2000-talets hundra bästa spelare: 90-81

90. Martin Palermo (Boca Juniors 1997-2000, Villarreal 2001-2003, Real Betis 2003-2004, Alaves 2004, Boca Juniors 2004-)
Den argentinske landslagsforwarden Palermo börjar bli till åren, fyller snart 36 men är trots det på god väg att etablera sig i Maradonas något luggslitna och märkliga landslag. Palermo är en komplett forward; stark i luften, tungt skott, target och målskytt i ett.

89. Emerson (Roma 2000-2004, Juventus 2004-2006, Real Madrid 2006-2007, Milan 2007-2009, Santos 2009)
Folk glömmer gärna att Emerson i början av årtiondet var en av världens absolut bästa defensiva mittfältare, en position som på den tiden hade väldigt många starka namn i sina bästa år. Sen blev han gammal och långsam och medan Emerson förvisso var en klok spelare så var han aldrig den mest positionssäkre, till skillnad från Gilberto Silva som alltid levt på just den egenskapen.

88. Cristiano Doni (Atalanta 1998-2003, Sampdoria 2003-2005, Mallorca 2005-2006, Atalanta 2006-)
Under 2000-talet har man med säkerhet kunnat konstatera en sak; gör Atalanta mål är offensive mittfältaren Cristiano Doni inblandad. Denne gamle playmaker är till åren kommen och har inte börjat säsongen bra men var lysande under den förra och är den spelare som betyder mest för sitt lag i Serie A. Så har det varit länge och det med all rätta.

87. Alex (Parma 2000, Flamengo 2000, Cruzeiro 2001-2004, Fenerbahce 2004-)
Fenerbahces assistkung Alex är en exceptionell spelare. Han har en vänsterfot som skickar in dödliga frisparkar och hörnor, dessutom är han väldigt jämn - nästan aldrig dålig. Tyvärr är det en mördande konkurrens i landslaget på Alex position.

86. Predrag Djordjevic (Olympiakos 1996-2009)
Olympiakos vänsterytter Djordjevic är en annan människa vars fasta situationer befäst honom som legend i Grekland. Hans inlägg och teknik skrämde motståndarna under en lång tid innan han slutligen la skorna på hyllan i somras.

85. Pauleta (Bordeaux 2000-2003, Paris SG 2003-2008)
Mästerskapen var väl aldrig Pauletas främsta tillhåll, men det spelar ingen roll. I den franska ligan var han kungen hela vägen in i slutet. En grym målskytt som dock inte kunde mycket annat.

84. Hakan Sükür (Inter 2000-2001, Parma 2001-2002, Blackburn 2002-2003, Galatasaray 2003-2008)
Sükür var en världsklasslirare ganska länge, även om det inte gick bra i Inter och Blackburn. Härlig huvudspelare som faktiskt påminde väldigt mycket om Henrik Larsson.

83. Santiago Canizares (Valencia 1998-2008)
En stark anledning till Valencias genomtäta försvarslinje i decenniets början. En verklig profil med sina galna ögon och sina utbrott på med- och motståndare. Slutade för något år sedan men var ordinarie i Valencia utöver den där tiden Koeman tränade laget.

82. Miroslav Klose (Kaiserslautern 1999-2004, Werder Bremen 2004-2007, Bayern Munchen 2007-)
Klose är en intressant spelare som verkligen är en tillgång när man vill mosa sämre lag. Utöver det är han tämligen oduglig, det är hans förmåga att utnyttja misstag som gör honom till en av de bästa tyska målskyttarna någonsin.

81. Robert Pires (Arsenal 2000-2006, Villarreal 2006-)
Fransk ytter som alltid presterat över förväntan men som aldrig fått den uppskattning han förtjänar. Mycket bra med båda fötterna, både skicklig på inlägg och på att skjuta. Dessutom stor och stark och snabb på samma gång, inte helt vanligt för en ytter.

Jimmy Bullard är en fantastisk människa *Uppdaterad*

Det är mycket möjligt att helgens höjdpunkt redan har inträffat. Bild: Daylife.

P.S. Hylla den som hyllas bör. Det må ha varit Jim Bullard Bullard som ledde målgesten, men det hela var ursprungligen den blonde/rödhårige irländske backen Paul McShanes idé. Hatten av.

/JJ

J&J listar

Han behöver bara fira 27 gånger till den här säsongen. Bild: Daylife

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Real Betis
Betis ligger numera i mitten av Segunda Division med fem poäng ner till nedflyttningsstrecket, och laget har bara en seger på de åtta senaste matcherna. I helgen förlorade man med Elche med 3-0 och fick två utvisningar i den matchen, flera spelare har fått svininfluensa, det har varit bråk på träningarna och man förlorade även om jumbon Castellon (då: 1 poäng på 7 matcher) för några omgångar sedan. Hur länge orkar fansen med? Hur länge orkar Emana, Aurelio och Sergio Garcia stanna i klubben? Snart måste Tapia få sparken, trots att styrelsen sa att man förväntade sig en mittenplacering den här säsongen.

2. Inter
Inter är inte speciellt pazza längre, men blev de bättre av det? José Mourinho har gjort Inter till ett stabilare lag än det mancini hade hand om - fattas bara - men de är fortfarande hjälplöst långt efter europatoppen. Man var utspelade av Barcelona på San Siro, och man var utspelade av Barcelona på Nou Camp. Man har en seger på 5 CL-matcher i år, och alla ni interisti där ute får trösta er med att ni, tack vare er stabila grund, fortfarande är italiens bästa lag.

