27 december 2010

DHOF blir moralkärringar

Såhär i juletider ska man såklart vara en god människa. Enligt Wikipedia kan godhet betecknas som det som är moraliskt rätt, någonting som även avspeglas inom fotbollen. Vi (eller; de flesta) gillar hellre en välskött förening som Cagliari än en förening som Man City som bryter moralbarriärer dag efter dag. Därför ställde jag mig frågan; vilken klubb är den mest goda klubben som finns i dagsläget? Jag kom inte på något konkret svar, men jag har ett alternativ iallafall.

Varför inte Exeter City Football Club?

Det är många som inte har någon som helst koll på Exeter, mestadels på grund av att det inte är en speciellt klassisk klubb. I början på 90-talet spelade man två säsonger i den näst högsta divisionen, annars har laget varit fast förankrat mellan tredje- och fjärdedivisionen under klubbens 106-åriga historia. Man är mest känt för att ha varit laget som spelade mot Brasilien i deras första landskamp någonsin, i övrigt har det varit rätt tyst kring klubben, framförallt på senare år - trots ett massivt informationsöverflöde i form av internet har klubben inte hittat till "internetfansens" skara.

Kring milleniumskiftet fick laget ekonomiska problem. Det fanns helt enkelt inte en tillräckligt bred grund med fans att stå på, intäkterna var inte tillräckligt stora för att klara av att spela högt upp i seriesystemet. Därför skapades en "Supporter Trust", rätt lik den som Ebbsfleet använder, fast ändå inte. Klubben köptes för en symbolisk summa från de förra ägarna och visst, ägarna får vara med och ta beslut (en röst per man), men i övrigt lägger man ner oerhört mycket mer tid på andra saker.

Inkomsterna från årsavgiften blir inte större än runt £60 000/år vilket såklart inte räcker till (3000 medlemmar, blott 150 av är bosatta utomlands). Därför tvingas man anordna en mängd insamlingsprojekt; bland annat samlar man just nu in pengar till en ny gräsmatta på St James Park, ett projekt som kommer gå på närmare £150 000, pengar som inte alls är någon omöjlighet att få in. Det blir lite St. Pauli över det hela, fast utan dödskallar och extrem vänsterpolitik.

Jaha, en fans-ägd klubb, vad mer?, tänker ni. Well, tränare Tisdale är en svärmors dröm i egenskap av människa och en förbaskat bra tränare i egenskap av ledare. Han har varit i klubben i drygt fyra och ett halvt år, trots anbud från klubbar högre upp i seriesystemet. Hans filosofi bygger mycket kring kortpassningsspel och att det inte behöver vara dyrt att ha igång ett lag; den enda spelaren han har betalt för under sina år som manager är Troy Archibald-Henville som kostade £50 000. Annars har samtliga spelare kommit som bosman, på lån eller från ungdomsakademin.

Men, ett trevligt spelande lag med trevliga fans och där demokrati råder, inte kan väl allting där vara perfekt? Ungdomsakademin måste väl vara usel? Nej, absolut inte. I dagsläget finns nio spelare i A-laget som fostrats i akademin (många av dom får rikligt med speltid) och man har även på senare år sålt egna produkter till Wolverhampton, Southampton, Derby och Bolton för över en miljon pund, vilket är en väldigt viktig inkomst för en klubb utan en sugardaddy vid rodret.

Vill ni ha mer? Laget har avancerat uppåt i seriesystemet kraftigt på senare år; från Blue Square Premier till League One på två säsonger och just nu ligger man blott en poäng från kvalplats till Championship. Laget ligger alltid i topp i Fair Play-tabellen (andraplatser två säsonger i rad, och nu ligger man återigen tvåa), gillar man musik kanske man tycker om att en viss Michael Jackson är hedersmedlem i klubben, gillar man inte Jackson kan jag trösta er med att en viss Chris Martin är Exeterfan. Arenan St James Park (Nej, inte samma som Newcastle) är en klassisk, engelsk arena som har över 100 år på nacken. Det är ju populärt att ha ett så "inhemskt" lag som möjligt och då kan jag lugna er med att det bara finns två icke-brittiska spelare i truppen; unge polacken Krysiak som spelat i sex andra brittiska klubbar innan Exeter, och 32-åriga fransmannen Cozic som spelat hela sin professionella karriär i England.

