J&J listar

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. FIFA
Blatter kan försöka vara hur gullig som helst i media, FIFAs insida är för jävla rutten. Det har länge varit uppenbart att denna "icke-vinstdrivande" organisation sysslar med storskalig korruption. Nu har äntligen folk börjat åka fast, främst tack vare avslöjandena från BBCs grävande program Panorama, och vänta er fler skandaler inom de närmaste veckorna.

2. Karlsruhe
Usel ekonomi, osäkerheter kring presidentposten, sparkade tränare, inga värvningar, nio raka matcher utan seger. Allt detta plus att man i somras tappade de två överlägset bästa spelarna (Stindl och Miller) gratis till Bundesliga. Just nu lever man mycket på Langkamp-bröderna i mittbackslåset och gamle Iashvili uppe på topp. Det håller kanske ett tag till, men det troliga är att vi får se denna klubb i 3. Liga nästa säsong. Trist på väldigt många sätt.

3. Cabrera
Det krävdes alltså runt fem olika lag- och regelbrott för att Cabrera skulle mista sin agentlicens. Processen har tagit på tok för lång tid, men nu är han förhoppningsvis borta för gott.

4. Schalke 04
Okej, Magath petade Jones till förmån för ärkesopan och alibispelaren Kluge i helgen vilket fick undertecknad att genomgå en slags extremt PMS-fas, men trots det går det bra för Schalke nu. 4-0 mot Bremen följdes upp av 3-0 mot Lyon och nu har man tre segrar och två oavgjorda på de senaste fem matcherna. Omställningen försvar-anfall sitter lite bättre, Metzelder är lite bättre, Raul hittar rätt lite bättre, attityden är lite bättre. Allting blir en salig blandning av fina resultat. Vad kommer runt hörnet; en käftsmäll eller en ny Magathhyllning utan dess like? Man vet aldrig i fotbollsvärlden.

5. Milan
Den sovande björnen är väckt, och den är hungrig. Sure, laget består fortfarande av fotbollspensionärer till största del, men Max Allegri är en smart tränare och nu har han fått igång ett lag som de flesta trodde var slut för flera år sedan. Vad sägs om att Pippo Inzaghi, 37 bast, var en av europas hetaste anfallare innan han drog på sig en extremt trist knäskada?

Zlatan och Robinho är inga dåliga nyförvärv, men det krävs alltid en bra tränare för att vinna titlar. Milan är i år till slut på väg att tränga igenom den enorma skugga som Inter kastat över staden de senaste åren.

6. Ligue 1
Tabelltoppen i Franska högstaligan:

1. Lille 14 matcher 24 poäng
2. Montpellier 14 24
3. PSG 14 23
4. Rennes 14 23
5. Marseille 14 22
6. Brest 14 22
7. Bordeaux 14 22
8. Lyon 14 22

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

AIK
Magnus Eriksson dra till Åtvidaberg. Ska vi gissa på att han går samma öde till mötes som Grendt och Bengtsson - dvs. en blivande mångmiljonförsäljning.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

J&J listar

Tränare för en av Englands mest välskötta och hypade klubbar för tillfället.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Balotellibehandlingen
"Det finns inga svarta italienare." Jag undrar hur de italienska rasisterna orkar fortsätta bua ut Mario Balotelli medan han gör sitt bästa för att hjälpa sitt land till framgång. Identifiering och avstängning på livstid. Vilken utopi...

2. Cellino

Den gode presidenten Cellino byggde upp ett Cagliari som var välgjort, hårt arbetande och samtidigt lite elegant. Det var en imponerande resa och trots att man aldrig knipit några extremt höga tabellplaceringar var iallafall jag väldigt imponerad av allt arbete man lagt ned, framförallt på hur genomtänkt det mesta verkade vara.

Det är bara en sak. I dagarna gjorde Cagliari sitt nittonde tränarbyte under 2000-talet. Det är inte acceptabelt någonstans, framförallt inte när det senaste bytet innebar att man knuffade undan den ypperligt intressanta före detta Cagliarispelaren och Cesenatränaren Bisoli. Han fick tolv matcher på sig och laget visade upp en okej nivå, inte hög Serie A-nivå men med tanke på att Cellino försämrat truppen under sommaren (att sälja Jeda för kaffepengar är värdelöst) var det ingen överraskning att dom är nere i botten av tabellen; laget är inte bättre än så just nu. In kommer ärkesopan Donadoni som ny tränare och alla undrar var Cellino håller på med.

