J&J ber om ursäkt för inläggstorkan de senaste dagarna. Ni förstår, det faller inget regn i Sverige just nu. Därför passade det ypperligt med att besöka varsin festival. Eftersom JH är rock 'n' roll fick Göteborg och Metaltown fint främmande, medan jag själv tog mig de 5 milen norrut för att beskåda bland annat musikens Antonio Cassano - Pete Doherty och hans Babyshambles - på Peace & Love i Borlänge.
Och just medan undertecknad upplevde Doherty så ramlade sms:en om en svensk bragd i U21-semin mot England in. Men det ville sig inte till 100%. En sak är i alla fall säker, och det är att det nya svenska landslaget har varit en enorm fröjd att skåda, med sin offensiva flärd, energi och påhittighet.
Men som insinuerat, det gick ju snett i straffsparksläggningen. Det många har påtalat är engelska målvakten Joe Harts gula kort efter att ha försökt psyka bort en svensk straffskytt. Fult, dumt och rent av idiotiskt? Ja. Han missar ju finalen nu. Men är Joe Hart lite allmänt crazy? Tja, se videon nedanför och bedöm själva.
/JJ
28 juni 2009
23 juni 2009
Nykomlingarna - Del 4
J&J ger er som vanligt den bästa infon kring det som andra inte alltid tar notis om, och nu kommer en serie i fyra delar om nykomlingarna i de fyra största Europeiska ligorna, nämligen England, Spanien, Tyskland och Italien. Håll till godo!
Del 1 - England
Del 2 - Tyskland
Del 3 - Spanien
Då var dom äntligen tillbaka där dom hör hemma, klubben som gett oss lirare som Massimo Carrera, Lorenzo Amoruso, Nicola Ventola, Gianluca Zambrotta och Antonio Cassano för att nämna några - Bari. Den här säsongen vann mycket på tre spelare längst fram - brassen Barreto som slutade tvåa i Serie Bs skytteliga, Guberti som anlände på ett halvårskontrakt mitt under säsongen och Caputo, en ny, fräsch anfallare som gjorde 10 mål trots lite speltid. De två förstnämnda har dock redan lämnat gratis för Udinese samt Roma, och det kommer kännas något oerhört då dom inte bara var enormt duktiga fotbollsspelare, utan även unga och utvecklingsbara vilket kunde ha gett laget många sköna miljoner i framtiden.
Juventus förre mittfältsmotor Antonio Conte, numera Baris tränare, tappar även Lanzafame och Maric, men det är två förluster han ska klara av utan problem. Edgar Alvarez har tillhört Roma i tre år utan att någon har förstått varför, men nu byter han helt enkelt plats med Guberti; från bänken i Roma till högermittfältet i Bari. Han kan nog göra en del nytta. Jurasgamla Fontana ska utmana Gillet i målet, och även nya Carobbio är en smart mittfältare som kommer få gott om speltid, men ingen av de här spelarna höjer lagets kvalitet.
Det pratas om att samtliga lagdelar (förutom målvaktsposten) ska förstärkas. Längst fram är Luciano Figueroa (Genoa) ett hett alternativ, tillsammans med kreativknipet Brienza (Reggina), U-21 landslagsmannen Abate (Milan), unge skyttekungen Meggiorini (Inter) samt den forne supertalangen Maccarone (Siena). Det har även skrivit om att Sebastian Rajalakso ska vara aktuell, men det skrattar vi mest åt. I defensiven går det inte lika många rykten, men argentinaren Guillermo Rodriguez från Independiente kan vara ett potentiellt mittbacksköp.
Att få tillbaka spelare som Perrotta, Zambrotta eller Cassano är nog något Bari endast kan drömma om i deras våtaste drömmar, och då är frågan om det här laget är tillräckligt bra för Serie A?
Parma var inte speciellt mycket sämre än Bari den gångna säsongen, man förlorade till exempel blott fyra matcher men samtidigt spelade man oavgjort hela 19 gånger! Anledningen var framförallt att man saknade stjärnorna som presterar hela tiden längst fram, även om spelare som Paloschi, Mariga och Reginaldo är duktiga lirare så är det sällan spelare som gör den stora skillnaden. Det vill man ordna genom att satsa stora pengar på Di Natale (Udinese) som är sugen på en flytt till skinkstaden. Hur Parma ska ha råd att betala den prissumman det pratas om, €10 miljoner, är en annan femma, men man sålde spelare som Cigarini, Budan, Gasbarroni och Dessena för dyra pengar förra sommaren och kanske finns det kvar lite där att ta ifrån.
Guidolin har redan gjort klart med mittbacken Fontanello, närmast från den mexikanska ligan, och förutom de två nämnda spelarna är en målvakt, Panucci, Cordova, ytterligare en innermittfältare samt kanske någon anfallare något som Parma prioriterar i dagsläget. President Ghirardi har sagt att man verkligen ska storsatsa för att inte åka ut direkt, och att pengar till spelarköp finns tillgängliga. Av de tre nykomlingarna i Serie A ser Parma starkast ut på förhand, inga tunga spelartapp (ännu), mycket pengar och en redan riktigt bra trupp. Årets kometvarning?
Livorno är ett lag som många vill se i Serie A då dom är en enorm färgklick av den mest mörkröda färg som fanns. Amaranto fick kvala för att ta sig upp, först mot Grosseto och sedan mot Brescia, men man var även det laget som slutade trea i Serie B-tabellen. Precis som Bari levde Livorno mycket på de offensiva krafterna, och hos Livorno hette dom helt klart Diamanti och Tavano. Bägge två hade antagligen haft riktigt fina erbjudanden från Serie A om Livorno misslyckats i kvalet, men nu verkar dom bli kvar. Även spelare som Pulzetti, De Lucia, Bonetto och Loviso förtjänar att nämnas efter respektives säsong.
Ruotolo är lagets tillfälliga tränare sedan den tidigare Acori hoppade av med bara några omgångar kvar, och det återstår att se om det blir Acori eller någon helt annan som styr skutan nästa säsong. Den galna presidenten Spinelli avgick nyligen från sin post, och ersattes av sin son. Om fader Spinelli fortfarande kommer dra i trådarna i bakgrunden är inget som förtäljer historien. Hursomhaver är det stora förändringar i ledarleden, och om det är av godo återstår att se.
Nåväl, nu till den stora frågan; återvänder Lucarelli? Det är faktiskt inte helt säkert. Livorno satsar mycket på de yngre spelarna, och anfallaren Dionisi är redan klar för klubben. Dock skulle det inte förvåna om Lucarelli återvänder till Armando Pichi innan sista augusti, för Livorno + Lucarelli + Serie A är en ekvation som ständigt går samman. I övrigt siktar Livorno mest på att behålla de inlånade/delägda spelarna, det kan man göra tack vare att Udinese vill köpa den utlånade Pasquale för dyra pengar, en spelare Livorno inte har något större behov av om man får behålla Bonetto (Lazio). Förutom Bonetto är även Knezevic (Juventus), Rosi (Roma), Terranova (Palermo), Perticone (Milan) och Migliónico (Sampdoria) spelare som Livorno måste försöka fixa så att man får behålla dom även nästa säsong. Dökött som Grandoni, Galante, bröderna Filippini och Volpe lämnar troligen för att frigöra mer pengar.
Jag håller Livorno som lite starkare än ex. Bari. Det kommer antagligen bli strid i nedflyttningsregionerna för Livorno, men man har en hög högstanivå och en ungdomlig frenesi i spelet när allting stämmer. Att höja lägstanivån till kommande säsong är prio 1, gör man det är man inte sämre än lag som Bologna, Chievo och Siena.
/JH
Del 1 - England
Del 2 - Tyskland
Del 3 - Spanien
Bari
Då var dom äntligen tillbaka där dom hör hemma, klubben som gett oss lirare som Massimo Carrera, Lorenzo Amoruso, Nicola Ventola, Gianluca Zambrotta och Antonio Cassano för att nämna några - Bari. Den här säsongen vann mycket på tre spelare längst fram - brassen Barreto som slutade tvåa i Serie Bs skytteliga, Guberti som anlände på ett halvårskontrakt mitt under säsongen och Caputo, en ny, fräsch anfallare som gjorde 10 mål trots lite speltid. De två förstnämnda har dock redan lämnat gratis för Udinese samt Roma, och det kommer kännas något oerhört då dom inte bara var enormt duktiga fotbollsspelare, utan även unga och utvecklingsbara vilket kunde ha gett laget många sköna miljoner i framtiden.
Juventus förre mittfältsmotor Antonio Conte, numera Baris tränare, tappar även Lanzafame och Maric, men det är två förluster han ska klara av utan problem. Edgar Alvarez har tillhört Roma i tre år utan att någon har förstått varför, men nu byter han helt enkelt plats med Guberti; från bänken i Roma till högermittfältet i Bari. Han kan nog göra en del nytta. Jurasgamla Fontana ska utmana Gillet i målet, och även nya Carobbio är en smart mittfältare som kommer få gott om speltid, men ingen av de här spelarna höjer lagets kvalitet.
Det pratas om att samtliga lagdelar (förutom målvaktsposten) ska förstärkas. Längst fram är Luciano Figueroa (Genoa) ett hett alternativ, tillsammans med kreativknipet Brienza (Reggina), U-21 landslagsmannen Abate (Milan), unge skyttekungen Meggiorini (Inter) samt den forne supertalangen Maccarone (Siena). Det har även skrivit om att Sebastian Rajalakso ska vara aktuell, men det skrattar vi mest åt. I defensiven går det inte lika många rykten, men argentinaren Guillermo Rodriguez från Independiente kan vara ett potentiellt mittbacksköp.
Att få tillbaka spelare som Perrotta, Zambrotta eller Cassano är nog något Bari endast kan drömma om i deras våtaste drömmar, och då är frågan om det här laget är tillräckligt bra för Serie A?
Parma
Parma var inte speciellt mycket sämre än Bari den gångna säsongen, man förlorade till exempel blott fyra matcher men samtidigt spelade man oavgjort hela 19 gånger! Anledningen var framförallt att man saknade stjärnorna som presterar hela tiden längst fram, även om spelare som Paloschi, Mariga och Reginaldo är duktiga lirare så är det sällan spelare som gör den stora skillnaden. Det vill man ordna genom att satsa stora pengar på Di Natale (Udinese) som är sugen på en flytt till skinkstaden. Hur Parma ska ha råd att betala den prissumman det pratas om, €10 miljoner, är en annan femma, men man sålde spelare som Cigarini, Budan, Gasbarroni och Dessena för dyra pengar förra sommaren och kanske finns det kvar lite där att ta ifrån.
Guidolin har redan gjort klart med mittbacken Fontanello, närmast från den mexikanska ligan, och förutom de två nämnda spelarna är en målvakt, Panucci, Cordova, ytterligare en innermittfältare samt kanske någon anfallare något som Parma prioriterar i dagsläget. President Ghirardi har sagt att man verkligen ska storsatsa för att inte åka ut direkt, och att pengar till spelarköp finns tillgängliga. Av de tre nykomlingarna i Serie A ser Parma starkast ut på förhand, inga tunga spelartapp (ännu), mycket pengar och en redan riktigt bra trupp. Årets kometvarning?
Livorno
Livorno är ett lag som många vill se i Serie A då dom är en enorm färgklick av den mest mörkröda färg som fanns. Amaranto fick kvala för att ta sig upp, först mot Grosseto och sedan mot Brescia, men man var även det laget som slutade trea i Serie B-tabellen. Precis som Bari levde Livorno mycket på de offensiva krafterna, och hos Livorno hette dom helt klart Diamanti och Tavano. Bägge två hade antagligen haft riktigt fina erbjudanden från Serie A om Livorno misslyckats i kvalet, men nu verkar dom bli kvar. Även spelare som Pulzetti, De Lucia, Bonetto och Loviso förtjänar att nämnas efter respektives säsong.
Ruotolo är lagets tillfälliga tränare sedan den tidigare Acori hoppade av med bara några omgångar kvar, och det återstår att se om det blir Acori eller någon helt annan som styr skutan nästa säsong. Den galna presidenten Spinelli avgick nyligen från sin post, och ersattes av sin son. Om fader Spinelli fortfarande kommer dra i trådarna i bakgrunden är inget som förtäljer historien. Hursomhaver är det stora förändringar i ledarleden, och om det är av godo återstår att se.