Om man ska gå över på den lite med dystra sidan så förlorade laget sin anfallare Adam Stansfield i somras efter en halvårs kämpande mot cancer. Hans tröja #9 är numera pensionerad för nio säsonger framöver.

Vi får se hur Exeter City överlever i framtiden. Ebbsfleet har haft problem med allt lägre inkomster från sina fans beroende på att folk inte längre bryr sig om klubben, men Exeter är ändå inte lika framhävt massmedialt och har nog inte fått sin dos med medgångsfans som tycker det är trevligt att ha ett ägardiplom hängande på väggen något år för. Vi får se om det kommer. Innan dess kan vi ställa oss frågan;

Är Exeter City den ideala ideella föreningen?

/JH

Tack till Martin Lawrence.

24 december 2010

J&J delar ut julklappar

Julen är här och mängder med fotbollsklubbar och -ikoner har satt ett avstamp i fotbollen det gångna året. Därför är det nu dags att dela ut paket till dom som faktiskt förtjänar det. Dags att slänga på sig Alexi Lalas-skägget, Abel Xavier-frillan, Christian Chivu-mössan och Adriano-fettet för att agera tomte!

England

Blackpool får Francis Jeffers
Blackpool är inte bara årets succélag i Premier League, det är också den klubben som har den största samlingen med värdelösa anfallare. DJ Campbell, Luke Varney, Marlon Harewood, Brett Ormerod - ingen förstår vad dom egentligen gör i den här ligan. För att utöka sin samling får man tillgång till ärkesope-anfallarnas fader; Francis Jeffers.

Owen Coyle får en benvaxning
Nja, tvinga honom att ta på sig långbyxor, det ska vi inte göra. Premier League behöver sin kvot engelsmän som kör med shorts. En benvaxning kan däremot vara på sin plats, för hans knän är onaturligt håriga.

Liverpool får ett presenkort hos Manchester City
Man City behöver tunna ut truppen, Pool behöver ha in kvalitet i sin. Därför är det mest logiska att Pool får gå en shoppingrunda i Shop Mancini. Vad får det lova att vara? En styck Wright-Phillips och ett mått Adebayor månne?

Andy Carroll får en barnbok
Andy Carrol spenderade som bekant några veckor hemma hos lagkapten Kevin Nolan som alternativt straff för att ha attackerat en ex-flickvän, och snacket gick om att Carroll skulle tvingas läsa böcker för Nolans barn. Låt den här barnboken vara en ständig påminnelse om att ta det lugnt i framtiden. Alternativt ta med den till Nolan nästa gång det bär av.

Bobby Zamora får ett Julkort av krya på dig-karaktär
Bobby Zamora; DHOF, och troligtvis hela vida fotbollsvärlden, saknar dig och ditt centertankspel. I början av säsongen bröt Bobby foten, och nu är längtan efter att få se Zamora på planen igen enorm.


Spanien

Sami Khedira får en klipptid hos Gutis frisör
Guti är en av få La Liga-spelare under 2000-talet som hade/har en frisyr av högsta klass. Gutis frisör hade alltid någon trevlig överraskning på gång och nu behövs det lite stil i Real Madrid. Därför är det mest logiska att Khedira får klippa bort den sliskiga wannabe Serie A-frisyren och istället satsa på en mer elegant håruppsättning.

Marius Stankevicius får en hund
Är det någon person någonstans i världen som någonsin kunnat säga ett positivt ord om den här Valenciabalten? Troligen inte, det är helt enkelt ingen som gillar Stankevicius, mest för att han är en direkt dålig fotbollsspelare. Han får därmed en hund i julklapp, så att han får lite sällskap som tycker om honom.

Espanyol får en flagga
En derbyförlust mot Barcelona är enda undantaget; Espanyol har vunnit varenda hemmamatch den här säsongen. Den relativt splitternya arenan Cornella El Prat har verkligen blivit Espanyols borg, och det enda en borg behöver är vad Espanyol får: en klubbflagga, så att motståndarna på lång väg ska se var deras sista strid kommer att utspela sig.

