detta var tredje och sista delen i en mindre serie som fixerar strålkastarljuset på de klubbar som genom ödets nyckfullhet tvingat leva sina liv i skuggan av två lag som tagit 97 av alla 116 ligatitlar i skotsk fotbolls historia. Läs även om Clyde FC och Queen's Park här på Det Handlar Om Fotboll.
/JJ
