Sporting Braga - på väg mot en enorm skräll?

De senaste åren har Sporting Braga blivit ett viktigt lag under den normala topptrion i Portugal. Man jobbar med små medel och värvar oftast klokt under begåvade presidenten Antonio Salvador. Sedan säsongen 2003/04 har man kommit 5, 4, 4, 4, 7, 5 och dessutom ibland kommit en bit i Europa-spelet.

Klubben påminner lite om Elfsborg. 2003 fick man en ny arena och nya resurser, man har sedan dess gjort kloka tränarval och byggt sitt lag på en tät defensiv och ett fåtal stjärnor framåt.

Nu leder man den portugisiska ligan efter 17 spelade omgångar och i veckan slog man självaste Sporting Lissabon med 1-0.

I målet har man egne produkten Eduardo, som numera är Portugals förstaval i målet. Han har spelat elva landskamper och inte förlorat en enda. Något av en late bloomer då han bara varit förstemålvakt sedan 2008.

Truppen består av en stor mängd brasilianare - hela elva stycken. Vid säsongens inledning var kanske Rodrigo Possebon den mest kände, men lånet från Manchester United återvände till Old Trafford i januari efter att varken ha fungerat på eller utanför planen.

Ett riktigt smart drag av klubben var att 2006 köpa den åldrande storstjärnan Joao Pinto som gjorde mycket bra ifrån sig från en offensiv mittfältsplats. Han öste inte direkt in mål, men styrde anfallsspelet med sin kreativitet. Dessutom fick det fördelen att Braga nu kunde värva sonen Tiago Pinto som är en väldigt lovande ytterback som fansen i Sporting Lisabon rasade över att man släppte.

När Joao Pinto slutade hade man ett tag svårt att hitta en ersättare, men den här sommaren lånade man Hugo Viana som numera är den viktigaste beståndsdelen i offensiven. På mitten spelar han tillsammans med Andrés Madrid och Vandinho som är viktiga anledningar till klubbens framgångar, mycket för att det är den duon som står för all kontinuitet i klubben; det har blivit tradition att byta ut halva truppen varje sommar.

I anfallet har man många duktiga spelare, bland annat Paulo Cesar som är en 30-årig anfallare med näsa för mål. Lika gammal är Alan, en annan brasilianare, som förvisso är rätt bedrövlig målskyttemässigt, men som i övrigt jobbar hårt och är riktigt finurlig. Anfallet kompletteras med Adriano, nyförvärv från Porto och Matheus, en snabb kantspringare.

Bragas trupp är bred och man har ett slags grundspel som gör att man i tid och otid kan byta ut halva truppen och ändå lyckas. Kanske kan man under våren behålla sin serieledning och stå för den största skrällen på år och dagar, men er sannolikt är väl att Porto så småningom tuffar förbi och distanserar den lilla uppstickaren från Braga.

Kampen om DDR

Dahlén följer efter Wibrån, Lantz, Arvidsson, Jakobsson, Jocke Persson, Prica och Allbäck. Bild: Fotbollskanalen

Hansa Rostock och Union Berlin är de två mest framgångsrika DDR-lagen som idag spelar i någon av de högsta tyska ligorna vilket gör ett möte mellan de här två lagen till ett riktigt storderby som bevakas av hela östra Tyskland. I ett Tyskland där supporterbråk tyvärr blir allt vanligare i de lägre divisionerna gör morgondagens match mellan de här två lagen i 2. Bundelisga till en högriskmatch.

Det beräknas komma som mest 3000 Berlinare till Östderbyt, flera av dom åker med specialinhyrda tåg som bevakas av polisen. Runt 400 av de här 3000 åskådarna finns med på polisens lista över "riskfans" och de här fansen kommer ha extra bevakning på sig. Anledningen till att polisen är såhär nogranna med säkerheten den här gången är för att man har matchen Hansa Rostock - St. Pauli i november i mannaminne; se bland annat den här artikeln. Förutom Nakis provocerande gest blev det även ett stort gatubråk mellan fansen och ett St. Paulifan firade så mycket att han ramlade ned från läktaren och senare avled av skadorna. Polisen vill undvika allt liknande och säkerheten kommer verkligen i fokus i morgon för allt och alla. Förutom alla poliser, avspärrningar och dylikt har man dessutom valt att lägga matchen så tidigt som 13.00 på grund av säkerhetsskäl.

Fast det ska ju spelas en fotbollsmatch mellan 22 spelare också. Hansa Rostock har hämtat in Skandinavientrion Andreas Dahlén (Gefle), Helgi Danielsson (Elfsborg) och Gardar Johannsson (Fredriksstad) under januarifönstret, och alla tre väntas starta morgondagens match och då gör dessutom alla tre debut från start. En annan skandinav, danske Martin Retov, har hamnat i bråk med tränaren och lär nog inte komma med i startelvan igen på ett bra tag, trots en väldigt fin säsong. Hansa har annars underpresterat den här säsongen och ligger först på en 14:e plats, mycket tack vare bristande målskytte. Inte ens Tonis bror Felix Kroos har lyckats vända den negativa målskyttstrenden utan bäste målskytt ligger på tre gjorda mål.

Nykomlingarna Union Berlin ligger på en sjundeplats och laget är rätt välbalanserat utan större stjärnor men ändå med många goda 2. Bundesligaspelare. 38-åriga Marco Gebhardt är alltid intressant att kolla på och samma sak gäller hans mittfältspartner från Afrika, Macchambes Younga-Mouhani som blir 36 senare i år. Trots alla gamlingar har faktiskt Union annars ett rätt ungt lag och man drömmer dessutom att en dag få hem den förlorade sonen Robert Huth. Det lär nog dock ta några år till innan en sådan värvning är möjlig...

Troliga elvor

Hansa Rostock

Johannsson
Fillinger - Bartels - Jänicke
Danielsson - Schröder
Dahlén - Sebastian - Bülow - Schöneberg
Walke

Union Berlin

Mosquera
Parensen - Mattuschka - Ede
Younga-Mouhani - Peitz
Kohlmann - Göhlert - Rauw - Thomik
Glinker

Tyvärr visas inte matchen på svensk tv, men MyP2P lär nog ha några streams tillgängliga imorgon. Om inte annat har flera sajter som ex. Kicker, Bundesliga.de etc. fina liverapporteringar.

/JH

J&J listar

Är Bolognafödda Davide Succi svaret på stadens lags problem? Bild: Mediagol

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt. Under januari månad kör vi en transferspecial.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Sebastian Eguren (Villareal --> Lazio, lån)
Lazio är i ett stort behov av målskyttar, mittbackar och kreatörer. Istället värvar man in en spelartyp man ändå har det rätt gott ställt med - en slitstark innermittfältare. Man har det ganska tomt på banken och man har inte möjligheten att hämta in hur många nya spelare som helst, att då ta in Eguren är bara rent vansinne. Egurens impulsspel och allmänt gruffiga spel lär dessutom inte vara som gjort för Serie A, direkt.

2. Quincy Owusu-Abeyie (Spartak Moskva --> Portsmouth, lån)
Den gamle Arsenaltalangen, som sedan 2006 tillhört Spartak Moskva men som harvat runt i både Spanien och England, ska alltså hjälpa Pompey kvar i PL? Ännu mer frågor: varför ska han helt plötsligt vara tillräckligt bra för PL? Ska han verkligen in i startelvan? Om inte, varför LÅNAR hårt ekonomiskt ansträngda Pompey en spelare? Å andra sidan kostar han kanske inte så mycket i drift. Quincy var trots allt en hyfsat stor talang, och kan han visa upp lite av det nu i Portsmouth så vore det bra för sydkustklubben. Men mest är det en rätt humoristiskt förvärv.

3. Nigel Quashie (West Ham --> QPR, gratis)
Cirkeln sluts. Mannen som åkt ur Premier League med fyra av sina sex klubb är hemma i klubben han spelade i som ungdom; Queens Park Rangers. I en klubb som byter tränare varannnan månad och som har en stor spelaromsättning kan det bara vara gott att få in en Premier League-duglig spelare som känner klubben utan och innan. Briatores bästa beslut sedan... lånet av Jay Simpson?