3. Belgien

Choklad och öl i all ära, det är fotbollen i landet som är mest intressant just nu. Man vann med 2-0 mot ryssarna i veckan och visst är spelare som Lukaku, Fellaini, Hazard och Vermaelen intressanta, men det är fortfarande många av talangerna som inte lyckats på högsta nivån ännu och Belgien ligger blott fyra i sin EM-kvalgrupp och det ser ut som dom missar EM 2012. Råmaterialet är bra, nu gäller det bara att fixa slutprodukten.

4. Eddie Howe

Eddie är i tidiga 30-årsåldern, men har redan ett väldigt imponerande tränar-CV. Han gick direkt från startelvan till tränarbänken i Bournesmouth, även om han fick börja som reservlagstränare och senare juniortränare. I början av 2009 fick han en anställning som A-lagsträning.

Han tog dom bort från bottenstriden i League Two (dom hade 17 fucking poäng upp till säker mark!), fixade ihop en dugligt trupp under sommaren trots transferembargo, tog dom till League One där man nu ligger tre i tabellen. Detta på knappt två år. Detta samtidigt som klubben spelar en intressant, välspelad fotboll och hela klubben växer dag för dag. Det är bara en tidsfråga innan 33-åriga Howe är tränare i Premier League.

5. Zenit
Luciano Spaletti har lett laget till en fantastisk insats i ryska högstaligan i år. Man har i princip varit seriesegrare sedan i somras, och den enda svarta punkten är 0-3 förlusten mot CSKA för någon vecka sedan då man hade chansen att säkra ligatiteln på hemmaplan. Det var däremot bara en av två förluster under säsongen, och storlagen i Europa League får se upp.

6. Franska revolutionen
Det var stundtals stor förnedring när Laurent Blancs nya Frankrike spelade ut ett förvisso b-betonat England på Wembley. Nasri, Benzema, Valbuena, Gourcuff och Malouda spelade som i ett klubblag med fantasi, rörelse säkert passningsspel, och i försvaret så gjorde till och med Eric Abidal en bra insats. Frankrike har något stort på gång igen.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Mario Gomez
Från fisljummen Kungen-öl till iskall tjeckisk fin-öl. Från något man tar till i värsta fall till det bästa av allt.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Wings of the south

Southampton har gjort det igen. Jag har ingen aning om vad dom föder sina barn med där nere, men någonting bra är det iallafall. Klubben har producerat en mängd intressanta och kvalitativa kantspelare på senare år; Wayne Bridge, Theo Walcott och Gareth Bale för att ta några exempel. Nu är nästa vindsnabba, tekniska, ivriga ytterspringare här.

Hans namn är värt en egen artikel bara det; Alexander Mark D. Oxlade-Chamberlain. Känns Chamberlain igen? Jodå, Mark är hans far, en förre detta landslagsman och Portsmouthlegend. För att förenkla hela processen kallar man Alexander Mark D. Oxlade-Chamberlain kort och gott för Alex Chamberlain. Han fick ett par inhopp ifjol, men det är i år som han exploderat. Han petade Jason Puncheon och det har hitills blivit fem mål på sexton matcher den här säsongen, trots att han nyligen fyllde 17 år och som nämnt är en yttermittfältare. Southampton har klarat av de ekonomiska stålbadet okej, så nu är inte ekonomin i så stor fara, men när Premier League-klubbarna kommer viftandes med miljoner pund i vinter kommer det bli svårt för Southampton att stå emot. För bud, det kommer det komma. Vem vill inte ha en kantspelare från Southampton liksom?

/ JH

Futbola Klubs Ventspils

Ventspils Ultras. Inte lika många som i Galatasaray måhända, men roligt har dom iallafall. Märk den extrema polisbevakningen.

I och med stormatchen River - Boca ikväll hade jag tänkt skriva någon artikel där jag pratade lite skillnaden och likheter mellan Ortega och Riquelme, lite generationsväxling i Boca, lite problem i de bägge klubbarna och dylikt. Så blir det inte, utan det blir istället en liten titt på DHOFs favoritlag i Baltikum; FK Ventspils.

