31 mars 2009

Die Knappen har problem, del 1

Rutten under sin första träning med klubben, då var det mesta frid och fröjd. Bild: Bundesliga.de

Till en början med ska det sägas att grunden till den här artikeln var klar redan innan en... konkurrerande blogg hade skrivit om samma sak.

Schalke må alltid ha sett rätt trista ut, men skenet kan bedra. Det är mer än blåvita kläder som känns lite kungligt för gruvlaget från den relativt lilla staden Gelsenkirchen i nordvästra Tyskland. Man har haft profil- och kultlirare i bland annat danske Ebbe Sand, den blonda mörka killen Gerald Asamoah, 1.60-mannen Yves Eigenrauch och Belgiens Lasse Johansson (dvs en fantastiskt mittfältare som blev insatt i politiken), Marc Wilmots. Dessutom ståtar man med en av Europas bästa publik som finns på den vackra Arena AufSchalke, och laget har aldrig haft några större problem med ekonomin. Det finns dock problem i klubben, problem som till en början såg rätt små ut men som nu har växt till sig. Ordentligt.

Det såg så bra ut för några år sedan. Man gick till semifinal i UEFA-cupen, kvartsfinal i Champions League och var ett ständigt topplag. Tränaren Slomka var inte det största taktiska geniet, men en bra människa och över sig hade han den forne Schalkeliraren Andreas Müller i en roll som i Sverige kan kallas för sportchef, eller något liknande. Man skaffade samarbete med Gazprom och Zenith St. Petersburg (detta var alltså innan den ryska klubben blev ett större lag än Schalke), man var Bundesligamästare under säsongens sista omgång under 15-talet minuter säsongen 2006/2007 och man snodde spelare som Lövenkrands, Kuranyi och Rafinha framför betydligt större klubbar. Laget började satsa stenhårt på sin ungdomsakademi och fick upp bland annat Neuer, Özil och Boenisch, alla tre är nu ordinarie i toppklubbar i Bundesliga. Det såg väldigt ljust ut.

Sedan hände något. Förra säsongen var inte perfekt, och Slomka fick lite överraskande sparken. "Han spelar inte den typ av fotboll vi gillar", hette det. Mike Büskens och Youri Mulder blev permanenta tränare, de bägge var med i laget som vann UEFA-cupen år 1997 och gjorde ett bra jobb, men klubben ville inte chansa med att att sätta in orutinerade tränare på permanent basis. Man tog in Rutten, som hade gjort ett gott jobb i Twente, och bad om tålamod hos fansen. En ny trupp skulle byggas upp, det skulle ta tid och Ruttens filosofi byggde visserligen på en 4-3-3 taktik precis som Slomkas dito, men när Slomka var "vinn bollen och sedan hitte på nåt" skulle Rutten komma med mer komplicerade och genomtänkta anfallsstrategier. In med en lite sparka-spring-människokännare, in med en lite mer känslokall taktiker helt enkelt.

Han fick sina favoritspelare, två spelare som han hade haft tidigare; Jefferson Farfan från PSV och Orlando Engelaar från Twente. Dessutom flyttades några ungdomsspelare som den georgiska landslagsmannen Kenia, Perus dito Zambrano och målvakten Amsif upp till A-truppen för att nöta bänk istället för högt betalda reservspelare som Bajramovic, Abel och Sören Larsen. Försäsongen gick inte så bra, men det såg bättre ut ju längre spelarna fick spela med det nya systemet. Dessutom hade Ruttens förra lag, Twente, presterat urusel fotboll under hans första månader i klubben, så till och med fansen var nöjda trots svajiga resultat i början.

Sedan kom november, och december, följt av januari. Fotfarande inga resultat. Man blev utslagna ur UEFA-cupen och det blev lite småsura miner hos fansen. Vad skulle ske? Rutten försökte sig på en Valencia och dumpade några spelare som nästan var synonyma med klubben och ständigt lojala, som Ernst och Varela. Ersättarna? U-19 landslagsmästaren Latza, serben Stefanovic, korte försvararen Pachan och den Liverpoolmisslyckade junioren Pourie. Fyra ynglingar varav tre kom från lagets egna ungdomsverksamhet och detta gav en ganska klar fingervisning om framtiden.