4. Craig Gardner (Aston Villa --> Birmingham, £3 miljoner)
Han går antagligen från en Birminghamklubbs bänk till en annans dito. Iallafall till att börja med då McLeish inte gillar att ändra om i startelvan och han verkar ha hittat det bästa laget. Gardner har dock potential att bli en mycket bra Premier Leaguespelare om han får fler chanser. Han var dessutom ett Birminghamfan som ung, och kan spela på flertalet positioner. Birmingham har gjort ett riktigt kap här, ett kap i Liam Ridgewellklass.

5. Davide Succi (Palermo --> Bologna, lån)
Late bloomers inom den italienska fotbollen växer som oliver på en toscansk bondgård. Succi har dock inte riktigt fått det genombrottet i serie A som Palermo hoppades på, utan efter succén i Ravenna så har det mest blivit inhopp för den allroundskicklige anfallaren. Bologna har fortfarande en hel del arbete framför sig innan man klarat nytt serie A-kontrakt, och Succi kommer troligtvis kunna tillhandahålla en del viktiga mål för sin födelsestads rossoblù.

6. Ruud van Nistelrooy (Real Madrid --> Hamburg, gratis)
En av 00-talets allra största målskyttar lämnar Real Madrid, där han tydligen nådde hjältestatus under sin skadefyllda och dippade Madrid-karriär, och drar till svårslagna Hamburg. Redan nu är man ett av de lag som gör allra flest mål i tyska Bundesliga, och med en weltklassestürmer som Ruud så lär det bli ännu flera. Se upp, Marcus Berg.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Adrian Mutu
Vilken enorm idiot.

Robinho (Manchester City --> Santos, lån)
Inte lika stor, men ändå, idiot. Kul att han återvänder till sin ungdoms Santos i alla fall.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera

Är akademin räddningen?

Kieran Djilali - Snart på en Premier League-arena? Bild: Teamtalk

Mycket England nu på bloggen, men så är'e.

Crystal Palace är i svår ekonomisk kris. Egentligen inte tuffare än den som ex. Pompey har, men FA brukar ha en förkärlek till att inte sänka PL-klubbarna då det hade gett dåligt eko i fotbollsvärlden om att storklubbarna inte kan sköta sig. De mindre klubbarna går dock att köra ned så hårt det går, det har till exempel Southampton sedan tidigare och nu Crystal Palace fått erfara.

Crystal Palace hamnade nyss i händerna av administratörer som ska fixa till ekonomin - främst genom att sälja av flera av nyckelspelarna, vilket i sådana här fall brukar bli för låga summor. Det troliga är nu är att räddningen är deras egna ungdomsakademi. Genom åren har spelare som Southgate, Glenn Little, Clinton Morrison, Stephen Hunt, Wayne Routledge, John Bostock och Tom Soares kommit fram via denna akademi och de två spelarna man troligen kommer tjäna mest pengar på att sälja just - Victor Moses och Sean Scannell - är också fostrade i klubben. Klubben, som förövrigt fick 10 minuspoäng och nu slåss om att inte åka ur Championship, får nu istället satsa om på nya talanger för att överleva. Några av de mest lovande är...

Nathaniel Clyne (91). Vann priset som lagets bästa unga spelare ifjol. Engelsk U-19 landslagsman.
Lee Hills (90). Fostrad i Wimbledon och Arsenal, nu engelsk U-19 landslagsman. En nyttig och vältränad försvarare.
Kieran Djilali (91). En modern, storväxt mittfältare som är bra åt bägge hållen - men framförallt är han tempostark och teknisk. Ruggigt intressant.
Nathaniel Pinney (90). En typisk brittisk anfallare som aldrig ger upp. Nothing fancy.
Kieron Cadogan (90). Gjorde mål i sin debut under förra säsongen. Snabb, teknisk ytter med bra tillslag som även han fostrats i Arsenal. En spelare man vill skynda långsamt med.
James Comley (91). Ser inte mycket ut för världen, men gör sitt jobb. Lite av en Arsenal-Denilson-kopia.
Alex Wynter (93). Gjorde FA-cupdebut den här månad i en ålder av 16 år och 109 dagar. Många tror han är den nya Bostock fast i positiv bemärkelse.
Kyle Da Silva (93). Ungdomskompis med Wynter. Tydligen har Warnock pratad väldigt gott om den här duon.

Nu ska de bara bevisa att de håller Championshipklass också, men det är iallafall helt klart att tränaren Neil Warnock hade kunnat haft sämre förutsättningar inför den kommande rean av sina stjärnor. Det ser även ut som att de flesta klubbar, såhär i svåra ekonomiska tider, väljer att satsa mer på talanger vilket alltid är trevligt att se.

/JH

Jesus kommer saknas

TACK för allt!

Igår måndag kom beskedet: Alexander Östlund komma att avsluta sin spelarkarriär efter att ha fått kontraktet med danska Esbjerg brutet på grund av stora skadebekymmer. Jag tror inte folk förstår hur kult Östlund är eftersom han är en "nutida" spelare och sådana sällan får den kultstatus under deras aktiva karriär de förtjänar. Och nä, jag är ju Kalmar FF-are så jag borde inte digga Östlund, men det är svårt att låta bli.

Han har bland annat ställt upp på vad som kan vara världens bästa foto någonsin. Han lyckas ständigt att kombinera "gaylooken" med ett vikingaaktigt utsende på ett strålande sätt och dessutom är han en spelare som sällan får de stora rubrikerna, men som är stenhård i närkampsspelet och lite smått galen på planen. Han har bara hunnit med 284 A-lagsmatcher i sin karriär och rent logiskt sett borde han ha hunnit med cirkus 400 gula kort, men det var faktiskt förvånansvärt sällan som Östlund blev varnad. Svårt för domaren att varna en Jesus, kanske. Jag ser samma scenario med Jocke "Jesus" Lantz i KFF vecka in och vecka ut...

Hur Östlund, kallad för "The big cheese" i England, är utanför planen går det många olika historier om. Många menar att det är en genomsnäll kille som gillas av lagkamraterna, andra pratar om den egocentriska divan som behandlar andra människor som mindre värd än hans egna avföring. Jag tror på det förstnämda, jag vill inte få min världsbild förstörd genom att få veta att Östlund är en idiot även utanför planen. Fast, lite idioti skadar aldrig...

Kom igen Sverige, sörj eran största kultlirare under 2000-talet!

/JH

J&J listar

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt. Under januari månad kör vi en transferspecial.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Antonio Candreva (Livorno --> Juventus, lån)
Juventus går från "Europas bästa mercato" i somras till Europas absolut sämsta värvningar. Diego, Melo, Grosso... flopp, flopp, flopp. Nu ska man alltså på hederligt gammalt italienskt storlagsvis slakta en av de allra mest spännande italienska talangerna. Candreva har förtjänat sin landslagsplats i Livorno, och nu sticker han alltså på lån till Juve? Vad ska Juventus göra med honom? Peta månghundramiljonersmannen Diego? Det dyker upp många frågor i huvudet, och de allra flesta verkar helt korkade.

2. Amr Zaki (Zamalek --> Hull, lån)
Egyptiern har egentligen alla förutsättningar att vara en kultlirare; han har en något udda människosyn, slarvig attityd, köttbulleformad kropp och är i vissa situationer så fruktansvärt bra att man undrar hur han inte kan tillhöra en Big Four-klubb. Samtidigt så har han inte spelat bra på över ett år och är dessutom petad i Egyptiens landslag. Hans fysiska status är under all kritik och frågan är om en slapp Amr Zaki är vad hårt kämpade Hull behöver? Dom har ju redan Jan Vennegor of Hesselink som superb anfallare.

3. Jonathan Pereira (Villarreal --> Real Betis, € 3,5 miljoner)
Betis jagar uppflyttning, och vilket sätt är då bättre än att plocka in en Primera-anfallare av god klass? Jonathan Pereira fick inte chansen i Villarreal i år efter flera säsonger på lån, och det är lite trist att se hur Villarreals egna produkter sprids åt de flesta håll. Men vem vet, Jony kanske gör en David Fuster? Hur som helst är det en riktigt bra deal för Real Betis.