Övriga klubbar får pengar
Nog för att TV-avtalen har blivit en promille bättre; det är fortfarande skandal att Spanien är så stenålders att Barcelona och Real Madrid får en så stor del av kakan. Därför får övriga La Liga-klubbar lite fickpengar den här julen.


Italien

Gianvito Plasmati får ett argentinskt pass
I Catania är det egentligen bara två italienare som är säkra startspelare; Marco"Alessio Tacchinardi" Biagianti och Peppe Mascara. Plasmati är en av alla spelare som fått stå undan för alla argentinska importer (tolv stycken!), både bra och mindre bra sådana, men om denna långa snygging får ett argentinskt pass kanske det blir ändring på det?

Adrian Mutu får ett USB-minne
Fast i en dopningskontroll, slagsmål med en servitris och hans Fiorentina går värdelöst i ligan. Så kan man summera upp rumänens år. Mutu får ett USB-minne som han kan lägga in sitt 2010 på, lägga undan och glömma bort.

Lazio får en ångkokare
Lazio har varit en klubb på dekis rätt länge nu, även om det till och med blivit sporadiskt CL-spel och en legendvunnen Coppa Italia. Nu har man faktiskt ett rätt fantastiskt lag där nye "Profeten" Hernanes leker spelmotor med den äran. Låt detta funka. Därför får Lazio något för att kunna hålla ångan uppe under resterande delen av säsongen.

Napolifansen får en helt ny, orörd husvägg
Det finns legendariskt Maradona-klotter i Neapel. Nu är laget på väg att nå nya oanade höjder, och även den här gången är härföraren från Sydamerika; dock närmare bestämt Uruguay. Edison Cavani kan hur som helst bli mannen som ger Napolifansen en ny anledning till episkt klotter.


Tyskland

Thomas Schaaf får en rejält tilltagen transferbudget
Schaaf har det inte lätt. Han har tappat bland annat Diego och Özil utan att kunna förstärka truppen nämnvärt. När spelare som Pasanen, Silvestre och Wagner får speltid är det riktigt, riktigt illa ställt. Schaaf får en mängd miljoner euro för att bygga upp sitt kära Werder Bremen.

VfB Stuttgart får Jens Lehmann
Sedan Labbadia tog över Stuttgart för snart två veckor sedan har man släppt in mål mot Odense och elva mål på två matcher mot Bayern. Stuttgart är redan tillräckligt galet, men det kan aldrig bli för galet. Därför får man tillbaka Lehmann, så att det blir ännu mer cirkus över sportchefen Fredi Bobics lagbygge. Plus att man får tillgång till en kvalitetsmålvakt, såklart.

Dortmund får mästarfatet
Åh herregud vilken uppvisning av Borussia Dortmund. Ett av höstens allra bästa lag i Europa rent resultatmässigt. Man må ha åkt ur i Europa Leagues gruppspel, men man har redan i säkrat första ligatiteln på nio år. Dortmund får därför Bundesligas fantastiska fat-pokal i julklapp.

Bayern får en riktig känga
Ja, det var VM-år, de spelade grymt många matcher förra säsongen, spelare är slitna, Ribery och Robben har varit skadade. Men det är förstås på tok för uselt av Bayern att bara vara ett av alla lag som inte har en chans att hänga på Dortmund i toppen av tabellen.


Sverige

Henrik Rydström får mediauppmärksamhet
Rydström hade ett lugnt mediaår 2010. Han har knappt fått några rubriker överhuvudtaget, vilket dels beror på att han själv blivit mer neutral, men även för att Kalmar FF inte längre är tillräckligt "intressanta" (ur ett mediaperspektiv). Ett par "chockrubriker" till 2011, varsågod.

Magnus Haglund får fosterföräldrar
Allsvenskans största barnunge behöver nog skärpa till sig lite om han vill behålla sitt jobb i Elfsborg. Ett par fosterföräldrar som kan lära Magnus lite vett är nog det enda Magnus behöver just nu.

Dulee Johnson får FIFA11
Dulee Johnson sa att han tyckte att han skulle kunna platsa i Barcelona. Varsågod, här har du ett FIFA11.

