Årtiondets match

DHOF rundar av året i bästa stil, nämligen med en video på årtiondets bästa match. Troligtvis hela fotbollshistoriens bästa.



You'll never walk alone.

/JJ

J&J listar

2009 års största händelse. När inte nuet är med oss är det positivt att veta att framtiden är det!

Det är mycket snart dags att lägga ännu ett fotbollsår till handlingarna. 2009 var färgsprakande i all sin fräschör, intressant i all sin oskuldsfullhet och magisk... för att fotboll är magiskt, helt enkelt. Därför plockar J&J fram en lista utan några negativiteter, utan här är vår hyllning till 2009.

Det här är vad ni behöver veta:

1. Bra
6. Bäst

Allt däremellan är en mycket svår rankingfråga.

¤ ¤ ¤

1. Derby della Capitale 11/4 -09
Marcus Birro sa att ett derby är aldrig dåligt, och det har han förstås rätt i. Även om han nog är mindre nöjd med resultatet i Romderbyt som spelades våren 2009. En sak står dock klar; det kan ha varit en av årets bästa matcher. Redan efter drygt tre minuter stod det 2-0 till Lazio efter två drömmål och det soldränkta Oliucci åkte ut, Mexes åkte ut, Matuzalem åkte ut innan De Rossi reducerade med tio minuter kvar. Fyra minuter senare gör Laziobacken Kolarov ett av årets mål då han med en 80-meterssoloräd - han stötte inte på så många försvarare, men ändå - och ett kliniskt avslut skjuter 4-2 till Lazio och glädjen och utmattningen vet inga gränser. En helt galen, sanslös och fantastisk match allt som allt.

2. Ligue 1
Från att ha varit en av Europas tristaste ligor, med en uppenbar vinnare, tydliga bottenlag, tråkiga lag och få profiler så fullkomligt sprudlar det numera om Ligue 1. Minst 3-4 lag slåss om ligatiteln, uppstickarlagen som Montpellier är väldigt spännande, Jerome Leroy är fortfarande världens bästa fotbollsspelare ochlagen går även rätt okey ute i Europa. Målsnittet den här säsongen är dessutom ovanligt högt för att vara Ligue 1, och 15:e placerade Sochaux ligger bara 9 poäng från en andraplats. Äntligen är Ligue 1 mer än den tråkiga femteligan.

3. Ventspils
Lettländska FK Ventspils gjorde vad varken något finskt, svenskt eller norskt lag lyckats med på ett tag: man spelade europafotboll även efter september månad. Hur i hela friden? Jo, med ett par duktiga letter och... några helt OK letter så har man med ett enormt bra försvarsspel och duktiga tränare nått ända till Europa League. Man har tagit poäng av Sporting Lissabon och Hertha Berlin på bortaplan, och även spelat oavgjort mot Heerenveen på hemmaplan. Lovande anfallaren Edgar Gauracs hugger när tillfälle bjuds, och om inte en hel del klubbar i övriga Europa planerar en stöt i januarifönstret så blir jag förvånad. Ventspils är hur som helst ett av årets lag i Europa.

4. Bobby & Roy
Roy Hodgson höll i somras på att ersätta Bobby Zamora med David Elm eller typ Pawel Brozek, och det var en förbannad tur att Zamora nobbade Hull till slut, det räcker med att Jimmy Bullard förstör sin karriär där. Med sin enorma styrka leker Zamora med de flesta försvar i Premier League samtidigt som han faktiskt har börjat producera mål nu också, tidigare kunde han bara avgöra matcher mot Arsenal, Liverpool och i play off-finaler men nu kan han även göra 3-1 hemma mot Stoke eller assistera Dempsey till 4-0 mot FK Vetra. Nu är Fulham vidare i Europa League och ligger väldigt bra till i Premier League, vilket är väldigt imponerande med tanke på de resurser Roy har till sitt förfogande. Man har dessutom svetsat samman ett lag som består av flera fantastiska lirare som Pantsil, Baird, Greening, Dempsey och Nevland. Har man inte hittat något favoritlag i England finns det egentligen bara ett lag att hålla på.

Till drottningen säger vi: Adla Roy
Till Capello säger vi: Ta med Zamora till VM

5. Wolfsburg
Från en mitteplacering under vintern till klubbens första ligaguld någonsin när säsongen 08/09 var färdigspelad, men det hade man inte klarat av utan 2000-talets bästa anfallspar (?): Dzeko-Grafite. Under Bundesligas andra hälft gjorde duon 39 mål på 17 matcher och sammanlagt 54 mål på 34 matcher, vilket ger ett snitt 1,59 mål/match. Dom gjorde ett mål mer än vad den klassiska duon Hoeness-Müller presterade i Bayern München i början på 70-talet. För två killar som tidigare knappt gjort någon större målsuccé ute i Europa är detta en bedrift som knappt går att beskriva med ord. Hatten av.

6. U21-landslaget
Ett svenskt landslag som öser in mål, spelar attraktiv fotboll och når långt i en turnering? Jörgen Lennartsson och Tommy Söderbergs grabbar förtrollade en hel nation med sin blänande fotboll, och frågan är om man någonsin känt en liknande tillförsikt för framtiden som svensk. Nu ska bara våra unga lirare hitta ut i Europa för att kunna samla på sig den rutin som krävs för att ta sista steget och förhoppningsvis kunna ha ambitionen att lyckas med något liknande det vi fick se sommaren 2009 i ett seniormästerskap. Underbart är ordet.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Darren Bent
He's fast as lightning, he's red and white, when he get's the ball he's gonna score, he's fucking dynamite.

2010
Nästa år, då jävlar blir det ett ännu bättre bloggår!

¤ ¤ ¤

En annorlunda lista, minst sagt. Nästa år börjar vi med transferversionen av listan igen då januarifönstret öppnat. Väl mött!

If football only lasted for 89 minutes...

Amatörspelaren som avslutar en helt bisarr vändning för jumbon. Fotbollen är ibland vacker. Bild: Daily Mail

Engelska lag har bjudit på några av fotbollsvärldens mest fantastiska upphämtningar genom åren, som Pool - Milan 3-3 (-05), Pool - Arsenal 0-2 (-89), Everton - Wimbledon 3-2 (-94) och Everton - Sheffield Wednesday 3-2 (-66), och idag fylls den listan på med Championshipmatchen mellan Peterborough United och Cardiff City.

Peterborough anställde Sir Alex's son Darren Ferguson som tränare år 2007, och avancerade då från League Two till Championship på blott två säsonger. Den här säsongen började dock inget vidare för Peterborough och Darren fick sparken i mitten av november. Den nya tränaren Cooper från Kettering har dock bara tagit sex poäng på sju matcher så laget ligger fortfarande på en jumboplats. Cardiff å andra sidan har legit i toppen av Championship under några säsonger nu och kommer allt närmare den första sejouren i engelska högstaligan sedan 1962. Om man vill nå Premier League krävs det dock att man slår jumbon...

... och det började ju bra. Ledley satte 1-0 till Cardiff redan efter sex minuters spel. Peterborough försökte vakna till liv, men var helt värdelösa och Ledley gjorde sedan även 2-0. 3-0 av Bothroyd kom av bara farten och den fruktansvärt duktiga Whittingham satte 4-0 bara minuter senare - detta var alltså innan halvtidsvilan. Peterborough slängde in Frecklington och Simpson i halvtid, och trots 0-4 underläge var Peterboroughpubliken helt fantastisk och gav hela laget ett lyft. Simpson fick direkt gör 1-4 och publiken började sjunga "We`re gonna win 5-4". Peterborough tvingades sedan byta ut keepern Lewis på grund av skada, men direkt efteråt blev det 2-4 genom Lee. Trots en riktig kämparinsats från Peterborough ville det sig inte riktigt framför Cardiffs mål, främst på grund av Cardiffs målvakt Marshalls storspel. Men...

... lagkaptenen Boyd hade varit fantastisk under hela matchen. I den 89:e minuten var det dags för honom att på allvar kliva in i handlingarna. En helt fantastisk vänsterkanon på volley gjorde att det stod 3-4 samtidigt som fjärdedomaren visade att det var tre tilläggsminuter.

Minuterna rullade på, samtliga på London Road satt med hjärtat i halsgropen. 93:e minuten. Långt inkast från Peterboroughs Whelpdale. Den inbytte reservmålvakten McKeown nickskarvar bollen och efter allmänt kaos skjuter den också inbytte Simpson in 4-4. Josh Simpson, mannen som Peterborough hämtade in från den engelska amatörligan förra månaden, avgör alltså utan tvekan årets match i the Championship. 2009 kunde inte ha avslutats vackrare, och från och med nu har jag ett litet gott öga till Peterborough United i framtiden.

Tränaren Cooper om vad han sa till spelarna i halvtid: "Inget speciellt, jag funderade mest på om jag skulle hämta bilen och åka hem".

/JH

"Don't break my balls"

Ricardo Lavolpe under sina ungdomsdagar som landslagsmålvakt. Notera... allting!

Det finns tränare, tränare och sedan finns det tränare. I den sista kategorin lägger vi namn som Zdenek Zeman, Bill Shankly, Jose Mourinho med flera - galna tränare som alla har en åsikt om med andra ord. Mexikos egna tränare, fast ännu värre än de ovan nämnda, heter Ricardo Lavolpe.

De flesta har bara hört talas om argentinaren eftersom han ledde Mexikos landslag under VM 2006, men den här mannen är så mycket mer än en fotbollstränare. Han har orsakat flera kontroverser med sina egna spelare (den mest kända med landslagsstjärnan Blanco innan VM 2006), han röker nästan ett paket per match - och det är under matchtid på tränarbänken, han har testat på de flesta typer av skägg, han växlar mellan tråkiga 5-3-2 uppställningar till helt vansinnigt offensiva 4-3-3 (ofta flera gånger även under matcherna) och han brukar racka ned på Mexikos store man Hugo Sanchez så fort det är möjligt. Min Lavolpefavorit är ändå när han tre gånger under ett liveradioprogram sa att han skulle avgå som tränare för landslaget bara dagar innan VM 2006 skulle börja, för att sedan dagen efter neka att han någonsin sagt det. Han kallade media för "mentalt galna" och trots att reportern spelade upp samtliga tre gånger han sa det nekade Lavolpe att han sagt det.

Glömde jag? Nej då. Ricardo Lavolpe till journalisterna under VM 2006:

"Get out of my face! You know nothing. Don't break my balls, you fucking idiots."