Juniorer ger dock inga resultat. Vi är nu i slutet av mars och laget ligger ännu längre ner i tabellen, elva poäng från CL-plats. För ett tag sedan fick Andreas Müller sparken och Bordon avsa sig kaptensbindeln. Varför Müller fick sparken? Framförallt för hans sätt att sköta affärer. Försäljningarna har oftast blivit riktigt bra i sina nya klubbar och värvningarna han har gjort för över €30 miljoner de senaste två åren har alla floppat med undantag för Westermann och Rakitic. Zé Roberto II, Streit, Engelaar, Vicente "Dirty" Sanchez och Carlos Grossmüller är inga spelare för en startelva, och de har varit rätt dyra. Varför Bordon inte ville vara lagkapten längre är inte helt klart, men antagligen är det på grund av turbulensen kring klubben. Ny lagkapten? Krstajic, 35-åring med utgående kontrakt. Lite motsägelsefullt med tanke på Ruttens filosofi om att ungdomar regerar.

Detta var del 1 i en mini-artikelserie vars andra hälft kommer att läggas upp på bloggen under morgondagen, dels för att det hade varit för mycket på en gång, dels för att spara lite av det goda.

/JH

Det finns bara en Ali Daei

Ali Daei borde nog fortsatt med sin spelarkarriär i all onändlighet, alternativt aldrig gett sig in i tränarbranschen.
Bild: Persian Mirror.

Ali Daei. Nyss fyllda 40. Han har gjort lika många landslagsmål som David Beckham spelat landskamper över huvud taget. 109 mål blev det för Iran, på 149 matcher, och med det är han bäst i världen genom alla tider. Daei var dock aldrig speciellt framträdande i Europeisk fotboll, även om han tillbringade fem år i Bundesliga och där avverkade Armania Biefeld (1 säsong), Bayern München (1 säsong) och Hertha Berlin (3 säsonger). Nej, det var i Arabvärlden han regerade.

Med betoning på just regerade. Daei tog över managersysslan i den iranska klubben Saipan parallellt som han fortfarande spelade. Och visst, första säsongen tog laget hem Persian Gulf Cup, men år två, Daeis första säsong som heltidstränare, lämnade mycket övrigt att önska. Elfte plats i ligan, och förvisso en kvartsfinalplats i Asiatiska Champions League, borde ha gett det iranska fotbollsförbundet en fingervisning om vartåt det skulle bära om man gav Daei hedern att leda Team Melli, som det iranska landslaget allmänt är känt som.

Men Ali Daeis status som troligtvis Arabvärldens allra största spelare genom tiderna väger tungt, och den 2 mars 2008 utnämndes Daei till ny förbundskapten för landet. Iran har ett starkt landslag med några starka Europa-proffs där Osasunas Javad Nekounam lär anses vara den största stjärnan. I och med att Daei inte tar ut landets allra största stjärna Ali Karimi. Och här nånstans börjar förfallet.

Av de iranska röster jag tagit del av så är de flesta överens om att Ali Daei helt enkelt saknar det mesta för att leda ett landslag mot VM-spel. Icke-ageranden under matcher, märkliga laguttagningar och inkonsekventa uttalanden blev till slut för mycket även för det iranska fotbollsförbundet. Efter tappad 1-0 ledning till 1-2 förlust i Asiatiska VM-kvalet mot Saudi Arabien, inför sisådär 100 000 iranier, var det nog, Ali Daei fick sparken.

Daei har en respektabel resultatrad bakom sig med 16 vinster, 6 oavgjorda och 3 försluter, men det höll helt enkelt inte. Och de flesta Asiatiska länder bjuder inget vidare motstånd, även om kontinenten, likt hela övriga världen, är på framfart. Iran går vidare utan Ali Daei vid rodret.

/JJ

30 mars 2009

Dagens look-a-like

Bild: Aftonbladet och SvenskaFans

Dagens look-a-like hämtar vi från Sverige och La Liga. Santi måste ha glott mycket på den svenska Melodifestivalen genom sina dar, för hur annars skulle man kunna bära en egen version av Kentas klassiska 69-tröja, som han hade på sig när han framförde Utan att fråga år 1980? Skillnaden mellan Kenta och Santi är ju dock att Kenta var alkoholist och Santi är en ung landslagsman på en helt viktig presskonferens.

RIP Kenta.

/JH

Vad hände med... Nicola Ventola

Nicola Ventola i ett desperat försök att springa ifatt Corinis framgångar. Bild: Daylife

När man hör Nicola Ventola tänker man oftast på CM 01/02, där Ventola var en ung, frän anfallare som var relativt enkel att lösa från Inter, men faktum är att hans karriär är så mycket mer än några siffror på en dator. Född i Bari med en vikt på 4,5 kilo (vad äter gravida italienska kvinnor egentligen?) var valet till fotbollen ganska enkelt. Hans farfar, som förövrigt också hette Nicola, berättade historier om Napoli dagarna långa och han själv började lira i ett lokalt ungdomslag som 4-åring. Steget till provinsens stora lag AS Bari var inte långt, och han fick debutera i Serie A redan som 16-åring.