Nåväl, nu till den stora frågan; återvänder Lucarelli? Det är faktiskt inte helt säkert. Livorno satsar mycket på de yngre spelarna, och anfallaren Dionisi är redan klar för klubben. Dock skulle det inte förvåna om Lucarelli återvänder till Armando Pichi innan sista augusti, för Livorno + Lucarelli + Serie A är en ekvation som ständigt går samman. I övrigt siktar Livorno mest på att behålla de inlånade/delägda spelarna, det kan man göra tack vare att Udinese vill köpa den utlånade Pasquale för dyra pengar, en spelare Livorno inte har något större behov av om man får behålla Bonetto (Lazio). Förutom Bonetto är även Knezevic (Juventus), Rosi (Roma), Terranova (Palermo), Perticone (Milan) och Migliónico (Sampdoria) spelare som Livorno måste försöka fixa så att man får behålla dom även nästa säsong. Dökött som Grandoni, Galante, bröderna Filippini och Volpe lämnar troligen för att frigöra mer pengar.
Jag håller Livorno som lite starkare än ex. Bari. Det kommer antagligen bli strid i nedflyttningsregionerna för Livorno, men man har en hög högstanivå och en ungdomlig frenesi i spelet när allting stämmer. Att höja lägstanivån till kommande säsong är prio 1, gör man det är man inte sämre än lag som Bologna, Chievo och Siena.
/JH
18 juni 2009
Nykomlingarna - Del 3
J&J ger er som vanligt den bästa infon kring det som andra inte alltid tar notis om, och nu kommer en serie i fyra delar om nykomlingarna i de fyra största Europeiska ligorna, nämligen England, Spanien, Tyskland och Italien. Håll till godo!
Del 1 - England
Del 2 - Tyskland
Stjärna: Nino. 44 mål på 80 matcher för klubben. Var usel när han lirade med Levante i La Liga för ett par år sedan, håller han nu?
Nyckelspelare: Ricardo Léon. Tung innermittfältare som är fostrad i klubben. Hårdhudad.
Joker: Komé. Kameruansk landslagsman som spelat i mängder med La Ligaklubbar utan att få till det. Måste bli jämnare.
Spelaren som inte får säljas: Alfaro. Lånades in från Sevilla, och måste behållas.
Unga Oltra Castañer har haft blandad kompott på tränarbänken, och att han skulle ta Tenerife till La Liga den här säsongen var det ingen som trodde. Han har haft god hjälp av Nino och Sevillalånet Alfaro som tillsammans gjort 47 mål, men defensiven har stundtals varit under kritik så där finns det lite att jobba med. Man har huttat och duttat om vem som ska stå i målet, och vilka som ska spela i backlinjen, så det enda som känns säkert när laget återvänder till La Liga är att Bertrán får spela högerback, resten av de defensiva spelarna är i farozonen till att bli petade till nästa säsong.
Tyvärr tappar man Luna och nämna Alfaro, som bägge bara var på lån, och det kommer att kännas. Truppen är nu riktigt svag sett ur ett La Liga-perspektiv, och anländer inte 5-6 riktigt bra spelare under sommaren är jumboplatsen redan säkrad. Just nu känns det som att endast Bertrán, Nino, Ayoze, Juanlu och kanske någon mer är material för en La Liga-startelva.
Stjärna: Momo. Hade det tungt i Deportivo, men var en av Segundas bästa spelare det här året.
Nyckelspelare: Chema. Målvakten har aldrig testats i La Liga, men är värd det efter en strålande säsong.
Joker: Lionnel Franck. Ung kameruan som skolats i Real Madrid. Gjorde en fin säsong utlånad i år.
Spelaren som inte får säljas: Aythami. Ett av lånen, var en av de bästa försvararna i Segunda.
Xerez valde att göra som man alltid gör; Behålla stommen i laget, och värva nästan uteslutande gratis spelare samt lån. Framförallt har Alvaro Silva (Malaga), Crespi (Mallorca), Sarmiento (Racing) och Calle (Nastic) satt prägel på laget, men nu försvinner alltså hela nio spelare då lånekontrakten löper ut, och man kommer förmodligen vilja behålla framförallt Aythami men även Alvaro Silva och Crespi. Det är annars ett rätt homogent lag, som både kan anfall och försvar på ett bra sätt, och det är framförallt offensiven man har fått till i år jämfört med tidigare år, då man ofta legat i mitten av tabellen. Man gör nu sin första säsong i La Liga någonsin, och det känns som ett spännande lag. Det är många duktiga spelare som länge lirat med Xerez i Segunda utan att visa upp sig för den stora publiken, och det kan vara både en fördel och en nackdel. Rutinen saknas, men det kanske kan ersättas med frenesi.
Det behövs dock förstärkning, och det är nog mer än breddspelare man behöver. Minst ett par kvalificerade värvningar blandat med några ynglingar är nog rätt väg att gå, men låt oss gissa att man inte får behålla Jozy Altidore (0 spelade minuter under lånet) från Villarreal?
Stjärna: Éwerthon. 27 mål på 27 starter. Han måste vara skadefri för att Zaragoza ska undvika nedflyttning.
Nyckelspelare: Zapater. Tidigare nästan landslagsklass, styr och ställer på mittfältet.
Joker: Ander. Ung mittfältare som tog en ordinarie plats under våren.
Spelaren som inte får säljas: Ander. Ryktas om att han inte vill skriva på nytt kontrakt.
Segundas bästa hemmalag lyckades, efter en hel del besvär, ta steget upp direkt efter bara en säsong utanför det spanska finrummet. Truppen andas verkligen La Liga, så därför känns det på något sätt rätt att dom är tillbaka, inte bara bara på grund av gamla meriter utan för att man har många bra fotbollsspelare. Trots en sådan spelade som Lopez Vallejo i mål har man vågat att spela offensiv fotboll, och det har lönat sig. Många yngre spanska spelare som Zapater, Gabi, Ander, Arizmendi, Godi med flera har fått ta stort ansvar, och vill det sig väl kan laget ställa upp med ett helspanskt och ungt mittfält kommande säsong, innehållande Ander och Lafita (numera i Deportivo, men Zaragoza har en återköpsklausul) på kanterna och Zapater tillsammans med roterande Generelo och Gabi centralt. Det behövs dock en rejäl partner till Ewerthon där framme, och ett namn som ploppar upp i skallen då är Zigic, som inte borde vara helt omöjlig att införskaffa. Det verkar dock som att Bojan Krkic (Barcelona) är lagets förstaval. Anfallsförstärkning är prio 1, då dels Arizmendi är för målsnål för att klassas som ett säkert val, och Ewerthon är avstängd de fem första omgångarna.
Annars är det backlinjen och målvaktsposten som är i behov av förstärkning. En målvakt som känner La Liga utan och innan måste hämtas in, och mittförsvaret behöver förstärkas då Ayala inte blir bättre längre. Kanterna med Diogo (skadad hela säsongen) och Paredes är säkra, men Pavon, Ayala, Goni och Pulido är inte tillräckligt. Det pratas om ett lån av Caceres (Barcelona) eller en värvning av Mario (Getafe), och det känns förnuftigt.
Något mer positivt är iallafall att man får tillbaka Matuzalem, som varit utlånad till Lazio, tillsammans med den spännande Pablo de Barros som varit bra i Malaga. Nu återstår det bara att se; Lafita, eller inte Lafita? UEFA-cupplatstrid, eller nedflyttningskrig? Och hur bra är Ayala numera?
/JH
Del 1 - England
Del 2 - Tyskland
Tenerife
Stjärna: Nino. 44 mål på 80 matcher för klubben. Var usel när han lirade med Levante i La Liga för ett par år sedan, håller han nu?
Nyckelspelare: Ricardo Léon. Tung innermittfältare som är fostrad i klubben. Hårdhudad.
Joker: Komé. Kameruansk landslagsman som spelat i mängder med La Ligaklubbar utan att få till det. Måste bli jämnare.
Spelaren som inte får säljas: Alfaro. Lånades in från Sevilla, och måste behållas.
Unga Oltra Castañer har haft blandad kompott på tränarbänken, och att han skulle ta Tenerife till La Liga den här säsongen var det ingen som trodde. Han har haft god hjälp av Nino och Sevillalånet Alfaro som tillsammans gjort 47 mål, men defensiven har stundtals varit under kritik så där finns det lite att jobba med. Man har huttat och duttat om vem som ska stå i målet, och vilka som ska spela i backlinjen, så det enda som känns säkert när laget återvänder till La Liga är att Bertrán får spela högerback, resten av de defensiva spelarna är i farozonen till att bli petade till nästa säsong.
Tyvärr tappar man Luna och nämna Alfaro, som bägge bara var på lån, och det kommer att kännas. Truppen är nu riktigt svag sett ur ett La Liga-perspektiv, och anländer inte 5-6 riktigt bra spelare under sommaren är jumboplatsen redan säkrad. Just nu känns det som att endast Bertrán, Nino, Ayoze, Juanlu och kanske någon mer är material för en La Liga-startelva.
Xerez
Stjärna: Momo. Hade det tungt i Deportivo, men var en av Segundas bästa spelare det här året.
Nyckelspelare: Chema. Målvakten har aldrig testats i La Liga, men är värd det efter en strålande säsong.
Joker: Lionnel Franck. Ung kameruan som skolats i Real Madrid. Gjorde en fin säsong utlånad i år.
Spelaren som inte får säljas: Aythami. Ett av lånen, var en av de bästa försvararna i Segunda.
Xerez valde att göra som man alltid gör; Behålla stommen i laget, och värva nästan uteslutande gratis spelare samt lån. Framförallt har Alvaro Silva (Malaga), Crespi (Mallorca), Sarmiento (Racing) och Calle (Nastic) satt prägel på laget, men nu försvinner alltså hela nio spelare då lånekontrakten löper ut, och man kommer förmodligen vilja behålla framförallt Aythami men även Alvaro Silva och Crespi. Det är annars ett rätt homogent lag, som både kan anfall och försvar på ett bra sätt, och det är framförallt offensiven man har fått till i år jämfört med tidigare år, då man ofta legat i mitten av tabellen. Man gör nu sin första säsong i La Liga någonsin, och det känns som ett spännande lag. Det är många duktiga spelare som länge lirat med Xerez i Segunda utan att visa upp sig för den stora publiken, och det kan vara både en fördel och en nackdel. Rutinen saknas, men det kanske kan ersättas med frenesi.
Det behövs dock förstärkning, och det är nog mer än breddspelare man behöver. Minst ett par kvalificerade värvningar blandat med några ynglingar är nog rätt väg att gå, men låt oss gissa att man inte får behålla Jozy Altidore (0 spelade minuter under lånet) från Villarreal?
Zaragoza
Stjärna: Éwerthon. 27 mål på 27 starter. Han måste vara skadefri för att Zaragoza ska undvika nedflyttning.
Nyckelspelare: Zapater. Tidigare nästan landslagsklass, styr och ställer på mittfältet.
Joker: Ander. Ung mittfältare som tog en ordinarie plats under våren.
Spelaren som inte får säljas: Ander. Ryktas om att han inte vill skriva på nytt kontrakt.
Segundas bästa hemmalag lyckades, efter en hel del besvär, ta steget upp direkt efter bara en säsong utanför det spanska finrummet. Truppen andas verkligen La Liga, så därför känns det på något sätt rätt att dom är tillbaka, inte bara bara på grund av gamla meriter utan för att man har många bra fotbollsspelare. Trots en sådan spelade som Lopez Vallejo i mål har man vågat att spela offensiv fotboll, och det har lönat sig. Många yngre spanska spelare som Zapater, Gabi, Ander, Arizmendi, Godi med flera har fått ta stort ansvar, och vill det sig väl kan laget ställa upp med ett helspanskt och ungt mittfält kommande säsong, innehållande Ander och Lafita (numera i Deportivo, men Zaragoza har en återköpsklausul) på kanterna och Zapater tillsammans med roterande Generelo och Gabi centralt. Det behövs dock en rejäl partner till Ewerthon där framme, och ett namn som ploppar upp i skallen då är Zigic, som inte borde vara helt omöjlig att införskaffa. Det verkar dock som att Bojan Krkic (Barcelona) är lagets förstaval. Anfallsförstärkning är prio 1, då dels Arizmendi är för målsnål för att klassas som ett säkert val, och Ewerthon är avstängd de fem första omgångarna.
Annars är det backlinjen och målvaktsposten som är i behov av förstärkning. En målvakt som känner La Liga utan och innan måste hämtas in, och mittförsvaret behöver förstärkas då Ayala inte blir bättre längre. Kanterna med Diogo (skadad hela säsongen) och Paredes är säkra, men Pavon, Ayala, Goni och Pulido är inte tillräckligt. Det pratas om ett lån av Caceres (Barcelona) eller en värvning av Mario (Getafe), och det känns förnuftigt.