Lavolpe är dock känd för mer än hans små egenheter. Framförallt klassas han som en av mexikanska ligans bästa tränare någonsin, trots att han bara vunnit ligan en enda gång, år 1993 med Atlante. Trots alla kontroverser med vissa egna spelare är han känd för att ha en väldigt bra relation med sina övriga spelare, och sedan är han även en taktiker av stora mått. Många brukar försöka ta efter Lavolpes taktik, som kan se ut lite hursomhelst beroende på vilket humör Lavolpe är på. Just nu är han tränare i mexikanska klubben Atlas, men jag önskar verkligen att han någon gång i framtiden får känna på den europeiska toppfotbollens scener.

/JH

Vahid & Claudes arv

Vahid Halilhodžić, 98-02
Tar Lille från Ligue 2 till Champions League på fyra år. Tog bland annat fram bröderna Cheyrou och Delpierre. Lyckades även med konststycket att skänka bort en ung Ribery till Boulogne.

Claude Puel, 02-08
Monacolegend som var 24 år i Furstendömet som spelare och ledare. Vann Intertotocupen, kom tvåa i Ligue 1, var nära att ta sig vidare från CLs gruppspel och gjorde upplopp mot domaren mitt under en match mot Manchester United. Fostrade bland annat fram Debuchy, Cabaye, Hazard och Makoun samtidigt som han värvade in till exempel Abidal, Bodmer, Keita, Rami, Bastos och Mavuba.

Rudi Garcia, 08-?
Tidigare främst Dijon men även Le Mans. Fick mycket överraskande lämna Lille i somras, men återinsattes som tränare bara ett par veckor senare. Slutade femma ifjol och har lyckats värva till exempel Landreau, Gervinho och Balmont.

Där har vi Lille Olympique Sporting Clubs historia de senaste 11 åren, från att vara en sovande storklubb i Ligue 2 till att vara etablerade i toppen av Ligue 1 trots att man inte har speciellt starka finanser. Numera växer man så det knakar om det, och jämförelsen med Kalmar FF är faktiskt inte alltför långt borta. Man håller även på att bygga om arenan Stade Borne de l'Espoir som planeras ta dryga 50 000 åskådare när den är klar.

Efter en värdelös start på säsongen i år har man nu vunnit åtta av de senaste nio matcherna, poängtappet kom borta mot Montpellier (förlust) och i de andra matcherna har man bland annat mött Bordeaux och Lyon. De flesta känner redan till Cabaye, Debuchy, Gervinho, Mavuba och Landreau så därför tänker jag berätta lite om de mer okända spelarna.

Adil Rami - Gick från trädgårdsmästare och amatörfotbollsspelare till franska landslaget på två år. Typisk modern mittback.

Florent Balmont - Slitvarg som aldrig gör en dålig match. Så nära landslagsklass man kan bli utan att bli uttagen.

Aurélien Chedjou - Kameruan som tidigare varit ungdomsproffs i Villarreal och Auxerre, men annars mest hängt runt i småklubbar. En Makounkopia som ska spela i ANC.

Pierre-Alan Frau - Var ett vandrande skämt som ändå fick kontrakt med Lyon, Paris SG och rivalklubben Lens. Numera lagets skyttekung.

Franck Béria - Rätt anynom mittback/högerback som gjort en strålande säsongsinledning och nog kan få ett klubbyte till sommaren.

Det känns som att Ligue 1 är på väg tillbaka. Bordeaux, Lyon, Lille och Marseille - nu är det äntligen lite liv i toppstriden igen!

/JH

2000-talets bästa spelare: 80-71

80. Fredrik Ljungberg (Arsenal 1998-2007, West Ham 2007-2008, Seattle 2008-)
Arsenals vindsnabbe ytter var en slags motsvarighet till handbollens Ljubomir Vranjes. Med sina ständiga genombrott orsakade han problem för exakt alla lag och han blev en gedigen målskytt. Under 2000-talet låg han bakom i särklass flest mål i det svenska landslaget samtidigt som han hade ett sanslöst samarbete med Dennis Bergkamp i England.

79. Jay-Jay Okocha (Paris SG 1998-2002, Bolton 2002-2006, Qatar SC 2006-2007, Hull 2007-2008)
En billig, forntida playmaker som kunde lyfta vilket lag som helst. Var extremt viktig när det kom till att förankra Bolton som stabilt Premier League-lag. Han var dessutom väldigt viktig för Nigerias landslag, där han var en av få spelare tillsammans med Nwankwo Kanu och ett par till som alltid uppförde sig åtminstone någorlunda professionellt.

78. Jan Koller (Anderlecht 1999-2001, Borussia Dortmund 2001-2006, Monaco 2006-2008, Nurnberg 2008, Krylia Sovetov 2008-2009, Cannes 2010-)
Hade Tjeckien spelat i mästerskap efter mästerskap under 2000-talet utan Jan Koller? Knappast. Centertanken gjorde brutala 55 mål på 91 landskamper och var ett hot mot alla motståndare i så väl klubblag som landslag. Utöver att vara en formidabel huvudspelare var han dessutom en smart spelare med fullt godkänt spel med fötterna.

77. Frederic Kanoute (Lyon 1997-2000, West Ham 2000-2003, Tottenham 2003-2005, Sevilla 2005-)
Denne extremt sympatiske man är också en fulländad fotbollspelare, en slags något sämre version av Zlatan Ibrahimovic. Med sin tyngd och sin förmåga att hålla i bollen har han gjort Sevilla till ett topplag i Spanien. Att han aldrig fått chansen bland de allra bästa är något av en tragedi, för nog skulle han platsa i många stora lag.

76. Torsten Frings (Werder Bremen 1997-2002, Borussia Dortmund 2002-2004, Bayern Munchen 2004-2005, Werder Bremen 2005-)
Frings har varit en nyckelspelare i Tyskland sedan Ramelow och Jeremies slutade och i Werder Bremen har han tillsammans med tränaren Thomas Schaaf gjort laget till en kraft att räkna med i Bundesliga och Europa. Denne defensive mittfältare, med tung bössa och förståndigt passningsspel, är en av fotbollsvärldens mest underskattade.

75. Christian Vieri (Inter 1999-2005, Milan 2005-2006, Monaco 2006, Atalanta 2006-2007, Fiorentina 2007-2008, Atalanta 2008-2009)
Han såg ut som en riktig brunkare, en stadig playboy. Någon vinnare var han inte, men en extrem målskytt. Huvudspelet var av högsta klass och med dojorna kunde han också dunka in en och annan. Vieri var under sin tid i Inter tveklöst en av världens främsta anfallare i ett av världens mest underpresterande lag.

74. Rogerio Ceni (Sao Paolo 1993-)
Extremt stabile och pålitlige Rogerio Ceni har sedan 1993 vaktat målet i Sao Paolo. Han har spelat sjutton landskamper för det brasilianska landslaget och anledningen till att det inte blev fler berodde på oväntade formtoppar av Taffarel, Marcos och Dida. Har aldrig velat flytta till Europa och har därför ingen stor respekt bland vanliga fotbollsfans, men är känd för att vara den främste målskytten bland målvakter genom tiderna; 85 frisparkar och straffar har han satt hittills.

73. Roy Keane (Manchester United 1993-2005, Celtic 2005-2006)
På en lista över 90-talets främsta hade Keane hamnat högre upp, men den gamle sliträven gjorde ett gediget jobb även under 2000-talet. En extremt tuff spelare, definitivt en av de sista av sin sort, med ett tveksamt psyke och en egentligen ganska undermålig teknik, hjälpte Alex Ferguson något otroligt på vägen mot troféer.

72. Esteban Cambiasso (Independiente 1998-2001, River Plate 2001-2002, Real Madrid 2002-2004, Inter 2004-)
Ännu en Real Madrid-misshandlad spelare som flyttat till en sundare miljö och där blommat ut i all sin prakt. En defensiv mittfältare som är positionssäker och som sällan slår bort en passning. Bidrar inte med mycket offensivt, men det kan man å andra sidan klara sig utan så länge defensiven är tät.

71. Ashley Cole (Arsenal 1999-2006, Chelsea 2006-)
Hatad i olika läger av olika anledningar, men alltjämt en fantastisk vänsterback såväl offensivt som defensivt. Har varit med hur länge som helst känns det som, men är en nybliven 29-åring och borde vara i sina bästa år. Kan mycket väl finnas med på listan om tio år också.

En vinterhälsning

Jonas Jacobson, Simon Berglind och Jonas Hansson på Det Handlar Om Fotboll önskar alla ute i snöiga Sverige en god jul och ett gott nytt år, och hoppas på ett riktigt fint bloggår 2010. Tack för alla kommentarer och läsningar under året som gått.

/ SB, JH, JB

Mannen som kan träffa en lada

Denis Kolodin är en speciell människa och fotbollsspelare. Född i Kamyshin hos en mamma som var försäljare vilket ledde till att familjen Kolodin var rätt välbärgad, och Denis kunde utan problem spela fotboll om helgerna utan att bry sig om några sysslor i hemmet. Han var tidigt en supertalang, redan som 12-åring nobbade han Rotor då han inte ville flytta hemmifrån. Han tackade även nej till CSKA Moskva och Zenit under sin ungdom då han ville stanna kvar i det lokala storlaget Olimpia Volgograd. När han väl var redo för A-laget gjorde han stor succé, han växlade då mellan att spela mittfältare och anfallare. Han flyttade sedan vidare till Uralan Elista då Olimpia var i stort behov av pengar, och väl där skolades han om till mittback.

Det blev bara ett år i Uralan, och ett i Krylia, innan Dynamo Moskva köpte upp honom 2005 då Krylian också led av pengaproblem. Han gjorde landslagsdebut redan året innan, det vill säga 2004, men det var först när Hiddink kom in som Kolodin fick en säker startplats i landslaget. Detta var främst då Hiddink satsade på offensivt skickliga spelare och ville ha in lite nytänkande i landslaget, för Kolodin var vid den här tiden inte mer än en bra ligaback i den ryska ligan.

Men vad är så speciellt med Kolodin då? Han är varken speciellt snabb eller teknisk, eller ens någon vidare bra huvudspelare, men han är fysiskt stabil och smart både på och utanför planen. Och sedan var det en sak till; han har ett sjujävla tillslag på bollen. Som 15-åring fick han tillåtelse att skjuta på en nybyggd lada för att testa dess stabilitet - och ladan raserade direkt. Något smart ass hade dessutom redan släppt in djur i ladan vilket ledde till att tre grävlingar och en häst avled när ladan raserade. Utanför bondesamhället har Kolodin främst visat upp sin högerfot i EM-matchen mot Holland 2008 och i flertalet ryska ligamatcher. Ett tag förrförra säsongen ledde han till och med skytteligan för hela ryska ligan framför bland annat Pavluchenko och Arshavin.

På tal om hårdskjutande - är det här det enda av värde Steven Reid visat upp sedan han lämnade Millwall?

