Jérôme Le Roi

Spelare som Jérôme växer tyvärr inte på träd. Bild: les-transferts.com

Jérôme Leroy är inte en person man vill möta i en mörk gränd klockan klockan tre en lördagsnatt. Dels påminner han om ett psykfall till utseendet, en kille som likagärna kan smälla till dig som sätta en blodig kanyl i armen på dig, dels är han en person som antagligen inte charmar dig med sitt humör. Enligt hans egna utsago, har han aldrig haft en kompis inom fotbollen. Han skrattar åt folk som tycker att det är ett jobb att vara fotbollsspelare, han spelar bara för att det är det roligaste han vet. Trots det har han alltid varit alltför nonchalant på träningarna och i privatlivet, så han har aldrig kunnat leva upp till sin potential som kunde tagit honom till de största.

Han var länge ansed som en av Frankrikes största talanger, i klass med Zidane. Han spelade under så gott som hela 90-talet med Paris SG, men lyckades aldrig ta en helt ordinarie plats. Han vann ett par cuptitlar, spelade en cupvinnarcupfinal mot Barcelona och lite smått och gott innan han bytte till ärkerivalen Olympique de Marseille. Han återvände dock likförbannat till Paris SG två år senare, men lyckades in då heller. Guingamp och Lens blev nya klubbadresser innan han drog till israeliska Beitar Jerusalem efter att ha nobbat ett bud från Olympique de Marseille (...). Han fick kultstatus i landet, men stannade bara ett halvår innan han gjorde sig omöjlig då han vägrade följa med på ett träningsläger. Han gick då till Sochaux, lirade där ett år och hann med att stämpla sönder Samir Nasri (Olympique de Marseille) i en cupfinal innan han drog till Rennes, där han fortfarande huserar.

Trots att Rennes har mängder med namnkunniga spelare är det alltid Jérôme som sticker ut. Han besitter en pondus och fotbollskvalitéer folk inte ens kan drömma om, och det är fruktansvärt synd att han aldrig fick visa upp sig varken i landslaget eller någon av de största ligorna. Hans attityd har alltid varit ett problem för storklubbarna, men gjort att han blivit älskad av sina egna fans så länge han inte går över gränsen. Rennesfansen kallar honom inte för Le Roi, vilket betyder kungen, för intet.

Att göra saker som att till exempel käka på McDonalds för att ladda upp inför matcherna är inte heller alltid att föredra, men Jérôme spelar ju inte för att tjäna pengar utan för att vara i centrum och ha kul på kuppen. Jag tycker vi avslutar med ett typiskt Jérômecitat om fotboll;

"Det här är det roligaste som finns så fan ta dig om du försöker ta bollen från mig"

/JH