Något mer positivt är iallafall att man får tillbaka Matuzalem, som varit utlånad till Lazio, tillsammans med den spännande Pablo de Barros som varit bra i Malaga. Nu återstår det bara att se; Lafita, eller inte Lafita? UEFA-cupplatstrid, eller nedflyttningskrig? Och hur bra är Ayala numera?
/JH
17 juni 2009
Nykomlingarna - Del 2
J&J ger er som vanligt den bästa infon kring det som andra inte alltid tar notis om, och nu kommer en serie i fyra delar om nykomlingarna i de fyra största Europeiska ligorna, nämligen England, Spanien, Tyskland och Italien. Håll till godo!
Del 1 - England
Stjärna: Schuster. Tvåvägare på mittfältet, som är hård att möta.
Nyckelspelare: Bechmann. Spelande dansk anfallare som gör mål såväl som assist. Har haft det svårt i Bundesliga tidigare.
Joker: Rodionov. Vitryss som kom i vintras och har gjort succé, mest som inhoppare.
Spelaren som inte får säljas: Bustcher och Krmas. Stabilt mittbackspar.
Ett rätt roligt lag som sällan går ut för att spela oavgjort, utan går för vinst eller falla med flaggan i topp. Tränaren Robin Dutt är en av de nya, unga och fräscha tränarna som kommit fram på senare år, och han har lyft fram de unga. Pouplin i målet har inte passerat 25-årstrecket, Schwaab är en ytterback som just nu är i Sverige och lirar U-21 EM, Toprak en av de mest lovande försvararna i hela Tyskland, Flum en modern och storväxt mittfältare och så Schuster, som visserligen är 24 år men gjort sin första A-lagssäsong på hög nivå. Inhämtad från Stuttgart B för nästan ingenting förra sommaren, och det tog ett litet tag, men till slut var han en av de bästa i ligan. Stor, målfarlig och lugnheten själv. En Viktor Elm som behöver bygga lite mer muskler.
Man har alltid varit något av en plantskola. Aogo, Pitriopa, Riether, Kehl, Heinrich med flera är spelare som lyckats i klubben i ung ålder, och man lär fortsätta på den vägen även i framtiden. Man tappar dock Schwaab till Leverkusen, men ytterbackar är lätta att ersätta. Man har värvat in Reisinger (en spelande forward från Fürth som förtjänar en chans i högstadivisionen), Salz (Årets spelare i 3. Bundesliga, troligen reservkeeper), Makiadi (ung ytter som sprutade in mål i Duisburg) och så Du-Ri Cha, en kines som aldrig lyckats i Tyskland, men får ändå alltid chansen i en ny klubb. Man kommer troligen även att hämta in Zillner, en vänsterlöpare med en underbar säsong i Unterhaching bakom sig, och den tyske ungdomslandslagssliraren Bastians, numera i schweiziska Young Boys med gott resultat. Inga värvningar som skrämmer motståndarna, men man värvar smart och minst ett par-tre nya ansikten i laget lär man nog tycka om när säsongen har kommit igång. Hoffenheimvarning, även om lagets värvningspolicy är totalt motsatt.
Stjärna: Bancé. Blondhårig sturmer från Burkina Faso. Stor som ett hus och god målskytt.
Nyckelspelare: Polanski. Får dra ett tungt lass nu när Feulner har lämnat.
Joker: Hyka. Albanskt stormväder på kanten som väntar på att få chansen.
Spelaren som inte får säljas: Karhan. Gammal och grå, men vet hur man hyller tyglarna på ett Bundesligamittfält.
Ett lag som satsar på att krydda truppen både med ynglingar, äldre och medelgamla lirare. Snittade nästan 2 mål/match i 2. Bundesliga, och man lever mycket på ett bra mittfält. Man tappar hyperviktiga Feulner till Dortmund nu i sommar, och han kommer saknas något så oerhört. Det finns få riktigt bra spelare, och man kommer få det tufft i sommar att skaffa sig en Bundesligatrupp. Den norske tränaren Jörn Andersen kommer helt klart att få det tufft. Rutinerade Wache är inte Bundesligaklass i målet, och in kommer istället Heinz Müller från England - lite av en idiot och en chansning, men det kan bli succé. Från Getafe lånas duktiga Polanski in, och han kommer bli nödvändig för att slåss om Bundesligakontraktet. Bra i Getafe, men behövde vända hem av personliga skäl. Även St. Paulis kreativknippe Trojan anländer och lär få en yttermittfältsplats. Selim Teber från Hoffenheim kan också anlända, han var en av få som höll god klass i Hoffenheim under våren och han tillsammans med Polanski hade ersatt Feulner fint. Kommer Teber har Mainz ett av Bundesligas mest intressanta mittfält.
Däremot saknas det krafter både i backlinjen och i anfallet, men sommaren är ju fortfarande ung. Bancé och Baljak behöver en riktig utmanare där framme, och Subotic (numera Dortmund) har inte rikigt ersatts i mittförsvaret. Den forna Schalkeduon Hoogland-Bungert är dock stabila, men det behövs något mer. Krstajic hade känts perfekt, men han drog till Parizan.
Av de tre nykomlingarna känns Mainz svagast. Man har ett bra mittfält, men resten av laget stinker 2. Bundesliga.
Stjärna: Marek Mintal. Tidigare skyttekung i Bundesliga och jagad av Liverpool och Villarreal. Ojämn som få.
Nyckelspelare: Schäfer. Mycket duglig målvakt som redan är testad på den här nivån.
Joker: Eigler. Snabb anfallare som inte lyckats i Bundesliga tidigare, en potentiell super-sub.
Spelaren som inte får säljas: Maroh. Kommer jagas av större klubbar, men är viktig för defensiven trots ung ålder.
Svårbesegrade, men skulle behöva våga lite mer. Bygger bakifrån med Schäfer (återigen nästan landslagsklass i målet), Pinola (jagad av Atletico Madrid förra sommaren), Wolf (kortväxt men spänstig mittback), Maroh (Ung mittback) och Kluge (råskinn på innermittfältet), men framåt är det mest enmansshower med Mintal, Gygax, Frantz och Eigler. Man ska hämta in Broich, petad från innermittfältet i Köln men höll god 2. Bundesligaklass när det begav sig för några år sedan, men det behövs mer. Vittek kan återvända, och det hade nog bara varit av godo. Han vet Nürnberg och Bundesliga, och är en spelare god för cirkus 10 ligamål på en säsong. Oenning kan även knycka Kluge-look-a-liken Rost från nyligen nedflyttade Cottbus, men det känns som att en mer spelskicklig mittfältare hade behövts där centralt. Rost värvas antagligen in för att han lirade en herrans massa år i klubben innan milleniumskiftet mer än att han faktiskt ska lyfta laget på planen, även om han var en av få som kunde gå med huvudet högt efter att Cottbus åkt ur Bundesliga.
Laget känns lite väl Kalmar FF anno 2006 - stommen och säkerheten där bak finns och man levererar resultat, men offensiven lämnas åt 3-4 spelare som ska sköta det mesta själva. Lite attacke-ausbildung i sommar känns som ett måste om man inte villa åka ur på direkten. Nürnberg känns väldigt Bundesliga och ska spela där för att det ska kännas rätt.
/JH
Del 1 - England
SC Freiburg
Stjärna: Schuster. Tvåvägare på mittfältet, som är hård att möta.
Nyckelspelare: Bechmann. Spelande dansk anfallare som gör mål såväl som assist. Har haft det svårt i Bundesliga tidigare.
Joker: Rodionov. Vitryss som kom i vintras och har gjort succé, mest som inhoppare.
Spelaren som inte får säljas: Bustcher och Krmas. Stabilt mittbackspar.
Ett rätt roligt lag som sällan går ut för att spela oavgjort, utan går för vinst eller falla med flaggan i topp. Tränaren Robin Dutt är en av de nya, unga och fräscha tränarna som kommit fram på senare år, och han har lyft fram de unga. Pouplin i målet har inte passerat 25-årstrecket, Schwaab är en ytterback som just nu är i Sverige och lirar U-21 EM, Toprak en av de mest lovande försvararna i hela Tyskland, Flum en modern och storväxt mittfältare och så Schuster, som visserligen är 24 år men gjort sin första A-lagssäsong på hög nivå. Inhämtad från Stuttgart B för nästan ingenting förra sommaren, och det tog ett litet tag, men till slut var han en av de bästa i ligan. Stor, målfarlig och lugnheten själv. En Viktor Elm som behöver bygga lite mer muskler.
Man har alltid varit något av en plantskola. Aogo, Pitriopa, Riether, Kehl, Heinrich med flera är spelare som lyckats i klubben i ung ålder, och man lär fortsätta på den vägen även i framtiden. Man tappar dock Schwaab till Leverkusen, men ytterbackar är lätta att ersätta. Man har värvat in Reisinger (en spelande forward från Fürth som förtjänar en chans i högstadivisionen), Salz (Årets spelare i 3. Bundesliga, troligen reservkeeper), Makiadi (ung ytter som sprutade in mål i Duisburg) och så Du-Ri Cha, en kines som aldrig lyckats i Tyskland, men får ändå alltid chansen i en ny klubb. Man kommer troligen även att hämta in Zillner, en vänsterlöpare med en underbar säsong i Unterhaching bakom sig, och den tyske ungdomslandslagssliraren Bastians, numera i schweiziska Young Boys med gott resultat. Inga värvningar som skrämmer motståndarna, men man värvar smart och minst ett par-tre nya ansikten i laget lär man nog tycka om när säsongen har kommit igång. Hoffenheimvarning, även om lagets värvningspolicy är totalt motsatt.
Mainz
Stjärna: Bancé. Blondhårig sturmer från Burkina Faso. Stor som ett hus och god målskytt.
Nyckelspelare: Polanski. Får dra ett tungt lass nu när Feulner har lämnat.
Joker: Hyka. Albanskt stormväder på kanten som väntar på att få chansen.
Spelaren som inte får säljas: Karhan. Gammal och grå, men vet hur man hyller tyglarna på ett Bundesligamittfält.
Ett lag som satsar på att krydda truppen både med ynglingar, äldre och medelgamla lirare. Snittade nästan 2 mål/match i 2. Bundesliga, och man lever mycket på ett bra mittfält. Man tappar hyperviktiga Feulner till Dortmund nu i sommar, och han kommer saknas något så oerhört. Det finns få riktigt bra spelare, och man kommer få det tufft i sommar att skaffa sig en Bundesligatrupp. Den norske tränaren Jörn Andersen kommer helt klart att få det tufft. Rutinerade Wache är inte Bundesligaklass i målet, och in kommer istället Heinz Müller från England - lite av en idiot och en chansning, men det kan bli succé. Från Getafe lånas duktiga Polanski in, och han kommer bli nödvändig för att slåss om Bundesligakontraktet. Bra i Getafe, men behövde vända hem av personliga skäl. Även St. Paulis kreativknippe Trojan anländer och lär få en yttermittfältsplats. Selim Teber från Hoffenheim kan också anlända, han var en av få som höll god klass i Hoffenheim under våren och han tillsammans med Polanski hade ersatt Feulner fint. Kommer Teber har Mainz ett av Bundesligas mest intressanta mittfält.
Däremot saknas det krafter både i backlinjen och i anfallet, men sommaren är ju fortfarande ung. Bancé och Baljak behöver en riktig utmanare där framme, och Subotic (numera Dortmund) har inte rikigt ersatts i mittförsvaret. Den forna Schalkeduon Hoogland-Bungert är dock stabila, men det behövs något mer. Krstajic hade känts perfekt, men han drog till Parizan.
Av de tre nykomlingarna känns Mainz svagast. Man har ett bra mittfält, men resten av laget stinker 2. Bundesliga.
Nürnberg
Stjärna: Marek Mintal. Tidigare skyttekung i Bundesliga och jagad av Liverpool och Villarreal. Ojämn som få.
Nyckelspelare: Schäfer. Mycket duglig målvakt som redan är testad på den här nivån.
Joker: Eigler. Snabb anfallare som inte lyckats i Bundesliga tidigare, en potentiell super-sub.
Spelaren som inte får säljas: Maroh. Kommer jagas av större klubbar, men är viktig för defensiven trots ung ålder.
