Att fynda i Football Manager 2017

Erkännande: jag har inte testat alla de här spelarna än, MEN, jag gillar hur allt ser ut.

Viktigt att notera: många av spelarna dyker inte upp om man kör "stor databas" eller liknande. Jag brukar få ta "Region", "Sydamerika", och "Spelare med nationellt rykte" för att de ska gå att hitta en paraguayansk stortalang.

Vissa spelare går att värva till bottenlag i League One, andra måste man vara bland de 20 största i världen för att få. Skrev mest bara ner spelarna som jag gillar.

Thomas Buitink – det här är läskigt för typ €0,5m.

Sorry att en måste trycka, svårt att få bilderna bra.

Assane Dioussé – Italien. Ung bollvinnare. Bara vettig om en hugger tidigt, då Dioussé har ungdomskontrakt med Empoli (€3m).

Cristian Barrios – Argentina. Riquelme i Aimars kropp. En av spelets sämsta på att försvara och springa. €1,4m.

Harold Preciado – Colombia. Alla snackar Miguel Borja, men nyss flyttat så går inte att få. Preciado är kopia och knappt sämre. Drygt €1m, kanske lite spetslös men ska kunna göra bra även i typ Bundesliga.

Orel Mangala – Belgien/Tyskland. Mer personlig favorit. Tyvärr utlånad till Dortmund ett år med köpoption, så en får vänta och hoppas. Kanske går att låna billigt andra året. Gillar hur han sprintar iväg bra på många olika stats.

Mario Pineida – Ecuador. Väldigt billig (€0,2m) inhoppare om du behöver inlägg sista 15. Något annat ska du aldrig använda honom för, såvida det inte är Allsvenskannivå.

Antonin Barak – Tjeckien. Måste om man är utanför topplagen i Championship. Slavia Prag lånar ut nära gratis med låg köpoption (€0,5-0,7m). Väldigt stor mittfältare med många egenskaper, men ska vara snabbare eller smartare för bra arbete i största ligorna.

Birger Meling (Norge, Stabaek) eller Lucas Olaza (Uruguay, Danubio) – Vänsterbackar och 94:or, men olika. Meling (€0,8m) är ren ettrighet, Olaza (halvår kvar på kontraktet) är attributjämn och med starkt tillslag. Tvek om de är bra nog som stabila starters i Premier League.

Matej Pulkrab (Tjeckien, Sparta Prag) eller Rodrigo Amaral (Uruguay, Nacional) eller Funsho Bamgboye (Qatar, ASPIRE) – Om en vill ha ung anfallare som inte kostar något. Pulkrab går att få med gratislån och låg köpoption (falsk nia/måltjuv). Amaral är klart bäst, men lånet med köpoption är nära €2m. Bamgboye är gratis. Mellanligorspelare. 

Sydafrika – Gillar att fynda i Sydafrika. Rivaldo Coetzee (försvarare, 19 år, typ €0,6m) om man klarar av att uppgradera några attributer, eller Phakamani Mahlambi (€1,2m) om man vill ha supersub. Kanske kan jobba ok i största ligorna.

Spanien – Spanska supertalanger är för billiga. Toni Lato (knappt €1m), Manu Morlanes (friköpsklausul €0,525m), Kuki (€0,85m), Carlos Soler (€0,7m). Bara hugg innan de får vettiga kontrakt. Alla fyra blir bautabra.

Jakob Novak – Slovenien. 18-årig dribbler som en har råd med till Allsvenskan, med potential för klart högre. €0,2m?

Ales Mateju – Tjeckien. Kan vara dyrare, men bra på båda backkanterna. 

Tomas Soucek – Tjeckien. Tomas Repka, som kan ligga längre fram också. Kanske för dyr (€2m?) för att vara bra köttare. Älskar dock att lägga honom som inhoppare sista kvarten framför backlinjen. 

Kwon Chang-Hoon – Sydkorea. €1,6m. Svår att övertyga, men fint om det går:

Mikel Merino och Emre Mor – Ni vet vilka det är, men ge det tid så är Dortmund schyssta på att låna ut dem för lågt pris.