/JH

Bosko Balaban. Det räcker så.

Kommer ni ihåg kultanfallaren Bosko Balaban? Han anlände med pompa och ståt till Aston Villa för £5,8 miljoner, vi hörde ingenting om honom, vi såg honom i något slutspel för Kroatien och alla trodde att han idag var ungefär försvunnen. Men icke då. Idag lirar han i Grekland - med gott resultat, men vi kanske ska ta det från början?

Han slog igenom i hemstaden Rijeka, gick till Dinamo Zagreb som tonåring innan Aston Villa köpte honom sommaren 2001. Aston Villa hade gjort sig av med flera namnkunniga spelare för att ha råd med bland annat Balaban, som hade höga förväntningar på sig. Hur det gick? 10 matcher, varav 7 inhopp, resulterade i 0 mål. Med övergångssumman och lönen inräknad blir det nästan över £0,5 miljoner/match. Han lånades ut till Club Brugge, gjorde där succé och bland annat PSV ville ha honom. Så blev det inte. Han återvände till Aston Villa med hoppet att han skulle få en andra chans. Det blev bara skitfel.

Han fick inte spela någonting under säsongen och släppte honom gratis tillbaka till Club Brügge, där han var djupt uppskattad och en god målskytt. För några år sedan ville Dinamo Zagreb storsatsa i Champions League och värvade in Balaban för dyra pengar. Det gick sådär i Champions League, men Balaban var ständigt med i skytteligatoppen och landslaget. När han (och Sokota) vägrade skriva på nya kontrakt med Dinamo i tidigare i år såldes dom, och Balaban gick till Panionis. Han gjorde i helgen sitt sjätte mål på elva matcher vilket gör att han håller upp sitt fantastiska målsnitt på mer än ett mål varannan match, om man bortser från tiden i England då.

00-01 Dinamo Zagreb 0,69 mål/match
01-02 Aston Villa 0 mål/match
02-03 Club Brugge 0,63 mål/match
03-04 Aston Villa 0 mål/match
04-07 Club Brugge 0,57 mål/match
07-09 Dinamo Zagreb 0,61 mål/match
09-10 Panionis 0,55 mål/match

Bosko Balaban kommer förevigt att placeras i floppfacket när man pratar brittiska värvningar, men undra om han inte är/var en av Europas bästa spelare som aldrig fick den där ordentliga chansen? Ett missförstått geni, helt enkelt?

/JH

J&J listar

Lika Roma nu som då. Bild: Romaroma.it

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Mick McCarthy
50 år gammal men beter sig som en treåring. Att ha en sådan disrespect för klubben fans och för hela klubben som sådan som McCarthy hade i matchen mot Manchester United är bara pinsamt. Visst hade jag kunnat köpa att man vilade en eller två spelare inför den viktiga Burnleymatchen (om de spelarna verkligen måste ha mer än fem hela dagars vila) på söndag, men samtliga utespelare? Där försvann den respekt man hade för McCarthy sedan tidigare.

2. EL-lottningen
Europa Leagues jungfruresa ser ut att bli en minnesvärd en. Juve, Liverpool, Valencia, Benfica och Marseille är bara några av storheterna som lika gärna kunde deltagit i CL-lottningen som ägde rum en timme tidigare. Men... Än så länge finns det ytterst få riktigt intressanta matcher att se fram emot i EL. Wolfsburg - Villarreal och Ajax - Juventus hör till det hetaste, men utöver de så ser det rätt blekt ut. Men vänta bara, längre fram lär det bli hur spännande som helst.

3. Notts
Notts County i engelska League 2 har upplevt en rätt obalanserad höst. Först köptes klubben upp av "stenrika arabiska ägare", Svennis tillsattes som sportchef och spelare som Kasper Schmeichel värvades. Efter en målglad inledning har det gått sämre. Tränare har sparkats, löften har uteblivit och tillslut blev det ingenting kvar av det som Notts-fansen hade hoppats på. Nu har gamle ägaren Peter Trembling köpt tillbaka klubben, Svennis sitter kvar, Backe är borta och Notts är redo att agera som en riktig fotbollsklubb igen.

4. CL-lottningen
Med undantag för Stuttgart vs. Barcelona och Porto vs. Arsenal, så känns samtliga CL-matcher som väldigt spännande och jämna. Skönt att det finns dramatik kvar i turneringen trots Platinis ändringar med flera "mindre" klubbar. Beckham vs. Man United, The Special One vs. Chelsea, Benzema vs. Lyon bara för att ta några exempel. Samtidigt har även Olympiakos vs. Bordeaux och CSKA Moskva vs. Sevilla sin charm. Och Bayern München mot Fiorentina inte att glömma bort!

5. Salzburg

Janko
Svento - Tchoyi - Leitgeb
Pokrivac - Schiemer
Ulmer - Sekagya - Afolabi - Schwegler
Gustafsson

Det där är Red Bull Salzburgs startelva. Hur många av de spelarna, med undantag för svenske Eddie Gustafsson och den överjävliga målskytte Janko, känner ni igen? Möjligen någon mer, men trots fiaskot i CL-kvalet mot Maccabi Haifa har Salzburg lyckats att ta sig i kragen och vann samtliga sex gruppspelsmatcher i Europa League vilket inget annat lag lyckades med- trots att man var i samma grupp som Villarreal, Lazio och Levski Sofia. Med tanke på truppen, och trots alla pengar man förfogar över, är det ett väldigt, väldigt imponerande facit.

6. Totti
Så många superlativ som kommer till en när man tänker på Francesco Totti anno 2009. Vi börjar med att radda upp lite fakta från säsongen. 11 ligamatcher, 9 mål. 6 EL-matcher, 11 mål. 20 mål på 17 tävlingsmatcher. Det är sanslöst. Och nu till det som ju egentligen gör Totti så stor: i dagarna har han skrivit på ett nytt kontrakt med Roma, som binder honom till sitt hjärtas klubb till 2014. Det är en sak att spela hela sin karriär i Milan, United eller Real Madrid, men Roma är faktiskt på en lägre nivå. Och detta säger jag förstås inte för att vara elak mot Roma, utan för att sätta personen och fotbollsspelaren Francesco Totti i det ljus han förtjänar.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Hertha Berlin
1-0 mot Sporting, 2-2 mot Leverkusen och en värvning av gamle men gode Gekas. Vänder det för Hertha nu?

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Ännu en post om England...

Sanchez Watt - Från Stepneys slitna parkplaner till lagkamrat med Andrey Arshavin.

Många klubbar har problemet att man satsar allt på A-laget och ingenting på sina juniorlag - Senrab Football Club gör precis tvärtom. Man har inget A-lag utan 15-18 ungdomslag med spelare i åldrarna 5-17 år, och är utan tvekan den klubb som producerat flest Premier Leaguespelare på senare år sett till hur stor klubben är.

Förankrade i Stepney i centrala London har man en väldigt fin bas att scouta ungdomar på då framförallt östra London kryllar av lovande fotbollslirare. Senrabs ledare är alla välutbildade såklart, men främst sätter ledningen attityden i centrum. Man är inte rädd för att lyfta bort folk som beter sig illa. Man har även tempo och teknik i allt man gör, men man ska kombinera det med uthållighet. Lagets stora ledare är Tony Carroll, som agerar lagledare över samtliga lag i klubben och får väl beskrivas som Senrab eldsjäl. Om det är någon som tycker att Senrab låter konstigt är det för att det är (John) Barnes baklänges - när man bytte namn på 90-talet var Barnes ledarnas favoritlirare.

Men redan innan man hette Senrab, nämligen så sent som på 60-talet, kom den kommande landslagsmannen Ray Wilkins och även Fulhamlegenden Ray Lewington fram i klubben, och framgångsrika ledare som Tony Carr (West Hams akademichef), Alan Curbishley och Dario Gradi fanns länge i klubben under deras lärotid som ledare. Det var även Curbishley som fixade att Charlton numera har första tjing på spelare från Senrab, det var det som gjorde att bland annat Jonathan Fortune gick till klubben, men alla Londonklubbar har scouter på Senrabs matcher och det är inte ett dugg konstigt med tanke på de spelarna man fostrar fram.

Senrab har producerat följande engelska landslagsmän under 2000-talet: Lee Bowyer, Sol Campbell, Jermain Defoe, Ugo Ehiogu, Ledley King, Paul Konchesky och John Terry. Dessutom har även spelare som Ade Akinbiyi (landslagsman Nigeria), Lloyd Samuel (landslagsman Trinidad and Tobago), Bobby Zamora, bröderna Izzet, forna supertalangerna Darren Purse och Leon Knight, Arsenals talang Sanchez Watt, QPRs Fitz Hall och Lutons Kevin Nicholls bland andra fått sin fotbollsfostran i föreningen. Det är inte pissuselt.

Nu återstår det bara att se hur länge Senrab får vara kvar. Man äger inga egna faciliteter, utan tränar på Wanstead Flats som är mer än grässamling än ordentliga fotbollsplaner. Det finns allt färre platser att ha organiserade träningar på i London då all mark köps upp, och har man inga pengar (Senrab får bara symboliska summor från klubbar som värvar deras talanger). Däremot är man fortfarande en klubb som har stor respekt i fotbollsengland, och det finns troligen folk som är villiga att spendera pengar i klubben för att man ska utvecklas. Tony Carroll har sagt att man kan tänka sig att ha fler ungdomslag, men att bristen på faciliteter, pengar och utbildade ledare är för stor just nu.

Det finns en liknande engelsk klubb i norra England som heter Wallsend Boys Club som främst har ett tätt samarbete med Newcastle. De har fått fram spelare som Michael Carrick, Alan Shearer, Peter Beardsley, Steve Watson, Robbie Elliott och Steve Bruce trots att man saknar ett A-lag.

/JH

Walking in a Jody Craddock Wonderland

Jody Craddock, vilken man detta är. Född i Birminghamområdet, började spela i en klubb kallad Christchurch (fantastiskt namn), var sedan flera år i Cambridge, sedan flera år i Sunderland, och nu har han varit flera år i Wolves (sedan 2003 närmare bestämt). I många, många år har han varit den där typiska brittiska medelmåttan som gjorde jobbet som ungefär 700 andra brittiska mittbackar klarar av: stånka, nicka och tjonga - samtliga på ett rätt medelmåttligt sätt, såklart, även om han blivit bättre med åren.

I år har det dock hänt någon extremt med Craddock. Han och Berra som mittbackspar bildar Wolves starkaste lagdel, och visst är Craddock lite stabbig men han har antagligen varit lagets bästa spelare såhär långt. Inte nog med det - han har dessutom stått för fyra mål vilket gör honom till lagets interna skytteligaledare. Det är inte vilka mål som helst heller.