3. Pompey
Paul Hart är en ansedd man på den engelska fotbollsscenen, framför allt i talangutvecklingsleden. Men han verkar inte vara någon tränare för Premier League. Det är nästan alltid fel att sparka tränare (sett till hur många tränare som sparkas och hur många av de som verkligen förtjänar det ute i fotbollsvärlden), men Portsmouth har skött detta rätt snyggt och proffsigt ändå. Inte nog med att Hart blir kvar inom organisationen, hans efterträdare hämtar man dessutom från kulisserna. Avram Grant är en mäkta rutinerad herre som arbetat som sportchef i Pompey, men nu tar över tränarsysslan. Pompey, play up.

4. Albelda-Marchena
Ett av de mest okreativa innermittfälten i hela Europa skulle mala ned Osasunas dito i helgen då Banega behövde vila. Många trodde att Marchena och Albelda mest skulle vara pain in the ass och att Silva, Villa och Pablo skulle stå för det offensiva - så fel dom hade. Först la Marchena en lobbpassning i Cescklass till Villa som stötte in 1-0 innan Albelda satte 2-0 med ett av årets läckraste avslut alla kategorier. Marchena tryckte sedan dit 3-0 målet som var nästan snyggare än Albeldas mål. Se och njut alternativt fundera på vad som gått fel i världen när de här två herrarna får avgöra en match på det sättet i en av världens bästa ligor.

5. Luis Suarez
Har nu gjort 17 mål i ligan på 14 matcher vilket är ett enastående facit - även för en spelare i Eredivisie. Vi får hoppas att han stannar säsongen ut i Ajax så han får slå Coen Dillens gamla rekord med 43 mål på en säsong. Omöjligt? Absolut inte. Vid den här tiden på året hade Dillen gjort 12 mål. Vilken klubb representerar han sedan nästa säsong? J&J ger låga odds på Barcelona och Chelsea.

6. 28-29/11

Återuppståndelsen av Tipsextra, Midlandsderbyt Wolves - Birmingham, kultmötet St. Pauli - Union, två Moskaderbyn, Olympiakos - PAO, Röda Stjärnan - Partizan, Sporting - Benfica, Derby della Lanterna, Bremen - Wolfsburg, Merseyside-derbyt, Arsenal - Chelsea, Inter - Viola och El Clasico.

Vad ska ni göra i helgen?

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Robin Söderling
Zlatan kan väl inte få Jerringpriset nu?

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Tre är det magiska numret

Livorno v Genoa, 3-4-2-1 v 3-4-3. Bild: Daylife.

Genoa, Parma, Livorno, Napoli och Catania lever sina liv i olika delar av tabellen. Livorno och Catania ligger på nedflyttningsplats, medan Parma ligger femma, Genoa sjua och Napoli nia. Detta vidda spann av klubbar har dock en oerhört cool sak gemensamt: de spelar med trebackslinje.

Utöver dessa fem finns förstås och Zengas Palermo. Just det. Som JH skrivit i föregående inlägg så finns inte Zengas Palermo längre, utan det blir troligtvis Delio Rossis Palermo. Och med Rossi kommer med största säkerhet en fyrbackslinje.

Och på tal om Delio Rossi och Palermo så tillämpade Palermos gamla tränare, Davide Ballardini, en trebackslinje med sitt Lazio i senaste ligamatchen mot Napoli. Så, i förra omgången av serie A ställde mer än 1/3 av alla lag upp med tre man där bak. Det, mina damer och herrar, är fascinerande.

Trebackslinjen har varit nere i helvetet och vänt. I och med att väldigt många lag gick över till att spela med en ensam anfallare blev det mer eller mindre taktiskt självmord att stå med tre mittbackar när det bara fanns en motståndare som hotade.

Men nu är den tillbaka, trebackslinjen. För att återknyta till senaste serie A-omgången så satt undertecknad och njöt av Parmas 3-5-2 mot Fiorentina. Gamle Panucci, bror Lucarelli och återvändande Zaccardo utgjorde en otroligt stabil grund, som medfor att kunde fylla på med många spelare i offensiven. Sen blir det ju inte sämre av att Christian Panucci med en fantastisk djupledsboll spelade fram till Parmas segermål i slutet av matchen.

Genoa spelar ett något annorlunda spel med sitt fartfyllda och framgångsrika 3-4-3. Utöver dessa formationer med tre block, är varianter som 3-4-1-2 eller 3-4-2-1 allra vanligast. I Livorno har Antonio Candreva spelat till sig en landslagsplats som offensiv mittfältare i Serse Cosmis lag.

Serse Cosmi är annars tidigare mer av en 4-4-2-man, och man kan bara anta att det är Napoli och kanske framför allt Genoas framgångar med trebackslinje de senaste säsongerna som dragit resten av Italien med sig. Serie A har lidit av en gradvis ökande identitetskris på senare tid, och kanske är trebackslinjen och dess fröjdefulla fotboll något att hänga kvar i för italienarna.