Oliver Burke – Ni vet också vem det är, men RB Salzburg kan släppa honom oerhört billigt och enkelt efter en säsong.

Martín Cáceres – Kom ihåg att han är klubblös. Kan vara lönekräsen.

Jordan Spence – England. Också klubblös. League Ones bästa mittback till rimlig lön.

Facundo Colidio – Argentina. Jag googlade screens på hur han ser ut efter några år. Köp. Strunt i att ni får vänta två år för att få honom, och att han kan kosta över €5m. Köp.

Moise Kean – Italien. Våga testa. På betan hade han skrivit på för Southend (!!!) i League One med mig, om jag hade lyckats hitta lite mer pengar.

Dusan Vlahovic – det här årets Andrija Zivkovic för serberna (€0,3m).

Bruno Petkovic – Italien. Kanske närmaste du kommer en färdig fyndanfallare. Går att få för några få miljoner euro efter ett halvår. 21 år.

Saúl Salcedo – Paraguay. Börjar med tio månader korsbandsskada. För €0,8m är det chansvärt ändå. Ser ut att kunna bli riktigt bra mittback, utan jobbiga attributer. Kolla också efter anfallaren Walter Gonzalez (utlånad Arouca), om lånet tar slut och de inte köper. Kan göra typ Bundesligajobb billigt.

Tobias Svendsen – Norge. Går att få för runt €0,1m. Så pass spetsig och billig att en måste köpa. 16 år.

Papa Ndiaye (Turkiet, Osmanlispor) eller Carlos Gruezo (USA, Dallas) eller Santiago Ascacibar (Argentina, Estudiantes) – Inga fyndpriser kvar, men det här är tre centrala mittar jag gillar för runt eller drygt €5 miljoner. Ndiaye har en av spelets bästa manglarattributer. Gruezo och Ascacibar mer unga och ettriga. 

Caique - Brasilien. Betyder tydligen vitbukspapegoja. Gigantmålvakt. Räddat mig i de flesta matcher där jag kör med Olympique de Marseille, trots 18 år. Dock €5m.

/JH

S.O.S. - the IFA took my football cup

Spelare värvas för flera hundra miljoner kronor till den kinesiska högstaligan, Chinese Super League. Enorma pengar investeras i nya fotbollsplaner runtom i Mittens Rike. Ett gigantiskt land som inom kort kommer att vara världens största ekonomi planerar att skjuta in sig i västvärldens medvetande med hjälp av fotboll. Kinesiska ägare finns numera i flera anmärkningsvärda europeiska klubbar, där Atletico de Madrid är största namnet.

Samtidigt i världens näst största land:

Indien har aldrig deltagit i VM. Och det blir inget deltagande i Ryssland 2018 heller. Man åkt ut med dunder och brak i kvalet till det slutgiltiga kvalet.

Indien hade förvisso en storhetsperiod under 50- och 60-talet med segrar i Asian Games 1951 och 1962, men efter att inflytelserika landslagstränaren Syed Abdul Rahim dog i lungcancer 1963 har den indiska fotbollen blivit sämre och sämre för varje årtionde som gått.

Vilket är väldigt synd. Till skillnad från Kina så har Indien en stark fotbollstradition på grund av den engelska ockupationen av landet. Världens tredje och fjärde äldsta fortfarande spelade fotbollscuper hör hemma i Indien. Båda har förvandlats till smärre skämt.

Durand Cup instiftades av Sir Mortimer Durand, utrikesminister i Indien, 1888 eftersom sport ju kunde vara ett gött sätt att hålla igång kroppen.

IFA Shield, organiserad av indiska fotbollsförbundet, spelades för första gången 1893.

Inte helt oväntat så var det armé-lag som deltog och vann de tidiga upplagorna av de båda turneringarna. Tids nog började vanliga indiska fotbollslag blanda sig i leken, och Mohun Bengals IFA Shield-seger mot East Yorkshire Regiment 1911 rankas fortfarande som en av de viktigaste händelserna i indisk fotbollshistoria, då ett indiskt lag för första gången vann en final mot ett (engelskt) armé-lag.