Två mål mot Stoke (2-2)
Ett mål mot Arsenal (1-4)
Ett mål mot Bolton (2-1)

I en ålder av 34 år verkar Craddock nu har peakat till sin karriärs topp. Kontraktet med Wolves går ut till sommaren, och vi hoppas såklart att han avslutar karriären i sin hemstad, men det hade varit kul med ett par års Craddocklir till. Engelsk fotboll behöver det, för trots att de där övriga 699 brittiska mittbackarna gör samma jobb gör ingen det på samma sätt som Jody Craddock. En konstnär (!) som bjuder både på det himmel och helvete på planen. Framförallt brukar det vara fantastiskt kul att se Craddock bli pressad - antingen blir det ett
mål a la Bradford (00:25 in i klippet) eller skiter han på sig och det blir ett mål i baken istället. Det blir inte bättre av att Craddock är ungefär tre teskedar hög.

I vilket fall. Du har din chans nu, Capello...

/JH

Hondurasfetisch

Nästa år spelar Honduras sitt första VM på 28 år och ursäkta svordomen men fy fan vad intressant det ska bli att se dom i Sydafrika. Dom hamnade i samma grupp som Schweiz, Chile och Spanien vilket är en knepig grupp, men långt ifrån omöjlig att ta sig vidare ifrån. Honduras kan sluta på vilken placering som helst utom etta i den gruppen.

Landslagets tränare är Reinaldo Rueda - en väldigt välutbildad colombiansk tränare som agerade nödlösning på ett väldigt bra sätt för sitt hemland för några år sedan. Nu har han varit tränare för Honduras i snart tre år och han är nästan så populär att det pratas om en staty i hans ära. Dock inte att glömma bort att han har ett väldigt bra landslag att jobba med, jag skulle gå så långt och kalla dom för Sydamerikas Elfenbenskusten; ett spelarmässigt starkt landslag som förr om åren stod i skymundan, men som nu håller på att explodera med hjälp av mängder av exporter till Europa. Ett frågetecken är såklart avsaknaden av den så viktiga slutspelserfarenheten som Honduras just nu saknar.

Vad är det då som har gjort att Honduras har haft den här spelarutvecklingen? Det som satte igång det var när Wilson Palacios var på provspel hos Arsenal. Wenger gillade vad han såg, men tyckte inte att han platsade i truppen. Istället ringde han Birminghams tränare Steve Bruce, som tog in honom på lån. När Bruce senare blev tränare för Wigan var Palacios en av hans första värvning, och efter det har Wigan värvat in ytterliggare tre honduraner - Rojas, Figueroa och Thomas. Detta har även lett till att spelare som Osman Chávez (Celtic), Oscar Boniek Garcia (Wigan), Emilio Izaguirre (Ipswich) och Melvin Valladares (Tottenham) fått testa på att träna med brittiska klubbar, men samtliga affärer har stoppats av att de inte fått arbetstillstånd.

En intressant grej är att samtliga idag levande Palaciosbröder är aktuella för nästa års VM-trupp. Det är följande bröder:

Milton (-80) - Den äldsta brodern, som visserligen inte spelat i landslaget sedan 2006 men har nu kommit tillbaka från en allvarlig skada. Främst mittback.
Jerry (-81) - En kvick offensiv typ, som mestadels spelare anfallare i Marathón (samma klubb som Milton), där han är lagets bästa målskytt. Har nyligen fått chansen i landslaget igen efter några års frånvaro.
Wilson (-84) - Tottenhammittfältaren som alla känner till.
Johnny (-86) - Mittback/högerback som är på väg till Wilsons gamla klubb Wigan. Håller på att slå sig in i A-landslaget och tillhör just nu Deportivo Olimpia i hemlandet.

Dessutom fanns det ytterligare en broder, Edwin (-91 eller -92), men han blev kidnappad för två år sedan och trots att Wilson gav £125 000 till kidnapparna hittades inte Edwins kropp förrän tidigare i år. Det finns ytterliggare en Palacios i landslaget, Carlos, men han är inte släkt med de här fem bröderna.

Framtiden för landet efter VM 2010 är inte heller helt pissusel. Allan Gutiérrez (-92) tillhör Chievos primaveralag, Alfredo Mejía och Christian Martínez tillhörde Udineses samt Cagliaris dito, Roger Rojas tillhör Wigan men är utlånad till Olimpia, Mario Martínez (Vålerenga) och Reiniery Mayorquín (Aalesund) är två andra unga honduraner som nu spelar i Europa men den största talangen är utan tvekan Anthony Lozano. 11 mål på 7 matcher i U-17 landslaget trots att han nyligen fyllde 16 år. Han gjorde landets enda mål i U-17 VM tidigare i år och han har redan slagit sig in i Olimpias A-lag.

Vi bjur på Honduras troliga startelva i VM såhär i slutet:

Carlos Pavon - David Suazo
Amado Guevara - Wilson Palacios - Hendry Thomas - Edgar Alvarez/Julio de Leon
Maynor Figueroa - Osman Chavez - Victor Bernardez - Emilio Izaguirre
Noel Valladares

/JH

J&J listar

Landslagsaktuell: Robert "Bobby" Lester från Barking. Bild: BBC

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Juve
Liverpool ute, sure thing. Alla är överens om att deras trupp inte håller, men Juve? Snacket har ju gått om att de gjort en av Europas bästa sommartransferfönster och plockat in Melo, Diego och Caceres, men hösten har inte sett lovande ut. Man hänger med i tabelltoppen tack vare sina anfallares extremt starka huvudspel, men inte ens världens bästa målvakt, Gianluigi Buffon, har kunnat klara Juve vidare till åttondelsfinal i Champions League. 1-4 i avgörande hemmamatchen mot Bayern München var kvittot på att de inte håller i år. Ciro Ferrara lär dock få säsongen på sig i alla fall, men vad som händer sen är extremt ovisst.

2. Lasse Kinch
"Fransmannen Merida", "Vänsterbacken Djourou", Bartley som uttalades "Bradley", "Brassen Mitroglou" - och detta var bara Lasse Kinchs misstag under matchens två första minuter i veckans Champions Leaguematch mellan Arsenal och Olympiakos. Som om inte Kinch har enorma problem med att uttala namn, är uselt påläst och hittar på saker stup i ett så har han dessutom en värdelös spelförståelse. Varför den här mannen fortfarande har ett kommentatorsjobb på en relativt stor TV-kanal är inget annat än stort långfinger mot kunderna som betalar för att få se matcherna. Det är nästan ett större misstag att ha Kinch som kommentator än vad det är att ha Elin Ekblom-Bak i Champions League-studion. Viasat skämmer ut sig totalt.

3. CL-omrörarna
Varken Rubin Kazan, Urinea Urziceni eller Dinamo Kiev gick vidare från sina grupper, men nog rörde de om riktigt bra i den främst västeuropakryddade grytan. Dessutom tog sig CSKA Moskva sig vidare från en väldigt tuff grupp, och vi ser fram emot att se Krasic och grabbarna i åttondelen. Å andra sidan: vad gjorde Debrecen, Maccabi Haifa och Glasgow Rangers i den här turneringen? Det var rätt pinsamt att se, men förhoppningsvis är detta något att bygga vidare på för Europas lite mindre ligor.

4. Newcastle
En ytterst medelmåttlig tränare, en tunn trupp, en ägare som inte vill äga klubben, Joey Barton, Carroll som verkar bli misshandelsåtalad, nedflyttning och all allmän turbulens kring klubben - ändå verkar man ta hem The Championship som på beställning. Det finns bara en säker Championshipmatch på Stryktipset varje vecka och det är att Newcastle vinner. Inte nog med att man vinner matcherna, man gör det med en stensäker defensiv där en kille som Coloccini helt plötsligt verkar ha lärt sig att spela försvarsspel. Bara en sådan sak är värd en stor eloge.

5. Bobby Zamora
En spelare som alltid gör viktiga mål, men grejen är att han enbart gör viktiga mål för att sedan gå mållös i femton raka matcher efter det. Han bjuder dock på ett targetspel i världsklass, och Roy Hodgson är nog hyfsat nöjd över att Zamora nobbade Hull i somras med tanke på Zamoras höst. Zamoras match mot Sunderland i helgen var inget annat än ren magi från Brighton & Hove Albions egna guldgosse. Ett avgörande nickmål, och Sunderlands mittbackar försökte göra allt för att stoppa Zamora - sparkar, armbågar, bensaxar, skallningar - men utan resultat. Inte kan den här killen göra ett sämre jobb som target än Emile Heskey! Are you watching, Capello?

6. Mallorca
Hemmastatistik: 7 matcher, 7 segrar, 0 oavgjorda, 0 förluster, 20 gjorda mål och 3 insläppta. Att man förlorat storstjärnorna Dani Güiza och Juan Arango de senaste åren verkar inte beröra ö-laget ett dugg, och Mallorca ligger i dagsläget på 6 plats i Primera Division. Får man bara lite fason på bortaspelet så spelar man i Europa nästa säsong.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Stuttgart
Inte nog med att dom såklart vänder på skutan efter att vi kritiserat dom, nu vill dom sparka Jens Lehmann. Det är inte helt okey.

Butt och Bolat
Det kan aldrig tidigare ha hänt att två målvakter gjort mål i samma CL-gruppspelsomgång. Och det var ju inte vilka strutar som helst.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Just like a waving flag

Har ni hört den officiella VM-låten än? Några har gjort det, men de flesta har nog levt ovetande. Tills nu.

Det är ett enormt nöje att kunna posta 2010 års VM-låt här, speciellt som artisten i fråga är ett geni och en personlig favorit. Här har ni Somalia's finest, K'naan, med "Waving Flag (Celebration remix)".



/JJ

Världens sämsta VM

Turneringens enda gåta: Kan Trésor Mputu spela till sig ett Europakontrakt? Bild: 7sur7

Är det någon här som bryr sig om klubb-VM? Det är antagligen den mest ospännande turneringen i fotbollens värld, och under de fyra åren som turneringen varit "ordentlig" har Sydamerikas och Europas representanter mötts i finalen. De två senaste årens vinnare är Milan och Manchester United, vilket är lite överraskande med tanke på att de europeiska lagen borde tycka att det räcker med att spela de andra 60-70 matcherna som man gör varje år.