Svårbesegrade, men skulle behöva våga lite mer. Bygger bakifrån med Schäfer (återigen nästan landslagsklass i målet), Pinola (jagad av Atletico Madrid förra sommaren), Wolf (kortväxt men spänstig mittback), Maroh (Ung mittback) och Kluge (råskinn på innermittfältet), men framåt är det mest enmansshower med Mintal, Gygax, Frantz och Eigler. Man ska hämta in Broich, petad från innermittfältet i Köln men höll god 2. Bundesligaklass när det begav sig för några år sedan, men det behövs mer. Vittek kan återvända, och det hade nog bara varit av godo. Han vet Nürnberg och Bundesliga, och är en spelare god för cirkus 10 ligamål på en säsong. Oenning kan även knycka Kluge-look-a-liken Rost från nyligen nedflyttade Cottbus, men det känns som att en mer spelskicklig mittfältare hade behövts där centralt. Rost värvas antagligen in för att han lirade en herrans massa år i klubben innan milleniumskiftet mer än att han faktiskt ska lyfta laget på planen, även om han var en av få som kunde gå med huvudet högt efter att Cottbus åkt ur Bundesliga.
Laget känns lite väl Kalmar FF anno 2006 - stommen och säkerheten där bak finns och man levererar resultat, men offensiven lämnas åt 3-4 spelare som ska sköta det mesta själva. Lite attacke-ausbildung i sommar känns som ett måste om man inte villa åka ur på direkten. Nürnberg känns väldigt Bundesliga och ska spela där för att det ska kännas rätt.
/JH
Nykomlingarna - Del 1
J&J ger er som vanligt den bästa infon kring det som andra inte alltid tar notis om, och nu kommer en serie i fyra delar om nykomlingarna i de fyra största Europeiska ligorna, nämligen England, Spanien, Tyskland och Italien. Håll till godo!
Nyckelspelare: Wayne Hennessey. Har jagats länge av flera Premier League-klubbar, och nu måste han prestera på topp.
Joker: Sam Vokes. Lagets supersub, som levererade åtta mål den gångna säsongen. Boxspelare.
Spelaren som inte får säljas: Kevin Foley. Bäst i laget, stabil ytterback.
Championships överlägsna segrare, man levererade resultat utan att på något sätt vara Barcelona. Lite oroväckande att man släppte in hela 52 mål på 46 matcher, bara fem färre än Plymouth som slutade precis ovanför nedflyttningsstrecket, å andra sidan gjorda man 80 mål framåt, men det var mängder med uddamålssegrar. Mannen bakom framgångarna, Mick McCarthy, fixade så att laget låg etta i tabellen under 39 omgångar, varav de senaste de sista 32 på raken.
Det finns en hel del kvalite i laget. Ebanks-Blake gjorde 25 mål under säsongen, Knightley är en skadedrabbad men ack så talangfull ytter, Foley bra på ytterbacken, Iwelumo kan vara stor och jävlig i straffområdet och Hennessey har hållt många nollor genom sina dagar. Det saknas dock ett par bra försvarare, en ny mittfältare (den serbiska mittfältsmotorn Miljas är redan klar, och det kan gå precis hursomhelst för honom), någon ny anfallare och kanske någon ny ytter. Det pratas en del om såväl Marseilles Zubar till backen som Citys Caicedo till anfallet, och bägge hade känts som förnuftigt värvningar. Varför inte också göra ett försök på till exempel Rasmus Bengtsson också?
Stjärna: Kevin Phillips. Fortsätter att göra mål på allting.
Nyckelspelare: Sebastian Larsson. Måste ge fina bollar till anfallarna, för han är för närvarandet den enda mittfältaren med offensiva kvalitéer.
Joker: Jordon Mutch. Född 1991, men klubben har höga förhoppningar på denna mittfältaren.
Spelaren som inte får säljas: James McFadden. Kanske inte så mycket på grund av (avsaknaden av) målen, utan mest för att han är riktigt cool
Ytterligare ett Birminghamlag, det fattats bara WBA för en potentiell helfestlig säsong i Englands näst största stad. Birmingham City är en av få lag från England som är intressant ur svensk synvinkel, då Bissen Larsson tillhör klubben. Han hade en tung säsong i år med någon skada och spel på högerbacksplatsen, men kommer vara nyttig kommande säsong. Alex McLeish känns som en stabil tränare som verkar ha förstått att skotska spelare inte är överlägsna alla andra, men det pratas en del om att Barry Ferguson kan vara på väg.
På tal om transfermarknaden så ligger Birmingham verkligen i. Scott Dann, mittback från Coventry och den ecuadorianska anfallaren Christian Benitez är redan klara, och tillsammans kostar dom över hundra miljoner SEK. Inga småpengar för en sådan relativt liten klubb, och det tyder på att bägge kniper en startplats i premiären. Dessutom lär Lee Bowyer och Joe Hart ansluta inom ett par veckor och dom blir nog billigare då de ansluter som Bosman respektive lån. Det lär även anlände ytterligare en mittback, någon mittfältare och kanske också en anfallare om inte Cameron Jerome sänker sina lönekrav. Lite lustigt att man är så måna att förstärka defensiven då man släppte in imponerande 37 mål under säsongen, minst i hela Championship.
Det finns en hel del spelare kvar från Premier Leaguetiden, och jag tvivlar inte på att spelare som Quedrue, McFadden, ständigt unge Kevin Phillips och nämnde Larsson är spelare som klarar av omställningen till världens bästa liga. Frågan är bara om nyförvärven gör det?
Stjärna: Chris Eagles. I brist på konkurrens. Laget är harmoniskt och få sticker ut. Eagles gör dock det lilla extra.
Nyckelspelare: Brian Jensen. Han måste hålla rätt bra Premier League-klass för att Burnley ska ha någon chans att hänga kvar.
Joker: Jay Rodriguez. En 20-åring som redan avgjort flera viktiga cupmatcher. Ständig inhoppare, 25 matcher varav 23 inhopp (!) i år.
Spelaren som inte får säljas: Stephen Caldwell. En av få som vet hur Premier League-fotboll är. Ledaren där bak.
Newcastle och Boro ur, Burnley in. Norra England förlorade visserligen ett lag summa summarum, men det var ett väldigt intressant lag man fick i utbyte mot de två. The Clarets tränas av Owen Coyle, en ganska tråkig manager kan tyckas men han har lyckats väl i klubben. Den gångna säsongen slog man ut Fulham, Chelsea och Arsenal ur ligacupen innan Tottenham vann med nöd och näppe efter en dramatisk förlängning i semifinalen. Man slog Reading komfortabelt, och Sheffield United med uddamålet i kvalspelet vilket ledde till Premier League-spel vilket leder till frågan; när var det senast tre lag i en division med "claret and blue" som tröjfärger (Burnley, West Ham, Aston Villa)?
Hur ser truppen ut då? Mjo, den är väl sådär namnkunnig. Chris Eagles var en fin talang i United som blommat ut i lugn och ro, Caldwell är en säker försvarare, Joey Gudjonsson vet hur man skjuter och man hoppas att relativt unge Martin Paterson ska leverera mål även i den högsta divisionen. Det är dock en tunn trupp man har till sitt förfogande - den här säsongen använde man blott 18 utespelare. Det kommer behövas lite trafik på transferfronten, men än är det lugnt. Kultmålvakten Kiraly har gått till Tyskland, men han var bara andravalet så det spelat mindre roll. Förstemålvakten är danske Brian Jensen förövrigt.
Man vill ha in 6-7 nya spelare i truppen, helst spelare från Norra Europa i åldrarna 20-24 år och då man släppte in 60 mål i baken kan det behövs minst ett par kvalitativa förstärkning bakåt. Det har dock varit tyst på transfermarknaden såhär långt. Tränaren Coyle nobbade Celtic, det snackades lite om Damien Duff men det förnekade samtliga parter på direkten och... det är allt. Låt oss dock gissa på att någon offensiv yngling från Arsenal lånas in?
/JH
Wolverhampton
Stjärna: Sylvan Ebanks-Blake. Blixtrande snabb skyttekung. Kommer blir dyr för eventuella köpare.Nyckelspelare: Wayne Hennessey. Har jagats länge av flera Premier League-klubbar, och nu måste han prestera på topp.
Joker: Sam Vokes. Lagets supersub, som levererade åtta mål den gångna säsongen. Boxspelare.
Spelaren som inte får säljas: Kevin Foley. Bäst i laget, stabil ytterback.
Championships överlägsna segrare, man levererade resultat utan att på något sätt vara Barcelona. Lite oroväckande att man släppte in hela 52 mål på 46 matcher, bara fem färre än Plymouth som slutade precis ovanför nedflyttningsstrecket, å andra sidan gjorda man 80 mål framåt, men det var mängder med uddamålssegrar. Mannen bakom framgångarna, Mick McCarthy, fixade så att laget låg etta i tabellen under 39 omgångar, varav de senaste de sista 32 på raken.
Det finns en hel del kvalite i laget. Ebanks-Blake gjorde 25 mål under säsongen, Knightley är en skadedrabbad men ack så talangfull ytter, Foley bra på ytterbacken, Iwelumo kan vara stor och jävlig i straffområdet och Hennessey har hållt många nollor genom sina dagar. Det saknas dock ett par bra försvarare, en ny mittfältare (den serbiska mittfältsmotorn Miljas är redan klar, och det kan gå precis hursomhelst för honom), någon ny anfallare och kanske någon ny ytter. Det pratas en del om såväl Marseilles Zubar till backen som Citys Caicedo till anfallet, och bägge hade känts som förnuftigt värvningar. Varför inte också göra ett försök på till exempel Rasmus Bengtsson också?
Birmingham City
Stjärna: Kevin Phillips. Fortsätter att göra mål på allting.
Nyckelspelare: Sebastian Larsson. Måste ge fina bollar till anfallarna, för han är för närvarandet den enda mittfältaren med offensiva kvalitéer.
Joker: Jordon Mutch. Född 1991, men klubben har höga förhoppningar på denna mittfältaren.
Spelaren som inte får säljas: James McFadden. Kanske inte så mycket på grund av (avsaknaden av) målen, utan mest för att han är riktigt cool
Ytterligare ett Birminghamlag, det fattats bara WBA för en potentiell helfestlig säsong i Englands näst största stad. Birmingham City är en av få lag från England som är intressant ur svensk synvinkel, då Bissen Larsson tillhör klubben. Han hade en tung säsong i år med någon skada och spel på högerbacksplatsen, men kommer vara nyttig kommande säsong. Alex McLeish känns som en stabil tränare som verkar ha förstått att skotska spelare inte är överlägsna alla andra, men det pratas en del om att Barry Ferguson kan vara på väg.
På tal om transfermarknaden så ligger Birmingham verkligen i. Scott Dann, mittback från Coventry och den ecuadorianska anfallaren Christian Benitez är redan klara, och tillsammans kostar dom över hundra miljoner SEK. Inga småpengar för en sådan relativt liten klubb, och det tyder på att bägge kniper en startplats i premiären. Dessutom lär Lee Bowyer och Joe Hart ansluta inom ett par veckor och dom blir nog billigare då de ansluter som Bosman respektive lån. Det lär även anlände ytterligare en mittback, någon mittfältare och kanske också en anfallare om inte Cameron Jerome sänker sina lönekrav. Lite lustigt att man är så måna att förstärka defensiven då man släppte in imponerande 37 mål under säsongen, minst i hela Championship.
Det finns en hel del spelare kvar från Premier Leaguetiden, och jag tvivlar inte på att spelare som Quedrue, McFadden, ständigt unge Kevin Phillips och nämnde Larsson är spelare som klarar av omställningen till världens bästa liga. Frågan är bara om nyförvärven gör det?
Burnley
Stjärna: Chris Eagles. I brist på konkurrens. Laget är harmoniskt och få sticker ut. Eagles gör dock det lilla extra.
Nyckelspelare: Brian Jensen. Han måste hålla rätt bra Premier League-klass för att Burnley ska ha någon chans att hänga kvar.
Joker: Jay Rodriguez. En 20-åring som redan avgjort flera viktiga cupmatcher. Ständig inhoppare, 25 matcher varav 23 inhopp (!) i år.
Spelaren som inte får säljas: Stephen Caldwell. En av få som vet hur Premier League-fotboll är. Ledaren där bak.
Newcastle och Boro ur, Burnley in. Norra England förlorade visserligen ett lag summa summarum, men det var ett väldigt intressant lag man fick i utbyte mot de två. The Clarets tränas av Owen Coyle, en ganska tråkig manager kan tyckas men han har lyckats väl i klubben. Den gångna säsongen slog man ut Fulham, Chelsea och Arsenal ur ligacupen innan Tottenham vann med nöd och näppe efter en dramatisk förlängning i semifinalen. Man slog Reading komfortabelt, och Sheffield United med uddamålet i kvalspelet vilket ledde till Premier League-spel vilket leder till frågan; när var det senast tre lag i en division med "claret and blue" som tröjfärger (Burnley, West Ham, Aston Villa)?