Att Indien inte tar sin fotboll på samma allvar som till exempel Kina nu för tiden har för många och för komplexa faktorer för att det ska vara värt att gå in på i något större djup. Om det fanns en magisk formel för hur man blir bäst på fotboll så skulle alla tillämpa den.

Däremot kan man konstatera att det indiska fotbollsförbundet inte har skötts på ett speciellt bra sätt under en väldigt lång tid. Det mesta dog med den legendförklarade Rahim på 60-talet.

Så sent som för fem dagar sedan vann Army Green finalen av Durand Cup. Ett indiskt armé-lag vann världens tredje äldsta cup i september 2016. Den kan man suga på ett tag.

Durand Cup är ändå ingenting jämfört med den misshandel som IFA Shield råkat ut för. Här är några av mina personliga favoritfinaler från förbundets egen cup genom åren.

1959: "Abandoned due to dispute over date of finals"
1961: East Bengal och Mohun Bagan spelade 0-0 och delade på segern
1968: "Abandoned due to court injunction"
1985: Peñarol från Uruguay vann med 1-0 mot Shakhtar Donetsk från Sovjetunionen
1990: Muhammedan Sporting ger upp och avbryter matchen mot East Bengal vid 1-0-underläge
2001: Palmeiras B-lag ledde med 1-0 mot East Bengal men startade ett massbråk, matchen avbröts och East Bengal (som börjar framstå som Indiens Juventus) tilldömdes segern
2005: Bayern Münchens b-lag krossar Eveready med 5-1

Som om det inte vore nog med utländska lag, oavgjorda och avbrutna finaler så är IFA Shield från och med 2015 inte ens en turnering för seniorer. Numer är turneringen till för U19-lag eftersom dess datum krockar med Frankenstein-skapelsen I-League.

I-League, den indiska superligan där man kan få se Marco Materazzi träna lag och en 41-årig Robert Pires spela fotboll, är förmodligen inte en helt dum väg att gå när det kommer till att tjuvkoppla ett helt lands fotbollsintresse. Men att en av världens äldsta fotbollsturneringar, om än ganska fånig, ska behöva stryka på foten säger väl det mesta om vart indisk fotboll är, eller inte är, på väg.

@jjcobson

Inte normalt någonstans

Vi börjar i början på slutet.

- Han är så snabb, det finns inget normalt med det. Han lägger ihop med med fantastisk teknik, en exceptionell kombination. Vad hans svagheter är? Fråga mig inte.

Ajax' tränare Ronald de Boer om Leon Bailey. Leon Bailey, 19 år, vann i våras priset som belgiska ligans bästa unga spelare. Leon Bailey som Genk kräver 190 miljoner kronor för. Leon Bailey ikväll:

Leon Bailey, muhteşem bir golle Genk'i Rapid Wien deplasmanında 1-0 öne geçirdi. (🎥 @Sporting_AND) pic.twitter.com/lCn18CFKwj

— TrendFutbol (@TrendFutbolnet) September 15, 2016

Om vi börjar i början: Craig Butler har en fotbollsakademi på Jamaica, med 260 spelare. Han är trött på att landet bara producerar Usain Bolt och Shelly-Ann Fraser-Pryce. Det här ska handla om fotboll nu. En av hans spelare, Leon Bailey 12 år, blir vald till fotbollsturneringens bästa spelare.

I samtliga tre av landets nationella U13-, U15-, och U17-tävlingar.

Butler börjar bråka med förbundet och blir avstängd från att ta hand om sport i landet. Istället åker han till en liten österrikisk klubb runt år 2011. Han gillar det till en början och talangerna får följa med.

Det skrivs om att Leon Bailey, 14 år, gör 75 mål på 16 matcher. Kyle Butler, son till agenten och akademiägaren Craig, är 13 år, kan inte ett ord tyska, och är lagkapten för deras U15-lag. Kevaughn Atkinson rapporteras skriva på ett femårskontrakt med Bayern München, Romario McKnight ett treårs med Lille OSC.

Det är det sista vi har hört om det Atkinson och McKnight.