Årets turnering spelas i Dubai i Förenade Arabemiraterna, och samtliga matcher spelas på Al Jazira Mohammed Bin Zayed Stadium, som tar 24 000 åskådare men som i framtiden ska ta 42 000. I dagens match mellan värdarna Al-Ahli (Dubai) och Auckland (Nya Zeeland), och den matchen slutade 2-0 till Auckland vilket betyder att dom möter mexikanska Atlante i kvartsfinalen. Såhär ser de kommande matcherna ut:

Kvartsfinaler
11:e december: Pohang - Mazembe
12:e december: Atlante - Auckland

Semifinaler
15:e december: Estudiantes - Vinnaren Mazembe - Pohang
16:e december: Barcelona - Vinnaren Atlante - Auckland

Match om tredjepris
19:e december

Final
19:e december

Auckland City (Nya Zeeland)

Stjärna: Jacob Spoonley
Fostrad i klubben. Ung målvakt som gjort en landskamp för Nya Zeeland. En linjemålvakt inte olik Isaksson.
Nyckelspelare: Ivan Vicelich
Den enda givna landslagsmannen i truppen, 33 år gammal mittback som lirat i bland annat Roda och RKC.
Joker: Keryn Jordan
Kämpade mot cancer i tre år, fick sin revansch när han blev Aucklands bästa målskytt under förra säsongen. Sydafrikansk gammal landslagsanfallare.

Eftersom Australiens klubblag inte delat i Oceaniska CL är det en kakbit för lagen från Nya Zeeland att vinna turneringen. Auckland vann fjolårets final med 9-4 mot Koloale FC Honiara från Salomonöarna. Kommer få stordäng mot Atlante i kvartsfinalen.

Atlante (Mexiko)

Stjärna: Santiago Solari
Latade till sig en fet lönecheck både i Real Madrid och Inter utan att göra någon som helst nytta. Fick sparken från San Lorenzo i somras.
Nyckelspelare: Federico Vilar
Argentinsk landslagsmålvakt, som även är Atlantes lagkapten. Se upp för honom, han är en fin frisparksskytt.
Joker: Horacio Peralta
Misslyckades kraftigt under sina år i Europa, men är numera en av de mest intresssanta kantspelarna i Nordamerika.

En av Mexikos större klubbar som vann Nordamerikas CL efter sammanlagt 2-0 mot sin ligakonkurrent Cruz Azul tidigare i år vilket var lagets första CL-titel någonsin. Laget saknar faktiskt mexikanska landslagsmän, men sitter på en hel del spelare från Argentina. Man ligger blott i mitten av tabellen i den mexikanska Aperturan.

TP Mazembe (Kongo)

Stjärna: Trésor Mputu
Den överlägset största stjärnan. Lagkapten och gör det mesta i offensiven vilket ledde till att han var nominerad till årets afrikanska fotbollsspelare 2009. Han har bland annat provtränat med Arsenal för något år sedan.
Nyckelspelare: Muteba Kidiaba
Landslagets förstemålvakt. Har lirat i Mazembe i evigheter.
Joker: Marcelin Tamboulas
Gjorde en misslyckad sejour på Malta för ett par år sedan. Hypersnabb kantspringare som även spelar anfallare ibland.

Vann Afrikas CL för bara en månad sedan, så det har varit snabba ryck för Mazembe. Laget tränas av den italienskättade fransmannen Diego Garzitto, och man är dominanta i den inhemska ligan tillsammans med Daring Club Motema Pembe. Svenske Saïdi Léonard hade en sejour här för ett tag sedan, men tillhör numera inte klubben.

Pohang Steelers (Sydkorea)

Stjärna: Kim Myung-Joong
Yttermittfältare med #77 på ryggen. En framtida landslagsman som spelat i Pohang under hela sin karriär.
Nyckelspelare: Hwang Jae-Won
Mittback som är även han är fostrad i klubben. Lagkapten och landslagsman.
Joker: Stevica Ristić
Storväxt makedonsk anfallare, som alltid gör mål.

Sérgio Farias, tidigare ungdomslandslagscoach för Brasilien, är inne på sitt femte år som Pohangtränare. Man har visserligen bara vunnit ligan en gång under Farias tid, men förra säsongen blev man Asiens mesta CL-mästare genom tiderna med sina tre titlar när man slog Al-Ittihad med 2-1 i finalen.

Estudiantes (Argentina)

Stjärna: Juan Sebastian Veron
Kommentarer överflödiga, han hade utan tvekan kunnat spela ett par år till på högsta europeiska nivå.
Nyckelspelare: Leandro Desábato
Lagets bästa mittback som spelade varenda minut under fjolårets Copa Libertadores. Blev 2007 gripen för att han fällt rasistiska kommentarer om Grafite.
Joker: Mauro Boselli
Har precis som typ alla argentinska spelare fått debutera i A-landslaget under Maradona. Flopp i Malaga, skyttekung i Estudiantes.

Alejandro Sabella, tidigare Daniel Passarellas högra hand, gör sitt första år som huvudansvarig för en klubb. Han har ett riktigt intressant lag att ta hand om, med spelare som Veron, Boselli, Sosa (Bayern Munchen), Salgueiro (Murcia), Enzo Pérez (landslagsman), Angeleri (landslagsman), Rodríguez (Espanyol) - bara för att nämna några. Kommer definitivt spela finalen mot Barcelona.

Barcelona (Spanien)

Stjärna: Zlatan
Nyckelspelare: Zlatan
Joker: Zlatan

Jag vet ingenting om detta laget, tyvärr.

/JH

UEFA XI 2009

It's all good fun. Varje år anordnar man en omröstning på Uefa.com när fotbollsfans världen över kan rösta på årets bästa elva plus tränare. Av uppenbara anledningar tog jag ut följande elva:

Grafite - Dzeko
Arshavin - Gourcuff - Lampard - Jesus Navas
Cissokho - Mertesacker - Vermaelen - Srna
Neuer

Coach: Horst Hrubesch, mannen som får vara ansiktet för det nya Tyskland, som kommer att dominera världsfotbollen de nästkommande 10-15 åren om inget går snett.

Så, 100% av ni läsare är förbannade nu, så rösta på era egna favoriter på Uefa.com.

/JJ

Tack, Ailton

En av de mest otippade Uerdingenfansen: Pete Doherty. Didn't see that one coming, eyy?

Kommer ni ihåg Ailton? Brassen som var rundare än en fotboll, men som verkligen visste hur man gjorde mål i Bundesliga. Han gjorde bland annat 28 mål under en Bundesligasäsong i Werder Bremen, och jag har tidigare skrivit om honom här.

Ailton har nu tröttnat på Kina och han har bytt till sin 23:e klubb i karriären, nämligen Uerdingen. Vilka?, tänker ni, och börjar googla och ser att dom lirar i Verbandsliga - den sjätte högsta divisionen i Tyskland. Kanske inte så sexigt, men Uerdingen är en gammal storklubb som framförallt på 80-talet var en av Tysklands bättre klubbar. Man vann bland annat cupen -85 och slutade trea i Bundesliga året efter. I Cupvinnarcupen året efter det gick man till semifinal, men man är främst ihågkommen för kvartsfinalen, som spelades mot Dynamo Dresden. I andra mötet låg man under med sammanlagt 1-5 i halvtid, men man gjorde sex mål i andra halvlek och vips så var man i semifinal.

Tyvärr valde medicinjätten Bayer, som hade pumpat in en hel del pengar i klubben, att satsa allting på Bayer Leverkusen och vips for Uerdingen ned som en pannkaka i seriesystemet då laget inte hade en tillräckligt stark publik- och ekonomisk grund att stå på. Ett tag efteråt valde fotbollssektionen i Uerdingen att bryta sig ur Bayer Uerdingen och bildade KFC Uerdingen istället.

Uerdingen har annars fostrat spelare som Oliver Bierhoff och även spelare som Stéphane Chapuisat, Jan Tauer, Brian Laudrup och svenskduon Jan "Lill-Damma" Mattsson samt Robert Prytz har spelat i klubben, så man har ändå en viss tradition på spelarfronten. Nu snackas det även om att Boris Živković, den gamle kroatiska landslagsbacken som är mest känd för att han har lirat i Stuttgart, Portsmouth och Uerdingens storebror Bayer Leverkusen, och även Oliver Neuville är aktuell för Uerdingen och visst hade det varit spännande om även Tauer gjorde en comeback i sin gamla klubb?

Nu återstår det att se om Ailton kan utföra mirakel. Uerdingen har satt som mål att spela i Dritte Liga (tredje högsta ligan) inom fem år, det betyder att de måste avancera uppåt i seriesystemet på direkten. Med Ailtons två-årskontrakt är man iallafall en bit på vägen, och tyskarnas egna Claret & Blue känns som en av landets mest intressanta klubbar för närvarandet.

/JH

Vad är grejen, Robert?

Världens snyggaste lagdräkt genom tiderna. Det är bara därför det är en sådan stor bild. Bild: Wikipedia

Mycket engelskt från mig på senare tid, men så får det bli, för det går inte att undgå att fråga: Vad är grejen, Robert?

Robert Earnshaw, född i Zambia men flyttade till Wales som ung, är en underlig människa. Anfallaren är den enda i världen som har gjort ett hat-trick i samtliga av följande turneringar: Premier League, Championship, League One, League Two, Carling Cup, FA-cup och även i landslaget. Intressant nog är att innan dagens match mot lokalrivalen Leicester hade han bara gjort ett hat-trick i varje turnering, med två undantag; två gånger har han gjort hat-trick i Carling Cup samt League One. Idag gjorde han alltså ytterliggare ett hat-trick vilket gör att han gjort 10 hat-trick i sin proffskarriär.

Visst har han alltid varit en bra målskytt, men detta är något utöver det vanliga. Han flyger runt som en vante i riktigt novemberrusk i vissa matcher för att sedan blixtra till ordentligt och hålla god Premier Leagueklass. Han har dock bara gjort ett mål per säsong de senaste två Premier Leaguesäsongerna. Premier Leaguesäsongen innan det gjorde han elva mål, men han alltså då med ett hat-trick trots att han lirade i West Bromwich.

Nåväl, Earnshaws målform var ett välkommet tillskott till Nottingham, som nu har elva raka matcher utan förlust och ligger på en tredjeplats i Championship. Earnshaw har varit mycket skadad den här säsongen och fått nöja sig med inhopp, och frågan är hur många spelare i Championship som är bättre än honom när han är i form?

Det som är tråkigt är att han spelar i just Nottingham Forrest numera, eftersom han är en riktig Cardifflegend borde han tillhöra den klubben. Faktiskt, så är han fansens favorit genom tiderna - efter den legendariska "The best player you have never seen play football" Robin Friday, som nästan är värd en egen post. Någon annan gång kanske, för nu ska vi fundera på vad som är grejen med Robert. Ett missförstått geni eller en kille som bara är den...

