Darren in Posh 2.0

The wanky Preston North End went to see the Pope,

The wanky Preston North End went to see the Pope,

The wanky Preston North End went to see the Pope,

and this is what he said: Fuck off!

Who's that team we call the Boro?

Who's that team we all adore?

We're the boys in blue and white

and we're fucking dynamite

'cos Ferguson's mother is a whore!

Så lät det för ungefär ett år sedan på London Road i Peterborough. Darren "Son till sin far" Ferguson hade fått sparken trots ett mastodontarbete med Peterborough United, även kallade Posh. Han hade byggt upp klubben från grunden och lett upp klubben till the Championship, men sedan fick han sparken i november eftersom Posh låg sist i tabellen. Fast det var ju inte hela sanningen. Darren hade ett gräl med ordförande Darragh MacAnthony, en man som också lagt ned ett sjujäkla jobb med klubben men verkar vara en lite svår person, och det blev en olycklig situation där Darrens rykte förstördes rätt kraftigt. Han drog drog till Preston där han fick behålla sitt jobb i ungefär ett år, och en vecka efter att ha fått sparken hade han ett fyra och ett halvt års långt kontrakt med Peterborough igen. Hänger ni med?

Nåväl. Darrag MacAnthony försökte visserligen få Bournemouths unge Eddie Howe som ny tränare, men han drog till Burnley till slut. Eftersom MacAnthony tröttnat på att sparka tränare svalde han sin stolthet och erbjöd Darren tränarjobbet. Detta har delat upp Poshfansen i två läger; en del som tycker det är det logiska och riktiga valet, medan den andra klungan tycker att Darren kunde ha skött sin avgång från Posh betydligt snyggare och därmed har han tappat all form av respekt.

Nyckelspelarna från hans tidigare sejour i klubben finns dock kvar och han har redan börjat göra flera klipp på marknaden som till exempel Leicesters unga men ack så skickliga vänsterback Tom Kennedy. Det blev visserligen 1-3 mot Brighton i nypremiären, men igår kom en 4-0 vinst mot Hartlepool på hemmaplan inför 5 500 åskådare. Det brukade ibland vara runt 10 000 åskådare när Darren var där sist, så Darren har alltså ett jäkla jobb kvar för att övertyga fansen och det kan nästan jämnställas med det jobb han la ned under sina tidigare 3,5 år i klubben. Fast, har han gjort det en gång kan han säkert göra det igen. Så länge han får behålla George Boyd, och man ska ju komma ihåg att om Posh vinner sina två hängmatcher, då är man på direktuppflyttningsplats.

Och ja, hur går det för Howe som nobbade Posh för Burnley? Nja, sådär. 0-0 i premiären mot Sflowerthorpe och Howe försökte köra med Jay "Lasse Nilsson" Rodriguez som ensam spjutspets. Även den gode Howe har en del att jobba på under den närmsta tiden...

/JH

Vad hände med... Nicola Ventola? Del 2

Den första (riktiga) artikeln som publicerades på den här bloggen handlade om Nicola Ventola. Hans karriär har väl inte riktigt ryckt upp sig sedan den där artikeln skrevs. Efter sju sorger och åtta bedrövelser väljer han nu att lägga skorna på hyllan, trots att hans nuvarande lag Novara ser ut att spela i Serie A nästa säsong. Han har bara fått spela sporadiskt den här säsongen, dels på grund av Pablo Gonzalezs succé, dels på grund av skador. Nu väntar en avskedsmatch och efter det kan det nog bli tränaruppdrag.

För snart tio år sedan satt Inter på tre av världens mest lovande anfallare; Nicola Ventola, Mohamed Kallon och Adriano. Dom skull ersätta Vieri och Ronaldo på sikt (även Vieri spelar nuförtiden i Brasilien, på tal om ingenting). Riktigt så blev det väl inte...

/JH

J&J listar

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Luca Toni (Genoa --> Juventus, lån)

Juventus sitter redan på två högavlönade, gamla, medelmåttliga, brunkarmässiga anfallare i Iaquinta och Amauri. Nu när Iaquinta är skadad tyckte man det var dags att plocka in en tredje. Visst, Toni är en duglig anfallare som kanske kan göra några mål, men absolut inte till det priset (dvs. hans oerhört höga lön). Det måste väl ändå ha funnits några billigare och/eller bättre anfallare ute på marknaden?