4. Aleksandr Kerzhakov (Dynamo Moskva --> Zenit St. Petersburg, €3 miljoner)
Kerzhakov är tillbaka där allting en gång började; i St. Petersburg. Han gick i skola i staden och spelade i ett amatörlag innan Zenit fick upp ögonen för honom som 19-åring. Redan under första säsongen i klubben gjorde han en del mål, men det var under andra året som utvecklingskurvan pekade rakt uppåt. Han och Arshavin bildade en fantastisk offensiv duo, men när Dick Advocaat blev ny tränare hamnade Kerzhakov på bänken. Han flyttade till Sevilla, där han också fick nöta bänk. När han skulle tillbaka till Ryssland var Zenit inte intresserade och Kerzhakov fick nöja sig med Dynamo Moskva. Efter två år i Moskva, och med Spalletti som ny Zenittränare, är dock Kerzhakov tillbaka, och J&J gillar återvändare. Det blir ännu bättre när det handlar om återvändare som är duktiga fotbollsspelare.

5. Claudio Bellucci (Sampdoria --> Livorno, gratis)
Lite Livorno-special den här veckan, men det går faktiskt inte att ha med Candreva och samtidigt dissa Bellucci. Den halvt om halvt till åren kommne Doria-anfallaren har inte fått många chanser i år. Cassano och Pazzini har varit gjutna på topp, och Livorno har gjort ett av de bättre kapen den här mercaton när man hämtade in trollgubben med den exceptionella vänsterfoten som Candrevas ersättare.

6. Geoffrey Mujangi Bia (Charleroi --> Wolves, lån)
En avig spelare som kan göra det mesta med en boll - det kryllar inte av sådana spelartyper i Wolves direkt. Nu har man iallafall en sådan spelare. Mujangi Bia blir 21 senare i år, men har redan spelat kontinuerlig A-lagsfotboll i 4 säsonger. Han blev dessutom A-landslagsman för Belgien förra året och det känns som att den här värvningen kan bli riktigt, riktigt spännande med Wolvesögon sett. Bia och Miljas - blir det klubbens räddning?

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Jô (Everton --> Galatasaray, lån)
Den gänglige brassen kan vara Man Citys sämsta köp någonsin. Bättre lycka i Turkiet?

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera

Arcatania

Ricchiuti - Maxi Lopez - Barrientos
Ledesma - Carboni - Izco
Llama - Silvestre - Spolli - Pablo Alvarez
Andujar

Det ni ser ovanför är inte en av Maradonas alla olika elvor (han har förövrigt använt över 90 spelare som förbundskapten nu), utan en potentiell Cataniastartelva. När man igår gjorde klart med Maxi Lopez blev det truppens elfte argentinare och samtliga av de här elva spelarna är på allvar med och slåss om en plats i startelvan.

Hela Argentinafetischen började för 3,5 år sedan, när Catania gjorde comeback i Serie A efter 22 år utanför Italiens högstaliga. Då värvade man Izco från Tigre och Walter Garcia från Rubin Kazan. Walter Garcia stack till hemlandet efter bara ett halvår, men sommaren efter kom även Bizzarri och Llama in. Ytterliggare ett halvår senare värvade man Silvestre och Pablo Alvarez och helt plötsligt var Argentinagruppen relativt stor. Efter det har det bara rullat på, och den här säsongen har man till exempel hämtat in fem stycken nya argentinare samtidigt som man egentligen bara tappat Bizzarri (Lazio) sedan man sålde Walter Garcia.

Men varför alla dessa argentinare? Catania har helt enkelt upptäckt att kvalitet är mycket billigare i Sydamerika än vad det är i Italien. Man har mängder med scouter i alla sydamerikanska länder, bland annat har man fått in spelare som Vargas (Peru) och Martinez (Uruguay) i truppen via de här scouternas arbete. Att det blivit så många argentinare är lite underligt, men antagligen tar man hellre in spelare från . Nu när Maradona dessutom testar alla argentinare med klass i landslaget är det dessutom bara till att kolla deras landskamper för att få upp ögonen för nya spelare...

/JH

Svennis nya liv

Svennis har tagit en väldigt konstig väg i fotbollsvärlden. För 10 år sedan var han en av världens mest hyllade tränare, han ledde Lazio till Serie A-guld och fick ett av världens mest prestigefyllda jobb då han blev förbundskapten för det engelska landslaget. Sedan dess har det mesta gått nedåt. Rätt kraftigt nedåt kan man kalla det om vi ska undvika att använda alltför starka ord.

I dagens FA-cupmatch mot Forest Green Rovers hade Svennis bjudit in potentiella köpare av klubben så Svennis kan säkra sin lön för ett tag framöver. Vad de fick bevittna är något som få andra fått göra. Normala Stephen Hunt (nä, inte Hullidioten) gav Notts ledningen efter 50 minuters spel innan helvetet brakade loss.

Isaiah Rankin, känns namnet bekant? Fostrad i Arsenal, men tyckte han inte behandlades som den stjärna han själv tyckte han var efter sina två rätt misslyckade inhopp i A-laget och krävde en försäljning till Bradford. Nu lirar han i Forest Green i den femte högsta divisionen i England. Han gjorde dagens 1-1 mål på volley direkt efter egen målvakts utspark. Det är inte så konstigt i sig. Det konstiga är Rankins kroppshydda.


Galenskapet ville inte ta slut där. Lee Hughes, mannen som suttit i fängelse i tre år för att ha kört ihjäl en människa och stuckit ifrån platsen, gjorde en briljant soloräd och fixade 2-1 till Notts County - bara sekunder efter avsparken efter 1-1. Rankin var nära att göra 2-2 på slutet, men det hade varit för mycket för den här matchen. Den hade redan genomlidit allting. Matchen slutade 2-1, Notts är vidare i FA-cupen men frågan är vad fan Notts potentiella köpare på läktaren satt och tänkte?

En match med nämnda Hughes och Rankin tillsammans med den totalt värdelösa Ade Akinbiyi, Sholas gängliga lillebror Tomi Ameobi, den spritt språngande galna Jared Hodgkiss, en Schmeichel, den forne landslagsaktuella Jamie Clapham och den sexgalna Russel Hoult på planen gjorde att matchen blev den ultimata kultmatchen alla kategorier. Fast det var väl inte riktigt det Svennis hade i tanken att det skulle bli hans typ av fotboll när han lämnade Lazio år 2001 för att bege sig till England...

Svennis skulle kommit tillbaka till Sverige för länge sedan.

/JH

Forest ever Forest

Den vackert belägna City Ground, och den oerhört snygga loggan. Snart i en TV nära dig. Bild: The... Sun.

Nottingham Forest spenderade 8 säsonger i Division 1/Premier League på 90-talet, men 2000-talet - med betoning på de två sista nollorna - var en enda lång prövning för supportrarna av den klubb som så sent som 80/81 vann Europacupen, och mellan 26 november 1977 och 25 november 1978 spelade 42 raka ligamatcher utan att förlora en enda.

Man åkte till och med ner i League One efter en väldigt svag säsong 04/05. Och inte heller gick man upp direkt. Nej, Först tredje säsongen lyckades den gamla storklubben avancera upp till Championship igen. Förra säsongen - comebacken - klarade man sig med nöd och näppe kvar i Championship, med en januari-anställd Billy Davies vid rodret.

Davies är en av ögonbrynshöjande många aktörer i Nottingham som tidigare spenderat tid i svorne ärkerivalen Derby County. Städerna ligger bara drygt 2 mil ifrån varandra i sköna Midlands, och mer precist Nottinghamhsire och Derbyshire. Dock ska det sägas att vissa förorter till Nottingham faktiskt ligger i Derbyshire. Infekterat? Jorå.

De i dagens Nottingham starkast lysande ex-Derbyspelare är ville vessla på topp, Robbie "Hattrick var som helst" Earnshaw, och burväktaren Lee Camp. Earnshaw är inte allt för Derby-fäst, men Camp är född och uppvuxen i Derby, och tog en fast plats i laget redan som nittonåring. Camp har dock radat upp stormatch efter stormatch i Nottinghamtröjan, och det har till och med börjat tisslas och tasslas om en landslagsplats för den forne u21-målvakten.