Kort fakta; Ventspils är en liten stad vid Lettlands kust, fotbollslaget blev till 1997 via sammanslagning av två klubbar och ifjol var man första lettiska laget någonsin att gå vidare till slutspelet i en Europacup. Man imponerade stort där, det handlar förresten om Europa League, och det blev enbart oavgjorda matcher, uddamålsförluster samt blott en storförlust i en grupp innehållande Sporting, Hertha och Heerenveen. De fina resultaten har man mycket att tacka den då nya coachen Nunzio Zavettieri för. Han har infört en helt ny struktur i Ventspils spel, det bygger rätt kraftigt på ett klassiskt italienskt försvarstänk fast självklart med lettiska impulser. Zavettieri låg även bakom att man släppte iväg 30+:are som Aleksandrs Kolinko, Jurijs Laizans, Maris Smirnovs, Vitalijs Astafjevs och framförallt legenden Vits Rimkus. I det avseendet är han ingen klassiska italiensk coach som brukar leva på tron att enbart äldre spelare kan försvara smart, utan i dagens Ventspilstrupp är den äldsta spelaren 25 år. 25 år! Allt för att Zavettieri vill ha det så.

Tyvärr är Zavettieri den enda italienaren i Ventspils numera. Hans gamla assisten Angelo Orlando (gammal Interspelare för bövelen!) verkar ha lämnat och samma sak med backen Alessandro Zamperini.

Till sin hjälp har han Sergejs Barkovskis som sitter i en slags sportchefsroll. Tyvärr är inte allting frid och fröjd med Barkovskis. Så sent som i mars blev hamnade han under utredning för att han ha pysslat med utpressning och hotat spelare. Det har svängt lite fram och tillbaka i klubben efter det, vilket har haft en del i att laget inte kunnat utmana ordentligt om ligatiteln i år, som ser ut att gå till Skonto Riga (för er som funderat på detta hela veckan lång; Skonto Riga-legenden Aleksandrs Starkovs är tränare i klubben samtidigt som han även har hand om landslaget. En Hiddinklösning med andra ord). På tal om Skonto Riga så var det just deras stadium som man tvingades använda i Europa League ifjol då Ventspils Olimpiskais Stadions inte var tillräckligt UEFA-godkänd. Det diskuteras om en ny arena, men när publiksnittet ligger på 1000 och den nuvarande arenan tar 3000 känns de diskussionerna rätt meningslösa.

/ JH

Noi Siamo La Ternana

Det var egentligen onödigt att skriva den här artikeln. Det hade nog räckt med att jag hade visat den här bilden för att allting om Ternana skulle ha varit sagt.

Dom har aldrig haft det lätt i Ternana Calcio. Staden, som heter Terni, bombades sönder under andra världskriget och även klubben själv har bombats sönder mängder med gång, även om det bara har varit mentalt. Klubbens fans har slitits mellan de flesta olika känslorna under hela klubbens historia som till exempel avsky, bitterhet, total ovisshet, gråtfärdighet, nonchalans och så även lite glädje här och var.

Framförallt har man haft ekonomiska problem, många gånger dessutom. Ofta har någon av stadens stora herrar, med eller utan plånböcker, fått rycka in för att lätta upp tillvaron när det sett som mörkast ut. Terni är en industristad så man har mer än en gång haft sugerdaddys som sitter på en fet plånbok, även om man sällat kunnat utnyttja det. Rent politiskt stod föreningen runt andra världskriget för en mer fascistisk syn på livet, men framförallt på senare år har det vridits åt rejält åt vänsterhållet och Che Guevara-flaggor är det populäraste inslaget på arenan Liberio Liberati (döpt efter en italiensk motorcykelvärldsmästare). Det var under sin period i Ternana som Fabrizio Miccoli tatuerade in just Che Guevara på sin ankel, en tatuering som han då inte visste vad den riktigt betydde men man kan väl lugnt säga att den har format hans liv.