Örebro får en ny matta
Trots att Örebro spelar fantastisk fotboll hemma på Behrn Arena så kallar de ändå sin plan för "Allsvenskans sämsta konstgräs". Därför får Örebro en ny matta i julklapp, lagom till nästa säsongs Europaäventyr och allt.


Övriga länder

Yoann Gorcuff får en tågbiljett
Yoann Gourcuff är ytterliggare en spelare med ett tungt 2010. VM-slutspelet och flytten till Lyon blev inte vad han hade tänkt sig. Måste Gourcuff vara den enda storstjärnan i ett lag för att lyckas? Nåväl, Gourcuff får iallafall en tågbiljett till valfri destination, men DHOF rekommenderar en flytt till pappa Christians Lorient. En offensiv med Yoann Gourcuff och Kevin Gameiro... Det hade gjort pappa Christian glad!

Bob Houghton får en europeisk storklubb
Bob har förändrat fotbollen radikalt i Sverige, Kina, Indien och till viss del även i Saudiarabien. Nu börjar han bli gammal, men han har aldrig fått träna någon europeisk klubb av storlek större. Vad sägs om Blackburn eller kanske lära spanjorer hur försvar- och presspel ska gå till när man möter Real Madrid och Barcelona?

Feyenoord får någonting
0-10 mot PSV , Jon Dahl Tomasson spelar fortfarande i laget och de talangfulla ynglingarna sticker en efter en. Det blir sista-minuten-shopping här, men vad vi än hittar på åt Feyenoord så kommer det att göra klubben bättre.

Ryska ligan får spotlights
De må överglänsas av Shakhtars framgång i Champions League, men de två bästa ryska lagen, CSKA Moskva och Zenit St. Petersburg, kommer att gå väldigt långt i årets Europa League. Hela den ryska ligan är proppfull med skickliga spelare, men tyvärr ligger Ryssland på fel sida av den gamla järnridån, och därför får den inte någon uppvaktning från oss i väst. Det är dags att kasta lite ljus över Ryssland.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här gången. Jonas och Jonas önskar en god jul med hjälp av Villarreal!

/J&J

17 december 2010

J&J listar


Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra

5) Mycket imponerande

6) Sanslöst underbart


¤ ¤ ¤

1. Blackburn
Fat Sam, sparken för att inte spela tillräckligt bra? Pfff, han är ju weltklasse.

Nåväl, om vi ska vara lite mer seriösa; vad är grejen med att göra sig av med fotbollstränaren för sitt lag när man nyss bevittnat sin första fotbollsmatch någonsin? Blackburns nya ägare må ha höga ambitioner, men helt plötsligt verkar Mike Ashley vara en helyllekille i jämförelse. Blackburn är helt enkelt inte ett dugg bättre än såhär, det kan vemsomhelst med en gnutta hjärnkapacitet förstå.

2. CL
Njäe. Samma gamla lag i samma gamla riggade lottning. Tottenham, Shakhtar och framför allt Marseille är de enda intressanta lagen här.

3. AIK

AIK gör som AIK brukar: lugnar fansen. Andreas Alm lär ha lärt sig mycket under både guld-säsongen och oändligt rutinerade Alex Miller, så det kan faktiskt vara så att han anställts eftersom styrelsen faktiskt tror på honom.

4. Augsburg
Jos Luhukay besitter inte bara en tysk porrmustach trots sin nederländska börd. Han har i Augsburg visat att han vet precis hur man får ut maximalt av varje spelare man har tillgång till. Ett väldigt välvuxet Augsburg har de senaste åtta matcherna i 2. Bundesliga tagit 22 poäng av 24 möjliga (det enda poängtappet kom borta mot topplagskollegan Fürth) och man toppar ligatabellen.

Det är så mycket som stämmer i laget. Visst, man har till exempel en fenomenal målvakt i Jentzsch, men i övrigt är det rätt mediokra fotbollsspelare som dock är samspelta, smarta och har tillgång till alla ingredienser för att göra mål. Jag skulle bli extremt förvånad och djupt sorgsen om dom inte tillhör Bundesliga nästa säsong.

5. EL
Mycket, mycket hetare än CL. Läs mer om de allra hetaste - troligtvis i dubbel bemärkelse - matcherna på plats 6. Annars är storligetopplagsmötet Napoli v Villarreal, Holland-Belgien-derbyt Anderlecht v Ajax och Iberien-derbyt Sevilla v Porto och två ryss-schweiziska möten i Basel v Spartak och Young Boys v Zenit. Väldigt intressanta matcher. Detta är hela Europas turnering.