Och ja, varför inte? Nottingham går ju på som tåget i Championship. Det började knackigt, och efter åtta omgångar låg man ungefär där man slutade förra säsongen. Men sedan dess har man fantastiska 18 raka matcher utan förlust, vilket resulterat i en andraplats i tabellen efter 26 omgångar. Framför allt är det bortaspelet som klickat, och man har ännu inte förlorat utanför Nottingham.

Utöver Earnshaw och Camp är det värt att uppmärksamma några fler spelare i dagens Nottinghamlag.

Wes Morgan - uppvuxen i Nottingham, dock ungdomsspelare i Notts. Tog en brokig väg via amatörfotboll innan en Forest-scout snappade upp honom, och idag är Wes Morgan en av de spelare som City Ground-publiken allra helst sjunger om. Med sina 93 kilo är "You'll never beat Wes Morgan" välmotiverat.

Nicky Shorey - har totalt fallit i glömska hos Aston Villa efter succén i Reading, och är nu på lån i Forest. Blev utvisad nyligen i en för honom vemodig match mot just Reading, men Forest vann och man lär ha enorm nytta av Shoreys spetskompetens i jakten på uppflyttning.
Chris Cohen - förra årets bästa spelare i Forest. Outtröttlig spelfördelare som fått sin skolning i West Ham. Gör dock väldigt lite mål än så länge.

Nathan Tyson - OK, han är mest känd för en sak. Och ja, det är Derby de möter.

Chris Gunter - För det mesta offensiv högerback i Forest, men kan göra ett lika bra jobb på andra kanten. Gunter är ju också en av walesarna från den där extramt lovande Cardiff-kullen som splittrades allt för tidigt. Gunter följde Gareth Bale till TOttenham, medan Aaron Ramsey dissade Man United och gick till Arsenal.

För att sammanfatta: en bra bit in i säsongen så ser det förbannat lovande ut för en av Englands mest meriterade klubbar, som satsat ungt, billigt och Derby.

/JJ, som i och med detta kan förkunna att bloggen fyller 200 inlägg. Det firar vi med ett hurra!

Lionel Messis 101 mål

Lionel Messi fixade ett fint hattrick i helgen och blev därmed den yngste spelaren att göra hundra mål i Barcelona-tröjan. Hur i allsin dar gick det till? Det ska vi ta upp här.

Vid 20 tillfällen har Messi gjort öppningsmålet i en match, vid 16 tillfällen har han gett Barcelona ledningen när det varit svettigt värre. Åtta gånger har han kvitterat och 28 gånger har han gett Barcelona ett försprång på två mål. Hela 29 gånger har han gjort så att laget tagit ledningen med tre bollar eller mer. Aldrig har han stått för en reducering.

Ynglingen är som bäst i andra halvlek. I första halvlek har han stått för 37 fullträffar medan han gjort 64 i den andra. Mest farlig är han sista kvarten då han hittat rätt inte mindre än 36 gånger, medan han ter sig ganska harmlös inledningsvis; blott sju mål första kvarten.

Mest gillar han att göra mål mot Atletico Madrid; tio mål på nio matcher har det blivit mot Madrids stolthet (efter Getafe). Mot Sevilla har det blivit sju mål på tio matcher, mot Real sex mål på sju matcher, men mot märkliga Zaragoza har han endast mäktat med fyra mål på tio matcher.

Att nå 100 mål vid en sådan ung ålder är få förunnat. Hur det är i La Liga vet jag inte, men i Premier Leagues historia har det aldrig hänt en 22-åring. Där är den 23 år och 133 dagar gamle Owen rekordhållare.

Jänkarnas målvaktstradition

Ian Feuer försöker skola fram den nya Brad Friedel. Bild: The La Galaxy Blog

Ian Feuer öppnade upp en helt ny värld för amerikanska fotbollsmålvakter, som tidigare varit kvar på sin egna kontinent utan större framgång. I en ålder av 17 år åkte han 1988 över till Europa för att testa lyckan i belgiska Club Brügge, som hämtade honom på rekommendation av Toni Schumacher (ja, den Toni Schumacher) som hade Feuer i sin målvaktsskola i USA. Feuer kom visserligen hem till USA två gånger under sin spelarkarriär, men spelade 11 av de kommande 15 åren i först Belgien och sedan i England för storklubbar som West Ham, Wimbledon och Wolves.

Efter Feuers flytt till Belgien kom ett helt drös målvakter till Europa för att prova på spel utomlands, de mest namnkunniga var Juergen Sommer (Luton, QPR), Mike Amman (Charlton), Tony Meola (Watford), Brad Friedel (Bröndby, Galatasaray) och Kasey Keller (ex. Millwall, Spurs, Gladbach, Fulham) som alla kom till Europa under början av 1990-talet. Framgångarna var dock rätt få framgångar, den enda som riktigt etablerade sig då var Kasey Keller. Det skulle dröja till runt milleniumskiftet innan européerna vågade satsa amerikanskt i målet igen.

Friedel återvände till Europa (Liverpool, Blackburn) och fick med sig bland andra Marcus Hahnemann (Fulham, Reading), Zach Thornton (Benfica) och Tim Howard (ManU). Alla utom Thornton har stannat kvar och ett tag var 25% av engelska Premier Leagues ordinarie målvakter födda i USA. Idag finns det andra kända amerikaner i Europa som Luis Robles (Kaiserslautern), Brad Guzan (Aston Villa) och Quentin Westberg (Troyes). Troy Perkins (Vålerenga) och Colin Burns (Ljungskile, Sarpsborg) är två målvakter som tagit chansen i Skandinavien, även om Perkins nyligen lämnade för att återvända till USA. Även Boaz Myhill (Hull) och Paul Rachubka (Blackpool) är födda i USA, men bägge flyttade till England i ung ålder.

Det enda negativa är att USA inte fått fram någon målvakt som är i den absoluta toppen, det vill säga en av världens bästa målvakter. Frågan är då vad som gör amerikanska målvakter så framgångsrika? Visst, det finns en rätt stor mängd så kallade "målvaktsskolor" i USA, men den stora anledningen till målvaktsundret är nog snarare att amerikarnas största sporter (utom ishockey) innehåller bollen på något sätt vilket gör att man är betydligt mer bollvan.

Dessutom brukar amerikanska målvakter oftast vara väldigt atletiskt byggda, det märks framförallt på Aston Villas Brad Guzan som är ett fysiskt praktexemplar men som behöver jobba med den tekniska biten. Det som har varit grejen med amerikanska målvakter är att dom har behövt ett inskolningsår eller två i Europa innan de blivit ordinarie, antagligen på grund av bristande teknikträning i USA. Själv tror jag det dröjer innan USA blir en stor fotbollsnation, men just målvaktsträning är väldigt enkelt att lära ut någorlunda rätt så om 5-10 år kanske vi har välskolade och atletiska amerikanska målvakter som vaktar de europeiska klubbarnas mål, och kanske då kommer de att få fram en målvakt i yttersta världsklass.

Nu ska jänkarna bara lära sig att spela fotboll med fötterna också...

/JH

J&J listar

Får Don Stefano fart på Samps ytterspel? Bild: Calcionapoletano.it

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt. Under januari månad kör vi en transferspecial.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Gary Caldwell (Wigan --> Celtic, £1 miljon?)
Okej, det kryllar inte av duktiga mittbackar i Wigan, men herregud - Gary Caldwell? Killen har varvat okey insatser med rent värdelösa tabbar i Celtic den här säsongen och är antagligen en av de sista spelarna en normal människa skulle sätta bredvid Titus Bramble för att få lite stabilitet i Wiganförsvaret. Det kan bli betydligt fler 1-9 matcher för Wigan under våren...

2. Tiago (Juventus --> Atletico Madrid, lån)
En duktig spelare, ingen tvekan om det, men Atletico skriker efter försvarare och då väljer ledningen att istället att lägga höga lönepengar på att hämta in en sjätte innermittfältare. Räckte inte Raul Garcia, Jurado, Assuncao, Ignacio Camacho, Cleber Santana och den lovande duon Keko & Koke? Nä, men å andra sidan är det Atletico vi pratar om, en av världens mest intressanta klubbar att skåda på som neutral åskådare. Allt Atletico gör känns antingen som galenskap eller genialitet.