Många sköna lirare har det funnits gott om, även om man inte har spelat i Serie A på senare år. Nämnda Miccoli (att han spenderade ett år i rivalen Perugia förändrade inte hans status i Terni), Andrea Cossu, Antonio Candreva, Riccardo Zampagna, Christian Riganò, Paolo di Canio (han hamnade lite fel känns det som...), Houssine Kharja, Franco Semioli och Giulio Migliaccio för att nämna några. Ingen har dock fått så mycket uppmärksamhet som Luis Jimenez. Han tillhörde klubben i åtta år, men spelade för sex andra klubbar under den tiden, oftast utlånad men även som delägd med Inter. I somras blev det en blind budgivning mellan Inter och Ternana. Ternana vann budgivningen, men Luis Jimenez vägrade flytta till Lega Pro. Presidenten Edoardo Longarini, en maffiarelaterad person som sysslat med en fruktansvärt stor mängd tvivelaktiga affärer genom åren både inom och utanför fotbollen, försökte tvinga honom kvar, men när han märkte att han var tvungen att sälja klubben till den lokala affärsmannen Angelo Deodati sålde han också Luis Jimenez den 31:a augusti till Cesena, allt för att Longarini själv skulle kunna plocka en del av övergångssumman och lägga i egen ficka.

Allt kaoset kring försäljningen har även smittat av sig till planen. Ternana slogs för uppflyttning till Serie B ifjol, men förlorade i kvalet. Nu ligger man trea från slutet och nyanställda tränaren Fernando Orsi (jobbat i Lazio, Inter och självklart Livorno på senare år) har haft stora problem med offensiven. Sex mål framåt på elva matcher är inte ens i närheten av okej, men å andra sidan vann man mot Juve Stabia förra helgen och man har fortfarande bara sex poäng upp till kvalplatserna till Serie B. Mycket kan fortfarande hända, men så fort Ternana andas morgonluft igen brukar bubblan spricka och dom får börja om från början. Det är så det funkar i Ternana Calcio.

Vad kan man mer säga om klubben? Ptja, antagligen att man gjorde en av de bästa spelaraffärerna som någonsin skådats när man sålde Corrado Grabbi till Blackburn för över 100 miljoner svenska kronor. Grabbi gjorde sammanlagt två mål i England och misslyckades även grovt i hemlandet när han återvände.

/ JH

J&J listar

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Engelska innermittfältare
Den här veckan hänger vi ut Joey Barton, Karl Henry och Lee Cattermole. Den förste har gått så långt så att han har slagit Gamst Pedersen i magen, medan de två andra nöjde sig med varsina potentiella benbrytartacklingar på Andrei Arshavin respektive Luka Modric. Resultatet? I efterhand fick Barton tre matchers avstängning. De andra två fick gult kort.

2. Genoa
För något år sedan hyllade man Genoa och deras tränare Gasperinis fartfyllda fotboll. I somras spenderade Genoa €37 miljoner på nya spelare, en satsning som bara Juve och Milan överträffar. Man har haft otur med skador i år, visst, men sett även till förra säsongens 9:e plats så var det inte direkt oväntat att Gasperini fick gå. Flytet i spelet är borta. Vems fel det egentligen är - Preziosi som byter ut halva truppen varje silly season, eller Coachen Gasperini som inte kan bestämma sig för tre- eller fyr-backslinje - är svårt att säga. Nu tar Davide "Solglasögonen" Ballardini över, och det valet kan man säga vad man vill om. Han misslyckades totalt i nästan samma Lazio som nu ligger med i tabelltoppen, men innan det hade han en bra offensiv period i Palermo. Nåja, det är väl bara att vänta och se.

3. Bolton

På planen flyter det mesta på som det ska. Coyle har gjort sitt egna, uppgraderade Burnley 2.0; ett relativt medelmåttligt lag som försöker spela fotboll på ett behagligt sätt. Det är inte direkt Allardycevibbar kring spelet längre utan med spelare som Lee och Petrov får man kvalitet, fart och kreativitet. Tyvärr går ekonomin allt sämre och nu tvingas man troligen dumpa såväl Elmander som Cahill i vinter. Det är synd att Coyle tvingas leta nya spelare för inga pengar alls, för han hade något trevligt på gång.