Hur ser truppen ut då? Mjo, den är väl sådär namnkunnig. Chris Eagles var en fin talang i United som blommat ut i lugn och ro, Caldwell är en säker försvarare, Joey Gudjonsson vet hur man skjuter och man hoppas att relativt unge Martin Paterson ska leverera mål även i den högsta divisionen. Det är dock en tunn trupp man har till sitt förfogande - den här säsongen använde man blott 18 utespelare. Det kommer behövas lite trafik på transferfronten, men än är det lugnt. Kultmålvakten Kiraly har gått till Tyskland, men han var bara andravalet så det spelat mindre roll. Förstemålvakten är danske Brian Jensen förövrigt.
Man vill ha in 6-7 nya spelare i truppen, helst spelare från Norra Europa i åldrarna 20-24 år och då man släppte in 60 mål i baken kan det behövs minst ett par kvalitativa förstärkning bakåt. Det har dock varit tyst på transfermarknaden såhär långt. Tränaren Coyle nobbade Celtic, det snackades lite om Damien Duff men det förnekade samtliga parter på direkten och... det är allt. Låt oss dock gissa på att någon offensiv yngling från Arsenal lånas in?
/JH
16 juni 2009
Veckans look-a-like
Veckans look-a-like hämtas från två rutinerade 70-talister, som bägge varit bland de stora men aldrig varit störst. Det handlar om den ur-tyska arierna Michael Ballack och den lilla mesen Matt Damon. Ballack har väl lyckats rätt okey på fotbollsplanen, Damon rätt bra bakom duken, och utseendemässigt är de rätt lika. Det var väl bara det där med temperamentet...
/JH
14 juni 2009
Inför Confederations Cup, grubb B
Brasilien
Stjärna: Kaká – skriver man på för Real Madrid för €64.5 får man finna sig i att vara lagets stjärna. Ni vet alla vad han kan – även om han inte visat det på ett år.
Nyckelspelare: Gilberto Silva – Herr Rutin tillsammans med Lucio i defensiven, och åtnjuter stort förtroende av Dunga som gjort Panathinaikosspelaren till lagkapten.
Joker: Alexandre Pato - Milans stora anfallshopp, men inte ordinarie i Brasilien. På en bra dag gör han hat-trick som inhoppare.
Mest saknade spelare: Alex – Chelseamittbacken är skadad och missar Confederations Cup.
Brassarna kommer till Sydafrika med vind i seglen efter att under junis VM-kval krossat Uruguay och tagit en knapp seger mot Peru, vilket tagit dem två stabila steg närmare VM 2010. Man leder sydamerikanska VM-kvalgruppen till stor del tack vare ett effektivt anfallsspel och kontinentens bästa försvarsspel – man har bara släppt in 6 mål på 14 matcher. Mycket av den bedriften kan tillskrivas gamle grovjobbande storspelaren Dunga som ju nu har hand om brasilianska landslaget, och hans taktik med två defensiva mittfältare på ett fyrmannamittfält och en tro på att den individuella skickligheten och kreativiteten bland de offensiva krafterna ska vara tillräckligt framåt.
Men det är faktiskt roligare att fokusera lite mer på defensiven i dagens brasilianska landslag. Målvakten Julio Cesar (Inter) har till exempel utsetts till ”världens bäste” av världens bäste (Buffon), Lucio (Bayern München) och Juan (Roma) bildar ett stort, starkt, rutinerat och samspelt mittbackspar, och framför dem ligger Gilberto Silva (Panathinaikos) och succétvåvägaren Felipe Melo (Fiorentina) som ytterligare ett starkt och skickligt defensivt block. Dunga har ett riktigt, riktigt bra och svårslaget landslag, folk må hävda att Brasilien är Brasilien, men i en tid då allt fler lag och landslag bara blir bättre och bättre i en resande fart finns det inga lätta matcher. Jag skulle vilja säga att man är ämnade för en finaplats i Confederations Cup just tack vare Dungas lagbygge.
Trolig startelva
Robinho - Luis Fabiano
Elano – Gilberto Silva – Felipe Melo – Kaká
Kleber – Lucio – Juan – Daniel Alves
Julio Cesar
Bänk: Gomes (M), Victor (M), Maicon, Luisao, Andre Santos, Miranda, Josué, Ramires, Julio Baptista, Kleberson, Pato, Nilmar
Egypten
Stjärna: Mohamed Zidan – ständig inhoppare i Borussia Dortmund, och inte 100% given i den egyptiska startelvan i vanliga fall, men med Amr Zaki ute ur bilden är Zidan det största namnet.
Nyckelspelare: Mohamed Aboutrika – 30 år gammal är den offensiva mittfältaren spindeln i nätet hos ”faraonerna”. Att han inte tagit steget till den europeiska fotbollen är synd för oss, men samtidigt en vinst för den egyptiska fotbollen.
Joker: Ahmed Eid – kan spela i princip överallt i offensiven. Fysiskt stark.
Mest saknade spelare: Amr Zaki – hade varit gjuten på topp om inte en skada hade satt stopp för allt.
Kungarna av Afrika har vunnit African Nations Cup två gånger i rad, och får därför mycket rättvist nog representera sin kontinent i Confederations Cup. Den karismatiske coachen Hassan Shehata (ni vet, han med mustachen och det lite österrikiska utseendet) får Egypten att blanda den afrikanske fotbollens optimism med Medelhavsfotbollens taktik, vilket varit ett riktigt framgångsrecept. Dock har man inlett VM-kvalet nu med en oavgjord och en förlust, men i och med framgångarna i ANC tidigare så har fler och fler spelare hittat en väg ut i den europeiska fotbollen. Anfallaren Amr Zaki (El Zamalek) gick till exempel till Wigan på lån under 08/09, och inledde lysande men avslutade svagt. Han drog dessutom på sig en knäskada som gör att han missar Confederations Cup. Två andra stora namn för oss Européer saknas också: Mido (Middlesbrough) och Hossam Ghaly (Al Nasr) har diskvalificerat sig själva i landslaget på grund av usel disciplin.
Men de som finns kvar då? Jo, en annan Middlesbrough-egyptier, Mohamed Shawky, lär utgöra en vital del av mittfältsspelet, och framåt finns det skickliga spelare så som Mohamed Aboutrika (Al Ahly) och Mohamed Zidan (Borussia Dortmund). Zidan är för övrigt bara ett av tre utlandsproffs i den egyptiska truppen. De andra två är redan nämnda Shawky, samt Förenade Arabemiraten-spelaren Hosni Abd Rabbou (Al Ahli).
Trolig startelva
Zidan – Gomaa
Aboutrika
Moawad – Abd Rabbou - Shawky - Ahmed Fathi
H.Said – Ahmed Hassan – A.Said
El Hadary
Bänk: Sobhi (M), Wahid (M), Farad, Agbelghani, Kairy, Fathalla, Al Muhammadi, Ahmed Eid, Homos, Tawfik, Abougrisha, Raouf
Italien
Stjärna: Andrea Pirlo – Rutin, regista och fasta situationer.
Nyckelspelare: Daniele De Rossi – Rivjärn och mini-spelfördelare i ett.
Joker: Giuseppe Rossi – Har en oerhört hög högstanivå. Fortfarande lite orutinerad.
Mest saknade spelare: Mario Balotelli – ordinarie i Inter redan. Vi får njuta av honom i U21 EM istället.
Marcello Lippis återkomst verkar ha väckt gli azzurri till liv igen. Man leder sin VM-kvalgrupp före Irland trots en match mindre spelad, och ned till Bulgarien på tredjeplatsen är avståndet säkert. Dock har den inte blivit några kvalmatcher i juni för italienarnas del, utan Lippi valde ut 13 spelare som var gjutna i Confederations Cup-laget och lät sedan ett helt gäng spelare välförtjänt få visa upp sig i en träningsmatch mot Nordirland.
Till slut blev det en ganska väntad trupp från Italiens sida, där egentligen den enda ”överraskningen” stavas Davide Santon. Interbacken har fått chansen under Mourinhos ledning och har tagit fotbollseuropa med storm, trots att han är född 1991. En annan mycket intressant spelare i truppen är Giuseppe Rossi (Villarreal), som gjort en till stora delar makalös säsong i La Liga. Rossi gjorde även ett fint mål i matchen mot Nordirland och den kvicke och tekniske anfallaren verkar ha hittat formen igen lagom till Confederations Cup. Annars är det samma gamla vanliga spelare till väldigt stor del, däremot har Lippi börjat använda sig av Udinese-modellen 4-3-3 med yttrar istället för det 4-3-1-2 med trequartista han använde under VM. Hur som helst så lär Italien ta sig vidare till semifinal, och där kan sedan allt hända.
Trolig startelva
Pepe – Toni – Quagliarella
Pirlo – De Rossi – Palombo
Grosso – Chiellini – Cannavaro – Zambrotta
Buffon
Bänk: Amelia (M), De Sanctis (M), Santon, Legrottaglie, Gamberini, Dossena, Gattuso, Camoranesi, Montolivo, Iaquinta, Rossi, Gilardino
USA
Stjärna: Landon Donovan – USAs stora stjärna på 2000-talet, härlig snabbhet och påhittighet.
Nyckelspelare: Tim Howard – Team America lär få försvara sig en del, då blir Howard livsviktig.
Joker: Sacha Kljestan – ni som satt uppe och såg Sveriges USA-tour i vinter minns Kljestans lysande mittfältsspel.
Mest saknade spelare: Egentligen fusk att säga detta, men när Brian McBride slutade i landslaget blev USA ett mycket sämre lag.
USA börjar till slut bli att räkna med på fotbollssidan. Man ligger faktiskt på 14 plats på FIFAs ranking, och börjar kunna stoltsera med flertalet spelare som är ordinarie i startelvor över hela Europa. Dessutom har stortalanger som Jozy Altidore och Freddy Ady tidigt tagit steget över Atlanten och kunnat åtnjuta riktig europeisk fotbollsskolning. Men visst finns det talang på hemmaplan också, och allra starkast lyser spelfördelaren Sacha Kljestan (Chivas USA), som dock får nöja sig med en plats på bänken i landslaget än så länge.
I VM-kvalets sista fas för Nord- Centralamerika samt Karibien så har man hittills tagit full pott på hemmaplan, medan man fått nöja sig med bara en poäng från två bortamatcher. Vägen mot VM 2010 ska dock ligga öppen för Bob Bradleys landslag.
Men för att återgå till spelarmaterialet så kan vi att 16 spelare i Confederations Cup-truppen spelar sin fotboll på Europeisk mark, och 7 på Nordamerikanske (5 i MLS, 1 i Kanada och 1 i Mexiko). Nog för att MLS är på frammarsch med utländska importer och stora satsningar, men att ha spelare i de bästa ligorna är bara bra för landet. Ska också tilläggas att Charlie Davies (Hammarby) troligtvis skulle må bättre av att spela i en annan klubb i en annan liga, ja.
Trolig startelva
Altidore – Dempsey
Donovan – Bradley – Torres – Beasley
Pearce - Oguchi – Bocanegra – Wynne
Howard
Bänk: Guzan (M), Robles (M), Bornstein, Spector, Califf, DeMeri, Clark, Kljestan, Adu, Feilhaber, Davies, Casey
/JJ
Inför Confederations Cup, grupp A
SydafrikaStjärna: Steven Pienaar. Levererar ständigt fina insatser i Premier League.
Nyckelspelare: Aaron Mokoena. Lagkapten, och ska hålla ihop den något kvalitetslösa defensiven.
Joker: Bernard Parker. Var nära Malmö i vintras. Ett snabbt kraftpaket.
Mest saknade spelare: Benni McCarthy. Tillräckligt bra för PL, för gammal för Bafana Bafana.
Värdlandet är kanske det mest svårbedömda laget i gruppen. Man är antagligen favoriter till att sluta tvåa, men spelarmaterialet är ganska omväxlande. Man har en stark startelva, spelare som Pienaar (Everton), Mokoena (Blackburn), van Heerden (Blackburn) och Sibaya (Rubin) är bra fotbollsspelare, men resten då? I mål har man bra uppsättning - Rowen Fernandez presterar när han får chansen i Bundesliga, men lär nog få se sig slagen av supertalangen Khune. I försvaret saknas viktiga Morris (PAO), och det gör att frågan om Mokoena ska spela i backlinjen eller på mittfältet tas upp återigen. I anfallet saknas Nomvethe (ex. Djurgården), Buckley och McCarthy då Santana vill generationsväxla. Stort ansvar vilar på Bernard Parker, fem mål på 13 landskamper. Ytterligare en ex. Djurgårdare finns i laget - Lance Davids.