Det blev bara åtta matcher och noll mål på två säsonger innan Bari åkte ur högstadivisionen. Man tappade bland annat de två klassanfallarna Kennet Andersson och Igor Protti, och ersättarna Di Vaio och Flachi var unga, orutinerade och hade svårt att prestera i sin nya klubb. Det blev ett drömläge för 18 år gamla Ventola, som blev känd som en hårt arbetande målskytt (tänk er Luca Toni blandat med Elmander, fast kanske inte fullt så bra), och han sköt upp Bari till Serie A redan efter en säsong. Bari satte stort förtroende till Ventola, man sålde Di Vaio och förlängde inte lånet med Flachi och valde att inte ersätta dom. I efterhand var det en dum idé då Ventola var skadad under hela säsongen, och januarilånet Allbäck var en flopp. Man lyckades dock klara sig kvar.

Inter hade gott minne från hans tid i Serie B och la upp smått otroliga €21 miljoner för hans namnteckning den sommaren. Sådana summor var visserligen ganska vanliga runt 2000-talet, men inte för en oprövad 20-åring. Trots begränsat med speltid gjorde han en del mål, men skadorna fortsatte att återkomma. Inter ville vinna Scudetton säsongen efteråt och kunde inte satsa allt på Ventola. Dom la dyra pengar på att värva Vieri samtidigt som Ventola blev placerad i frysboxen men han blev ganska snabbt utlånad, först till Bologna där han återigen var skadad och sedan till Atalanta, där han blåste liv i karriären igen. Han blev bland annat uttagen i OS-landslaget och öste in mål i Atalanta, och därför skulle Inter ge honom en sista chans.

Inter är dock inte kända för att linda in sina talanger i bomull, och Ventola blev petad, led av dåligt självförtroende och var skadad stup i kvarten. Inte blev det bättre av en floppsejour i Siena, men Premier League-nykomlingarna Crystal Palace ville ha hans tjänster sommaren 2004. Den nyblivna fadern tackade ja till erbjudandet på transferfönstrets sista dag, men då hans kropp inte höll för Serie A höll den än mindre för Premier League. Han var dock fruktansvärt nära att skjuta kvar klubben i högstadivisionen med sitt enda mål, som kom i ligans sista omgång, men då laget släppte in ett mål i matchens sista minuter åkte dom ner. Kontraktet med Inter gick ut, men Atalanta hade inte glömt bort hans förra sejour i klubben och behövde en målskytt för att komma tillbaka till Serie A. För första gången på nästan tio år skulle Ventola inte få spela i en högstadivision, något han klarade av galant.

15 mål första säsongen följdes upp av sex mål i återkomsten till Serie A, men trots detta valde Atalanta att inte förlänga kontraktet trots att han blivit kvitt sina skador. Torino snappade upp honom och han har på sina två säsonger i klubben inte åstakommit något särskilt. Hans kontrakt med klubben går ut till sommaren och det ser inte ut som att det blir någon förlängning på det avtalet, vågar vi hoppas på en comeback i Bari eller Atalanta för 31-åringen? En sluten cirkel är något J&J gillar.

Visste du att...
... han bland annat har dejtat Bianca Guaccero, men numera är gift och har barn med Kartika Luyet?
... ersättarna i Bari var Spinesi och Cassano?
... Ventolas övergång till Inter är den 19:e dyraste i Italiens historia?
... hans förebild är Zola, och hans bästa polare är Pirlo?
... han har gjort 49 U-landskamper för Italien, och på dom gjort 29 mål?

JH

Låt oss göra detta

Kan ni känna det? Hela världen skälver lite, ljuset faller något annorlunda över skärmen, vinden blåser ovanligt starkt utanför.
Det är för att just nu släpper någon en nål i ett ljudlöst rum. Men i själva verket är marken och golvet ett smaragdgrönt fällt. Faktum är att hela världen är en enda stor fotbollsplan. Och nålen är något mycket vänligare. Det är en fotboll. Den släpps med lite vinkel.
Den landar i gräset, studsar två gånger - hela världen skälver - och sen börjar den rulla, till synes utan slut.

Följ bollen. Följ fotbollen. Följ oss.

Välkommen.

/J&J