3. Maxi Rodriguez (Atletico Madrid --> Liverpool, gratis)
De flesta är nog överens om att Liverpool behöver en större bredd i sin trupp. På det sättet kan denna gratisvärvning av en etablerad och rutinerad offensiv mittfältare så som Maxi vara alldeles perfekt. Däremot finns det verkligen frågetecken för om Maxi är rätt spelartyp att plocka in i det här läget. Liverpool saknar uppenbarligen kreativitet framåt, och Maxi är inte känd för att vara någon trollkarl, utan mer en Kuyt-typ, fast så klart med bättre teknik. Hur som helst är det bra att Liverpool får in nya förmågor.

4. Dario Dainelli (Fiorentina --> Genoa, € 2.5 miljoner)
Genoa blandar och ger. För det mesta ser man Grifoni i positiva sammanhang, men det har blivit en hel del bottennapp under säsongen också. Rutinerade Fiorentina-kaptenen Dario Dainelli ska försöka råda bot på de försvarsproblem som bitvis uppstår hos Genoa, och det finns nog en rätt bra chans att han lyckas. Billigt och bra.

5. Bruno Cheyrou (Rennes --> Αnorthosis Famagusta, gratis?)
Tidigare landslagsman för Frankrike och Liverpoolspelare, numera i den cypriotiska ligan. Karriären gick kanske inte åt det håll som Cheyrou trodde, men han håller fortfarande hög klass och det är allt lite kultstatus på honom. Αnorthosis Famagusta gör ett ordentligt klipp och har nu en förvånansvärt stark trupp att tillgå; Arjan Begaj, Traianos Dellas, Giannis Okkas, Evangelos Mantzios (grekisk landslagsanfallare), Delron Buckley, Mark Fotteringham etc. och med den gamle Bordeaux- och Röda Stjärnantränaren Slavoljub Muslin vid rodret. CL-succé även nästa säsong?

6. Stefano Guberti (Roma --> Sampdoria, lån)
Lysande i Bari i fjol, har inte riktigt klickat i Roma. Guberti har en del att bevisa på högsta nivå, men J&J är inte de som tvivlar i första taget. Sampdoria, under geniet Gigi Del Neri, kommer att ha stor användning av Gubertis offensiva kvaliteter i jakten på den form som flytt. Om Lippi är riktigt sugen lär han kunna plocka med Guberti till VM.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Sampdoria
Den stora vinnaren under mercaton såhär långt? Ut med värdelösa Stankevicius och låta unge Fiorillo få speltid på lån samtidigt som Storari och Guberti känns spännande.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

JH tippar: 5 genombrott i BL under våren

En amatör från division 6 - Ett nytt genidrag från Magath?

Under hösten fick spelare som Florian Fromlowitz (Hannover 96), Sven Bender (Dortmund), Aaron Hunt (Werder Bremen), Tim Hoogland (Mainz) och Andreas Ivanschitz (Mainz) genombrott av olika storlekar i säsongens upplaga av Bundesliga. Imorgon är vinteruppehållet i ligan slut, och vilka blir höstens stora spelare? Mina gissningar är...

5. Bogdan Müller (Schalke 04)

Den 22-åriga Kazakhstanfödda rysstysken Bogdan Müller kommer närmast från tyska division 6 och kostade klubben ynka €150 000 under januarifönstret, men Magath verkar ändå ha stora planer för den relativt storväxta stürmern. Förutom Farfan och Kuranyi har Schalke tunnt med presterande anfallare, och Magath har gjort det till en grej att låta helt okända ynglingar ta stort ansvar. Snabb, stark, teknisk och en riktig "goalgetter" är vad han är, den gode Bogdan.

4. Julian Schuster (Freiburg)

Lite av en personlig favorit, som trots en fantastiskt år med kFreiburg förra säsongen (2. Bundesligas kanske bästa spelare då) fått magert med speltid i klubben under hösten. Typisk modern innermittfältare som tillför längd, bra försvarsspel och produktivitet framåt, även om han är lite temposvag. 25 år till våren, men är en late bloomer hämtad från Stuttgarts reservlag.

3. Sebastian Rudy (Stuttgart)

Ytterliggare en Stuttgartfostrad spelare, men som ännu är kvar i klubben. 20 år om någon månad och slåss främst med Gebhardt om en ordinarie plats på högerkanten men med tanke på Hlebs värdelösa form kan Rudy likagärna få plats på hans position. Det känns som att Rudy är Stuttgarts nästa tyska landslagsman, ett steg som även spelare som Gomez, Kuranyi, Lahm, Tasci, Beck, Gentner, Hildebrands etc. gjort. En gubbe i lådan-typ.

2. Adam Szalai (Mainz)

Mainz har egentligen bara den ruggigt överskattade Bancé som enda anfallsalternativ, och tvingas därför spela 4-2-3-1. Alternativ som Kängurun Borja och unge Schürrle räcker helt enkelt inte till i Bundesliga. Därför lånade man in ungraren Szalai från Real Madrids reservlag. Han har ett målsnitt på nära 0,5 mål/match i Spanien och är ytterliggare en spelare på den här listan som har gått genom Stuttgarts fotbollskola. Det återstår bara att se om de bägge husen Szalai och Bancé kan spela tillsammans, eller om Mainz nu kan sälja afrikanen för dyra pengar.

1. Mimoun Azaouagh (Bochum)

Någon jävla gång ska det väl ändå lossna för Azaouagh? Han har så mycket fotboll i sig, det såg man inte minst i årets premiär där han stänkte in två fantastiska mål mot Gladbach, men efter det har han haft det tungt även om han gjort en del bra saker. Han blir 28 år till hösten och är ingen talang längre, men en spelare som Bochum verkligen väntar på att han ska ta klivet och bli den spelare som folk trodde han skulle bli när han kom fram i Mainz.

/JH

Vos et ipsam Civitatem benedicimus

Messina, Sicilien, Italien. Bild: Panoramio.

De latinska orden står på grunden på den pelare som hyser Madonna della Lettera, Messinas egen Statue of Liberty. Välsigna dig och din stad, betyder det, och alla som kommer in i Messinas hamn på den östligaste punkten av Sicilien möts av de orden. Säsongen 2004/05 var stadens stolthet - nu begravd under dammet från de grusplaner de spelar bortamatcher på - FC Messina i sjunde himlen.

Under legendariske presidenten Emmanuele Aliotta tog man sig från konkurs och serie D 1997, till Serie A 2004. Väl där, i en extremt jämn upplaga av Serie A, nådde man till slut en sjundeplats efter utmärkt ledarskap av Bortolo Mutti och hans 4-4-2.

Man tog skalper likt en ovanligt aggresiv indianstam, under både vår och höst. 4-3 mot Roma hemma på San Filippo, 2-1 mot Milan borta i omgången därefter, och den största av alla kom när man slog Inter, som dittills bara förlorat en enda match, med 2-1 hemma i 33:e omgången inför 40 000 tokiga sicilianare.

Emmanuele Aliotta och Bortolo Mutti skötte sin del, men det är spelarna på planen som man verkligen minns - i alla fall om man var en av de som förälskade sig i laget, arenan, fansen och kulturen kring Messina. Mest kult/ordinarie elvan under klubbens första säsong i Serie A på 40 år:

Zampagna - Di Napoli
Sullo - D'Agostino - Coppola - Giampà
Parisi - Conte/Aronica - Rezaei - Zoro
Storari

Marco Storari
Mannen med den stora frisyren och okonventionella målvaktsstilen tog hela Italien med storm med sina idioträddningar och pådrivande.

-----

Alessandro Parisi
Den välvexte vänsterbacken hade en skott- och inläggsfot som hjälpte laget något enormt. Kaptensämne som dundrade in frisparkar från 30 meter och bar hårband för att kontrollera sitt sköna hårsvall.

Mirko Conte/Salvatora Aronica
Ännu en väldigt hårfager defensiv kugge. 180 centimeter Mirko Conte spelade hänsynslöst mittbacksspel. I 6 matcher. Sen var det ståtliga sicilianaren Salvatore Aronicas tur att ta över mittbackssysslan.