Laget tränas av nämnda brassen Joel Santana, som tog över när Carlos Alberto Parreira slutade förra året. Han är landets sextonde förbundskapten sedan 1992. Detta är landets fjärde stora mästerskap, de tidigare gångerna har man åkt ur direkt från gruppspelet. Man har även floppat stort i de tre senaste ANC.
Trolig startelva
Mashego - Parker
van Heerden - Sibaya - Pienaar - Davids
Masilela - Booth - Mokoena (K) - Gaxa
Khune
Mashego - Parker
van Heerden - Sibaya - Pienaar - Davids
Masilela - Booth - Mokoena (K) - Gaxa
Khune
Bänk: Fernandez (M), Baloyi (M), Mhlongo, Tshabalala, Mphela, Modise, Dikgacio, Mdledle, Fanteni, Moon, Khumalo, Mashego, Gould
IrakStjärna: Nashat Akram. Otvivelaktigt. Trots sin ålder på 24 år är han det överlägset bästa spelaren Irak någonsin producerat.
Nyckelspelare: Emad Mohammed. Den enda anfallaren i form, som dock haft lite problem med målskyttet i landslaget.
Joker: Mehdi Karim. Walcottliknande ytter, som måste slipa på lägstanivån. Antingen en mardröm för motståndarna, eller en mardröm för det egna laget.
Mest saknade spelare: Qusay Munir. Skadad, men hade behövts på innermittfältet.
Bora Milutinović har lett många mindre landslag till stora framgångar, och Irak har stora förhoppningar på att man åtminstone går vidare från gruppen. Bora har testat med en 5-3-2 taktik, mycket tack vare att man saknar Munir på innermittfältet. Meningen är att Majeed ska kliva upp från mittbacken och agera städgumma när det behövs. Bora är för övrigt landets fjortonde förbundskapten under 2000-talet.
Det finns ett par frågetecken i startelvan. Vem står i mål? Det är lite plus åt Gassid just nu, men det kan ändras snabbt. Sabri är egentligen förstavalet, men har sett svajigare ut på slutet. Haidar Abdul-Amir kändes stensäker som högerback, men är inte ens med i truppen.
Trolig startelva
E.Mohammed - Mahmoud (K)
Jassim - Akram - Karim
Abbas - Shakir - Rehema - Majeed - Ali Karim
Gassid
E.Mohammed - Mahmoud (K)
Jassim - Akram - Karim
Abbas - Shakir - Rehema - Majeed - Ali Karim
Gassid
Bänk: Sabri (M), Taleb (M), D.Mohammed, Yassin, Khalid, Sadir, Abu Al-Hail, Haw.Mohammed, Saeed, Hal.Mohammed, Salah, Abdul-Zahra
Nya Zeeland
Stjärna: Chris Killen. Har haft det jobbigt sedan flytten till Celtic, men levererar alltid mål i landslaget.
Nyckelspelare: Simon Elliott. Linderothkopia som inte fick mycket speltid i Fulham, men är en av få med rutin utanför de oceaniska ligorna.
Joker: Kris Bright. Tidigare proffs i Norge, nu i Grekland. En storväxt målskytt.
Mest saknade spelare: Ryan Nelsen. Blackburnproffset hade varit enormt viktig som mittback för att laget skulle kunna ha minsta chans att avancera.
Förbundskaptenen Ricki Herbert, som även tränar landets storlag Wellington Phoenix, är en av landets största spelare genom tiderna. Han siktar på att återigen skriva in sig i historieböckerna, för Nya Zeeland har aldrig tagit någon poäng i något stort mästerskap, även om man bara varit med i ett VM och två Confederations Cup.
Laget han har till sitt förfogande är nog det bästa Nya Zeeland någonsin har ställt på benen, och hade Ryan Nelsen varit med hade man antagligen kunnat knipa någon poäng det här mästerskapet. Det är nog sista mästerskapet för en del nyckelspelare, så som Vicelich, Elliott samt Oughton, ifall man misslyckas med att ta sig till VM nästa år. Lagets styrka är definitivt anfallet, där Smeltz och Killen har gjort 32 mål tillsammans. På bänken finns dessutom många unga, intressanta anfallare som till exempel 17-åriga Wood, som gjorde två framträdande för WBA i årets Premier League. Offensivt - inga problem. Defensivt - tack och god natt.
Trolig startelva
Killen - Smeltz
James - Elliott - Brown (K) - Bertos
Old - Boyens - Vichelich - Mulligan
Moss
Killen - Smeltz
James - Elliott - Brown (K) - Bertos
Old - Boyens - Vichelich - Mulligan
Moss
Bänk: Paston (M), Bannatyne (M), Scott, Lochhead, Sigmund, Oughton, Barron, Christie, Brockie, Wood, Bright, Smith
Spanien
Stjärna: Fernando Torres. Störst i England, störst i Spanien?
Nyckelspelare: Xavi. I Marcos Sennas frånvaro måste Xavi prestera i både offensiven och defensiven.
Joker: Mata. Alltid en av de bästa i Valencia, men har inte fått chansen i landslaget.
Mest saknade spelare: Marcos Senna. Xabi Alonso är bra, men fyller han samma funktion?
Här behövs ingen närmare presentation. De flesta vet vad de nuvarande Europamästarna går för, även om det ska bli intressant att se hur man gör när man saknar Marcos Senna, kanske den viktigaste spelaren under EM-turneringen förra året. Även formtoppande albinon Iniesta saknas. Mittfältet ser därmed lite, lite tunt ut, men det är fortfarande världsklass på det. Anfallet behöver vi inte ens gå in på. Om det är så att man diskuterar om man ska spela med Torres eller David Villa, då har man det "relativt gott" ställt.
Laget tränas numera av Vicente del Bosque, som alla har bestämt sig för att tycka synd om när han fick kicken från Real Madrid. Man ska egentligen vinna den här gruppen utan problem, även om man hade kört med sitt tredjelag, så det gäller att vinna första matchen så att pressen på laget inte blir alltför stort.
Trolig startelva
Torres
Silva - Xavi - Fabregas - Cazorla
Xabi
Capdevila - Puyol - Marchena - Ramos
Casillas (K)
Torres
Silva - Xavi - Fabregas - Cazorla
Xabi
Capdevila - Puyol - Marchena - Ramos
Casillas (K)
Bänk: Diego Lopez (M), Reina (M), Albiol, Pique, Arbeloa, Pablo Hernandez, Busquets, Riera, Mata, David Villa, Fernando Llorente, Güiza
/JH
12 juni 2009
De tyska idioterna lever vidare
Deutschland, Deutschland über alles, über alles... Gäsp... Ohh, say can you see... Bild: DaylifeMånga trodde att de tyska idioterna skulle dö ut i samband med att Lehmann närmat sig 40 årsstrecket, men icke då. Idioterna lever kvar, de kanske verkar vara i en mindre skala, men det kanske är som med fina viner eller äldre damer som åldras bakåt; de blir bättre med åren, det kanske tar ett par år till innan de är helt mogna, de nuvarande idioterna. Nuförtiden utmärker sig, förutom gamlingarna Ballack och Lehmann, en ny profil, en tysk som inte vill vara tysk.
Jermaine Jones skriver ett eget kapitel i tysk fotbollshistoria. Son till en amerikansk soldat stationerad i Tyskland och en tysk kvinna, uppfostrades han i Frankfurt och spelade i dess lokala lag Bonames samt Bad Vilbel och senare stadens storlag; Eintracht. Han avancerade i Eintrachts ungdomsled, fram till amatörlaget och senare även A-laget, och blev kvickt ordinarie och fruktansvärt uppskattad av fansen. Han flyttade dock till Leverkusen 2004 då hans kontrakt gått ut, men det blev knappt några matcher då han alltid var skadad och även petad. Flytten tillbaka till Eintracht låg nära, och när han återvände var han en renodlad, grovjobbande innermittfältare till skillnad från innan, då han växlade mellan inner-, yttermittfältare och anfallare. Han var fortfarande skadedrabbad, men när hans kontrakt med Eintracht gick ut 2007 valde han, för andra gången, att lämna klubben som Bosman då Schalke hörde av sig, trots att han hade lovat klubben och fansen att han skulle skriva på ett nytt kontrakt efter sitt svek när han flyttade till Leverkusen och som tack för att Eintracht alltid trott på honom. Så snabbt förstörde han återigen sitt extremt fina rykte bland Eintrachtfansen.
Nåväl, nu till poängen. Jones har alltid varit en idiot, på och utanför planen. Antalet gula och röda kort vågar jag inte ens tänka på, och han har öppet sagt att han "hoppas att det inte finns några homosexuella spelare i Bundesliga". Så sent som för några månader sedan sa han att "det spelar ingen jävla roll vad Schalkefansen tycker (om laget)". Detta tog rätt hårt på Schalkefansen, som redan i somras fick smaka på Jonesattityd när han öppet gick ut med hur mycket han ville flytta.
Han är nu också bland de första som ska utnyttja en ny FIFA-regel, som säger att man får byta landslag om man inte spelat någon viktig match med något annat landslag (han har bara spelat träningslandskamper för Tyskland), och det verkar som att han ska representera USA i VM nästa år. Vad som är lite lustigt med detta? Han spelade sin senaste landskamp med Tyskland bara för några månader sedan, men han känner fortfarande en kniv i ryggen från förbundskapten Löw, som tog bort honom som sista man från 24-mannatruppen som blev 23 i EM förra året.
Nu får vi bara hoppas att vi slipper töntar som Metzelder, Adler, Klose med flera i framtiden, och tar in lite fler Kuranyi, Jones och Boateng. Det kanske behövs lite mer internationellt i leden för att de tyska spelarna ska vakna till? Idioter på tränarsidan finns det som vanligt rätt många, så där behöver man inte vara orolig. Magath, Labbadia, kokain-Daum...
OBS! Idiot är ett positivt laddat ord i den här artikeln!
OBS 2! Brescia vs. Livorno i Serie A-kvalet. Heja Che Guevara eller heja Roberto Baggio?
/JH
11 juni 2009
Skandalmatcherna i kvalet
Igor Protti, mannen som är Livorno, befann sig på plats idag och lär inte ångra sitt besök. Bild: CalciofreestyleKvalet till Serie A, mellan Grosseto och Livorno, blev allt annat än en lugn historia. Först; matchen i söndags, som blev en lustig sådan. Livorno låg på tokdefensiv, och valde att köra Mellbergtaktiken; tjong från backlinjen utan någon mittfältsspel. Visserligen gjorde Tavano 1-0, dock bortdömt för en tveksam offside, men Grosseto ägde matchen. Grosseto gjorde rättvist två mål i andra halvlek, och det var två indentiska mål, inskickade av försvararna Freddi och Abruzzese; långa hörna mot borte stolpen, omarkerad spelare som enkelt fick nicka in bollen i mål. Det var dock en del snack om annat än matchen på planen, då 20-talet Livornofans blev gripna av polisen för skadegörelse. Uselt spel, uselt resultat, usla fans. Vi får väl hoppas att dom iallafall hade tur med vädret.
Idag var då dagen Grosseto skulle spela hem det, man skulle åka till Armando Pichi och få 0-0. Utgångsläget var perfekt, starten på matchen desto sämre. Consonni fällde en Livornospelare i straffområdet i mitten av första halvlek, och straffen var ganska klar. Skyttekungen Tavano steg fram och gjorde inget misstag. Sansovini kvitterade ganska omgående, men stopptiden i första halvlek kom vändningen för Livorno. Ärkesopan Danilevicius gjorde 1-0, och i situation efter fick Grossetos Abruzzese sitt andra gula kort i matchen och det var farväl för honom. Diamanti, en av världens bästa andradivisionsspelare, satte 3-1 bara några minuter in i andra halvlek innan Danilevicius återigen hamnade i målprotokollet. Då gick Grosseto på bärsärkgång. Ytterligare fyra Grossetoutvisningar, varav en på tränaren, fick domaren dela ut innan slutsignalen, och vi kan förvänta oss dryga böter för Grosseto efter detta. Däremot gick Livorno vidare till kvalfinal, där man möter...