/JH

J&J listar

Ifjol - Copa Libertadores. I år - Copa Sudamericana. LDU de Quito sätter Ecuador på fotbollskartan.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Irland
Gå vidare med era liv, kära irländare, och sluta förpesta världen med era femåringsfasoner. Många, många, många, många lag har förlorat matcher och missat mästerskap och ligatitlar och allt möjligt på grund av att domaren inte kan se absolut allt. Irland skämmer ut sig själva, och att FIFA verkar böja sig en millimeter för deras kritik är bara oerhört sorgligt. Är det verkligen rimligt att Thierry Henry ska stängas av under VM? Att Irland ska bli det 33:e laget? Absurt. Skärpning.

Å andra sidan... om nån sorts anmälan mot Johan Elmander skulle kunna få Sverige till VM skulle jag i och för sig ställa mig bakom den.

2. Stuttgart
I somras skrev Markus Babbel på ett kontrakt med Vfb Stuttgart. Efter att ha hoppat in som huvudtränare från sin assisterande tränar-position efter att Armin Veh sparkades i november 2008 så hade Babbel fört Stuttgart till Champions League. Och visst, man har fortfarande chans på att ta sig vidare till åttondelsfinalerna, men... 19 plats i Bundesliga efter två segrar och sju förluster på 14 omgångar? Dock ska det sägas att det är trevligt att se en klubb med tålamod, och vi hoppas att Babbel till slut får skutan på rätt köl.

3. Tyskland går om Italien
I skrivande stund har Tyskland bättre koefficient än Italien på UEFAs klubblagsranking. Italien ligger på 51,837 och Tyskland på 54,187. Det krävs rätt mycket från Italiens sida för att ta ikapp 2,35. Nu ser visserligen samtliga italienska lag ut att gå vidare i CLs gruppspel, men tyskarna kan få allting mellan 0 och 3 som gör detsamma. Samtidigt kan det gå tungt för de italienska lagen i Europa League, där det går bättre för tyskarna.

Visst är det trevligt men lite ombyte i Champions League, men vilket lag ser ni helst i CL; Leverkusen eller Fiorentina? Werder Bremen eller Roma? Visst, de bästa lagen ska få vara med och tyskarna har gjort sig förtjänta av detta, men Champions League håller på att urvattnas på riktiga titelutmanare. Själva grejen med Champions League har alltid varit att det är turneringen men de mest namnkunniga lagen - och nu byts Roma, Celtic och Benfica ut mot Unirea, CSKA Sofia och Leverkusen.

4. Blackburn
Burnley light? Blackburn och Burnley är arvfiender, men nog har de mer gemensamt än geografi och nån sorts social historia - de är båda lag med två ansikten: ett för hemmaplan och ett för bortaplan. Blackburn har en seger och sex förluster borta, och raden 4-2-1 på hemmaplan. I veckan kom senaste skalpen hemma på Ewood Park när man slog ut Chelsea ur Ligacupen på straffar, efter att ha spelat 3-3 under ordinarie matchtid + förlängning. Det är viktigt med ett fort där hemma.

5. Tomas Danilevičius
Den enorma litauern har på något sätt lyckats spela ligafotboll med Arsenal i början på 2000-talet, trots att han är en fruktansvärt begränsad fotbollsspelare. Kämpar och har okey targetegenskaper men så mycket mer är det inte, han är dessutom en målsumpare av högsta rang. Livornofansen ser honom mer som en politiker än en fotbollsspelare.

Men i veckan avgjorde han i Coppan mot Sampdoria, först genom att störa försvararen till ett självmål och sedan även sätta 2-1 med en elegant lobbnick och därmed avgöra cupmötet och få Livorno vidare. Italiens coolaste lagkapten?

6. Copa Sudamericana
Sydamerikanarnas svar på Europa League, där det i veckan var dubbelfinal mellan LDU de Quito från Ecuador och Fluminense från Brasilien. Första matchen slutade 5-1 till LDU, som bara veckor tidigare slaget River Plate med hela 7-0. I returen behövde Fluminense göra fyra mål. Man gjorde tidigt 1-0 och den forna Europaliraren Ulises De La Cruz fick ett direkt rött kort efter kommit sent in med en tackling. Man tokdominerade, fick ett mål (korrekt) bortdömt för offside innan lagkaptenen Fred fifflade till sig ett friläge och det stod 2-0 precis innan halvtidsvilan.

Andra halvlek var precis som första, Fluminense skapade mängder med lägen och borde även fått en straff efter en klar hands i straffområdet, istället fick man vänta till minut 70 innan det stod 3-0. Några minuter senare blev Fluminenses lagkapten Fred galen när LDU fick en frispark vid mittplan, och domaren drog direkt upp det röda kortet. Avdelning idioti. Fluminense borde kanske haft en straff i slutet, och LDU fick ytterliggare en utvisad, men Fluminense fick inte in ett fjärde mål och fjolårets Copa Libertadores- och årets Recopa Sudamericanavinnare vann nu Copa Sudamericana för första gången i klubbens historia.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

VM-lottningen
Första tecknet på att Sydafrika börjar närma sig ordentligt.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Super Dario

Måste Crewe ha Dario Gradi vid planen?

Det pratas alltid om hur stort avtryck Sir Alex och Wenger har satt på sina klubbar - men frågan är om de inte ligger något steg bakom Dario Gradi ändå? Vi börjar med en liten kort historialektion: Han blev en välutbilad ledare i Chelsea i början på 70-talet innan han stack vidare och blev en hjälp- och ungdomstränare i klubbar som Derby, Wimbledon och Leyton Orient. Han blev senare en framgångsrik huvudtränare i just nämnda Wimbledon innan han totalfloppade i Crystal Palace - men efter två år utan jobbb fick han ändå erbjudandet om att bli Crewe Alexandras nya manager en dag i juni 1983.

Klubben låg då i skitens skit, man hade precis lyckats att knipa sig kvar i det engelska proffsligasystemet. Med hjälp av unga spelare och attraktiv fotboll lyckades man spela upp sig till tredjedivisionen, och sedemera även till det vi idag kallar Championship. Man lyckades etablera sig i de här två divisionerna med rätt blandad framgång, men man var tyvärr aldrig nära uppflyttning till finrummet Premier League. 24 år och en månad efter Gradis anställning avgick han som tränare sommaren 2007 och blev istället direktör för klubben - detta efter 1235 matcher som tränare för klubben. Under den här dryga 24 åren var han bara borta en månad som huvudansvarig - och det på grund av en operation. Laget spelade bara till sig en ynka poäng den månaden.

Efter Gradis avgång har Steve Holland och Gudjon Thordarson försökt att ersätta Gradi som huvudtränare - utan positivt resultat. Bägge har fått sparken och då har Gradi fått hoppa in och ta ansvaret. Men var lugna - han håller fortfarande på att träna lagets P11, P12 och P14 lag om vardagarna, precis som han gjort i så många år, och det är ingen slump att klubben fostrat spelare som Dean Ashton, Danny Murphy, Neil Lennon, David Vaughan. Seth Johnson och Robbie Savage - Gradi vet hur man tar hand om ynglingar helt enkelt och det är därför Dario Gradi bland annat kom tvåa i utmärkelsen som den mannen som betytt mest för engelsk fotboll - enbart Gerry Murphy i Huddersfield har betytt mer när de engelska skribenterna fått säga sitt.

Frågan är vad som händer med Crewe dagen då Italienfödda Dario Gradi inte kan/vill jobba för klubben? Just nu är han återigen caretaker för A-laget, men han fyllde 68 år i somras och då han jobbat nästan utan semester de senaste 26 åren måste kroppen till slut säga ifrån. Vi får dock hoppas att det dröjer ett tag till. Dario Gradi ÄR Crewe Alexandra.

/JH

2000-talets hundra bästa spelare: 90-81

90. Martin Palermo (Boca Juniors 1997-2000, Villarreal 2001-2003, Real Betis 2003-2004, Alaves 2004, Boca Juniors 2004-)
Den argentinske landslagsforwarden Palermo börjar bli till åren, fyller snart 36 men är trots det på god väg att etablera sig i Maradonas något luggslitna och märkliga landslag. Palermo är en komplett forward; stark i luften, tungt skott, target och målskytt i ett.

89. Emerson (Roma 2000-2004, Juventus 2004-2006, Real Madrid 2006-2007, Milan 2007-2009, Santos 2009)
Folk glömmer gärna att Emerson i början av årtiondet var en av världens absolut bästa defensiva mittfältare, en position som på den tiden hade väldigt många starka namn i sina bästa år. Sen blev han gammal och långsam och medan Emerson förvisso var en klok spelare så var han aldrig den mest positionssäkre, till skillnad från Gilberto Silva som alltid levt på just den egenskapen.

88. Cristiano Doni (Atalanta 1998-2003, Sampdoria 2003-2005, Mallorca 2005-2006, Atalanta 2006-)
Under 2000-talet har man med säkerhet kunnat konstatera en sak; gör Atalanta mål är offensive mittfältaren Cristiano Doni inblandad. Denne gamle playmaker är till åren kommen och har inte börjat säsongen bra men var lysande under den förra och är den spelare som betyder mest för sitt lag i Serie A. Så har det varit länge och det med all rätta.

87. Alex (Parma 2000, Flamengo 2000, Cruzeiro 2001-2004, Fenerbahce 2004-)
Fenerbahces assistkung Alex är en exceptionell spelare. Han har en vänsterfot som skickar in dödliga frisparkar och hörnor, dessutom är han väldigt jämn - nästan aldrig dålig. Tyvärr är det en mördande konkurrens i landslaget på Alex position.

86. Predrag Djordjevic (Olympiakos 1996-2009)
Olympiakos vänsterytter Djordjevic är en annan människa vars fasta situationer befäst honom som legend i Grekland. Hans inlägg och teknik skrämde motståndarna under en lång tid innan han slutligen la skorna på hyllan i somras.

85. Pauleta (Bordeaux 2000-2003, Paris SG 2003-2008)
Mästerskapen var väl aldrig Pauletas främsta tillhåll, men det spelar ingen roll. I den franska ligan var han kungen hela vägen in i slutet. En grym målskytt som dock inte kunde mycket annat.

84. Hakan Sükür (Inter 2000-2001, Parma 2001-2002, Blackburn 2002-2003, Galatasaray 2003-2008)
Sükür var en världsklasslirare ganska länge, även om det inte gick bra i Inter och Blackburn. Härlig huvudspelare som faktiskt påminde väldigt mycket om Henrik Larsson.

83. Santiago Canizares (Valencia 1998-2008)
En stark anledning till Valencias genomtäta försvarslinje i decenniets början. En verklig profil med sina galna ögon och sina utbrott på med- och motståndare. Slutade för något år sedan men var ordinarie i Valencia utöver den där tiden Koeman tränade laget.