/JJJ

Alla ting på jorden behöver en Zamparini

Det finns inte så många skogstokiga presidenter kvar i världen. Sedan Atletico Madrids Jesus Gil y Gil lämnade jordelivet har Real Madrids presidentvalvakor det enda man kunnat skratta åt i presidentväg, det och såklart en sak till: Maurizio Zamparini. Den italienska affärsmannen som år 1987 köpte upp skuldsatta Venezia, tog laget uppåt i seriesystemet innan man till slut nådde Serie A. Det blev 15 år i klubben, och under den tiden avverkade han passande nog 15 tränare. Man behöver inte ha gjort många års studier av matematisk filosofi för att veta att det blir en tränare per säsong, och då var ändå inte Zamparini i sitt esse. Sommaren 2002 tröttnade han på Venezia och köpte upp Serie B-klubben Palermo istället där det blev en mycket större omsättning på stackars tränare.

Palermos tränare för säsongen 2001/2002 Bortolo Mutti hade redan lämnat när Zamparini anlände, så man tog in Roberto Pruzzo från Alessandria. Han fick vara kvar under försäsongen, sedan ersattes han av Ezio Glerean som skötte laget i en ynka match innan Zamparini fick fnattet och lät Daniele Arrigoni sköta laget under hela 21 matcher på raken. Fantastiskt. Under säsongen värvades inte mindre än 21 nya spelare in, bland annat flertalet från Zamparinis gamla klubb Venezia. Uppflyttningen till Serie A dröjde till den andra säsongen, och laget har sedan dess presterat rätt bra i Serie A med flera fina placeringar som inneburit Europacupspel. Ändå har Zamparini hunnit med att byta tränare 16 gånger sedan han köpte klubben från Romas Franco Sensi år 2002. Idag fick nämligen Walter Zenga foten efter 1-1 i derbyt mot Catania igår.

Den tränaren som varit längst i klubben är Guidolin, han är också den enda tränare som fått sköta laget under en hel säsong. Å andra sidan har han varit i klubben i tre sejourer - inom loppet av tre år. Walter Zengas sejour har varit "normallång" och att han får sparken är logiskt med Zampariniögon sett: laget har åkt upp och ned i tabellen utan att etsa sig fast någonstans under de första 13 omgångarna och nu talar det mesta för att att Delio Rossi blir ny tränare. Detta är en man som inte heller är speciellt känd för att vara länge i sina klubbar, med undantag för fyra år i Lazio, och vi väntar spänt på hur länge han får sitta kvar som tränare. Det ultimata hade varit Zdenek Zeman som tränare efter det, tänk er samtalen mellan Zamparini och honom...

Visst känns det bra att ha en man som Zamparini i fotbollsvärlden? En man som en gång bestämde om han skulle sparka en tränare medan han åt en glass? En man som värvat över 100 spelare på sju år? En man som kallade Mutu för zigenarkräk? En man som underhåller oss varje vecka, helt enkelt.

/JH

J&J listar

Vaaarmt och skööönt... Bild: Daves Football Blog, av alla ställen.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. 1-1-målet
Irland har fått sitt viktiga bortamål, Frankrike har öst på som fan för en kvittering och Shay Given tillsammans med 10 vilt kämpande irländare har storspelat i defensiven. Men nu när vi är inne på övertiden så var det egentligen bara en tidsfråga innan Frankrike skulle spräcka den irländska nollan. Domare Martin Hansson har redan friat ett försök till franskt fuskmål då Nicolas Anelka slänger sig vid ett friläge. Därför känns det så extremt trist att matchen och kvalet ska få avgöras med årets hands av Thierry Henry, som rädda bollen från att gå ut till inspark och sedan spelar fram William Gallas som nickar in det för fransmännen förläsande 1-1-målet. Vem ska lastas? Hansson? Med största sannolikhet såg han inget? Henry? Vem hade stannat upp i det lägen? Nej, det hela är bara väldigt sorgligt. Men det värsta av allt är ändå kanske att Domenech lär få sitta kvar ett tag till.

2. Mino Raiola
Att agenter är svin visste vi om, att Raiola var det största svinet var rätt självklart. Nu har han redan börjat basunera ut att Zlatan ska tillbaka till Italien om några år, bara månader efter flytten till Barcelona. Zlatan borde försöka göra sig av med den här filuren - han har ju redan nått så långt han behöver nu! Tyvärr lär väl inte Mino göra sig av med Zlatan i första taget när hans andra stjärnor i stallet är typ Arab-Chippen och Kerlon som lirar i Ajaxs reservlag...

3. Bosnien
De har charmat oss med sina tre backar och offensivt inställda fotboll. Men så, när det verkligen gällde, hemma i Zenica och med ett 1-0-resultat att hämta upp, så var de aldrig egentligen nära. Man kan säga att de har haft otur med spelare som var otillgängliga för just den här matchen. Man kan säga att de borde haft 1-1 med sig från Portugal. Men när det kommer till kritan så går Portugal rätt ohotat vidare till VM. Troligtvis har orutinerade Bosnien lärt sig mycket av den här upplevelsen, och om två eller fyra år kanske de är betydligt högre upp på den här listan.

4. Beachsoccer-VM
En skön avkopplingssport om man inte har något annat för sig om dagarna. Många mål men bara ett fåtal ojämna matcher, fin teknik om än att tempot inte alltid är det bästa och visst är det ett gott substitut tillsammans med landslagsfotboll under de helgerna där ligafotbollen saknas? Vi får se hur många skrällar som är kvar i semifinalerna, bara att hålla tummarna för Ryssland, Italien och Uruguay.