Inte om Leon Bailey. Han är med i gruppen med tonårsjamaicaner som provspelar sig genom Europa: Rapid Wien, RB Salzburg, FSV Mainz 05, PSV, Lille OSC, Bayern München, Hamburger SV.

Vi ser Bailey alltid kopplas samman med massa klubbar, men tre stycken återkommer: Chelsea, Ajax, och Genk. Kom ihåg de tre.

Problemet är att Bailey inte har fyllt 18 år. Han är snarare 15 år år 2012, och det är förbjudet för honom att spela i Europa. Trots det finns det på film när Bailey, och Kyle Butler, skriver kontrakt med Genk.

I samband med det försvinner också Craig Butler iväg i fyra månader. Ingen hör något om honom. Genk tar hand om spelarna. Efter fyra månader kommer Butler tillbaka, och säger att han varit i Mexiko, blivit kidnappad, och lämnad för att dö ute i öknen.

Här är fler problem. Belgiska myndigheter kommer på besök och menar att det Genk håller på med är olagligt.

Efter det försvinner Bailey och hela hans entourage, undantaget när han kopplas samman med Ajax eller skriver stora sponsoravtal med Nike. Genk sköter skolgången, men i januari 2012, oktober 2013, och april 2014 skriver media att Ajax redan har kontrakterat honom.

Bailey, Kyle Butler, och Craig Butler är i februari 2014 med i en intervju i ett jamaicanskt TV-program. De får frågan:

- You are both signed by Ajax?

- Yes.

Craig fläskar sig in och säger att Bailey varit på träning Ajax, och slog hastighetsrekordet som fanns i klubben som bland annat Arjen Robben haft tidigare.

- He broke it, and he broke it easily.

Spola fram till februari 2015: Leon Bailey skriver kontrakt med slovakiska AS Trenčín.




Det är några saker ni måste få med er nu:

AS Trenčín sköts av Tscheu La Ling. Tidigare anställd av Ajax.

Efter tre månader sägs det att Bailey är klar för Royal Mouscron. Royal Mouscron är Chelseas nya samarbetsklubb.

Under sommaren 2015 skriver Bailey på för Genk till 2020. Genk skriver på sin hemsida att de värvar honom "efter att han tränat med klubbens ungdomslag i två års tid". De får dock betala 13 miljoner kronor till AS Trenčín.

Den här sommaren försökte Ajax åter värva Bailey. De erbjöd 105 miljoner. Genk sa att de måste få 190 miljoner plus lån ett år tillbaka.

Istället lånade Ajax in Bertrand Traoré. Från Chelsea.

Craig Burley blir förbannad och drar fram en lag från 1978, som säger att idrottare har rätt att bryta sina avtal.

Det är där vi är nu. Drygt ett år som proffsspelare i Genk. 49 matcher, 11 mål, 13 assist från en kantposition. 19 år. Jamaican. Genk vill ha 190 miljoner. Han är rövigt bra, men stökeli-stökbakgrund.

Oh, och jag får höra att anledningen till att han inte spelar landslagsfotboll för Jamaica är för att Craig Butler vägrar det, så länge inte hans son Kyle Butler får följa med. Leon Bailey funderar nu på Belgien istället.

Samtidigt som Craig Butler sitter med 3500 inlägg på ett jamaicanskt fotbollsforum. De flesta innehåller attacker mot Jamaicas fotbollsförbund.

@jonas_hansson

PSG förändras, men oklart om de förbättras

Förlust mot AS Monaco och lika mot Saint-Étienne är paradoxalt både krisvarning och inte krisvarning, och det är bra att kontextualisera PSG mer än "ny tränare, så tid etc" eller "allt är uselt när Ibrahimovic är borta". 

PSG är förändrat, men det är svårt att veta exakt vad som har hänt de senaste månaderna. Journalister nära klubben har sagt samma sak. Topparna gör få intervjuer, och det enda som läcks är via enskilda agenter. Går man på allt som har skrivits så får man ungefär den här bilden:

1. Det var Qatar som ville ha Blanc sparkad?

President Nasser Al-Khelaïfi hade planerat att ha kvar Blanc. Sedan kom utvärderingsmöten i slutet av säsongen där ägarna krävde att någon skulle ta ansvar för det misslyckade målet (CL-guld 2016, vid funderingar kring varför Ibrahimovic stannade till specifikt 2016).