82. Miroslav Klose (Kaiserslautern 1999-2004, Werder Bremen 2004-2007, Bayern Munchen 2007-)
Klose är en intressant spelare som verkligen är en tillgång när man vill mosa sämre lag. Utöver det är han tämligen oduglig, det är hans förmåga att utnyttja misstag som gör honom till en av de bästa tyska målskyttarna någonsin.

81. Robert Pires (Arsenal 2000-2006, Villarreal 2006-)
Fransk ytter som alltid presterat över förväntan men som aldrig fått den uppskattning han förtjänar. Mycket bra med båda fötterna, både skicklig på inlägg och på att skjuta. Dessutom stor och stark och snabb på samma gång, inte helt vanligt för en ytter.

Jimmy Bullard är en fantastisk människa *Uppdaterad*

Det är mycket möjligt att helgens höjdpunkt redan har inträffat. Bild: Daylife.

P.S. Hylla den som hyllas bör. Det må ha varit Jim Bullard Bullard som ledde målgesten, men det hela var ursprungligen den blonde/rödhårige irländske backen Paul McShanes idé. Hatten av.

/JJ

J&J listar

Han behöver bara fira 27 gånger till den här säsongen. Bild: Daylife

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Real Betis
Betis ligger numera i mitten av Segunda Division med fem poäng ner till nedflyttningsstrecket, och laget har bara en seger på de åtta senaste matcherna. I helgen förlorade man med Elche med 3-0 och fick två utvisningar i den matchen, flera spelare har fått svininfluensa, det har varit bråk på träningarna och man förlorade även om jumbon Castellon (då: 1 poäng på 7 matcher) för några omgångar sedan. Hur länge orkar fansen med? Hur länge orkar Emana, Aurelio och Sergio Garcia stanna i klubben? Snart måste Tapia få sparken, trots att styrelsen sa att man förväntade sig en mittenplacering den här säsongen.

2. Inter
Inter är inte speciellt pazza längre, men blev de bättre av det? José Mourinho har gjort Inter till ett stabilare lag än det mancini hade hand om - fattas bara - men de är fortfarande hjälplöst långt efter europatoppen. Man var utspelade av Barcelona på San Siro, och man var utspelade av Barcelona på Nou Camp. Man har en seger på 5 CL-matcher i år, och alla ni interisti där ute får trösta er med att ni, tack vare er stabila grund, fortfarande är italiens bästa lag.

3. Pompey
Paul Hart är en ansedd man på den engelska fotbollsscenen, framför allt i talangutvecklingsleden. Men han verkar inte vara någon tränare för Premier League. Det är nästan alltid fel att sparka tränare (sett till hur många tränare som sparkas och hur många av de som verkligen förtjänar det ute i fotbollsvärlden), men Portsmouth har skött detta rätt snyggt och proffsigt ändå. Inte nog med att Hart blir kvar inom organisationen, hans efterträdare hämtar man dessutom från kulisserna. Avram Grant är en mäkta rutinerad herre som arbetat som sportchef i Pompey, men nu tar över tränarsysslan. Pompey, play up.

4. Albelda-Marchena
Ett av de mest okreativa innermittfälten i hela Europa skulle mala ned Osasunas dito i helgen då Banega behövde vila. Många trodde att Marchena och Albelda mest skulle vara pain in the ass och att Silva, Villa och Pablo skulle stå för det offensiva - så fel dom hade. Först la Marchena en lobbpassning i Cescklass till Villa som stötte in 1-0 innan Albelda satte 2-0 med ett av årets läckraste avslut alla kategorier. Marchena tryckte sedan dit 3-0 målet som var nästan snyggare än Albeldas mål. Se och njut alternativt fundera på vad som gått fel i världen när de här två herrarna får avgöra en match på det sättet i en av världens bästa ligor.

5. Luis Suarez
Har nu gjort 17 mål i ligan på 14 matcher vilket är ett enastående facit - även för en spelare i Eredivisie. Vi får hoppas att han stannar säsongen ut i Ajax så han får slå Coen Dillens gamla rekord med 43 mål på en säsong. Omöjligt? Absolut inte. Vid den här tiden på året hade Dillen gjort 12 mål. Vilken klubb representerar han sedan nästa säsong? J&J ger låga odds på Barcelona och Chelsea.

6. 28-29/11

Återuppståndelsen av Tipsextra, Midlandsderbyt Wolves - Birmingham, kultmötet St. Pauli - Union, två Moskaderbyn, Olympiakos - PAO, Röda Stjärnan - Partizan, Sporting - Benfica, Derby della Lanterna, Bremen - Wolfsburg, Merseyside-derbyt, Arsenal - Chelsea, Inter - Viola och El Clasico.

Vad ska ni göra i helgen?

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Robin Söderling
Zlatan kan väl inte få Jerringpriset nu?

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Tre är det magiska numret

Livorno v Genoa, 3-4-2-1 v 3-4-3. Bild: Daylife.

Genoa, Parma, Livorno, Napoli och Catania lever sina liv i olika delar av tabellen. Livorno och Catania ligger på nedflyttningsplats, medan Parma ligger femma, Genoa sjua och Napoli nia. Detta vidda spann av klubbar har dock en oerhört cool sak gemensamt: de spelar med trebackslinje.

Utöver dessa fem finns förstås och Zengas Palermo. Just det. Som JH skrivit i föregående inlägg så finns inte Zengas Palermo längre, utan det blir troligtvis Delio Rossis Palermo. Och med Rossi kommer med största säkerhet en fyrbackslinje.

Och på tal om Delio Rossi och Palermo så tillämpade Palermos gamla tränare, Davide Ballardini, en trebackslinje med sitt Lazio i senaste ligamatchen mot Napoli. Så, i förra omgången av serie A ställde mer än 1/3 av alla lag upp med tre man där bak. Det, mina damer och herrar, är fascinerande.

Trebackslinjen har varit nere i helvetet och vänt. I och med att väldigt många lag gick över till att spela med en ensam anfallare blev det mer eller mindre taktiskt självmord att stå med tre mittbackar när det bara fanns en motståndare som hotade.

Men nu är den tillbaka, trebackslinjen. För att återknyta till senaste serie A-omgången så satt undertecknad och njöt av Parmas 3-5-2 mot Fiorentina. Gamle Panucci, bror Lucarelli och återvändande Zaccardo utgjorde en otroligt stabil grund, som medfor att kunde fylla på med många spelare i offensiven. Sen blir det ju inte sämre av att Christian Panucci med en fantastisk djupledsboll spelade fram till Parmas segermål i slutet av matchen.

Genoa spelar ett något annorlunda spel med sitt fartfyllda och framgångsrika 3-4-3. Utöver dessa formationer med tre block, är varianter som 3-4-1-2 eller 3-4-2-1 allra vanligast. I Livorno har Antonio Candreva spelat till sig en landslagsplats som offensiv mittfältare i Serse Cosmis lag.

Serse Cosmi är annars tidigare mer av en 4-4-2-man, och man kan bara anta att det är Napoli och kanske framför allt Genoas framgångar med trebackslinje de senaste säsongerna som dragit resten av Italien med sig. Serie A har lidit av en gradvis ökande identitetskris på senare tid, och kanske är trebackslinjen och dess fröjdefulla fotboll något att hänga kvar i för italienarna.

/JJJ

Alla ting på jorden behöver en Zamparini

Det finns inte så många skogstokiga presidenter kvar i världen. Sedan Atletico Madrids Jesus Gil y Gil lämnade jordelivet har Real Madrids presidentvalvakor det enda man kunnat skratta åt i presidentväg, det och såklart en sak till: Maurizio Zamparini. Den italienska affärsmannen som år 1987 köpte upp skuldsatta Venezia, tog laget uppåt i seriesystemet innan man till slut nådde Serie A. Det blev 15 år i klubben, och under den tiden avverkade han passande nog 15 tränare. Man behöver inte ha gjort många års studier av matematisk filosofi för att veta att det blir en tränare per säsong, och då var ändå inte Zamparini i sitt esse. Sommaren 2002 tröttnade han på Venezia och köpte upp Serie B-klubben Palermo istället där det blev en mycket större omsättning på stackars tränare.

Palermos tränare för säsongen 2001/2002 Bortolo Mutti hade redan lämnat när Zamparini anlände, så man tog in Roberto Pruzzo från Alessandria. Han fick vara kvar under försäsongen, sedan ersattes han av Ezio Glerean som skötte laget i en ynka match innan Zamparini fick fnattet och lät Daniele Arrigoni sköta laget under hela 21 matcher på raken. Fantastiskt. Under säsongen värvades inte mindre än 21 nya spelare in, bland annat flertalet från Zamparinis gamla klubb Venezia. Uppflyttningen till Serie A dröjde till den andra säsongen, och laget har sedan dess presterat rätt bra i Serie A med flera fina placeringar som inneburit Europacupspel. Ändå har Zamparini hunnit med att byta tränare 16 gånger sedan han köpte klubben från Romas Franco Sensi år 2002. Idag fick nämligen Walter Zenga foten efter 1-1 i derbyt mot Catania igår.

Den tränaren som varit längst i klubben är Guidolin, han är också den enda tränare som fått sköta laget under en hel säsong. Å andra sidan har han varit i klubben i tre sejourer - inom loppet av tre år. Walter Zengas sejour har varit "normallång" och att han får sparken är logiskt med Zampariniögon sett: laget har åkt upp och ned i tabellen utan att etsa sig fast någonstans under de första 13 omgångarna och nu talar det mesta för att att Delio Rossi blir ny tränare. Detta är en man som inte heller är speciellt känd för att vara länge i sina klubbar, med undantag för fyra år i Lazio, och vi väntar spänt på hur länge han får sitta kvar som tränare. Det ultimata hade varit Zdenek Zeman som tränare efter det, tänk er samtalen mellan Zamparini och honom...

Visst känns det bra att ha en man som Zamparini i fotbollsvärlden? En man som en gång bestämde om han skulle sparka en tränare medan han åt en glass? En man som värvat över 100 spelare på sju år? En man som kallade Mutu för zigenarkräk? En man som underhåller oss varje vecka, helt enkelt.

/JH

J&J listar

Vaaarmt och skööönt... Bild: Daves Football Blog, av alla ställen.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. 1-1-målet
Irland har fått sitt viktiga bortamål, Frankrike har öst på som fan för en kvittering och Shay Given tillsammans med 10 vilt kämpande irländare har storspelat i defensiven. Men nu när vi är inne på övertiden så var det egentligen bara en tidsfråga innan Frankrike skulle spräcka den irländska nollan. Domare Martin Hansson har redan friat ett försök till franskt fuskmål då Nicolas Anelka slänger sig vid ett friläge. Därför känns det så extremt trist att matchen och kvalet ska få avgöras med årets hands av Thierry Henry, som rädda bollen från att gå ut till inspark och sedan spelar fram William Gallas som nickar in det för fransmännen förläsande 1-1-målet. Vem ska lastas? Hansson? Med största sannolikhet såg han inget? Henry? Vem hade stannat upp i det lägen? Nej, det hela är bara väldigt sorgligt. Men det värsta av allt är ändå kanske att Domenech lär få sitta kvar ett tag till.