6. Thessaloniki
PAOK och Aris kommer från samma stad. Inget lustigt med det. Det lustiga ligger i att bägge lagen är kvar i Europa League, och att det förmodligen är Europas pyroteknikstad nr 1. Jag hade kunnat skriva upp ett drös med historier om hur det bränns på i norra Grekland, men i det här fallet räcker det med några youtubevideos.


Är det någon som råkar veta om det är böter för pyroteknik i Grekland?

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Wenger
Knows.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

13 december 2010

A poor man's Mourinho

I Belgien är det just nu mycket snack om en man vid namn Jacky Mathijsen. En gammal målvakt som åkte på ett bananskal in i tränarbranschen för ett tio-tal år sedan. Han gjorde det bra i såväl Sint Truidense som Charleroi, men sedan fick han storhetsvansinne. Han har alltid varit en speciell människa med rätt defensiva idéer om hur fotboll ska spelas, men i takt med att Mourinhos arroganta stil blev alltmer uppmärksammat i media, ju mer började även Mathijsen att agera på ett liknande sätt. "Jag gör allt för att få fördelar", menade han.

Det har gått... sådär. Mathijsen är en rätt medioker tränare och är snarare dumvristigt impulsiv i sina uttalanden än planerande och smart a la Mourinho. Det har blivit hans fall och han fick sparken både från Club Brugge och Charleroi då han var direkt ogillad i de bägge klubbarna. För en dryg vecka sedan blev han ny tränare för Germinal Beerschot istället. Belgiska medier, fans och övriga som kan tänkas ha en åsikt är övertygade om en sak; det här är Mathijsens sista chans som tränare på högsta nivå. Ska man vara manipulativ och provocerande måste man få resultat på planen också, annars verkar man vara en uppblåst idiot.

Det kanske inte blir en mindre prövning för Mathijsen att just Germinal Beerschot har en rätt konservativ och envis styrelse som försöker lägga fingrarna i sina tränares arbeten vilket fått ett antal tränare att lämna i förtid på grund av meningsskiljaktigheter som det så vackert heter. Jag tror inte dom kommer acceptera samma antal röda kort och böter som hans tidigare klubbar har gjort. Och då syftar jag enbart de röda korten och böterna som Mathijsen själv får...

Nåväl, så länge han tar hand om min favorit Dawid Janczyk är jag nöjd.

Och oh, på tal om belgisk fotboll; centralafrikanen Habib Habibou verkar ha fått sitt ordentliga genombrott den här säsongen. Trevligt. Han har ju kvalitéer både på det ena och andra. Det sista fick en hel del djurrättsorganisationer att bli fucking mental.

/JH

11 december 2010

J&J listar

Scott McGleish - 36 bast och tre mål på 19 minuter.

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra

5) Mycket imponerande

6) Sanslöst underbart


¤ ¤ ¤

1. Fotboll
Hela fotbollsvärlden känns utmattad och tråkig. Det krävs verkligen att man letar efter de små detaljerna för att få spänning i fotbollens vardag. De flesta ligor går på halvfart, CL-gruppspelet en gigantisk flopp när det kommer till spänning, Ryssland och Qatar var sådär roliga alternativ till VM-slutspelet, den svenska fotbollens silly season är stendöd. Vad mer finns kvar, egentligen? Europa League och några inhemska cuper?

2. Newcastle
Mike Ashley är uppenbarligen en hygglig affärsman, helt enkelt eftersom han har en massa pengar. Sen är han en Newcastlesupporter också, och det är det som ligger honom i fatet. Keegan? Shearer? Katastrof-tillsättningar. Sen hittade Newcastle rätt med Chris Hughton, och det är klart att han inte ens får en höst på sig i PL att visa att han kan leda laget på den här nivån. Nej, in med Alan Pardew, som väl är ett helt ok val som ersättare. Men... kontrakt till 2016? Om man ser till Mike Ashleys historik vad gäller sparkade tränare så lär Newcastle vara inne på Pardews ersättares ersättare när man betalat klart den gode Alans kontrakt.