Det pratades om att Al-Khelaïfi skulle ersättas med någon som har släktband nära emiren. Istället la Al-Khelaïfi över ett större ansvar på Blanc när det blev jobbigt. Han säger officiellt att det var nödvändigt att ”påbörja en ny cykel”.

Blanc vann 11 av 12 inhemska titlar under sina tre år, men åkte alltid ut i kvarten i Champions League (Chelsea, Barcelona, Man City).

2. Kluivert anställdes som ett pekfinger mot Letang?

Leonardo kunde övertala spelare som Cavani, Ibrahimovic, och Silva till ett då förhållandevis pyttigt PSG. Det kom ingen ny när han lämnade, utan Letang har varit ”sportchef-ish”, med Al-Khelaïfi och andra som har haft stort inflytande.

Den här sommaren blev underlig och Letang hade svårt att övertyga folk. Vincent Janssen valde Tottenham, Meunier hade tänkt annat än PSG men gick till slut med på det, Ben Arfa togs i duell med Sevilla, Dembélé missades, Boufal hade värvats om Blanc varit kvar (Blanc gillade inte Ben Arfa).

PSG har haft kontinuerlig uppgång med muskelspännande, men den här sommaren kändes mer som ett steg bakåt strategimässigt och även då hade de svårt att locka spelare.

Al-Khelaïfi ogillade allt mer av det Letang gjorde. Letang fick tidigare skulden för att Coman lämnade för Juventus för några år sedan, och Letang fick nu skulden för att ha gått för sent på Dembélé, så att han valde Dortmund. Letang visste inte ens att Kluivert anställdes som sportchef, utan hade hoppats på mer makt nu när Blanc lämnat (Blanc och Letang hade ofta olika tankar om laget).

3. Hur stark makt har Kluivert?

Kluivert anställdes sent, så hans påverkan på transfersommaren var begränsad. PSG hade redan gjort sitt. Det enda han ville göra var att sälja Matuidi till Juventus. Al-Khelaïfi blockerade den övergången.

Kluivert har ingen erfarenhet av liknande jobb, och ingen koppling till PSG eller Qatar. Det finns ingen uppenbar rimlighet till varför just Kluivert anställdes.

4. Kris i Qatar?

Det är komplext att utveckla hur Qatar står sig ekonomiskt, eftersom de fortfarande har orimligt mycket pengar men samtidigt har sin svåraste period på 15 år. Till och med Qatar-ägda Al Jazeera har fått dra ner på kostnader och BeIN Sports är till salu, och byggandet av infrastrukturen i landet ska ha sänkts i tempot.

Om det påverkar PSG? Vi vet inte, men det spekuleras i "förmodligen inte". Qatar måste långsiktigt minska sitt oljeberoende och de vill även skapa starkare internationella relationer (som en forskare påpekade: de vill bland annat ha framtida internationell hjälp ifall det skulle bli krig eller andra problem i området).

De jobbar med tre saker för att fixa det här: ekonomiskt smarta investeringar, sportbranschen, och turism. Att vinna CL med PSG skulle ge ökad sportslig trovärdighet, och det verkar inte vara aktuellt att prioritera bort PSG.

5. Ett nytt sponsoravtal, €175m/år?

Det kommer dessutom uppgifter på att PSG ska få ett nytt sponsoravtal med Qatar, som de kan fixa in i FFP-beräkningarna. Senast de hade ett avtal på €200m/år sa UEFA nej, sänkte det till €100m/år, och bestraffade PSG. Det nya avtalet ska ge €175m/år och det skrivs att det godkänns av UEFA i oktober (pga klubben har växt, så därför tillåts de ha ett högre avtal). PSG får därmed €75m mer per år jämfört med tidigare.

Men. €175m/år för att en turistbyrå ska få ”access to its [PSG] image and several players to promote Qatar as a tourism destination” kan ni ju göra er egna tolkning av.