5. Wales - Skottland
Wales, med en startelva där medelåldern var runt 22 år och en än yngre bänk, mot ett pressat och ordinarie Skottland. Ett Britanniaderby. Wales' fans som sjöng "We hate England more than you". 20 minuter som avgjorde en annars jämn match. Två helt fantastiska mål och planens yngsta spelare, Aaron Ramsey, som totaldominerade.

Vilket av Edwards och Ramseys mål som var snyggast? Vettefan, men bägge platsar på listan över "Månadens mål" iallafall. Synd bara att det var så få åskådare på plats som kunde bevittna denna fantastiska afton live.

6. Zlatko Dedic
2007 fick Zlatko Dedic ett tråkigt samtal från Sloveniens förbundskapten Matjaz Kek. "Du ingår inte i mina planer", hette det för den dåvarande Frosinone-anfallaren. Nu för tiden spelar 25-årige Dedic sin fotboll i Bundesligaklubben Bochum och Matjaz Kek har tagit tillbaka honom i landslaget, ett beslut han säkert inte ångrar idag. Ty, det var Zlatko Dedic känsliga högerfot som skickade Slovenien, ett land man kan trycka in 842 gånger på Rysslands yta, ut de tungt favorittippade ryssarna. Se vad ett bortamål kan göra. Se vad hemmaplan kan göra. Sloveniens saga fortsätter över VM i Sydafrika, och det känns rätt så spännande.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Antonio De Nigris
Vila i frid.

Marseille - PSG
Catania - Palermo 2007. Sedan dess har det aldrig spelats en så här het match på en fredag.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Den nya Talal El-Karkouri?

Kommer ni ihåg Talal El-Karkouri? Den marockanska mittbacken som verkligen satte färg på ett rätt grått Charlton för några år sedan? Han tunnlade Shevchenko, han satte ett par frisparkar som var något i hästväg men han kunde likagärna sätta bollarna på rad 37, han filmade, han gjorde mängder med mål och han bjöd stundtals på helt fantastistk försvarsspel. Tyvärr tappade han väldigt mycket ju sämre Charlton blev, så vi fick bara njuta av Talal El-Karkouri under ett par säsonger som ordinarie i Charlton. Nu kanske den nya Talal El-Karkouri kan anlända till England - Marcus Tulio Tanaka.

Född i Brasilien men hans pappa var halvjapan, så de drog till Japan när Tulio var 15 år. Han spelar numera mittback i Urawa Red Diamonds, en toppklubb i Japan, och har sedan flytten år 2004 dit varit med i samtliga "Årets lag" vilket blir fem år på raken. Bara Yasuhito Endō, som även han fortfarande är aktiv, kan slå det med sina sex nomineringar. Nåväl, Tulio som han kallas i folkmun är inte bara en defensivt bra mittback, utan helt sjukt bra i offensiven. Han har på sina 150 matcher i Urawa Reds gjort väldigt imponerande 45 mål, många med huvudet men han har även en Lucioförmåga att sticka upp i vanliga anfall och bjuda på väldigt tekniskt bra nummer och han har även en riktig högerkanon. Han är även känd för att vara rätt frispråkig vilket inte alltid uppskattas av alla...

Nu pratas det om att Wigan väldigt gärna vill värva in honom, och vi får hoppas vi får njuta av hans backspel i Premier League under ett par år. Tänk er Tulio och Titus Bramble som mittbackspar, så mycket mer kultförklarat går det knappast att få det. Tulio-Titus i en Roberto Martinezfotbollsfilosofi, med understöd av några lirare från Honduras och Erik Edman, vilken defensiv! Det ska i vilket fall som helst bli oerhört spännande att följa Japan i nästa års VM-slutspel, med lirare som Tulio, Morimoto, Nakamura (landslagscomeback!), Honda och Okazaki. Heja japaner, japaner, japaner!

Förövrigt, vilka är de mest målfarliga mittbackarna? Joelon Lescott har ju gjort en hel del mål, och en McMahon i Irland gjorde 14 mål under en säsong på 30-talet samtidigt som Unsworth satte en del straffar under sin tid i Everton, men någon mer Tulio måste det finnas ute i världen?

/JH

2000-talets hundra bästa spelare: 100-91

100. Dejan Stankovic (Lazio 98-04, Inter 04-)
Dejan Stankovic har på 2000-talet varit ett hyfsat Serbiens främste mittfältare. Han kan aldrig sägas ha varit en mittfältare av allra högsta klass och kommer inte att vinna någon "världens bästa spelare"-titel, men han har presterat konstant under hela decenniet och har det funkat alldeles utmärkt för Inter så funkar det bra för oss med.

99. Ruben Baraja (Valencia 00-)
Baraja var på sin topp en helt komplett mittfältare utan några som helst svagheter. Med en bra fysik och inställning kan man komma långt, har man dessutom ett tungt skott och en härlig speluppfattning kan man till och med vinna ligatitlar åt ett i sammanhanget så litet lag som Valencia.

98. Bernd Schneider (Bayer Leverkusen 99-09)
Schneider var en late-bloomer, han debuterade i landslaget som 27-åring men lyckades ändå göra hela 81 landskamper. Han hade en enastående teknik och ett ännu bättre tillslag. Han var inte särskilt snabb men otroligt smart och hade en förvånansvärd tajming i inläggen. Slutade i somras efter ett skadefyllt år.

