Flyttbrassarnas flyttbrasse

Detta är alltså Ailton - under en match i Bundesliga. Det är en helt fantastisk syn. Någon som vill mäta hans BMI-värde? Bild: Michalpol

Ailton, kommer ni ihåg honom? En rätt överviktig brasse som gjorde en dundersäsong i Werder Bremen 2003-2004 med 28 mål, något som gjorde att han blev vald till ligans bästa spelare - ett pris någon utlänning aldrig hade fått tidigare. Efter den vrålsuccén drog Ailton till Schalke 04 för att tjäna lite extra, men icke skulle han veta att det var den första av väldigt många klubb-byten som skulle följa fram till dagens datum. Efter det har han representerat nio klubbar - detta på fyra år och han har inte gjort över 15 matcher för någon av klubbarna. Dem är, i tur och ordning;

Besiktas (hösten 2005)
Hamburg (våren 2006)
Röda Stjärnan (hösten 2006)
Grasshoppers (våren 2007)
Duisburg (hösten 2007)
Metalurh Donetsk (våren 2008)
SCR Altach (hösten 2008)
Campinense (våren 2009)
Chongqing Lifan (hösten 2009 - ?)

Chongqing Lifan är därmed hans 22 klubb i karriären, men han är ändå inte den aktiva spelaren som representerat flest professionella klubbar under sin karriär för det har Finazzi, en 36-årig brasseanfallare som spelat i 23 klubbar, dock bara två utanför Brasilien (Sochaux och en japansk klubb). Ni kan ju även gissa vad spelare som Amoroso, Luizao, Washington och Menezes har gemensamt - brasseanfallare med nästan 20-talet klubbar i bagaget.

Vad är det då som får brassar, och framförallt anfallarna, att flytta runt så mycket? Självklart vill de bli rika fotbollsspelare - och i brasiliansk fotboll finns det inget ord för kontinuitet i klubbarna, utan de är vana att byta ut halva truppen minst en gång om året. Jag vet inte om man ska kalla det fascinerande, otäckt eller bäggedera, men det är väl ändå lite sant att se hur ett lands tänk kan forma en persons tankar så mycket. Vi får ju faktiskt ha i åtanke att Ailton representerat mängder av sina klubbar utanför Brasilien, så det är inte så att han känt trycket därifrån att byta klubb jämnt och ständigt. De offensiva spelarna har de ännu värre - presterar de inte direkt kräver fansen att de ska säljas, och presterar de för bra byter de till en bättre klubb för att tjäna mer pengar.

Det får en att tänka på en sådan som Dede Anderson, han har ju bara spelat i 10 klubbar vilket gör honom till en rookie i sammanhanget trots att folk såg honom som en flyttfågel med svenska mått mätt. På tal om Dede Anderson, så är det även något med fettmassan på anfallarna i Brasilien. Adriano, Ronaldo, Ailton, Dede etc. - alla har väl mer eller mindre varit fettberg under en eller annan tid i sina proffesionella fotbollskarriärer. Det är något helt annat dock, som förtjänar en egen post någon gång i framtiden.

/JH