Avtalet är dock inte klart än, så teoretiskt sett hade PSG kanske inte det här avtalet bekräftat i somras när de skulle göra transfers?

6. Färre egon, mer franskt? 
(Jo, jag ser ironin)

David Luiz är borta. Zlatan Ibrahimovic. Salvatore Sirigu (underskatta inte hans inflytande). Tre drivande personer i omklädningsrummet. Raiola lär heller inte vara en lika inflytelserik person där nu. Lavezzi var en annan stark kraft i ”Serie A-uppsättningen” (där även David Luiz ingick, pga Thiago Silva), som har bestämt mycket kring hur PSG ska styras och vilka som ska spela.



Också värt att notera att av de som har kommit till truppen i år är tre fotbollsuppväxta i Frankrike (Krychowiak, Ben Arfa, Aréola), en i Belgien (Meunier), en van vid att sitta på Real Madrids bänk (Jesé), och en utlånad argentinare (Lo Celso).

Vi vet att Al-Khelaïfi vill skapa ett lag som supportrarna kan känna ännu mer samhörighet med, bland annat genom att tänka mer på franska spelare. Matuidi behölls, Griezmann testades (?), Dembélé skulle de ha, flera akademispelare närmare speltid, Rabiot och Kimpembe ökat ansvar...

7. Imageförändring: Barcelona till Atlético? 

PSG byggde sin tidigare image på att vara ett rejält bollspelande lag med stora stjärnor. Laurent Blanc var Barcelonaskolad i sitt tränartänk. Nu pratas det annat. Al-Khelaïfi:

- Det är en av förändringarna vi ska göra i projektet. Vi ska köpa spelare som ger mer åt laget. I början behövde vi spelare som utvecklade vår image. Idag, tack vare de spelarna, är PSG känt över hela världen. Precis som varje år så letar vi efter spelare som hjälper laget och lyfter oss till nästa nivå på planen. Vi kollar på spelare som är redo att dö för klubben och tröjan.

PSG:s förstaval som ny tränare var Simeone. När han inte gick att få så bedömdes Emery var den som var mest lik. Varför? Kanske för att ”kämpande spelare”-taktiken är billigare. Kanske för att Al-Khelaïfi påpekade att han hatade ”rädslan/bristen på hunger” som spelarna hade i CL-kvarten i våras, det som fick Blanc sparkad, och kanske för att han inspirerats av Atlético de Madrid.

8. Billigare lag?

Krychowiak, Jesé, Lo Celso, Meunier, Ben Arfa värvade. Aréola tillbaka.

David Luiz, Digne, Sirigu, Ibrahimovic, Stambouli, Douchez, van der Wiel, Bahebeck borta.

Visst, totalt en förlust på €10 miljoner i övergångssummor och tränarbytet kostade, men Ibrahimovic hade en av fotbollsvärldens högsta bruttolöner, David Luiz var tredje bäst betald i laget, och Lavezzi lämnade också i våras. Lönekostaderna måste vara lägre, så det går förmodligen ungefär jämnt ut.

Det sägs visserligen att PSG kollade på Draxler och Neymar, men har själva sagt att Neymar använde PSG för att få bättre kontrakt i Barcelona. Kanske de ändå ville ha honom, men det här var den överlägset billigaste sommaren för PSG sedan Qatar köpte klubben.

Varför kan vi bara spekulera i. Kanske en blandning av alla ovan nämnda saker: Letang gjorde inte sitt jobb, Qatar tvekar lite, det nya sponsoravtalet är inte där än, Emery och PSG vill ha färre superstjärnor?