97. Claudio Suarez (UANL 99-05, Chivas 2006-)
Var den självklara nyckeln i det mexikanska försvaret mellan 1992 och 2006, gjorde 178 landskamper men är ett tämligen okänt kort på vår sida Atlanten då han aldrig spelat i ett europeiskt lag. Är trots sin ålder (40) relativt kvick och påminner inte så lite om Roberto Ayala i spelstilen.

96. Savo Milosevic (Parma 2000-2004, Zaragoza 2002 (lån), Espanyol 2002-03 (lån), Celta Vigo 2003-04 (lån), Osasuna 2004-2007, Rubin Kazan 2008)
Tung serbisk huvudspelare som längst uppe på topp varit ett hot för alla lag han spelat i. Något ojämn men presterade godkända resultat i såväl Premier League som La Liga och Serie A. Lade skorna på hyllan för inte så länge sedan och saknas av Serbien som har få riktigt bra anfallare.

95. Aleksandr Mostovoi (Celta Vigo 1996-2004, Alaves 2005)
Tsaren var en på alla sätt kontroversiell spelare som från mittfältet skapade chanser för andra och för sig själv. Var en fullkomligt lysande frisparksskytt och hade en teknik klart jämförbar med Arshavins. I början på 2000-talet var han en av de bästa spelarna i hela La Liga och hjälpte Celta Vigo till grymma placeringar. Sedan tog ryggen ut sin rätt och Mostovoi var tvungen att lägga av.

94. Mario Jardel (Galatasaray 2000-01, Sporting CP 2001-03, Bolton 2003-04, därefter massvis med andra klubbar i världens alla hörn)
Även om större delen av Jardels karriär varit skit kan man inte bortse från framgångarna mot slutet av 90-talet och början av 00-talet. Denne extremt vasse målskytt var bra med både fötter och huvud och öste verkligen in mål den portugisiska ligan. Sedan blev den brasilianske storskytten gammal mycket tidigt och framgångarna bar raskt neråt.

93. Yegor Titov (Spartak Moskva 1995-2008, FC Khimki 2008, Lokomotiv Astana 2009-)
Tillsammans med Roar Strand är Yegor Titov en av de bästa spelarna världen aldrig fick se. Den ryske playmakern stannade i sitt hemland under hela karriären och ständigt omgiven av kontroverser stod inte direkt toppklubbarna i kö. För moderklubben Spartak Moskva var han däremot länge oumbärlig, innan han tappade formen och hamnade i bråk med lagets tränare. Titov var väldigt mycket som Mostovoi, kort och gott.

92. Tugay (Glasgow Rangers 2000-2001, Blackburn 2001-2009)
Enastående passningsspelare och bolldistrubutör. Tillsammans med Brad Friedel den främsta anledningen till varför Rovers klarat sig så bra sedan man gick upp i Premier League. Var även en nyckelspelare i Turkiet och måste sägas vara en av få turkar som klarat sig bra utanför sitt hemland. Slutade i somras, 39 år gammal och det märks på Blackburn.

91. Henrik Larsson (Celtic 1997-2004, Barcelona 2004-2006, Helsingborg 2006-2009, Manchester United 2007 (lån))
UEFA-cupens främste målskytt genom tiderna var en skrämmande komplett forward vid namn Henrik Larsson. Briljerade i Celtic och inte bara i skotska ligan utan även internationellt. Flyttade sedan till Barcelona där han gjorde alldeles ypperligt ifrån sig och blev en slags nyckelspelare med sin förmåga att avlösa vilken spelare som helst i anfallet och tillföra en ny dimension.

Frankrikes mest moderna klubb = Ligue 1s sämsta klubb

Perfekt arena, smart ägare och rätt kvalitetsfylld trupp - ändå värdelösa på planen.

Dom har kallats för moderna och nytänktande, franska Grenoble Foot 36. Japanen Kazutoshi Watanabe, stor delägare i japanska Index, köpte sommaren 2004 dryga 99% av alla klubbens aktier, och sedan dess har klubben utvecklats något enormt. Man byggde den imponerande arenan Stade des Alpes för €88 miljoner, som stod klar i februari förra året, och Watanabe har lyckats blanda japanska talesätt och affärsidéer med europeiska diton på ett väldigt framgångsrikt sätt. Man nådde Ligue 1 inför förra året för tredje gången i klubbens historia (senast var för 45 år sedan) och gjorde en imponerande förstasäsong då man slutade hela tio poäng från nedflyttningsplats.

Lagets bosniska tränare Mehmed Bazdarevic gjorde det bra på transfermarknaden i somras. In kom bland annat Paillot (Lyon), Matsui (truppens fjärde japan de senaste åren), Viviani (St. Etienne) och ärkeidioten Ljuboja (Stuttgart) samtidigt som ingen nyckelspelare lämnade. Förra året blev man kända som ett gnuggargäng som ingen ville möta då dom inte spelade vackert men effektivt, och visst gjorde man bara 24 mål men spelade alltid jämna matcher. Det här var året då även offensiven skulle börja sprudla.

Så blev det inte, och i år är allting annorlunda. Oavgjort mot Monaco i den senaste ligamatchen var lagets första poäng på hela säsongen - och då var det den 13:e omgången! Frågan är hur länge Bazdarevic får vara kvar som tränare? Han har inget imponerande tränar-CV och anledningen till att han fick jobbet var att hans mentor Ivica Osim kände ägaren Watanabe. Om man var nära att sparka honom hade det varit bäst att göra det under landslagsuppehållet, men ännu verkar man ha förtroende för honom vilket är ytterst märkligt då Grenoble satsar på att nå Champions League innan år 2014, och med den vackra staden, rika ägaren och fina stadion borde det inte vara någon omöjlighet, men då måste laget börja prestera resultat snarast. Undra när något lag senast gick förlorande genom de första 12 omgångarna för att sedan klara kontraktet?