... Brescia eller Empoli. För till skillnade från den andra matchen startade den här matchen först 21.00. Det blev 1-1 i första matchen och varför de bägge kvalmatcherna spelas på olika tider är något enbart gudarna vet.
Men fem utvisningar, sju mål, Protti på Curva Nord, en enorm vändning från storebror Livorno, en ärkesopa som sköt sitt lag ett steg närmare Serie A, fans på bärsärkgång. Vad saknade egentligen kvalsemifinalen mellan Livorno och Grosseto? Varför sker sånt här nästan bara i Italien? Och varför kollade man inte på de här matcherna?
/JH
07 juni 2009
Inför kvalet till Serie A
Den forna Sampdorialiraren Francesco Flachi, som varit avstängd fram till januari i år då man fann kokain i hans blod, kan vara på väg tillbaka till Italiensk fotbolls finrum. Bild: calcioproMitt i all landslags-, röst- och Söderlighysteri pågår det ett riktigt spännande kval i Serie B, i vilket det bestäms vilket lag som ska få följa med redan klara Bari och Parma till högstadivisionen kommande säsong. Lagen som slutade på plats 3-6, och därmed får kvala, var Livorno, Brescia, Empoli och Grosseto - tre lag med mängder av Serie A-rutin och Grosseto som gör Serie A-debut om man vinner kvalet. Skillnaden mellan tvåan Parma och trean Livorno var sju poäng, och mellan sexan Grosseto och sjuan Sassuolo var det fyra poäng så det var aldrig riktigt nära att något annat lag skulle blanda sig in i kvalstriden.
Grosseto vs. Livorno
Två av lagen som gjorde absolut mest mål i ligan det här året - men det var inget lag som släppte in fler mål än Grosseto, som faktist hade -2 i målskillnad när ligatabellen summerades. Grossetos tränare Elio Gustinetti, en man som gjorde succé med AlbinoLeffe ifjol men fick sparken efter en tung vinter, har en ganska anonym trupp med endast ett par namn som sticker ut. Lagkaptenen är den unga australiensaren Carl Valeri, Interfostrad och knappt fyra teskedar hög. Nicolás Córdova är ett chilenskt geni, österrikaren Thomas Pichlmann har äntligen fått igång målskyttet samt supertalangen Michele Marconi, på lån från Atalanta, är de andra som sticker ut. Livorno, som tränas av den tillfälliga tränaren Ruotolo efter att Acori fick sparken för några omgångar sedan, har ett desto namnkunnigare lag. Skytteligakungen Tavano, bröderna Filippini, diamanten Diamanti och letten Danilevičius - som blivit hånad av fansen då de ansåg att han var mer politiker än fotbollsspelare.
Hur går det här mötet då? Det är upplagt för att bli målrikt, och med tanke på Grossetos svaga defensiv är det troligt att Tavano sätter ett par kassar, frågan är om Grossetos skyttekung Sansovini kan göra fler? Möterna tidigare den här säsongen slutade 0-0 samt 3-2 till Livornos fördel.
Tippat slutresultat: 4-1 till Livorno
Startelvor den senaste matchen
Grosseto (0-2 mot Rimini)
Pellicori - Sansovini
Bonnani - Valeri (K) - Gessa - Vitiello
Garafalo - Stendardo - Freddi - Porchia
Polito
Livorno (0-1 mot Triestina)
Volpe
Diamanti - Tavano (K)
Bergvold - Loviso - E. Filippini
Bonetto - Perticone - Miglionico - Terranova
De Lucia
Empoli vs. Brescia
Empoli och Brescia slutade på precis samma poäng (67), men Brescia hade fem mål bättre i målskillnad. Empolis drag att ta tillbaka den forna succécoachen Silvio Baldini inför den här säsongen visade sig vara ett genidrag, och till sin hjälp har han haft gamla, duktiga gubbar som lagkaptenen Vannucchi (en av undertecknas favoriter), Saudati och Buscè - men framförallt har forna talanger som äntligen vaknat till liv så som målvakten Bassi, Milanfostrade Pozzi och Marzoratti, Romafostrade Corvia och den egna produkten Lodi varit de absolut bästa den här säsongen. Vad det gäller Brescia sparkade man nyligen Nedo Sonetti, en 68-åring som varit gjort 25 byten av klubb i sin tränarkarriär, bland annat har han varit i Cagliari tre gånger. Ersättaren blev den gamla favoriten Alberto Cavasin, om det är på permanent basis eller inte återstår att se. Rondinelles trupp innehåller bland annat den forna landslagsstrikern Caracciolo, unge jänkaren Szetela, Romas supertalang Okaka och Gilberto Martínez från Costa Rica, som ryktats till rätt stora Serie A-klubbar de senaste åren.
I säsongens första drabbning lagen emellan blev det 2-2, medan Brescia vann på hemmaplan med 2-0.
Tippat slutresultat: 3-2 till Empoli
Startelvor den senaste matchen
Empoli (0-0 mot Bari)
Pozzi
Flachi - Buscè (K) - Musacci
Moro - Valdifiori
Sabato - Marzoratti - Vinci - Angella
Bassi
Brescia (0-0 mot Cittadella)
Nassi - Possanzini (K)
Taddei - Baronio - Rispoli - Tognozzi
Dallamano - Zoboli - Bega - Mareco
Viviano
Matchtider
Semifinalerna
Första matchen: 7:e juni, 21.00
Andra matchen: 11:e juni, 21.00
Finalerna
Första matchen: 14:e juni
Andra matchen: 20:e juni
/JH
04 juni 2009
Veckans look-a-like
Två tränare - ett ansikte. Bilder: de Volkskrant och Independent. Efter JH:s eminenta, matnyttiga, grande genomgång av Europas mästare går vi vidare med ett återkommande ämne.
Guus Hiddink och Carlo Ancelotti har varit på tapeten den senaste tiden. En lämnar Chelsea, den andre anländer. Frågan är om Carlo kommer att bli lika framgångsrik som Guus, om om han kommer att ta med sig någon protege från Milantiden (senaste ryktet säger Pato). Ryska landslaget lär dock vara glada över hundraprocentig uppmärksamhet från Hiddink nu när det stundar viktiga, viktiga VM-kvalmatcher.
Och nu när det är bildfokus passar vi på och slänger in en till iögonfallande konstellation. Nämligen Celtics shorts till nästa säsongs bortaställ. Jag vet inte om jag ska älska eller hata.
Klanrutigt på fotbollshorts. Intressant. Bild: footballshirtculture./JJ
Alla Europas Mästare, Del 4
39 ligamål på en säsong, inte kan Janko stanna kvar i Österrike? Bild: Redbulletin.comJ&J fortsätter att storsatsa på speciella artiklar, och nu kommer en artikelserie i fyra delar om segrarna i varje europeiskt lands högstaliga och (största) cup. De länderna som saknas är Armenien, Estland, Finland, Färöarna, Irland, Island, Kazakstan, Lettland, Litauen, Sverige, Vitryssland, Ryssland och Norge som spelar sin ligor vår-höst. Liechenstein, Kosovo, Monaco och Kosovo är inte med i UEFA.
Alla Europas Mästare, Del 1
Alla Europas Mästare, Del 2
Alla Europas Mästare, Del 3
Tjeckien
Gambrinus liga: Slavia Prag
Pohár ČMFS: FK Teplice
I den sextonde upplagan av Gambrinus liga försvarade Slavia sin ligatitel från förra året, något som inte hänt något lag sedan Spartas dominans kring milleniumskiftet. Man gjorde 57 mål på 30 matcher, vilket är överraskande mycket med tanke på att ligan brukar vara målsnål. Ett exempel på målsnålheten är att inte en enda spelare under hela 2000-talet har kommit upp i 20 ligamål under en och samma säsong. Cupfinalen vann Teplice mot andradivisionslaget FC Slovácko, matchens enda mål prickades in av den unga bosniska anfallaren Mahmutović.
Turkiet
Süper Lig: Beşiktaş JK
Türkiye Kupası: Beşiktaş JK
Uppstickaren Sivasspor, som J&J har uppmärksammat tidigare i bloggen, räckte inte till den här säsongen, utan Beşiktaş kunde vinna ligan med hela fem poäng till slut. I cupfinalen slog man Fenerbahce med 4-2, vilket ledde till att Beşiktaş vann sin första dubbel någonsin. Nu återstår det att se om man lyckas behålla ex. Bobo, Sivok och Delgado. Erkan Zengin kommer inte få någon uppmärksamhet på den här bloggen.
Tyskland
Bundesliga: Wolfsburg
DFB-Pokal: Werder Bremen
Att Grafite-Dzeko sköt guldet till Wolfsburg har nog inte undgått någon, mer "okänt" är dock faktumet att Özil lyckades rädda Werder Bremens "floppsäsong" när han sköt cupguldet till staden. Rosenberg fick spela de sista minuterna, och inkluderas i det antalet "svenska" guld ute i Europa som stannade på 17 stycken.
Ukraina
Ukrainian Premier League: Dynamo Kiev
Football Ukraine Cup: Vorskla Poltava
Nog för att Shakhtar Donetsk vann UEFA-cupen, men i övrigt var man rätt svaga i de inhemska turneringarna. Finalen i cupen förlorade man med uddamålet, och man slutade hela 15 poäng bakom seriesegrarna Dynamo Kiev. Med undantag för debutsäsongen -92, som då spelades vår-höst och som vanns av Tavriya Simferopol, har endast Shakhtar och Dynamo Kiev vunnit ligan. Sedan -96 har dessutom inget annat lag tagit sig in i topp-2-striden. Cupen har dessutom inget annat lag vunnit sedan -94, så i år var det ett litet trendbrott på den punkten.
Ungern
Soproni Liga: Debreceni VSC
Magyar Kupa: Budapest Honvéd FC
Fjolårsmästarna MTK Hungária (då: MTK Budapest) slutade först i mitten av tabellen det här året, då Debreceni VSC (mer kända som Debrecen i Sverige) vann ligan för fjärde gången på fem år. Då forna storklubbar som Budapest Honvéd och Ferencváros sviker i ligan verkar ungersk fotboll ha fått en ny stormakt. Budapest Honvéd lyckades dock vinna cupen, efter lite problem, då de ställdes mot Győri ETO i finalen. Det blev blott ett mål i bäst av två matcher.
Wales
Welsh Premier League: Rhyl FC
Welsh Cup: Bangor City
Den walesiska ligan är oerhört ojämn. Avståndet mellan årets etta och fyra var hela 28 poäng, och ligan är fruktansvärt målglad. Seriesegrarna Rhyl gjorde hela 95 mål på 34 matcher, och skyttekungen Rhys Griffiths (Llanelli AFC) gjorde hela 31 mål. Evertonfostrade Christian Seargeant avgjorde cupfinalen åt Bangor Citys fördel, och därmed försvarade klubben sin titel från fjolåret.
Österrike
Österreichische Bundesliga: Red Bull Salzburg
ÖFB Stiegl-Cup: Austria Wien
Red Bull Salzburg vann inte ligan förra året, vilket ledde till att många huvuden fick rulla och det lönade sig, iallafall kortsiktigt. Rapid Wien kom visserligen inte så långt efter i tabellen, men när en spelare som Janko gör 39 mål är det klart att laget ska vinna ligan. Austria Wien är något av en cupspecialist, 26 gånger har man lyftit cuppokalen och med det är man överlägset bäst.
Serbien
Jelen Superliga: Partizan
Serbian Cup: Partizan
Röda Stjärnan och Vojvodina gjorde inga katastrofala säsonger, det vara bara det att Partizan var övermänskliga det här året. Man gjorde flest mål, men framförallt släppte man till väldigt lite bakåt. Man försvarade cupguldet, vilket betydde att man upprepade fjolårsbedriften att vinna dubbeln.
Israel
Ligat Toto: Maccabi Haifa
Gvia HaMedina: Beitar Jerusalem
Derek Boatengs gamla klubb Beitar Jerusalem har det jobbigt just nu. På grund av rastistiska glåpord från läktaren och "pitch invasion" av några idiotfans tappade laget några poäng som kunde betytt att man vann ligatiteln för tredje året i rad. Nu blev det dock inte så, och de är avstängda från UEFA vilket betyder att de inte får spela i UEFA-cupen (eller UEFA Europa League som det då heter) nästa säsong, trots cupguldet.