Peace out / Tupac

https://www.youtube.com/watch?v=weKrlQGnHLE

GIRONDINS DE BORDEAUX

Nya: Gourvennec (Guingamp, tränare), Toulalan (AS Monaco, b/m), Laborde (Clermont Foot, a, avslutat lån), Kaabouni (Red Star, m, avslutat lån)

Ut: Diabaté (Osmanlıspor, a), Chantôme (Rennes, m), Debuchy (Arsenal, b, avslutat lån), Yambéré (Anzhi, b, lån med option på €2m), Jussiê (m/a)

Startelva-ish (4-4-2)

Rolan - Crivelli

Malcom - Toulalan - Plašil - Ounas

Contento - Pallois - Sertić - Guilbert

Carrasso

Alternativ: Prior (m), Bernardoni (m), Sané, Gajić, Pablo, Poundjé, Pellenard, Poko, Traoré, Kaabouni, Maurice-Belay, Vada, Arambarri, Touré, Kiese Thelin, Laborde

Som U21-förbundskapten definierades Willy Sagnol som det nästa stora, en fransk talangutvecklare som hade Bayern München-metoder och -kontakter, och höga matchmålssiffor. Efter Bordeaux handlade det mest om drumliga felsägningar, hypade felköp (Pablo? Contento?? Kiese Thelin???), och problem att se spelidén.

In med Gourvennec istället. Lärarfamiljsuppväxt som under sin spelarkarriär pluggade filosofi på universitet, läste vänstermagasin, och kunde tvinga tränare att i timmar förklara små taktiska detaljer för honom, bara för att vända och vrida och förstå. Som tränare är han mycket Eddie Howe. Byggt upp sitt tränarjag från lågdivisionsjobb och hans största styrka verkar vara att få spelarna att inte sätta maxnivåer på drömmar.

Hans 4-4-2 innebär också byte till tvåmannaanfall, så grattis Kiese Thelin, som ska vara en av fem anfallare i truppen. De övriga tre i truppen nu är Laborde (spektakulärt bra i Domino's Ligue 2 för damtränaren Corinne Diacre), Crivelli (jobbig-anfallare), och Rolan, som hade planerat för dyrflytt till Premier League förra sommaren för att låta hans rörelsemönster göra mål där. Plus ett oklart nyförvärv.

Cheick-Cheick-Cheick Diabaté är inte kvar och änglarna gråter.

Förutom anfallare, där vi alla drömmer om ett Bordeaux med Chamakh, ska det också in en ytterback, och de namnen som finns där är Pa Konate, Debuchy (för dyr), Jérémy Pied, och regionsuppväxta Christophe Jallet. En högerback kan vara klar innan veckan är slut. Pied eller Jallet?

Medieföretaget och ägarna M6 lär inte pumpa in stort på nyförvärv. Senast de hade genuint intresse var när de upptäckte att Zidane kunde bli ny tränare, men nä. Får se hur Stade Matmut-Atlantique blir för utvecklingen. Många franska klubbar har haft problem med fungerande ekonomi och sportslig framgång på ny arena.

Toulalan är i alla fall inkommande som respektabel styvpappa. Besvikelsen över att silverrävsstatusen inte har kickat in hårdare.

På ut-sidan finns avfettning.

Yambéré var basketspelare, Diabaté var fysiskt fragil men statistiskt superb, Chantôme har tappat relevans, och Jussiê blev mest en kultkvarglömma. På ut-sidan kan det också bli basketspelare-fast-också-lite-bra-Sané (Premier League?), U19-EM-vinnarmålvakten Bernardoni (lån), och annat. Sané får inte vara kvar för att han gjorde bort sig med transferansökningar förra vintern, trots kaptensbindeln. Ingen i Bordeaux vill ha kvar honom. Affären med Hull försvann när Bruce försvann?

Guilbert började förra säsongen som ung medioker högerbacksreserv, och avslutade som säsongens bästa Bordeauxspelare som mittback. Premier League? Det udda: Gourvennec säger att Guilbert är en högerback (ingen håller med), och att han vill värva en ny högerback. Prioriteringarna?...

Ounas (1996, ihopskriven med United), Malcom (1997, feldöpt efter Malcolm X), och Pallois har också starka prestioner/stark potential, men verkar stanna.

Sedan Poko då, som rökte vattenpipa i OM-tröja och antingen överlever shitstormen eller springer bort.

 @jonas_hansson

Monchi du Calvados

Allsvenska fotbollsspelare svarar inte i telefon idag, så återupptar ett tillfälligt Ligue 1-sillande.