4. Walid Atta

Hej då till Gnaget, hej till 40 miljoner kronor fördelade på 5,5 år. Ett varmare land, ett bättre lag, möjlighet till Champions League-gruppspel och allt det dära. Atta har bara gjort ett 15-tal bra matcher i Allsvenskan i år, men är nog ändå den stora vinnaren i Allsvenskan.

5. Villarreal
Det coola spanska laget från den lilla östkuststaden verkar vara det enda laget som nästan kan hänga med Real Madrid och Barcelona i Primera Division. Med ett 4-4-2 som påminner mycket om det som legenden Manuel Pellegrini använda i klubben har man hittat tillbaka till toppen och spelare som Cazorla, Rossi och framför allt Nilmar spelar sitt livs fotboll.

Dessutom gick man nyss vidare från första omgången i Copa del Rey för första gången på jag-kan-inte-minnas-när!

6. MFF

Måste vi skriva någonting här? Nåja, möjligen en sak:

Grattis!

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Manchesterderbyt
Fler frågetecken än utropstecken, så att säga.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Pojkarna från Avignon

Arles-Avignons hemmaplan för ett drygt år sedan. Nej, vi skämtar inte.

Alla läste om och blev fascinerade av Arles-Avignon i somras. Klubben som gjorde en Hoffenheim (fast utan en sugardaddy) när man genomgick fem divisionsuppflyttningar på sex säsonger. Mannen bakom det hela var den sympatiske människokännaren Estevan. När han anlände var klubben (som då bara hette Arles) visserligen topptippade och det var precis att man tog sig uppåt en division då man tvingades till kval. Hade man misslyckats i det kvalet hade antagligen Estevan fått sparken och historieböckerna i framtiden hade aldrig fått nämna Arles-Avignon. Nu blev det inte så och förra sommaren landade man i Ligue 2. Det var bara ett problem; franska fotbollsförbundet ansåg inte att klubben var tillräckligt fin utan krävde ny arena och att man fixade en mer professionell attityd. Man tog helt enkelt sitt pick och pack, gjorde en NHL:are och drog till grannstaden Avignon som passande nog hade en arena för 17000-18000 åskådare som inte användes till mer än division 6-fotboll.

Nu började det hända grejer med klubben. Visst, man hade Ligue 2s överlägset lägsta omsättning, men man fick bland annat in lite juniorer på lån från större klubbar (främst VM-liraren Andre Ayew) och även ett par dugliga Ligue 2-spelare. Det gick som en smäck och i somras var man i Ligue 1. Estevan tyckte han krävde en löneförhöjning, presidenterna svarade med att Estevan fick välja mellan att behålla sin gamla lön eller att få sparken. Han fick sparken, men på Zamparini-manéer var han tillbaka igen bara veckor senare. Spelarna hade blivit rasande och presidentduon ångrade sig och tog tillbaka honom. I gengäld fick Estevan bland annat hämta in Evras kompis Duverne som ny fystränare tillsammans med en mängd namnkunniga (men relativt usla och överbetalda) kultlirare; Angelos Charisteas, Angelos Basinas, Alvaro Mejia, Francesco Pavon, Yann Kermorgant och Camel Meriem, som för några år sedan var en av Frankrikes överlägset bästa kreativknippe.

Det överlägset mest kultmärkta spelaren i laget är Kaba Diawara. Senegalesen som är inne på sin sextonde klubb under de senaste fjorton säsongerna. Bland annat lyckades han spela för Arsenal, West Ham, Marseille, PSG och Blackburn under en treårsperiod utan att göra ett enda mål i någon av klubbarna, trots en mängd A-lagsspel. Bara det är värt en applåd. Jag sitter på en hel kartong full med Arsenalfilmer från 90- och 00-talet och den överlägset sämsta spelaren jag någonsin sett spela fotboll är nog Kaba Diawara. Detta säger jag trots att jag har sett Ade Akinbiyi på en fotbollsplan.

Det började med fem raka förluster, sedan fick Estevan sparken. Ut med människokännaren Estevan, in med den diciplinerade taktikern Faruk Hadzibegic som försökte blåsa liv i sin nedåtgående tränarkarriär. Det har gått sådär. Tråkfotbollen finns visserligen kvar i klubben, men i helgen tog min sin första seger för säsongen (mot Caen) och nu har man bara åtta poäng upp till nästjumbon Lens. Ett trendbrott eller helt enkelt en slumpmässig kväll där allting rullade rätt? Det återstår att se.