Men faktum är att Newcastle går bra på planen. Andy Carroll har växt fram som en av landets bästa anfallare, mittfältet är mångfacetterat, backlinjen är överraskande stabil. Det är nu när man drabbats av extremt tunga skador som man hamnat i en formsvacka, men när Coloccini, Nolan, Barton och Williamson är tillbaka lär man resa sig igen.

3. Barcelona
Sista spiken är inbankad i kistan, och sago-Barcelona finns ej mer. Idag presenterade man ett sponsoravtal som inte gick ut på att visa världen hur snälla man är, utan för att...marknadsföra en diktatur? Jag har ingen aning om vad "Qatar foundation" är för ena snubbar, men man kan ju gissa.

Andra sidan av myntet: herregud vilket fördelaktigt sponsoravtal. Över 250 miljoner kronor per säsong. De flesta andra storklubbar får nöja sig med högst hälften av det. Nu kanske man inte måste ta lån längre för att klara av den dagliga driften.

4. Halmstad BK
Anställningen av Pep Clotet från Malmö FF är till viss del tvivelaktig. Ingen vet egentligen hur bra han är på att ta hand om en klubb helt på egen hand, det luktar faktiskt lite Jose Morais här - en man som inte gjorde ett enda rätt i Assyriska, men som nu är Mourinhos högra hand.

Dock; HBK hade verkligen fastnat i ett vakuum som dom inte kunnat ta sig ur de senaste fem åren. Det behövdes lite nytänk, och kan Pep få den budgetbilliga men ändå talangfulla truppen att prestera som han vill, då kan det bli ett trevligt 2011.

5. Espanyol
Samtidigt som Barca säljer sin själ så kan brodern Espanyol glädja sig över att man otroligt nog parkerar på en säker fjärdeplats i tabellen. Vad är hemligheten? Kontinuitet, kanske? Mauricio Pochettino tog över laget när man låg på nedflyttningsplats säsongen 08/09 och räddade mirakulöst laget kvar i Primera Division. Pochettino är fortfarande kvar, och man har förvandlat nya arenan Cornellà-El Prat till en riktig borg. Ingen kommer härifrån med poäng. Sju matcher, sju segrar. Är Espanyol nya Mallorca?

6. Leyton Orient

Leyton Orient - Droylsden, omspel FA-cupens andra omgång
0-1 Kilheeney (4', mål)
0-1 Forbes (37', utvisning Leyton)
0-2 Brown (54', mål)
1-2 Chorley (77', straffmål)
1-2 Kerr (84', utvisning Droylsden)
2-2 Tehoue (89', mål)
2-2 Chorley (90', utvisning Leyton)
2-2 Förlängning
3-2 M'Poku (93', mål)
3-2 Roche (94', utvisning Droylsden)
4-2 McGleish (98', mål)
5-2 Tehoue (99', mål)
6-2 Tehoue (107', mål)
7-2 McGleish (108', mål)
8-2 McGleish (119', mål)

Oh well.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Jesus
Tack för allt, Jocke Lantz.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

09 december 2010

Rena rama Rodolfo

Det finns många sätt att leva sitt liv på, men de allra flesta människor har någon form av nostalgikärlek i kroppen. Man tänker tillbaka och tänker på hur bra det var då. Man förstärker/förenklar sina bilder och situationer av en viss spelare som antingen en dominant fotbollsspelare eller en värdelös sådan. Dåtidens spelare; antingen var dom bra eller dåliga, väldigt sällan något mittemellan. Det spelar dock ingen roll om dom var bra eller dåliga, man tänker tillbaka på tiden då dom spelade och funderar på hur enkelt livet var då. Kalla det att leva ett enklare liv, kalla det klassisk nostaligkänsla, kalla det simpelt nöje.

Det finns dock undantag. Rodolfo Arruabarrena är ett sådant. Han är varken superduperbra eller värdelös i min värld. En bra spelare som gjorde ett hyggligt dagsverke som vänsterback i Villarreal. Han gjorde det under 7-8 år och det var sällan någon som klagade på honom, och det var sällan någon som tokhyllade honom. Det kanske är rätt typiskt för en ytterback...