Rahman Rezaei
Stor iranier med rakad skalle och kompromisslöst mittbacksspel (hm, varför denna hårfixering?). Bara det är värt kultstatus varsomhelst.

Marco André Zoro
Ivoriansk högerback som är mest känd för att ha varit på vippen att helt enkelt gå av planen efter att mindre smarta Interfans överöst honom med rasistiska glåpord under en ligamatch. Annars typiskt skönt lite okontrollerad i sin spelstil.

-----

Salvatore Sullo
Spelgeni med fin vänsterfot som förde laget från Serie C1 ända upp till serie A och en Europaplats (mer om den sen). Fansens favorit gjorde totalt 6 säsonger i Messina

Gaetano D'Agostino
Kom i januari 2005 och behöver ingen närmare presentation. Likt Sullo ett spelgeni med magisk vänsterfot som i somras ryktades till bland annat Real Madrid och Juventus, men stannade kvar i sitt Udinese. Sicilianare precis som Aronica.

Carmine Coppola
Med sin ppoffrande spelstil utgjorde han det perfekta komplementet till D'Agostino. Slet och kämpade alltid i 90 minuter, och hans kala hjässa syntes överallt på planen.

Domenico Giampà
Efter många år i de lite lägre divisionerna plockades den hårt arbetande och snabbe yttern till Messina inför serie A-äventyret. Råkade tyvärr ut för en hemsk skada involverandes en reklamskyllt under hösten 2004.

------

Riccardo Zampagna
Mannen som tillsammans med Totti gett nackvärmaren ett ansikte. Under den starke anfallarens andra sejour i klubben avgjorde han bland annat den där matchen mot Roma. Gjorde totalt 31 mål på 72 matcher för klubben, och gick vidare med att göra mål på stadig basis i Atalanta.

Arturo Di Napoli
Kultspelaren nummer 1. Han gjorde målen som fick journalisterna vid sidlinjen att springa in på planen i eufori. Med finess, smidighet och en klinisk vänsterfot var han med och sköt upp klubben i serie A, och blev odödlig när han i somras återvände till Messina för att återigen leda klubben upp genom seriesystemet.

För det är ju så... den tragiska verkligheten. Efter den där magiska 04/05-säsongen som tog laget till en sjundeplats i serie A, så har det bara gått nedåt. Först och främst var man tvungna att tacka nej till den europaplats man spelat till sig - varför kan jag varken minnas eller läsa mig till, men det är mycket troligt att det hade med klubbens finansiella problem att göra.

Ekonomin blev till slut för dålig, och efter att nosat på nedflyttningsplats 05/06 åkte man till slut ur 06/07. Efter ett år nästan utan spelare i serie B försattes FC Messina Peloro i konkurs och fick börja om i Serie D. Idag är man fortfarande kvar, och trots Di Napolis återkomst så ser det ändå inte speciellt ljust ut inför framtiden. Man ligger strax under mitten av tabellen, och frågan är hur lång tid det egentligen kommer ta innan vi återigen får se de rödgula flaggorna vajja från de vackra läktarna på San Filippo i Serie A-sammanhang.



Hur som helst: Väslignad vare Messina.

/JJ

Tysklands enda "Claret & Blue" storsatsar

Någon lär fråga så då kan jag likagärna svara direkt- Ja, det är Kosi Sakas frisyr. Han är en mästare när de kommer till frisyrer, den gode kongolesen.

Klubben som la ut ett erbjudande om att träna laget under en match på Ebay och som har Pete Doherty som sitt största fan, KFC Uerdingen, gör nu allt för att ta sig tillbaka till Bundesliga. Man ska storsatsa uppåt med hjälp av klubblösa spelare som tidigare spelat i de högre divisionerna.

Ailton var först in, han skulle ha följts av Oliver Neuville och Boris Zivkovic men de nobbade klubben i sista stund. Nu har man tagit in belgaren med det namnet, Olivier De Cock, som senast lirade i Oberhausen, tillsammans med Kongos landslagsman Kosi Saka (ex. HSV), den gamle turkiske ungdomslandslagsmannen Erhan Albayrak och Bastian Pinske från Erfurt - samtliga kommer gratis, förstås.

Uerdingen ligger just nu femma i Niederrheinliga, den sjätte högsta ligan i Tyskland, så det krävs tålamod (och rejält med stålar) för att avancera uppåt i divisionerna och återgå till gammal storglans. En sak är iallafall säker - jag ser mycket hellre framgång för Uerdingen än RB Leipzig - Red Bulls nystartade tyska klubb som bland annat hämtat in Timo Rost från Cottbus, som jag tyckte var för bra för 2. Bundesliga, men nu ska han lira i femtedivisionen istället.

Jag gillar inte Red Bull.

/JH

Tare' lugnt

Det räcker inte med att du har strukit klubbens skulder för att få framgång på planen, lille vän.

Minns ni hur högt sportchefen Igli Tare, Lotitos marionettdocka i Lazio, skrek i media i somras om hur han skulle stämma skiten ur Rasmus Bengtsson när denne nobbade Lazio på grund av att han inte blev tillräckligt bra behandlad? Undra vad som hände med den stämningen? Kanske Igli Tare läste på lagarna och reglerna om hur enkelt det är att sno sig ur ett så kallat pre-contract. Poulsen gjorde det ju två gånger med olika klubbar under samma månad för några år sedan...

Då ska vi se vad Tare gjort för nytta i Lazio sedan han blev sportchef. Värvat in Zarate för ohyggliga €20 miljoner, hämtat bänkvärmare som Eliseu, Bizarri och Cruz samtidigt som han släppte Lazialen Lorenzo De Silvestri, sket i klubbens mittbacksproblem och har behållit värdelösa lirare som Inzaghi, Makinwa, Del Nero, Manfredini, Meghni, Dabo och Bonetto. Han misslyckades även med att hitta köpare åt Ledesma och Pandev, även om det även kan skyllas på Lotito. Vad har han lyckats med, egentligen? Eller är allting Lotitos verk, för att anställa Tare som lagets sportchef är bara sinnessjukt dåligt gjort och det måste tyda på att det är Tare som bara är namnet utåt medan Lotito gör affärerna bakom kulisserna.

Lazio är tyvärr bara Lichtsteiners lungor, Kolarovs skott då-o-då, Musleras räddningar och Zarates ego (och kanske Floccaris måltjuveri) på planen just nu. Någon som helst tanke bakom spelet verkar inte finnas, även om 3-5-2 känns rätt välmotiverat med tanke på spelarmaterialet. Han kan dock inte ha det lätt, stackars coach Davide Ballardini. Bara det att han använder mössa och solglasögon samtidigt gör dock att jag har svårt att ogilla honom.

En sak är iallafall säker, Lazio är inte som på Svennis tid...

/JH

Ytterliggare en trögstartad slår igenom

Kolla noga. Såhär ser en kultlirare ut.

Mikael Nilsson lirade i svenska division 6 fram till han var 20 år. Jermaine Beckford lirade amatörfotboll fram till Leeds fann honom i en ålder av 21 år. Luca Toni slog inte igenom förrän han var 27-28 år. Edin Dzeko var inte mer än en medelmåttlig talang för fem år sedan.

Argentinaren Castillo är nästan värre. Han kom till Italien som 26-åring för att ha lite semester och läsa klart sina ekonomistudier, men stannade kvar allt längre i landet då den ekonomiska krisen i Argentina gjorde att det var mer fördelaktigt att stanna kvar i Italien. Trots en hel del mål i Serie D och trots att hans klubbar blev uppflyttade fick han inte följa med dom uppåt i seriesystemet då Serie C2 inte tillåter några icke-EU spelare. 2005 fick han dock sitt italienska pass, och följde med Gallipoli upp till Serie C2 trots intresse från Serie B-klubbar. Efter en fin säsong där köpte till slut Serie B-klubben Frosinone upp honom efter lååånga förhandlingar. Han fick dock mestadels agera inhoppare och var inte alls någon succé.