/ JH

José Mourinho v2.0

Just nu finns det två lag utanför de allra största ligorna som imponerar något otroligt. I Ryssland befäste i helgen Zenit St. Petersburg sin ställning som ohotad etta efter att ha hämtat upp ett 0-2 underläge på bortaplan mot Novosibirsk, och vänt till en 5-2-seger. Och i Portugal kan man skåda födelsen av en ny, förbättrad José Mourinho.

André Villas-Boas insåg tidigt att det var tränare han ville bli. Efter att ha observerat Sir Bobby Robson (vila i frid) under en period i Porto, hans hemstads klubb, så kunde han som 23-åring presenteras som ny förbundskapten för Brittiska Jungfruöarna.

Det blev så klart ingen större framgång i Karibien för Villas-Boas, men vem mer kan säga att de varit förbundskapten vid 23 års ålder? Hur som helst så återvände han snart tillbaka till Portugal och Porto för att agera assistent åt en viss José Mourinho. För att kunna förstå likheten mellan dessa tränare fullt ut måste vi med Mourinho gå tillbaka något år i tiden.

José Mourinho började sin tränarbana med att läras upp av Bobby Robson i Porto (ding!) och sedermera en annan storklubb, i form av FC Barcelona. Han började sin egna tränarkarriär i en portugisisk krisklubb, förde de till nya höjder och erövrade sedan världen via den klubb han en gång lärde sig av en mästare i: Porto.

Så, André Villas-Boas hängde efter Mourinhos succé i Porto med som assistent i europeiska topplag (ding!) som Chelsea och Inter, men han fick inte vara med om Inters CL-vinst. Vid det laget hade han tagit över portugisiska krislaget (ding!) Academica, som när Villas-Boas tog över låg hjälplöst sist i Liga Sagres.

Villas-Boas förde Academica bort från bottenträsket och upp till en stabil placering i mitten av tabellen (ding!). Dessutom tog han laget till semifinal i portugisiska cupen, där Porto på bortaplan blev för svåra.

När Porto säsongen efter kallade, då tränaren Jesualdo Ferreira lockats över landsgränsen till Spanien och nyrika Malaga, så var det självklart att André tackade ja. Resultatet än så länge: 10 poängs ledning efter 10 matcher i ligan (9 segrar och en oavgjord), 3 segrar och 1 oavgjord i Europa League, och i senaste ligamatchen förstörde man Benfica med 5-0 i landets mest prestigefyllda fight. Ding!, här nånstans.

André Villas-Boas är helt enkelt en ny José Mourinho. Men det som gör honom till "en uppgraderad version" är två saker: Villas-Boas är yngre (född 1977) än Mourinho (född 1963) var när han slog igenom, och sen hävdar portugiserna att Villas-Boas bjuder på en mer attraktiv fotboll jämfört med Mou. Däremot har vi inte hört nåt om arrogant framtoning än, men det kanske kommer när Porto väl tagit hem en trippen i maj månad.

/JJ

J&J listar

Ja, vad håller du på med, van Marwijk?

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. van Marwijk
Det är klart att de bästa spelarna ska spela i sina respektive landslag. Däremot bör man ifrågasätta hur dumt i huvudet det är att ta ut en trupp som till 1/3 består av spelare som för tillfället är skadade? Det är precis vad Hollands tränare Bert van Marwijk gjort i dagarna. Flera av spelarna, bland annat Robin van Persie och Dirk Kuyt, har inte kunnat spela för sina respektive klubblag på flera veckor för att de varit skadade, men nu ska de helt plötsligt representera landslaget. Att spelare gör comeback efter skada i landslagen är inget problem i sig, men när åtta spelare rushas tillbaka för att kunna spela EM-kval... här nånstans borde gränsen gå.

2. Sampdorias anfallskris
Nicola Pozzi fick inte säga "feta gud" en sisådär 20 minuter efter slutsignalen, Cassano bråkar med presidenten och Pazzini misserabla form ger honom en bänkplats numera. Nog för att mannen med det fantastiska namnet Guido Marilungo finns att tillgå, men när en klubb som är starkt beroende av sina anfallsspelare (i övrigt är väl Sampdoria nästan bara ett helt vanligt Serie A-lag) tappar sina tre bästa anfallare, då är det lite krisstämpel.