Det som gjort att han fått en viss gloriastatus i Villarreal är dels att han var med hela resan från botten till toppen, dels ett visst mål mot en viss klubb i en viss turnering och ett visst annat mål mot en annan klubb i en viss samma turnering (som av någon anledning ännu inte hittat till tuben). Det här vore väl ungefär att placera i samma fack som att Teddy Lucic skulle pytsat in de avgörande målen mot Senegal i åttondelen och Turkiet i kvartsfinalen i VM 2002 för att leda Sverige till semifinal i ett VM-slutspel. Villarreal var då (och visserligen är fortfarande) en så pass ung och orutinerad klubb att det var sjukt stort att ens spela i Champions League, tänk er då att en rätt medioker vänsterback går in och skjuter laget först till kvartsfinal och sedan till semifinal. Ett år senare var han såld till AEK Athen och har de senaste åren hängt i Mexiko och Chile.

Varför skriver jag om Arruabarrena just idag då? I söndags vann Arruabarrena och hans lag Universidad Catolica den chilenska ligatitelen, dagen efter avslutade Arruabarrena sin spelarkarriär som höll på i 19 A-lagssäsonger. Faktumet att en sådan rätt blek personlighet och medioker fotbollsspelare kan vara så omtyckt visar att man inte behöver supa skallen av sig eller gå med i en sekt för att man ska bli ihågkommen i framtiden. Det räcker med att köra sitt egna race. Plus göra några direkt avgörande mål i viktiga Champions League-matcher...

/JH

Några rutor ur mmmmmMaribor

2002. Zlatko Zahovic bråkar sig ur Sloveniens VM-trupp med den klassiska "jag-ska-köpa-allt-och-alla-och-det-där-berget"-repliken. Det blev en slags situationssymbol för den slovenska fotbollens fall.

2007. NK Maribor har inte vunnit en enda titel på fyra säsonger. Det är rätt illa, särskilt med tanke på att klubben innan de fyra säsongerna vann ligatiteln sju år på raken. Vad gör man åt saken? Ptja, vet man sin slovenska fotboll finns det bara ett alternativt; plocka in Mariborsonen Zlatko Zahovic i organisationen, den här gången som sportchef. Zlatko är NK Maribor och vinnarmentalitet personifierad och den ultimata personen att vända Maribor och hela den slovenska fotbollens negativa trend. Killen verkar ju dessutom ha lite fotbollstakter kvar i sig.

Zlatko satsar på att byta ut hela organisationen. Ut med det som inte längre funkar, in med gamla landslagsmän som han själv spelat tillsammans med. Han menar att det inte går att vinna utan vinnare vid sidan av planen. Det har blivit en ligatiteln hittills (2009), men man är obesegrade i ligan den här säsongen och var bara en oturlig lottning (Palermo) från att gå vidare till Europa Leagues gruppspel. Otur i dubbel bemärkelse för Maribor. Under sommaren tappade man ett par spelare till Nacional och då bestämde man sig för att satsa på Ilicic och Bacinovic som mittfältsmotorer. Efter man blivit utslagna ur Europa League av Palermo valde Palermo att värva in såväl Ilicic och Bacinovic och där stod klubben helt utan offensiv kvalitet.

Zahovic och tränaren Dario Milanic tvingades tänka om. Det blev en mer defensiv taktik, hellre vinna med 1-0 än 3-2. Hur det gått? Ptja. Mittback#1 Sinisa Andelkovic blev för några dagar sedan klar för Palermo för rekordbelopp och Mittback#2 Aleksander Rajcevic väntar även han in mittbacksbud. Bägge två, precis som med Ilicic, köptes in det här året. Zahovic vet hur man scoutar och plockar fram de bästa unga förmågarna, och mannen som körde ned slovensk fotboll i skiten för åtta år sedan är ironiskt nog mannen som är den enskilt starkast bidragande orsaken till att man är på väg uppåt igen. VM-slutspelet i somras var bara början på den slovenska fotbollens uppgång.

/JH

06 december 2010

When you're sat in row Z, and the ball hits your head, that's Armenia

Jag hade kunnat skriva om kepsmannen Iachinis avsked från Brescia, om kultguden David Fusters avgörande mål mot Kavala, om Newcastleidioti eller spekulerat i den svenska silly season-säsongen som kommit igång på allvar.