2. Mino Raiola
Att agenter är svin visste vi om, att Raiola var det största svinet var rätt självklart. Nu har han redan börjat basunera ut att Zlatan ska tillbaka till Italien om några år, bara månader efter flytten till Barcelona. Zlatan borde försöka göra sig av med den här filuren - han har ju redan nått så långt han behöver nu! Tyvärr lär väl inte Mino göra sig av med Zlatan i första taget när hans andra stjärnor i stallet är typ Arab-Chippen och Kerlon som lirar i Ajaxs reservlag...

3. Bosnien
De har charmat oss med sina tre backar och offensivt inställda fotboll. Men så, när det verkligen gällde, hemma i Zenica och med ett 1-0-resultat att hämta upp, så var de aldrig egentligen nära. Man kan säga att de har haft otur med spelare som var otillgängliga för just den här matchen. Man kan säga att de borde haft 1-1 med sig från Portugal. Men när det kommer till kritan så går Portugal rätt ohotat vidare till VM. Troligtvis har orutinerade Bosnien lärt sig mycket av den här upplevelsen, och om två eller fyra år kanske de är betydligt högre upp på den här listan.

4. Beachsoccer-VM
En skön avkopplingssport om man inte har något annat för sig om dagarna. Många mål men bara ett fåtal ojämna matcher, fin teknik om än att tempot inte alltid är det bästa och visst är det ett gott substitut tillsammans med landslagsfotboll under de helgerna där ligafotbollen saknas? Vi får se hur många skrällar som är kvar i semifinalerna, bara att hålla tummarna för Ryssland, Italien och Uruguay.

5. Wales - Skottland
Wales, med en startelva där medelåldern var runt 22 år och en än yngre bänk, mot ett pressat och ordinarie Skottland. Ett Britanniaderby. Wales' fans som sjöng "We hate England more than you". 20 minuter som avgjorde en annars jämn match. Två helt fantastiska mål och planens yngsta spelare, Aaron Ramsey, som totaldominerade.

Vilket av Edwards och Ramseys mål som var snyggast? Vettefan, men bägge platsar på listan över "Månadens mål" iallafall. Synd bara att det var så få åskådare på plats som kunde bevittna denna fantastiska afton live.

6. Zlatko Dedic
2007 fick Zlatko Dedic ett tråkigt samtal från Sloveniens förbundskapten Matjaz Kek. "Du ingår inte i mina planer", hette det för den dåvarande Frosinone-anfallaren. Nu för tiden spelar 25-årige Dedic sin fotboll i Bundesligaklubben Bochum och Matjaz Kek har tagit tillbaka honom i landslaget, ett beslut han säkert inte ångrar idag. Ty, det var Zlatko Dedic känsliga högerfot som skickade Slovenien, ett land man kan trycka in 842 gånger på Rysslands yta, ut de tungt favorittippade ryssarna. Se vad ett bortamål kan göra. Se vad hemmaplan kan göra. Sloveniens saga fortsätter över VM i Sydafrika, och det känns rätt så spännande.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Antonio De Nigris
Vila i frid.

Marseille - PSG
Catania - Palermo 2007. Sedan dess har det aldrig spelats en så här het match på en fredag.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Den nya Talal El-Karkouri?

Kommer ni ihåg Talal El-Karkouri? Den marockanska mittbacken som verkligen satte färg på ett rätt grått Charlton för några år sedan? Han tunnlade Shevchenko, han satte ett par frisparkar som var något i hästväg men han kunde likagärna sätta bollarna på rad 37, han filmade, han gjorde mängder med mål och han bjöd stundtals på helt fantastistk försvarsspel. Tyvärr tappade han väldigt mycket ju sämre Charlton blev, så vi fick bara njuta av Talal El-Karkouri under ett par säsonger som ordinarie i Charlton. Nu kanske den nya Talal El-Karkouri kan anlända till England - Marcus Tulio Tanaka.

Född i Brasilien men hans pappa var halvjapan, så de drog till Japan när Tulio var 15 år. Han spelar numera mittback i Urawa Red Diamonds, en toppklubb i Japan, och har sedan flytten år 2004 dit varit med i samtliga "Årets lag" vilket blir fem år på raken. Bara Yasuhito Endō, som även han fortfarande är aktiv, kan slå det med sina sex nomineringar. Nåväl, Tulio som han kallas i folkmun är inte bara en defensivt bra mittback, utan helt sjukt bra i offensiven. Han har på sina 150 matcher i Urawa Reds gjort väldigt imponerande 45 mål, många med huvudet men han har även en Lucioförmåga att sticka upp i vanliga anfall och bjuda på väldigt tekniskt bra nummer och han har även en riktig högerkanon. Han är även känd för att vara rätt frispråkig vilket inte alltid uppskattas av alla...

Nu pratas det om att Wigan väldigt gärna vill värva in honom, och vi får hoppas vi får njuta av hans backspel i Premier League under ett par år. Tänk er Tulio och Titus Bramble som mittbackspar, så mycket mer kultförklarat går det knappast att få det. Tulio-Titus i en Roberto Martinezfotbollsfilosofi, med understöd av några lirare från Honduras och Erik Edman, vilken defensiv! Det ska i vilket fall som helst bli oerhört spännande att följa Japan i nästa års VM-slutspel, med lirare som Tulio, Morimoto, Nakamura (landslagscomeback!), Honda och Okazaki. Heja japaner, japaner, japaner!

Förövrigt, vilka är de mest målfarliga mittbackarna? Joelon Lescott har ju gjort en hel del mål, och en McMahon i Irland gjorde 14 mål under en säsong på 30-talet samtidigt som Unsworth satte en del straffar under sin tid i Everton, men någon mer Tulio måste det finnas ute i världen?

/JH

2000-talets hundra bästa spelare: 100-91

100. Dejan Stankovic (Lazio 98-04, Inter 04-)
Dejan Stankovic har på 2000-talet varit ett hyfsat Serbiens främste mittfältare. Han kan aldrig sägas ha varit en mittfältare av allra högsta klass och kommer inte att vinna någon "världens bästa spelare"-titel, men han har presterat konstant under hela decenniet och har det funkat alldeles utmärkt för Inter så funkar det bra för oss med.

99. Ruben Baraja (Valencia 00-)
Baraja var på sin topp en helt komplett mittfältare utan några som helst svagheter. Med en bra fysik och inställning kan man komma långt, har man dessutom ett tungt skott och en härlig speluppfattning kan man till och med vinna ligatitlar åt ett i sammanhanget så litet lag som Valencia.

98. Bernd Schneider (Bayer Leverkusen 99-09)
Schneider var en late-bloomer, han debuterade i landslaget som 27-åring men lyckades ändå göra hela 81 landskamper. Han hade en enastående teknik och ett ännu bättre tillslag. Han var inte särskilt snabb men otroligt smart och hade en förvånansvärd tajming i inläggen. Slutade i somras efter ett skadefyllt år.

97. Claudio Suarez (UANL 99-05, Chivas 2006-)
Var den självklara nyckeln i det mexikanska försvaret mellan 1992 och 2006, gjorde 178 landskamper men är ett tämligen okänt kort på vår sida Atlanten då han aldrig spelat i ett europeiskt lag. Är trots sin ålder (40) relativt kvick och påminner inte så lite om Roberto Ayala i spelstilen.

96. Savo Milosevic (Parma 2000-2004, Zaragoza 2002 (lån), Espanyol 2002-03 (lån), Celta Vigo 2003-04 (lån), Osasuna 2004-2007, Rubin Kazan 2008)
Tung serbisk huvudspelare som längst uppe på topp varit ett hot för alla lag han spelat i. Något ojämn men presterade godkända resultat i såväl Premier League som La Liga och Serie A. Lade skorna på hyllan för inte så länge sedan och saknas av Serbien som har få riktigt bra anfallare.

95. Aleksandr Mostovoi (Celta Vigo 1996-2004, Alaves 2005)
Tsaren var en på alla sätt kontroversiell spelare som från mittfältet skapade chanser för andra och för sig själv. Var en fullkomligt lysande frisparksskytt och hade en teknik klart jämförbar med Arshavins. I början på 2000-talet var han en av de bästa spelarna i hela La Liga och hjälpte Celta Vigo till grymma placeringar. Sedan tog ryggen ut sin rätt och Mostovoi var tvungen att lägga av.

94. Mario Jardel (Galatasaray 2000-01, Sporting CP 2001-03, Bolton 2003-04, därefter massvis med andra klubbar i världens alla hörn)
Även om större delen av Jardels karriär varit skit kan man inte bortse från framgångarna mot slutet av 90-talet och början av 00-talet. Denne extremt vasse målskytt var bra med både fötter och huvud och öste verkligen in mål den portugisiska ligan. Sedan blev den brasilianske storskytten gammal mycket tidigt och framgångarna bar raskt neråt.

93. Yegor Titov (Spartak Moskva 1995-2008, FC Khimki 2008, Lokomotiv Astana 2009-)
Tillsammans med Roar Strand är Yegor Titov en av de bästa spelarna världen aldrig fick se. Den ryske playmakern stannade i sitt hemland under hela karriären och ständigt omgiven av kontroverser stod inte direkt toppklubbarna i kö. För moderklubben Spartak Moskva var han däremot länge oumbärlig, innan han tappade formen och hamnade i bråk med lagets tränare. Titov var väldigt mycket som Mostovoi, kort och gott.

92. Tugay (Glasgow Rangers 2000-2001, Blackburn 2001-2009)
Enastående passningsspelare och bolldistrubutör. Tillsammans med Brad Friedel den främsta anledningen till varför Rovers klarat sig så bra sedan man gick upp i Premier League. Var även en nyckelspelare i Turkiet och måste sägas vara en av få turkar som klarat sig bra utanför sitt hemland. Slutade i somras, 39 år gammal och det märks på Blackburn.

91. Henrik Larsson (Celtic 1997-2004, Barcelona 2004-2006, Helsingborg 2006-2009, Manchester United 2007 (lån))
UEFA-cupens främste målskytt genom tiderna var en skrämmande komplett forward vid namn Henrik Larsson. Briljerade i Celtic och inte bara i skotska ligan utan även internationellt. Flyttade sedan till Barcelona där han gjorde alldeles ypperligt ifrån sig och blev en slags nyckelspelare med sin förmåga att avlösa vilken spelare som helst i anfallet och tillföra en ny dimension.