3. Pellegrini ny Malagatränare
Okej, visst, Pellegrini hade nog kunnat hitta en större klubb och Malaga vet nog inte riktigt hur bra Pellegrini är på att bygga upp ett helt nytt lag ensam, men Pellegrini hamnar i ett Villarreal 2.0 och Malaga får bästa möjliga tränaren som finns på marknaden. Hatten av för alla parter.

4. FM11
Jag själv ville beställa från FMsweden, men när de tog hundra år på sig att fixa en deal så gick jag till CDON. Med i paketet följde en jävla halsduk. Svart, mörkblå och med "Football Manager 2011" skrivet i ena änden. Grande.

Spelet går som alltid framåt rent funktionsmässigt. Agenterna och framför allt TV-vykameran är stora steg framåt för ett verkligare och mer njutbart spel. Men en sak de inte alltid är fantastiska på, FM-teamet, är designen. I FM11 blir vitt grått, och nog för att man behållt strukturen till stor del så är färgerna rätt deprimerande. Tur då att man enkelt kan byta skin när man väl hittar nåt man tycker om!

5. FCK
Ett nordiskt lag som gör att Barca kan känna sig lyckliga över att ha kommit undan med en poäng? FC Köpenhamn dominerade stora delar av den andra halvleken mot ett högst ordinarie Barcelona, och alla vi som såg matchen kan vara glada över att ha sett den bästa prestation ett nordiskt lag stått för på 2000-talet.

Det finns bara en Ståle Solbakken!

6. Walcott vs. Bale
Likheterna mellan Walcott och Bale är oändligt många. Britter, kantspringare, Southamptonfostrade, unga, har haft vissa problem under tidigare säsonger. Nu aspirerar båda två till att vara Premier Leagues bästa spelare. Det kommer bli ett extremt hett North London Derby och frågan är om bägge två kan konservera formen tills dess?

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Elfsborg
Förlust mot AIK och nu vill man hämta in Grahn. Hur kan Elfsborg gå från att vara ett av Sveriges bäst skötta föreningar till ett skämt?

Tony Gustavsson
...till Brage? Nej tack. Förlorare.

Göran Bergort
...till Brage? Ja tack. Vinnare.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Pippo Inzaghi segna per noi

Ett så att säga typiskt Inzaghi-mål. Ett mål, helt enkelt. Bild: Daylife.

Igår blev han alltså störst genom tiderna. Filippo Inzaghi, mannen som föddes (i offsideposition, om man ska tro Sir Alex Ferguson) i Piazenca 1973, hoppade in mot självaste Mourinho Madrid igår och vände 0-1-underläge till en 2-1-ledning.

Superpippo har alltid öst in mål var han än varit (förutom en säsong i Parma i mitten av 90-talet), och även på fotbollsålderns höst så kan han inte sluta smita igenom backlinjer och placera in mål förbi världsmålvakter. Han är ett unikum som alltid varit och kommer att vara på rätt plats, och alltid har och kommer att fira sina mål som om han räddat världen från undergång (vilket han till viss del faktiskt har).

70 mål i Europeiska Mästarcupen/UEFA Champions League. Han är bättre än alla. Igår gick han om Raul och Gerd Müller, som båda delade ledningen på 69 mål var. Müller har dock det oslagbara snittet 1 mål/match, vilket är så sanslöst bra att det inte ens finns ord för det.

Ni märker den smidiga skiftningen i fokus från Inzaghi till en mer generell syn på de bästa målskyttarna i världens bästa klubblagsturnering? Här har ni hela topp 10:

1. Filippo Inzaghi, 70 (112 matcher)
2. Gerd Müller, 69 (69)
3. Raul, 69 (140)
4. Andriy Shevchenko, 64 (130)
5. Ruud van Nistelrooy, 62 (88)
6. Thierry Henry, 59 (139)
7. Henrik Larsson, 59 (106)
8. Eusebio, 54 (73)
9. Alessandro Del Piero, 53 (126)
10. Alfredo di Stéfano, 50 (60)

/JJ