Fast nä.

Varför inte skriva lite om Armenien?

Vad vet vi om Armenien egentligen? Inte mycket. Ett land på 3 miljoner invånare som liksom ligger lite mellan Europa och Asien och som bara är känd för att Agassi, Kardashian och Djorkaeff har rötter härifrån. Det är aldrig någon har brytt som om landet, varför skulle dom ha gjort det? När Djorkaeff kom på besök till landet 1999 i samband med en träningslandskamp var det som att Gud hade stigit ned från himlen; Armenien hade helt enkelt aldrig haft något bättre, eget att komma med. Det bevisar att man inte behöver ha någon koll på Armenien; det är ju inget att hålla koll på. Under Sovjettiden var landet väldigt bundet och styrt av Sovjetmakten och en jordbävning år 1988 som tog 30 000 människoliv gjorde att utvecklingen i landet stod stilla under en sjujäkla massa år. Konstigt nog, efter att Sovjetmakten föll så har Armeniens invånartillväxt stannat upp och medellivslängden är blott dryga 30 år, detta samtidigt som landet utvecklas tekniskt, infrastrukturellt etc. Hur den matematiken går ihop har jag ingen aning om, men samtidigt är jag ingen statsvetare.

Efter alla motgångar i landet och med minimal utveckling har landet i det närmaste exploderat. Det krävdes dock en viss inskolningstid i det "nya" landet, vilket avspeglades rätt kraftigt inom fotbollen. När man blev självständiga hade ingen i Armenien någon som helst aning om hur man strukturerade upp en fotbollsliga, hur man skötte ekonomin i fotbollsklubbar, de exakta reglerna i fotbollens värld etc. - detta trots att fotbollen som sådan hade existerat i landet i nästan 100 år. Det var länge så att spelarna var amatörspelare och inga utländska spelare fick förekomma. De bästa spelarna hamnade i andra sovjetiska fotbollsklubbar och -landslag och några av de största stjärnorna avled faktiskt i samband med jordbävningen 1988.
Det blev till slut relativt nybildade klubben Puynik som fick ta det stora steget som fanbärare för Armenien. Sponsrade av mångmiljonären / armenska ligaordföranden / parlamentariken / korruptanklagade Ruben Hayrapetyan, som kom in 2001, har man byggt upp en imponerande storklubb. Tio raka ligatitlar och mellan 2002 och 2004 spelade man 59 raka matcher utan förlust i ligaspelet. Antalet spelare i det armenska landslagstruppen som aldrig spelat för Puynik går att räkna på en hand. Laget har dessutom en riktigt imponerande ungdomsakademi som bland annat stod för 8 av 18 armenska spelare i U-19 EM år 2005. De mest kända spelarna från det slutspelet; Apoula Edel (Paris SG) och Edgar Manucharyan (ex Ajax). Det sistnämnda var ett tag en av Europas mest intressanta talanger, men skador gjorde att han aldrig fick chansen på allvar.

Istället är det Henrikh Hamlet Mkhitaryan som är landets stora framtidshopp. Han bär fram landslaget i EM-kvalsgruppen där man ligger på samma poäng som tvåan Irland och fyran Slovakien. Armenien har även några landslagsspelare i danska Randers, några i rumänska Unirea Urziceni, några fler i den ukrainska ligan och förbundskaptenen Vardan Minasyan (som även är huvudtränare för... Puynik) har valt att satsa på de yngre spelarna, detta mycket tack vare dansken Fleming Sericlevs arbete med de olika ungdomslandslagen under de senaste åren.

Det märks att Armenien är på frammarsch, trots bristande resultat för klubblaget på Europacupsnivå. Tyvärr är det fortfarande korruption och skandaler som präglar stora delar av fotbollen (fråga bara tidigare FIFA-domarbasen tillika armeniern Ararat Chagharyan som varit i trubbel lite här och var), men sakta och säkert håller även det på att försvinna. Tyvärr verkar inte Apoula Edel vara så sugen på comeback i landslaget, det är synd. Ett ännu ej färdigutvecklat landslag är alltid i behov av en målvakt som håller hög europeisk standard.

/JH