"Men kan inte Ibrahimovic få säga det där?". Fotboll och feminism år 2013.

Nu har det blossat upp. Det Blanc sa var ju odiskutabelt idiotiskt eftersom man kunde distansera sig från det, det var ju dessutom någon annans problem. Nu är det Ibrahimovic som snackar, men då ska det tydligen vara mer komplext. Man ska vira in sig och tycka att det kanske egentligen inte var något problem att säga så, istället för att tycka att Sveriges mest inflytelserika person ska stå upp för ett verkligt existerande problem. Det hade inte tagit många sekunder eller mycket energi för honom att göra det.

Under det senaste året har jag bläddrat igenom så många mediateorier, genusböcker och dagstidningar att jag hatar min egen undersökning, men den har ändå varit viktig för mig att göra den.

Jag kollade nämligen på herrlandslaget och damlandslaget i fotboll, hur det skrivs om dem i dagstidningarna.

Jag brydde mig inte om hur mycket mediatid de fick, jag brydde mig inte om ifall herrlandslaget fick en hel bilaga och damlandslaget bara fick en kort TT-notis. Det var oväsentligt för mig. Det är en sådan sak som folk bara skyller ifrån sig genom att prata om "intresse" och "tjäna pengar". De bara ruskar av sig det.

Det som istället var viktigt för mig var hur texterna byggdes upp. Vilka budskap som fanns i texterna som skrevs. Jag kollade inte på några obskyra bloggar eller pratade inte med bystållen Göte, 68 år, om hur han hatade kvinnor. Jag kollade på Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Tre stationer som fortfarande är bland de viktigaste för Sveriges befolkning när det gäller att få information.

Man tror ju att journalistiken har kommit långt och kan göra ett stort arbete i genusdebatten, men man ser fortfarande alldeles för stora skillnader mellan herrlandslaget och damlandslaget i de olika tidningarna.

Josefin Öqvist får ett reportage om hur gulligt hon har det med sitt barn och hur mysigt det är med tacos på fredagar. Erton Fejzullahu får ett reportage om hur cool han är och hur lite han bryr sig om att han ses som ett problembarn.

Man utgår också ifrån att de som läser om herrlandslaget kan mer om sporten fotboll än de som läser om damlandslaget. När vi läser om herrlandslaget ser vi uttryck som tvåvägsspelare, men inte när vi läser om damlandslaget, utan då får vi kanske på sin höjd nöja oss med central mittfältare.

Och ordvalen kring damlandslaget handlar oftare om skönhet och ordvalen kring herrlandslaget handlar oftare om styrka.

Samma gamla fördomar som har legat i oss så länge och som vissa intalar sig i att de är borta, sitter istället gömda i artiklarna hos några av våra mest inflytelserika medier. Vackra kvinnor, starka män, och var du än läser för forskningsarbeten så hittar du alltid samma resultat. I slutändan visar det sig alltid att idrott målas upp som något som är för män, och att det är något som kvinnor inkräktar på.

Gjorde jag fel val? Är Aftonbladet, Dagens Nyheter och Expressen annorlunda och värre än alla andra? Inte ett dugg. De är precis som alla andra. Det ser ut såhär (nästan) överallt. Jag vet inte ens varför jag satte dit ordet (nästan) där.

I sådana här fall behövs det därför enskilda personer som kliver fram och agerar som förebilder. Hur ser det då ut inom fotbollens värld, hur agerar de stora individerna?

Den som ska leda allting med fotbollen här i världen är ju presidenten för FIFA, Sepp Blatter. Vi ser vad han tycker. Jorå, han pratade visst om att kvinnliga fotbollsspelare ska klä sig sexigare. Bra start.

Vi går vidare.

Bernard Lacombe, 38 landskamper för Frankrike och numera den näst viktigaste personen i Lyon, som också sitter på världens bästa damlag: "Jag diskuterar inte fotboll med kvinnor. De borde gå tillbaka till att laga mat".

Gennaro Gattuso, 73 landskamper för Italien och en enormt uppskattad fotbollsspelare i hela Europa. En favorit även för många svenska supportrar. Han vill visst inte se några som helst kvinnor i fotbollens värld.

Tyskland! På uppgång, gillas av många. Mario Basler, 30 landskamper för Tyskland, pratar visst om att fotboll bara är en sport för män, och att det inte går att diskutera fotboll med kvinnor.

Andrey Arshavin, 75 landskamper för Ryssland, väljer att ta det ett steg längre: "Om jag hade makten till att förbjuda kvinnor att köra bil och återkalla alla deras körkort, så hade jag gjort det utan att behöva tänka efter".

Men i Sverige, här är vi korrekta och står upp när vi ser att någon annan gör fel, även exempelvis landslagets tidigare assisterande förbundskapten Roland Andersson. Han såg att kvinnor inte får gå på fotbollslandskamper i Saudiarabien och pumpade upp sin storslagna lösning: "Om kvinnor till se matchen kan de göra det på TV".

England, landet med fotbollen som så många svenska totalälskar och med kommentatorer som även gav oss rösterna till FIFA-spelen. Där sitter två av de mest kända kommentatorerna och diskuterar med varandra om en kvinnlig assisterande domare. "Någon borde gå ned och förklara offsideregeln för henne". Den andra fyller i: "Kan du förstå det? En kvinnlig linjedomare. Kvinnor kan inte offsideregeln". 

Vi byter världsdel då, för Europa verkar ju inte ha kommit så långt med det här med jämställdhet. Australiens förbundskapten mellan 2010 och 2013, Holger Osieck, har också en kommentar: "Women should shut up in public". 

Men... Colombia är ju på uppgång, ett populärt landslag... som för två år sedan tappade sin förbundskapten då han hade misshandlat en kvinna...

Vi går tillbaka till Europa istället. Tam Cowan, en av Skottlands mest kända fotbollsradiopratare: "If I had my way, today's Premiership fixture between Motherwell and Ross County would have been cancelled. That's because Fir Park should have been torched on Thursday in order to cleanse the stadium after it played host to women's football. Why do they still persevere with this turgid spectacle? And why was it allowed anywhere near Motherwell's hallowed turf?"

Men det här kanske bara handlar om några få undantag, bara lite skitsnack från några få av topparna inom fotbollen som dessutom ska vara mediatränade. Alla andra miljoner och miljarder personer som lyssnar på de här personerna tar ju säkerligen inte åt sig något.

Nästa gång ni träffar Lotta Schelin, Johanna Garå, Pia Sundhage... Eller vafan, vilken kvinna som helst som har varit involverad i fotboll under en längre period, så kan ni fråga dem om det aldrig har dykt upp ett problem bara för att de är kvinnor och involverade i fotboll.

/ @jonas_hansson , tidigare tränare både för herrar och damer, både på klubbnivå och fotbollsgymnasienivå. Och jag gillade allt precis lika mycket. Och undrar ibland varför vissa har så enkelt att stå upp mot rasism, men inte för feminism.

(Om ni inte kallar er feminister: kolla då  upp ordets innebörd.)