Pisa snappade upp honom för kaffepengar året efter flytten till Frosinone, och visst blev det succé. Hela Pisa, som sommaren 2009 gick i konkurs, presterade riktigt fin fotboll och Castillo var stjärnan med sina 21 mål. Cerci, Kutuzov och Castillo var helt galet bra där framme och Serie A-klubben Lecce spenderade €1,3 miljoner för att få in den 33-åriga Serie A-debutanten. Den första Serie A-säsongen slutade sådär; 7 mål på 30 matcher var okey men inte storklubbslockande direkt. Ändå la Fiorentina upp €0,9 miljoner för att få honom i somras. Det var fyra anledningar till att värvningen blev av:

1. Corvinos relation med Lecce.
2. Castillo kan inte stå ivägen för flera av de mycket intressanta unga anfallarna som Fiorentina håller på att få fram i och med hans höga ålder.
3. Han är billig både i lön och övergångssumma.
4. Det saknades en Gilardino back-up.

Den här säsongen har dock inte alls varit som Castillo trott. Det har bara blivit några få inhopp, och under de minuterna har han varit totalt osynlig. Eller nej, inte direkt osynlig kanske. Han har varit direkt bollrädd, haft teknik som en valross och de flesta av löpstegen han har tagit på fotbollsplanen har kommit när han sprungit från avbytarbänken till motståndarnas straffområde. Men så i gårdagens match, när det stod 1-1 mot Bari, högg hann på en ribbretur och la bollen i mål (via målvakten kan sägas, trots att han var sop-ren framför mål) till 2-1. Han brydde sig inte om att fira målet överhuvudtaget, och några minuter efter målet försöker han stoppa en kontring genom att tackla ned en Barispelare stenhårt bakifrån. Utvisningen var solklar, och visst påminde det lite om Cescs inhopp mot Aston Villa?

In i andra halvlek, fixa extramarginalerna till laget, ut.

Sedan kanske inte Castillo fick den vackraste av sortier igår, men han är ju inte heller någon Cesc. En sjujäkla kultspelare är han dock, den gode José Ignacio Castillo Alvarez. Bara en sådan sak som att denna skitliraren fick Batistutas #9 tyder kultklass. Det är bara att hoppas att Castillo får stanna i Serie A så länge som möjligt. Jag hade nog hellre satt in Djimi Traore på topp än José Ignacio Castillo...

/JH

J&J listar

Det här är bloggens författares alldeles egna lista. Här listar vi aktuella händelser och heta ämnen, eftersom vi är så förbannat fotbollstokiga och vet att även Du är det. Så här är det upplagt: fredagar 19:00 kommer en ny lista, varje vecka. Listningen är som sådan att vi börjar med det som är riktigt dåligt och jobbar oss neråt/uppåt mot något fantastiskt. Under januari månad kör vi en transferspecial.

Alltså, det här gäller för de olika placeringarna:

1) Skandal
2) Dåligt
3) Helt OK
4) Bra
5) Mycket imponerande
6) Sanslöst underbart

¤ ¤ ¤

1. Patrick Vieira, Inter --> Manchester City (gratis)
Mannen som en gång dominerade de engelska gräsmattorna i Arsenaldressen är nu tillbaka i Premier League. Varför är detta så kasst, då? Nej, det har inget med dålig klubbkänsla att göra. Vieira har dessutom varit skadefri större delen av hösten, så City får sig en spelare i helt OK fysisk form. Det som är så monumentalt konstigt med den här värvningen är att Pat Vieira ville bort från Inter för att kunna få mer speltid för att kunna ta en plats i Frankrikes VM-trupp. Är City verkligen rätt lag då? Kanske. Vieira-Barry kan bli ett extremt säkert mittfältspar, men frågan blir ju: vart ska Mancini göra av ikonen Ireland, den lysande De Jong, egenfostrade Michael Johnson och ytterst kompetente Vincent Kompany? Alla är tio år yngre än Vieira, har redan visat sig hålla hög PL-klass och är nog inte speciellt sugna på att nöta läktaren. Bara en italienare tar med sig sin lastgamla kapten och flyttar på någon i ett redan väl fungerande mittfält.

2. Marius Stankevičius, Sampdoria --> Sevilla (lån)
Sevillas ordinarie högerback Sergio Sanchez visade sig ha ett hjärtfel, och Sevilla valde att agera (för) fort. Stankevičius anländer till Sevilla på lån ett halvår med köpoption, vilket gör att Sevilla inte gör någon större förlust om han visar sig vara värdelös, och trots att vi på DHOF gillar Baltikumländerna måste vi ändå säga: Vad fan håller ni på med, Sevilla? Stankevičius gjorde en okey fjolårssäsong, men kommer inte vara ett dugg saknad i Sampdoria trots deras brist på bra ytterbackar. Bytet Sampdoria till Sevilla borde ju om något vara en skjuts uppåt i karriären, vilket gör den här affären ännu lustigare så "Stanky" om något borde byta ned sig.

3. David Beckham, LA Galaxy --> AC Milan (lån)
Bla bla bla... Beckham är en tillgång för vilket lag som helst med sin attityd och energi, och han behöver speltid innan VM. Samtidigt är det ju omöjligt att sluta förundras över hur Milan mer och mer börjar likna Real Madrid, i den grundpunkten att de inte drivs som normala fotbollsklubbar. Allt allt allt allt allt handlar om snabba fixar, och det är föraktfullt och inte hållbart. Men likväl, de positiva sidorna står fast förankrade.

4. Alejandro Dominguez, Rubin Kazan --> Valencia (gratis)
Egentligen samma problem som Vieiras City-övergång - det finns redan ett dugligt antal spelare på de offensiva mittfältspositionerna i Valencia. David Silva, Joaquin, Mata, Pablo och Vicente finns redan i klubben - alla spanjorer och väl införlivade med the Valencia Way att spela fotboll. Till skillnad från Vieira-övergången finns det andra faktorer som spelar in och gör detta till en bra värvning. Dominguez är i sina bästa år och kom gratis - för bara några säsonger sedan kostade han Zenit 30 miljoner euro att köpa loss. Dessutom slåss Valencia på två fronter, och då Vicente dras med skadeproblem så krävs bredden för att Valencia ska gå långt i både EL och ligan. På det hela taget en rätt bra värvning, alltså.

5. Sergio Floccari, Genoa --> Lazio (lån)
Floccari gjorde en del nytta under sitt halvår i Genoa dit han kom för hysteriska €11 miljoner, men han hade vissa problem med målskyttet. Både targetspelet och slitet finns där även om han ibland har svårt att få ut det. Lazio dumpade en icke-spelbar Pandev till Inter och satte in Floccari från start mot Livorno. Resultatet? Två mål plus en nick klockrent i stolpen i debuten för Floccari och det var typiska skyttekungsgrejer han höll på med. Kan han fortsätta att kombinera sitt duktiga spel med att även agera måltjuv så har Lazio gjort ett riktigt klipp här. Ett mål till och han är Lazios bästa målskytt den här säsongen...

6. Vladimir Stojkovic (Sporting Lissabon --> Wigan, lån)
Serbiens förstaval till målvaktsposten har inte varit ordinarie i sitt klubblag under en hel säsong i hela sin A-lagskarriär, men han har talang och karaktär som få andra målvakter besitter. Han är ett riktigt monster i mål som verkligen blandar och ger under matcherna, men under någon match måste någon defensiv spelare i Wigan göra en bra match och varför kan inte den mannen vara Stojkovic? Nu sitter Wigan på fyra A-lagsmålvakter, men Stojkovic kommer nog ändå att få sina chanser. "Världens bästa målvakt" enligt honom själv, och J&J gör en ren chansning som sätter honom på den här placeringen. Han hade likagärna kunnat få en förstaplats på den här listan.

¤ ¤ ¤

Också värda att nämna:

Alexander Baumjohann, Bayern München --> Schalke 04 (€1 miljon)
En ung egenfostrad återvändare hämtad från en toppkonkurrent för kaffepengar. Schalkefansen jublar.

Christian Gentner, Wolfsburg --> Stuttgart (Bosman till sommaren)
Dito som Baumjohann.

¤ ¤ ¤

Det var allt för den här veckan. Nu, tveka inte att kommentera!

Och den mest "utländska" ligan är...

Portsmouth vs. Arsenal för någon vecka sedan. Antalet engelsmän: 2 stycken. En hoppade in i minut 85, den andra i minut 92.