2. Francesco Modeste (Genoa --> Parma, byte)
Francesco Modesto gjorde inte många glada i Genoa, och byts nu bort i en stor affär mellan Genoa och Parma. Antonelli och Paloschi går till Genoa medan Modeste och Palladino, plus €7 miljoner, går till Parma. Modeste var på g till Parma redan innan han gick till Genoa, och jag tror att Parma hade gjort en bättre affär om de värvat honom då snarare än nu.

3. Luca Antonelli (Parma --> Genoa, byte)
Inte överdrivet stor skillnad mellan vänsterbackarna Antonelli och Modeste som nu byter klubb, men Antonelli drar det längsta strået av de båda då han har en väldigt stark Genoa-kipplning. Hans far spelade för klubben, och brodern har säsongskort på Gradinata Sud. Om det är något som behövs i Genoa så är det spelare som genuint bryr sig om klubben, och den gode Luca lär åtminstone göra det.

4. Raffaele Palladino (Genoa --> Parma, byte)

Den gode Palladino höll på att slå igenom i Juventus när dom vara nere och vände i Serie B. Det gick inte sådär jättebra till slut utan han skeppades vidare, även om Juventus fortfarande äger halva hans kontrakt. Han har gjort det bra i Genoa och därför fick han också göra ett par landskamper, men de landskamperna känns inte hundra procent motiverade. Det är dock så att Parma behövde lite avlastning bland ytteranfallarna och där passar Palladino in på ett bra sätt. Ingen supervärvning, men kort och gott en logisk och bra värvning.

5. Alberto Paloschi (Parma --> Genoa, byte)

Senast J&J placerade en ung, smart straffområdesitalienare på denna listan var det Robert Acquafresca när denna lämnade Serie B för Cagliari. Det gick som det gick och nu gör vi ett nytt försök med förhoppningsvis samma resultat. Milan äger fortfarande halva Paloschis kontrakt så när han väl blommat ut lär han återvända dit, men nu måste vi bara vänta. Paloschis tid kommer komma; många italienska forwards har haft en lite längre raksträcka än vad som är normalt. Fråga bara Quagliarella, Di Natale, Matri, Borriello etc. Även en sådan som Gilardino exploderade först när han var i ungefär samma ålder som Paloschi är nu. Är Genoas anfallsjakt över?

6. Andrea Ranocchia (Genoa --> Inter, €18,5 miljoner)
På pappret en klockren värvning av Inter. Man köpte ena halvan av den lovande italienska backen redan i somras, och nu, med diverse skadeproblem i klubben, köps den andra halvan loss. En ung italienare på ett utsatt område; Ranocchia kan bli en mycket viktig del i det nya Inter.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Silly Season vintern 2010-2011.
Så trist att enbart Genoa fick plats på listan. Genoa gör en aldrig besviken när det kommer till antalet övergångar!

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Problembarn från Chile version 64.0

Det finns killar som alltid drar på sig mediauppmärksamhet och det finns killar som ALLTID drar på sig mediauppmärksamhet. Chilenska spelare brukar vara duktiga på det sistnämnda och Mauricio Pinilla får väl slängas in i den kategorin. En stor talang i Chile som tonåring, landsmannen Ivan Zamorano var inte sen att upptäcka detta och rekommenderade honom till sin gamla klubb Inter som håvade upp några miljoner. [På med Tage Danielsson-rösten]: På den tiden var det ingen skam för klubbar att betala multum för spelare dom inte hade någon användning för. I Pinillas fall gick det också åt pipsvängen. Mellan sommaren 2003 och sommaren 2009 spelade han runt 70-80 matcher i nio olika klubbar i sju olika länder. Skadebekymmer var ett problem, men inte ens en skadad spelare kan klaga på att man floppar i den cypriotiska ligan.

Ett annat problem var Pinillas alkoholvanor. Det krävdes en visit på Marbellas rehabcenter för alkoholmissbrukare för att få fart på skallen och kroppen. Ytterliggare ett problem dök upp; han ska ha haft sex med landslagskamraten Luis Jimenezs partner, något som såklart inte uppskattades och när Jimenez och Pinilla möttes på en nattklubb i Santiago blev Pinilla misshandlad med ett blåsinstrument (!) och tvingades åka till sjukhuset med sår i ansiktet, ont i nacken och lätt hjärnskakning. Jimenez och partnern (Maria Jose Lopez) fick förövrigt trillingar i somras, så den romansen lyckades inte Pinilla förstöra. Pinilla ska tydligen ha sagt att det enda dom gjorde var att kolla på Lejonkungen tillsammans den kvällen på hotellet.