2009/2010 Grenoble Foot 38. 13 spelade matcher, 1 poäng, 12 förluster, 5 gjorda mål, 23 insläppta. Enough said.

/JH

J&J listar - inte alls

Bara korta omnämnanden denna fredag på grund av motivationsbrist.

Robert Enkes död har tagit hårt åt en. J&J känner ärligt talat inte alls för att sitta och rada upp och rangordna händelser. Ni får hålla tillgodo med några korta omnämnanden som rör aktuella händelser och ämnen, sådant som nästan inte kan undgå att nämnas.

Värda att nämna:

Sir Alex Ferguson
Ingen annan har gjort lika mycket för att undergräva domarnas integritet de senaste åren som Man Uniteds gamle rödnäsa. Som ett resultat av att han kallade domare Alan Wiley "unfit" efter 2-2 hemma mot Sunderland har SAF nu åkt på 2 matchers avstängning plus böter, plus ytterligare två matcher om han skulle fälla något liknande uttalande innan nästa säsong är över. About time.

Vuvuzelan
Finns nu i JJs ägo.

Special 1 TV
Ryktas nu vara på väg upp bland nätverken efter Setanta-kollapsen!

Tänkte du göra mål eller...?

Mikael Dahlberg, härlig striker i Djurgården med sin fina fysik och sina bollmottagningar. Gud vad fansen måste älska honom, tänker man. Så hade det kanske också varit om han inte hade 46 raka mållösa matcher.

Lee Dong-Gook, koreansk forward som fick chansen i Boro under 2006-2008, han var en riktig hyvens grabb, helt given i landslaget också. Men... nej, några mål under de 23 matcherna för Boro blev det inte.

Kommer ni ihåg Julius Aghahowa? Han köptes till Wigan från Shaktar Donetsk för stora pengar. Innespelaren från tidigt 2000-tal gjorde på tjugo försök noll mål.

Richard Cresswell i Stoke har spelat 47 raka matcher i Premier League utan att göra mål, förvisso som vänsterytter ibland men ändå.

I Spanien har Florent Sinama-Pongolle inte lyckats hänga dit en balja på 23 matcher. För veteranen Oliver Neuville i Bundesliga är samma facit tjugo matcher.

Och när vi ändå talar om tyskar - Odonkor är förvisso lika mycket ytter som anfallare och visst har han gjort ett par mål, men sällan eller aldrig kan väl en spelare utan defensiva kvalitéer blivit så hypad för tre mål på 115 matcher i ligamatcher för Borussia Dortmund och Real Betis?

Tips om fler mottages! Kommentera!

Immer mein nummer 1 - En hyllning

Robert Enke fostrades i Jena i ungefär samma generation som Bernd Schneider och Jörg Böhme, och när han nådde A-laget klassades han som en av Tysklands största fotbollstalanger. Det skreks om att det var den nya Kahn. Enke höll dock fötterna på jorden och sa att han bara kunde utnyttja sin talang om han gav 110% på samtliga träningar och i samtliga matcher. Tidningarna blev förbluffade och strök direkt Kahnjämförelsen, den här killen hade ju vett innanför skallbenet. Efter turer i Gladbach, Benfica, Barcelona, Tenerife och Fenerbahce fick han äntligen lugn och ro i Hannover 96. Robert och hans fru köpte en gård ute på landet där de kunde ha sina åtta hundar som de plockat upp från slummen i Spanien och Portugal. Han blev vald till Bundesligas bästa målvakt ett par gånger och efter Lehmanns sorti ur landslaget 2008 blev Enke landets nya förstamålvakt.

Han var en speciell person, Robert. Han var visserligen annorlunda precis som alla tyska målvakter, men han var det på ett lugnt sätt. Han engagerade sig i djurs rättigheter, han var en ledare alla litade på och stod aldrig ut på ett negativt sätt som Kahn och Lehmann gjorde. Han var Bundesligas kanske bästa målvakt, och det var också därför han var Tysklands förstamålvakt. Kanske inte den bästa Tyskland har haft på den posten, men definitivt en tillräckligt bra än. Han var en av fotbollsvärldens mest underskattade målvakter. Han hann med 8 A-landskamper samt 196 Bundesligamatcher.

Vad som fick honom att begå självmord är ännu inte klart. Han drabbades nyligen av en bakteriesjukdom, men så sent som för två dagar sedan stod han i ligamatchen mot Hamburg vilket borde ha betytt att han var hade blivit frisk. Hans dotter Lara dog i en ålder av 2 år 2006, men dom valde nyligen att adoptera en ny flicka. Han lämnar denna dottern, sin fru, åtta hundar, två katter och en häst efter sig.

Fotbollsvärlden har tappat en stor spelare. Roberts släkt och vänner har tappat en stor människa. Mitt huvud är för tomt för att skriva något mer.

Immer nummer ein. Ruhe in Frieden Robert Enke

Går det att tända en släckt stjärna?

Det är såhär vi vill se Adriano: Kejsare i Milano. Bild: Bighead.