SM CAEN

Nya: STEED Malbranque (Lyon, m), Genevois (OGC Nice, b, oklart), Dabo (Troyes, b), Diomandé (ASSE, m, lån till permanent för €0,75m), Sané (Bourg-Péronnas, a, €0,9m)

Ut: Appiah (Anderlecht, b, €3m), Rodelin (Lille OSC, a, avslutat lån) småskräp

Vi börjar i starten: det här är en Normandie-klubb där de gillar sina vikingar. Ny klubblogga och ny maskot är de mest estetiskt tilltalande/omtalade nyförvärven.

 

Annars pratar de om erfarenhet. Trots plats sju i tabellen så jobbar de ekonomiskt smått, och gillar rutinerade gratisspelare.

Det var en text för något år sedan om att SM Caen var det statistiskt mest intensivt spelande och snabbspringande laget i de fem europeiska toppligorna. 2016/2017 rullar de istället in med mittfältet Nicolas Seube (snart 37 år), Julien Féret (34), och STEED Malbranque (36).

Massuppfitta mig rätt, om någon person är villig att döpa sitt första barn till Nicolas, Julien, eller STEED så hoppar vi över dejtingperioden (maila ansökningar till myzig_kille_90@hotmail.com), och det här är ett kultbygge.

Fun fact är att de sitter på Haitis tre överlägset bästa fotbollsspelare: Hervé Bazile, Jeff Louis, och Romain Genevois. Oklart samband Haiti-Caen, men vi vet att Genevois har lärt sig OGC Nice-rivieraförsvarsspel de senaste åren.

Nous un défenseur qui fait ça & y a pas penalty, on est plutôt contents de l'avoir de notre côté #Genevois #souvenir pic.twitter.com/WTcXnuW9J4

— We Are Malherbe (@WeAreMalherbe) July 8, 2016

Förra året sålde de Kanté och Lemar, och i år är det tre spelare som har funderat på plats uppåt i näringskedjan. Ytterback Appiah, vald till årets spelare, har varit semiklar för Anderlecht sedan i vintras. Mittback Da Silva är standard på önskelistor hos klubbar av Saint-Étiennes storlek.

Andy Delort vill göra Mexiko à la Gignac och proteststrejkar nu från försäsongen. Gignac flydde romer- och snabbmatsskämten. Oklart vad Delort vill fly från. Han har fortfarande inte blivit bashad nog för sin tårtatuering.



Hans ord om varför han har tatueringen är för att "påminna om upp- och nedgångar i livet", om ni nu vill passa på att döma honom som person. Han spelade i beachfotbollslandslaget med Cantona 2009, men definieras som spelare bättre med sitt tidigare smeknamn "Carlos Tévez de la Ligue 2".

Sportchef Gravelaine kallades förra året för "Monchi du Calvados" av OM:s Labrune för att Gravelaine vägrade sälja Kanté till ett kupongviftande OM. Det jobbet Monchi du Calvados har kvar i sommar, förutom att potentiellt plocka potentiella ersättare till potentiella försäljningar, är en mittfältare och en anfallare.

Clément från ASSE har för hög lön, Corgnet från ASSE har för högt pris. Till anfallet vill de försöka med Ronny Rodelin (Lille OSC) igen, men där är olika lönetänk.

De gjorda nyförvärven har de, enligt Gravelaine, pratat med redan sedan förra hösten. Inga uppenbara uppgraderingar dock, det här känns mest som att stabilisera upp de svaga punkterna. Det blir andra som får växla upp i kvalitet. 98:an Makengo fick starta matcher tidigare, Féret kan fortfarande kopiera Zidane, Jeff Louis var Cabella 2.0 för 2.0 år sedan (vilket då var en komplimang). Om inte annat så har de en ny akademivärvning.

Nouvelle signature au centre de formation, on lui souhaite le même avenir que son homonyme! #SMCaen #Formation pic.twitter.com/WQTbUQiPpN

— Stade Malherbe Caen (@SMCaen) May 12, 2016

Eller Twitterguden Imorou.

Emmanuel Imorou's goal is even better with the Titanic music. pic.twitter.com/4sbK30E9Kx

— We Are Malherbe (@WeAreMalherbe) July 5, 2016

Peace out / Tupac