 |
| Andrew Robertson fyllde 20 år den 11 mars. För ett år sedan spelade han amatörfotboll med Queen's Park. Bild: The Courier. |
Filmens 30-årige huvudkaraktär Paul och hans bästa vän Steve står och fryser vid sidan av en amatörmatch en vardagskväll. Bästa vännens brorsa -egen företagare - spelar i ena laget.
Paul: - He gets 50 grand a year and gets to play at a place with floodlights.
Steve: - Floodlights, and a tea bar! I'd love to play at a place with a tea bar.
P *plockar fram två cigg*: - Well... a bit late now, eh?
S *tar emot ena ciggen*: - I dunno... Stanley Matthews played First Division football until he was 50.
P: - I bet you any money you like, you're not playing First Division football when you're 50.
S: - Nah, but that's the smoking.
P: - It's not the smoking, Steve, it's the crapness.
Så ser den bittra verkligheten ut för de flesta av oss. Det vackra är dock att det till synes aldrig är för sent för att spela sig uppåt i divisionerna för vissa. Talang, hårt arbete, tur - eller alltihopa? Kalla det vad ni vill, men ibland så slår fotbollsdrömmarna in. Och i vissa av de fallen kan det gå väldigt, väldigt snabbt.
Andrew Robertson har måhända alltid haft allt det där som krävs för att bli proffs - utom längden. 2009, 15 år gammal, släpptes vänsterbreddaren av Celtic för att han var för liten till växten (den enskilt mest korkade anledningen till att släppa ungdomsspelare genom alla tider). Glasgow är en fotbollsstad, och om inte annat så är det en del av en fotbollsregion. Det fanns fullt av klubbar han kunde ha gått till, men Andrew hamnade till slut i helt rätt händer i vad som ändå får anses vara världens vackraste klubb: Queen's Park.
Amatörerna från Glasgow som spelar sina hemmamatcher på nationalarenan Hampden Park. Inte utav godhet från skotska fotbollsförbundet, utan för att Hampden Park helt enkelt är deras hemmaarena. Betydligt mycket mer läsning om Queens Park, Hampden Park och deras amatörideal hittar ni här.
Under tiden i Queen's Park fick Robertson det förtroende han behövde för att växa. Samtidigt som han tränade och spelade med klubbens ungdomslag missade han inte en enda match med sitt skollag, St Ninian's High School i Giffnock, strax söder om Glasgow, som han ett år var med och förde till semifinal i skotska skol-cupen.
Queen's Park har länge lidit av sitt amatörideal på det resultatinriktade planet. De senaste 15 åren har man vobblat mellan motsvarande tredje och fjärde högsta divisionen i Skottland - i dag benämnda som League One och League Two. Sedan säsongen 09/10 har man spelat i L2, men förra säsongen tycktes stjärnorna stå i rätt riktning för att möjliggöra en uppflyttning. Förutom det bleka faktum att konkursgående och nystartade Rangers dök upp i samma division.
Tre talangfulla spelare flyttades hur som helst upp från ungdomslagen. 17-åriga anfallarna Aidan Connolly och Lawrence Shankland flyttades upp i a-truppen från U17-laget, medan vänsterspringaren Andrew Robertson gjorde samma resa från U19-laget.
Tillsammans gjorde de tre unga skottarna 110 matcher och 22 mål säsongen 2012/2013 i ett Queen's Park som nosade på uppflyttning men föll i play-off-spelet.
Som sagt, Queen's Park är en amatörförening. Klubbens motto är Ludere Causa Ludendi – to play for the sake of playing, som britterna översätter det till. Fotboll i sin renaste form: för skojs skull. Framgång för klubben betyder därför att halvtids- eller heltids-kontrakt väntar på andra håll för de flesta av spelarna.
Inför den här säsongen tappade Queen's Park 15 spelare, något som förvisso inte är helt ovanligt i de lägre divisionerna, men när man inte har pengar att erbjuda så blir det svårt att locka till sig spelare som på ett kvalitativt sätt kan ersätta de flyktade lirarna. I år ligger därför Queen's Park toksist i League Two.
Lawrence Shankland gick till Aberdeen i högsta ligan. Aidan Connolly flyttade till Dundee United, även de i Premiership. Andrew Robertson följde Connolly till Tannadice Park, 13 mil öster om hemstaden Glasgow och tre divisioner högre upp än Queen's Park.
Shankland och Connolly har fått sparsamt med speltid än så länge i sina nya klubbar, och båda är för tillfället utlånade till lägre divisioner.
Robertson, den för korta kantspelaren, har i sin tur startat varenda ligamatch för Dundee United.
Redan i september blev han framröstad till hela ligans Månadens Unga Spelare, och nästa månad väntade U21-landskamper för Skottland. Robertson spelade två matcher och donerade matchtröja, shorts och strumpor som han haft på sig i mötet med Georgien till St Ninian's High School.
Från amatör till U21-landslaget på fem månader är stort. Från amatör till a-landslagets bortamatch mot Polen på tio månader är sånt som drömmar är gjorda av.
11 februari 2014 publicerade Daily Record en artikel som sa att 19-årige Robertson, Dundee Uniteds succéytterback, var på väg att bli uttagen i skotska landslagstruppen. Mycket riktigt, en vecka senare, när truppen inför träningsmatchen mot Polen presenterades, fanns Robertson med.
- Jag såg honom i första matchen för säsongen, mot Partick Thistle. Jag tyckte att han hade något speciellt, men att han samtidigt behövde förbättra ett par grejer, sa landslagstränaren Gordon Strachan om uttagningen.
- Jag hade uppenbarligen inte väntat mig att bli kallad till landslaget så här tidigt, men jag är glad över att det hänt. Det är lite konstigt att tänka på var jag var för sex sju månader sedan jämfört med var jag är idag, sa Robertson i samma veva.
Själva landskampen då?
Skottland vann alltså med 1-0 efter ett snyggt mål av Scott Brown, men flera av rubrikerna i efterhand handlade om den förvånansvärt duktige 19-årige vänsterbacken Andrew Robertson, som just nu lever den dröm som så många av oss fortfarande när.
/JJ