Adriano Leite Ribeiro. l'Imperatore. Pipoca. Dinamite. Hulk. Zé Colméia. Kärt barn har många namn, men de flesta kallar honom kort och gott för Adriano. Han har ett CV som väldigt få kan matcha, men trots det anser de flesta att hans karriär kunde ha gått så mycket bättre.

Hans tidiga karriär känner de flesta till; han slog igenom ordentligt i Flamengo som tonåring och fick även vara med i det brasilianska landslaget. Flyttlasset gick till Inter där han först blev utlånad till Fiorentina och sedan delägd med Parma innan han återvände till Inter och blev dirket ordinarie och en av de mest lovande spelarna i hela världen. Det gick helt fantastiskt bra för honom; han blev vald till bästa spelaren och bästa målskytt i både Copa América 2004 och Confederations Cup 2005 samtidigt som hans Inter började ta över och dominera Italien. Det var ungefär då som allting började gå åt helvete.

Man har alltid vetat om att han haft en dåligt humör, men eftersom skadorna blev alltmer frekventa blev även festerna detsamma. Partybilder på honom blev publicerade i de stora tidningarna i tid och otid samtidigt som han bland annat slog ner Valencias Caneira mitt under en Champions Leaguematch. Inter gav honom förvånansvärt mycket tålamod sett till hur snabbt klubben brukar göra sig av med sina spelare, men samtidigt avled hans far och han gjorde bara 12 mål på 2,5 säsong i klubben. Under ett halvår var han i Sao Paulo och gjorde det riktigt bra, men han var samma person som han var innan när han återvände till Inter.

I april i år tog tålamodet slog, och hans kontrakt revs med den italienska storklubben. En klubb var beredd att ge honom en ny chans, klubben där allting en gång började: Flamengo. Det blev ett lyckodrag. Han har gjort stormsuccé och leder skytteligan i brasilianska Serie A, men han gör det tillsammans med en kille som Diego Tardelli - som varit ett par sejourer i Europa och totalfloppat. Vad betyder detta? Betyder det något överhuvudtaget? Kommer Adriano göra ett nytt försök i Europa efter den här säsongen? Han sitter ju bara på ett ettårskontrakt, och hur många klubbar är villiga att ge honom en ny chans? En 27-årig gratis spelare med enorm potential torde vara hyperhet för de stora klubbarna. En mogen Adriano har alla möjligheter att vara en av världens bästa fotbollsspelare då han besitter den fantastiska kombinationen styrka, teknik och explosivitet, något som brukar vara omöjligt att hålla ihop utan att det brister någonstans. För Adriano går det.

Ikväll: Atletico Mineiro mot Flamengo, den kanske hetaste matchen i hela Brasilien. Förra året var det här mötet slutsålt och satte publikrekord för Mineiro. Bägge lagen är i den absoluta toppen av ligan, och det är Diego Tardelli mot Adriano. Vad har ni för orsak att inte glo matchen klockan 19.00?

En sista tanke: kanske Milan plockar upp honom i sommar?

/JH

J&J listar

Sveriges största år 2009. Bild: NA.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. www.sportsdirect.com@St James' Park
Mike Ashley kan vara den största idioten inom engelsk fotboll just nu. Newcastles ordförande har lyckats med konststycket att totalförstöra en av de få klassiska engelska klubblagen som är kvar. Moderniseringen av klubben är skrattretande och han verkar inte ha några som helst planer på att få upp klubben till Premier Leauge igen. Visst är St James' Park fortfarande med i det nya arenanamnet, men nu låter det mer som en mailadress än Englands bästa arena.

Snälla Ashley, försvinn från jordens yta.

2. Aston Villa
Efter 1-2 mot West Ham i helgen (Hines avgjorde, håll koll på den killen) har nu Villa blott en seger på de senaste sex ligamatcherna. Martin O'Neill verkar inte ha förstått att han faktiskt har fler än elva startspelare och två potentiella inhoppare, utan samma spelare får starta om och om igen trots att man breddade truppen inför det här året. Så, vad gör då O'Neill när yttern Milner är skadad? Flyttar han upp Warnock som spelat yttermittfältare tidigare? Låter han en innermittfältare ta klivet ut? Tar han in någon yngling? Nej, han slänger in Emily Heskey där - den sämsta möjliga kantspringaren i hela Premier League. Det måste ha varit något typ av skämt, för ingen människa med lite vett i skallen hade valt den lösningen.

3. Hamrén
Så var det äntligen klart. Bara trea, säger ni? Cirkus, säger jag. Först var det Hodgson som sa nej, troligtvis utan att ens ha blivit officiellt tillfrågad. Sen var det Svennis som fick ge avslag. Hasse Backe? Nej, han var inte redo för ett landslag. Var Hamrén verkligen fjärdevalet? Kanske, kanske inte. Trots allt är han ett vettigt val och vi hälsar honom välkommen som ny svensk förbundskapten!

4. Villarreal
Hösten har inte varit trevlig för Villarrealfansen världen över. Och inte för spelarna, eller nye tränaren Ernesto Valverde, heller för den delen. Efter sju ligaomgångar hade man inte vunnit än. Oturen stirrade Villarreal i ögonen och vek inte ner sig en enda gång. U-båten sjönk och sjönk och sjönk, men så, i jumbomötet med malaga vände det hela. 2-1 seger, och i nästa ligamatch spöade man Tenerife med 5-0, och igår krossades Lazio i Europa League med 4-1. Vindarna har vänt, men räcker det verkligen för att man ska kunna rubba Sevilla i helgen? Den som lever får se. El submarino amarillo är på rätt kurs igen i alla fall.