Jag själv är inget större vilket nationalitet det står i en spelares pass, men det är ständigt ett samtalsämne inom fotbollen, om hur många utländska spelare som är "max" att ha. Som lite "fun fact" slänger jag nu upp hur stor andel av spelarna i landets högstaliga som sitter på ett utländskt pass. Sitter man på både ett inhemskt och ett utländskt pass är de det landet man vald att representera som räknas.

England: 65 %
Inte alls oväntat då även skottar, irländare och walesare räknas in som utländska spelare.
Portugal: 55 %
Brassar, brassar, brassar...
Grekland: 50 %
Tyskland: 49 %
Lite oväntat, men man har ingen stram regel om utländska spelare.
Schweiz: 49 %
Belgien: 49 %
Skottland: 44 %
Italien: 42 %
Frankrike: 42 %
Väldigt många franskättade afrikaner.
Holland: 41 %
Ryssland: 41 %
Spanien: 35 %
Antalet icke-EU spelare i den allmänna truppen är begränsade, och man besitter bra ungdomssatsning vilket gör att man får fram fler talanger.
Norge: 33 %
Tjeckien: 33 %
Österrike: 31 %
Rumänien: 31 %
Danmark: 30 %
Ukraina: 30 %
Turkiet: 29 %
Har en begränsning på antalet utländska spelare man får ha i den allmänna truppen.
Sverige: 26 %
"Buhu, svenska lag köper bara in massa utländska spelare!!!"
Ungern: 25 %
Bulgarien: 21 %
Polen: 19 %
Kroatien: 18 %
Serbien: 16 %
Trots att montenegriner klassas som utländska!

/JH

Siffrornas (o)betydelse

Den första dokumenterade taktikten, 2-3-5, blev ganska snabbt 2-3-2-3. När offsideregeln kom blev 3-2-5 mode. 3-3-4 hade också en tur inom världsfotbollen innan ungrarna kom på att fyrbackslinje var grejen, och 4-2-4 var född. Brassarna och Ajax flyttade ned en anfallare och det blev 4-3-3 och sedan även 4-4-2. Där är vi idag.

Det finns hur många sifferkombinationer som helst inom dagens fotboll, men vilken är den mest använda inom den europeiska toppfotbollen? Med tanke på allt snack om att det är modernt att spela med tre innermittfältare och en ensam forward valde jag att kolla upp hur det egentligen ligger till. För att göra det enkelt för mig och er delade jag upp taktiker i fyra olika fack: 4-4-2, 4-3-3, 4-2-3-1 och Övriga. Det här är svaret bland klubbarna i Premier League, Serie A, La Liga och Bundesliga.

4-4-2: 36
4-3-3: 8
4-2-3-1: 25
Övriga: 9

Detta visar att ungefär hälften av klubbarna har gått mot det mer "moderna" hållet att spela med tre innermittfältare, den enda skillnaden mellan 4-3-3 och 4-2-3-1 är antalet innermittfältare som tar defensiva utgångspositioner.

Det är även spännande att kolla på hur det skiljer mellan nationerna. I England och Tyskland är det mestadels 4-4-2 med några inslag av 4-3-3 och 4-2-3-1, men ingen av klubbarna kom i facket övrig. I det facket är det bara italienska lag som placerat sig, och det är för att fem lag kör med trebackslinje och fyra lag kör med en 4-3-1-2, en variant av 4-4-2 men där skillnaden ligger i att yttermittfältarna är betydligt mer centrerade och att det "måste" finnas en klassisk playmaker i hålet mellan mittfält och anfall. En blandning mellan 4-4-2 och 4-3-3, helt enkelt.

I Spanien är det tydligast att man gått över till tremannainnermittfält. Så gott som alla lag kör 4-2-3-1 eller 4-3-3 med några få undantag. Det mest spännande är väl att dom som kör 4-4-2 är stora klubbar som Real Madrid, Villarreal och Atletico. I övriga Europa är det väldigt varierat vad storklubbarna kör för taktik. Vissa kör 4-3-3 (Barca, Arsenal), andra 4-3-1-2 (Inter), några 4-2-3-1 (Pool), men den mest vanliga modellen är ändå 4-4-2 och kommer nog vara så ett tag till innan något smart ass hittar på en ny übertaktik. Om man ska generalisera grovt är 4-4-2 den "säkra" taktiken medan olika typer av 4-3-3/4-2-3-1 etc. kräver bättre spelare, men oftast är den där man får ut mest av varje spelare när man väl lyckas. Med tanke på hur rädda tränare är för att misslyckas är det kanske inte konstigt att de håller kvar vid sina 4-4-2.

Årets taktik måste väl dock ändå gå till Livorno, som kör en variant av 3-6-1?

/JH

Från landslaget till amatörfotboll

Engelska landslaget blev till Leigh Genesis.

Matt Jansens liv och fotbollskarriär går åt ett håll som ingen hade kunnat förutspå. Född i Carlisle så nära den skotska gränsen man kan komma var det självklart att han skulle spela för det lokala storlaget Carlisle United. Han blev uppflyttad till A-laget som 18-åring, och första säsongen fick han mycket speltid trots att Carlisle var ett topplag i tredjedivisionen, och man blev även uppflyttade till vad som idag är the Championship. Det var under Championshipsäsongen som Jansen slog igenom ordentligt. Sir Alex Ferguson var ett av Jansens största fans och var nära att få loss honom, men när Jansen fick se en reservlagsmatch med United där de använde spelare som Phil Neville och Paul Scholes ångrade sig Jansen om en flytt dit och drog istället till "lilla" Crystal Palace, även dom i Premier League vid den här tiden.

Flytten skedde i januari -98, och trots att Jansen gjorde ett godkänt första halvår åkte laget ur serien. Efter en fin höst i Championship la Blackburn upp £4,1 miljoner för honom då man ännu inte hade ersatt Chris Sutton, som hade dragit till Chelsea ett halvår tidigare. Jansen gjorde en bra vår och kom med i U-21 landslaget, men återigen åkte hans lag ur Premier League. Precis som hela Blackburn hade han ett tungt första-år i Championship, men under andra säsongen kom Jansen tvåa i skytteligan (Fulhams Saha vann densamma), och Blackburn knep återigen till sig en Premier League-plats.

Hans första hela säsong i Premier League slutade i succé, framförallt hade han ett tempo och kvickhet i allting han gjorde som få andra fotbollspelare är i närheten av, och sedan såg han alltid väldigt elegant ut för att vara en mestadels springande och kämpande anfallare. Han var inte någon världsklasslirare, men väl en god Premier League-spelare. Han blev uttagen i en för-VM-landskamp år 2002, men blev sjuk dagen innan matchen, mot Paraguay, och tvingades att tacka nej. Han skulle egentligen ha fått starta i den matchen. Många trodde att han ändå skulle få komma med till VM, men Svennis valde att ta med Darius Vassell och Teddy Sheringham istället. Jansen bokade istället en semestertripp till Rom. Det blev ett livs- och karriärhotande beslut.

Efter en vespaolycka i Italien hamnade Jansen i koma under nästan en vecka och ingen trodde att han skulle kunna spela fotboll igen. Han var dock tillbaka redan under säsongen 02/03, men trots att Blackburn verkligen gav honom chans efter chans att återfå sitt forna jag på planen lyckades han aldrig komma tillbaka som den gamle Matt Jansen. Framförallt led Jansen av svåra psykiska skador efter olyckan, och trots att han spenderade månader i USA för att försöka må bättre lyckades han varken finna glädje på eller utanför planen. Han testade på spel i Coventry och Bolton, men misslyckades även i de klubbarna. Han provspelade i andra klubbar efter det, men ingen ville chansa med honom och Blackburn var snälla nog att låta honom fortsätta träna med klubben. 2007 la han av med sin spelarkarriär, men gjorde comeback för Wreham under de sista omgångarna säsongen 2008/2009.

I somras gick han till Manchesterklubben Leigh Genesis FC, en amatörklubb som tränas av Jansens gamla klubbkamrat Garry Flitcroft. Han försöker sig nu på en spelande tränarroll, och förhoppningsvis kan vi få se Jansen på de stora fotbollsscenerna igen, fast då som tränare. Det är han värd, den numera 32-åriga Matthew Brooke Jansen.

/JH