Nåväl. Vad har vi då, sommaren 2009? En kille som blivit utslagen i UEFA-cupen mot fucking Halmstad BK, som floppat i bland annat Skottland och på Cypern, har ett skade-cv som inte är att leka med, han hade gjort bort sig så mycket i Skottland att hans klubb Hearts anställt en person som skulle ha koll på honom 24 timmar om dygnet och han drog fortfarande till med höga lönekrav. Dessbättre verkade han satsa mer på familjelivet och när US Grosseto i Serie B ringde sommaren 2009 kände nog Pinilla att det här var sista chansen han skulle få i Europa.

Grosseto är som vilken annan liten stad i Toscana; lugn, harmonisk, vacker och trevlig. US Grossetos tränare Elio Gustinetti körde med en Zemantaktik; full fart framåt. De bägge kombinationerna passade Pinilla som handen i handsken. 24 mål på 24 matcher (skadeproblem blir han nog aldrig kvitt), bland annat målskytt 11 matcher i rad vilket är delat italienskt rekord med Batistuta och därav Pinillas smeknamn Pini-gol, gjorde honom het på marknaden och i somras köpte Palermo upp honom. Han ser ut att han slått sig ned i Palermo nu, han säger att han vill stanna där så länge som möjligt. Dock; precis som i fallet med Mido nedan kan vi aldrig räkna bort att Chiles Zlatan (spelmässigt, i övrigt är liknelserna vaga) spelar i en ny klubb i ett nytt land efter sommaren. Once en trubbelmakare och flyttfågel, always a trubbelmakare och flyttfågel liksom.

/JH

Boys will be boys

Lite skiljda världar nuförtiden. Hösten 2009: Zlatan Ibrahimovic avgör El Clasico samtidigt som Mido producerar 1 (ett) mål på 15 matcher i... den egyptiska ligan.

Vissa saker kan man inte ändra på här i livet. Bobby Zamora kommer alltid vara Gud, Ljungskile kommer alltid vara namnet på stereotypisk brunkarfotboll och Mido kommer alltid vara en bortskämd småunge. Denna Mido som alltid tycks vara i trubbel, egentligen oavsett vad han håller på med eller var han är för någonstans.

Igår rev han kontraktet med Ajax (många visste inte ens om, eller brydde sig inte, att han spelade där), vilket nu kommer leda till hans trettonde byte av klubb under 2000-talet. Alla kommer ihåg hans första sejour i Ajax, som Zlatans lekkamrat som verkade sakna en kromosom eller två. Han bråkade sig bort därifrån, till Celta Vigo. Några månader senare hostade Marseille upp €12 miljoner för honom och nu kunde väl inget gå fel? Nja. Med undantag för i början av sin Tottenhamkarriär har han inte presterat ett skit de senaste sju-åtta åren, trots det har alltid intresset kring honom varit stort. Nu nämns det att flera Premier League- och La Liga-klubbar är ute efter hans signatur, detta trots att han har bland annat följande saker i sitt bagage;

1. Två gånger utslängd och avstängd från det egyptiska landslaget efter attitydproblem

2. Offentliga bråk med Koeman ex antal gånger, vilket lett till både avstängningar, böter och att tvingas träna med reservlaget.

3. Sparkat sönder Clichys ansikte under en match

4. "Missade" att dyka upp på Wigans försäsongsträning

5. Var nära kontrakt med turkiska Kayserispor i höstas, men det föll på grund av att han visade för dålig attityd mot klubben. Istället värvade Kayserispor in Emir Kujovic som gjorde två mål i Allsvenskan den här säsongen...

Lägg där till en sjujäkla massa skadebekymmer och du får en 28-årig Mido som gjort nitton mål de senaste 4,5 åren.

Nej, som alla förstått är tålamod och sunt förnuft inte något Midos sysslar med, det fullkomligt lyser av galna impulsivbegär i hans lamaliknande ansikte. När han skrev på för Ajax som 18-åring tog det honom ganska exakt fem minuter från kontraktsskrivandet till ett inköp av en splitter ny Ferrari. "Man lever ju bara en gång och det gäller att göra det bästa av det" var Midos ord. Och jo, han har ju hunnit testa på en del grejer under årens gång. Det var en klok man som sa att erfarenhet är namnet man sätter på sina misstag, Mido har erfarenhet i massor men har ändå problem att lära sig att man inte kan trycka in en fyrkant i ett runt håll.

/ JH