03 juni 2009
Alla Europas Mästare, Del 3
16 kvar... Bild: BBCJ&J fortsätter att storsatsa på speciella artiklar, och nu kommer en artikelserie i fyra delar om segrarna i varje europeiskt lands högstaliga och (största) cup. De länderna som saknas är Armenien, Estland, Finland, Färöarna, Irland, Island, Kazakstan, Lettland, Litauen, Sverige, Vitryssland, Ryssland och Norge som spelar sin ligor vår-höst. Liechenstein, Kosovo, Monaco och Kosovo är inte med i UEFA.
Alla Europas Mästare, Del 1
Alla Europas Mästare, Del 2
Polen
Ekstraklasa: Wisła Kraków
Puchar Polski: Lech Poznań
Med undantag för 06-07 har endast två klubbar vunnit Ekstraklasa under 2000-talet; Wisła Kraków och Legia Warszawa. Det är bara en tidsfråga innan polsk fotboll också blir erkänd ute i fotbollseuropa; Wisła slog Barcelona och förlorade med uddamålet mot Tottenham sett över två matcher tidigare den här säsongen, och Lech Poznań gick vidare från en grupp bestående av Nancy, CSKA Moskva, Deportivo la Coruna och Feyenoord i UEFA-cupen. Är öststatsländerna med i leken på Europacuptitlar på allvar numera?
Portugal
Liga Sagres: Porto
Taça de Portugal: Porto
Benfica och Sporting har svårt att kontinuerligt vinna titlar i Portugal - Porto är helt enkelt för stora, rika och duktiga för att tappa sett över ett längre perspektiv. Blott en gång sedan i början av 80-talet har Porto hamnat utanför topp-2 i ligan. Även i cupen är man rätt framgångsrik, även om det var första gången på tre år man vann den det här året. Nu har man "bara" 7 ligatitlar och 9 cuptitlar innan man är ifatt Benfica.
Rumänien
Liga I: Unirea Urziceni
Cupa României: Spelas 13:e juni mellan FC Timişoara och CFR Cluj
Nu kom visserligen Dinamo Bukarest tvåa i ligan, men ingen av de två andra stora Bukarestklubbarna, Steaua och Rapid, var i närheten av ligatiteln det här året. Bukarestdominansen verkar har brutits de två senaste säsongerna, då Cluj tog dubbeln förra året. En tillfällighet, eller inte? Innan de här två säsongerna hade Bukarestlagen vunnit tolv raka cupfinaler, och 16 raka ligatitlar.
San Marino
Campionato Sammarinese di Calcio: Tre Fiori
Coppa Titano: Juvenes/Dogana
Tre Fiori vann sin ligagrupp i överlägsen stil, men hade lite mer problem i slutspelet där man tvingades till straffläggning vid samtliga matcher innan man kunde koras som segrare. I coppan var däremot marginalerna inte på deras sida, då man åkte ur gruppspelet redan i den första omgången, med en poängs marginal. Det krävs en egen artikel för att förstå uppbyggnaden av ligan och cupen i San Marino, så vi struntar i att förklara det idag.
Schweiz
Swiss Super League: Zürich
Schweizer Cup: FC Sion
Dusan Djuric, Emra Tahirovic och Andres Vasquez fick i år lyfta ligapokalen, och visst var det rättvist. Endast Basel och Young Boys är i närheten av Zürichs klass, men den extremt duktiga tränaren Bernard Challandes har gjort ett gott jobb i klubben. Jobbet blir ju dock lite lättare med en trupp innehållande ex. Osasunalånet Xavier Margairaz, mittfältsskyttekungen Almen Abdi och Tunisiens Zidane, Yassine Chikhaoui. Cupmästarna Sion fick ånyo lyfta cuppokalen efter ett finaldrama mot nämnda Young Boys, där Guilherme Afonso satte 3-2 i den 88:e minuten.
Skottland
Scottish Premier League: Rangers
Scottish Cup: Rangers
Rangers och Celtic fortsätter att växla dubblarna mellan varandra, på ett visserligen ganska obroderligt sätt. Aberdeen var det senaste laget utanför Glasgow som vann ligan, och det var -84. Rangers framgångar det här året har de mycket att tacka skyttekungen Kris Boyd, som är en relativt dålig fotbollsspelare med ett enormt målsinne. Petar han in 16 mål till är han jämnsides med Henke Larsson som den skotska ligans bästa målskytt genom tiderna (om man räknar från -98 och framåt). Boyd har dock spelat tre säsonger fler än God totalt sett.
Slovakien
Corgoň Liga: Slovan Bratislava
Slovenský Pohár: MFK Kosice
Slovan Bratislava är en gammal storklubb som i slutet av 60-talet bland annat vann den nuvarande UEFA-cupen, och som tidigare var en gigant i den tjeckoslovakiska fotbollen. Framgångarna varade fram till slutet av 90-talet, då laget hamnade i en ekonomisk kris. Man tvångsnedflyttades, och tio år senare är man ligamästare. Man är tillbaka bland de stora återigen.
Slovenien
PrvaLiga: NK Maribor
Pokal Hervis: Interblock Ljubljana
Gorica och Domzale har de senaste året vunnit ligan, men i år vaknade jätten Maribor och vann ligan utan större problem. Årets ligatitel var den åttonde i klubbens historia sedan den slovenska ligan startade 1991-1992, och de tidigare sju tog man på raken. Interblock Ljubljana försvarade sin cuptitel från förra året, och de två cuptitlarna är de enda av värde som klubben vunnit genom historien.
Spanien
La Liga: Barcelona
Copa del Rey: Barcelona
Nio poängs segermarginal, det målgladaste laget i Europa, ingen riktig utmanare sett över hela säsongen - det här var året då Barcelona bara skulle vinna ligan, cupen och Champions League var bara en bonus.
England
Premier League: Manchester United
FA-cup: Chelsea
Liverpool utmanade United, men räckte inte till. Det saknas ett par byggstenar innan laget på allvar är med och slåss om ligatitlarna. Det var nog viktigt för Chelsea att vinna cupen, så att man har lite att gå på nästa säsong.
Del 4: "Den där duon", UEFA-cupmästarna och 39-målsmannen.
01 juni 2009
Alla Europas Mästare, Del 2
Ytterligare en nostalgitripp: Tony Vairelles under Lenstiden. Numera stjärna i... Luxemburg. Bild: RCLens.frJ&J fortsätter att storsatsa på speciella artiklar, och nu kommer en artikelserie i fyra delar om segrarna i varje europeiskt lands högstaliga och (största) cup. De länderna som saknas är Armenien, Estland, Finland, Färöarna, Irland, Island, Kazakstan, Lettland, Litauen, Sverige, Vitryssland, Ryssland och Norge som spelar sin ligor vår-höst. Liechenstein, Kosovo, Monaco och Kosovo är inte med i UEFA.
Alla Europas Mästare, Del 1
Grekland
Super League Greece: Olympiakos
Greek Cup: Olympiakos
Olympiakos vann ligan i överlägsen stil, men det var ingen större överraskning med tanke lagets värvningar de senaste åren (Diogo, Galletti, Dudu Cearense, Derbyshire etc.). Det känns som att det saknas ordentliga motståndare till guldtronen, även om PAO såklart är ett defensivt skickligt lag. AEK Athen bjöd dock på bra motstånd i cupfinalen, där det krävdes 17 straffomgångar innan en segrare kunde koras.
Italien
Serie A: Inter
Coppa Italia: Lazio
Inte så mycket att säga då alla vet att, precis som i Grekland, det saknas utmanare till ligatiteln för Inters del. Stort dock att Lazio bröt Inter-Roma-trenden i Coppan. Zlatan agerar skyttekung och stjärna i fotbollsvärldens största sjunkande skepp.
Kroatien
Prva HNL: Dinamo Zagreb
Hrvatski nogometni kup: Dinamo Zageb
Dinamo tog sin fjärde raka ligatitel, och hitills har lag endast från Zagreb och Split vunnit ligan sedan starten 1992. Nyckelspelarna i Dinamo är utan tvekan Robert Kovač och Igor Bišćan tillsammans med fixstjärnan Mario Mandžukić. Tillsammans med en annan ung anfallare, Kalinic, lär Mandžukić vara väldigt eftertraktad bland storklubbarna i sommar. Blir det Tyskland, England eller kanske rent av Ryssland för den unga duon?
Luxemburg
Nationaldivisioun: F91 Dudelange
Coupe de Luxembourg: F91 Dudelange
Dudelange är dominanta inom den luxemburgska fotbollen. Man har slutat topp-2 de senaste elva säsongerna, varav åtta av dom som seriesegrare, och man har spelat fem av de senaste åtta cupfinalerna. Vinstmarginalen i ligan i år var elva poäng, och i cupfinalen blev UN Käerjeng 97 överkörda med 5-0. Bland stjärnorna märks bland annat supertalangen Ben Payal, rutinerade Sébastien Rémy och polacken Tomasz Gruszczyński - men framförallt bröderna Vairelles. Giovan är lite mer okänd, men Tony var tidigare landslagsspelare för Frankrike och lirade bland annat i Lyon och Lens. Bägge har dock paserat 35-årsgränsen.
Makedonien
Prva Liga: Makedonija GP
Kup na Makedonija: FK Rabotnički
Makedonija GP har på senare år stuckit upp som en retsticka i röven på landets stora klubbar. Man har tagit ett par topplaceringar, och vann cupen 2006. I år lyckades man äntligen vinna ligan, för första gången i klubbens historia, mycket tack vare 15 insläppta på 30 matcher. Man förlorade dock cupfinalen mot Rabotnički efter straffar. Makedonijas stora stjärna är Samir Fazli, född -91 och sprutar in mål. Tyvärr (?) är det sedan en tid tillbaka redan klart att han växlar till Heerenveen i sommar.
Malta
Premier League: Hibernians
Rothman's Trophy: Sliema
Dubbel otur för Valletta, som förlorade cupfinalen på straffar och hamnade blott en poäng bakom Hibernians i ligan, men man vann ju faktiskt just ligan så sent som förra året. Hibernians har mycket att tacka Terence Scerri för att de vann ligatiteln, då han satte smått imponerande 26 mål. Tarxien Rainbows, jumbon, gjorde 23 mål - samtliga gjorda av brassen Daniel!
Moldavien
Divizia Naţională: FC Sheriff Tiraspol
Cupa Moldovei: FC Sheriff Tiraspol
Folk klagar på att Lyon dominerade fransk fotboll - i Moldavien är det snack om totaldomination. Sheriff tog i år sin nionde raka ligatitel, och man har vunnit sex cuptitlar de senaste elva åren. I år förlorade man endast två matcher, men notera att endast två Sheriffspelare blev uttagna i den senaste moldaviska landslagstruppen. Inte helt oväntat är truppen fylld med utländska importer.
Montenegro
Prva crnogorska fudbalska liga: FK Mogren
Crnogorski fudbalski kup: OFK Petrovac
Efter att Montenegro delades från Serbien har ligan och cupen bara hållit på i tre år, samtliga gånger ha det blivit olika segrare. Fjolårets cupsegrare FK Mogren vann ligan med lite besvär i år, och Petrovac vann cupen efter att ha gjort matchens enda mål i den 118:e minuten i finalen. Landet har dock en lång väg kvar att landa, då ligan för närvarandet klassas som sämre än ex. Luxemburg och Färöarnas motsvarigheter om man går efter UEFAs koefficienter.
Nederländerna
Eredivisie: AZ
KNVB Cup: SC Heerenveen
Inte sedan -81 har en en klubb utanför trion PSV-Feyenoord-Ajax vunnit ligan, men eftersom det då var AZ som gjorde det var det väl dags för dom igen att vinna, och det var inga tvivel om att de var värdiga mästare. Det var även första gången sedan -59 som ingen från "den där trion" slutade topp-2. Visar årets trendbrott vad som kan förväntas i framtiden månne? Synd dock att AZ tappar van Gaal till nästa säsong, och värvar in dyra Wernbloom som lär få nöta bänk i reservlaget något halvår. Viktor Elm och Patrik Ingelsten lyckades dessutom vinna cupen för andra året i rad efter ett straffdrama mot Twente i finalen, där bland annat Viktor satte sin straff.
Nordirland
IFA Premiership: Glentoran
Irish cup: Crusaders
Linfields dominans tog äntligen slut, efter tre raka "dubblar" lyckades Glentoran vinna ligan med en poäng, och Cliftonville slog ut dom ur semifinalen i cupen efter två avgörande mål på stopptid i andra halvlek. Kul att Paul Leeman, Glentorans lagkapten som spelat i klubben sedan 1993, fick lyfta pokalen för första gången någonsin med armbindeln runt armen.
Del 3: Bukarestklubbarnas fall, Slovan Bratislava har rest sig från de döda och svenska ligamästare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)