5. St. Etienne - Lyon
Avståndet mellan städerna är blott sex mil, avståndet mellan klubbarna är långt större än så. St. Etienne är den klassiska klubben som halkat efter rejält på senare år, även om man numera får klassas som premurant till en Ligue 1-plats. Lyon är laget utan nämnvärd historia som blivit landets mest moderna fotbollsklubb - visst har dom blivit det på schyssta medel rent juridiskt, men girigheten lyser igenom. I helgen möttes de bägge lagen, och i Lyon fanns en viss Gomis, mannen som gjorde det förbjudna bytet från St. Etienne till Lyon i somras. Han kom in i den 70:e minuten inför en visselkonsert utan dess like. Tio minuter senare fick Lyon hörna. Den slogs av Kim Källström, Jérémie Janot i St. Etiennemålet gjorde en katastrofal utboxning och Gomis stötte in 1-0, vilket även blev slutresultatet.

Jérémie Janot, som bara spelat i St. Etienne under sin fotbollskarriär och är klubbkänsla personifierad, stod som tydlig förlorare. Bafétimbi Gomis, denna killen som fick storhetsvansinne efter en bra landskamp firade sitt mål som att han hade avgjort en CL-final, stod som tydlig vinnare. En vinst för moderna fotbollen, en förlust för det nostalgiska inom densamma.

Om detta är värt en femteplacering? Antagligen inte, men Lyons sista-minuten-mål mot Liverpool visar att det kanske finns något gott i den klubben ändå. Och ett derby är alltid bland de största som finns oavsett vinnaren.

6. Tjerna
Daniel Tjärnström kom till AIK precis efter deras SM-guld 1998. Efter elva säsonger som arbetshäst och ledare på mittfältet fick han äntligen vinna det där SM-guldet i år. Och som ni alla vet kröntes det hela förstås med att han själv satte segermålet mot IFK i sista omgången. Grande.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Gullballen
Norges motsvarighet till Guldbollen heter alltså Gullballen. Herregud.

Brage & Dalkurd
IK Brage till Superettan, Dalkurd till div 1. Dalarna's marching on!

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

It's not always sunny in Deutschland

Naki borde kanske göra en Valencia och noga fundera ut sina målgester i framtiden. Bild: Abendblatt.de

Deniz Naki skriver ett eget kapitel inom tysk fotboll. Uppväxt i Düren nära gränserna till både Belgien, Luxemburg och Frankrike och med turkiska rötter, men det var i Leverkusen han fick uppmärksamhet när han flyttade dit som 16-åring. Han gick igenom samtliga tyska ungdomslandslag innan han blev utlånad till Rot Weiss Ahlen i 2. Bundesliga under våren 2009. Trots att han gjorde succé så det smällde om det ville inte Leverkusen behålla honom, utan sålde honom till St. Pauli för €250 000 vilket är kaffepengar även för en klubb som St. Pauli med tanke på att killen knappt gått ur tonåren.

Han har börjat säsongen strålande och vissa vill ha honom till en av de bästa tyska spelarna utanför den högsta ligan, även om han gjorde en plattmatch mot Cottbus förra helgen vilket ledde till att han fick börja på bänken i ett av världens mest underskattade derbyn - det mot Hansa Rostock. Matchen spelades i Rostock i måndags och det blev en riktig högriskmatch. 27 poliser och en kameraman skadades samtidigt som 23 Hansaanhängare hamnade i häktet. Men vad har detta med Naki att göra?

Jo, Naki fick nämligen hoppa in i matchen och satte det avgörande 2-0 målet. Han behövde inte göra någon Adebayorlöpning för att komma fram till motståndarfansen utan målet gjordes mot Hansas kurva, utan istället ställde han sig och drog fingret över halsen samtidigt som spelarna firade febrilt, alla utom den unga St. Paulispelaren Max Kruse som gjorde allt för att lugna ned sina lagkamrater men även motståndarfans. St. Pauli har redan bett om ursäkt trots att Naki, som alltså bara varit i kontakt med klubben ett fåtal månader, verkar försöka sätta sig in i någon sjuklig respekt åt fansen. Frågan är om inte detta är mer skrattretande att göra något sådant här än att kyssa klubbmärket första dagen i sin nya klubb? Nåväl, Naki har ändå fått ta sitt straff genom att tvingas donera pengar till välgörenhet och även fotbollsförbundet lär ge ett par matchers avstängning, men min respekt för Naki gick från väldigt hög till väldigt låg på bara ett par sekunder.

Detta är dock inte den enda matchen i Tyskland som blivit negativt uppmärksammad under veckan - i matchen mellan FSV Zwickau och Erzgebirge Aue skadades och greps ungefär samma antal människor som i det ovan nämnda derbyt, och fans till KC Uerdingen skadades en polis allvarligt och jag vet tyvärr ännu inte hur läget är med honom. De som tror att fansen är top notch i Tyskland får nog ta och tänka om, det verkar helt omöjligt att skapa människor som faktiskt står för sunda värderingar kring fotbollsmatcher.

Klicka här för att se Nakis målgest plus gullandet med de egna fansen efter matchen.

/JH