Samtidigt i världens näst största land:
Indien har aldrig deltagit i VM. Och det blir inget deltagande i Ryssland 2018 heller. Man åkt ut med dunder och brak i kvalet till det slutgiltiga kvalet.
Indien hade förvisso en storhetsperiod under 50- och 60-talet med segrar i Asian Games 1951 och 1962, men efter att inflytelserika landslagstränaren Syed Abdul Rahim dog i lungcancer 1963 har den indiska fotbollen blivit sämre och sämre för varje årtionde som gått.
Vilket är väldigt synd. Till skillnad från Kina så har Indien en stark fotbollstradition på grund av den engelska ockupationen av landet. Världens tredje och fjärde äldsta fortfarande spelade fotbollscuper hör hemma i Indien. Båda har förvandlats till smärre skämt.
Durand Cup instiftades av Sir Mortimer Durand, utrikesminister i Indien, 1888 eftersom sport ju kunde vara ett gött sätt att hålla igång kroppen.
IFA Shield, organiserad av indiska fotbollsförbundet, spelades för första gången 1893.
Inte helt oväntat så var det armé-lag som deltog och vann de tidiga upplagorna av de båda turneringarna. Tids nog började vanliga indiska fotbollslag blanda sig i leken, och Mohun Bengals IFA Shield-seger mot East Yorkshire Regiment 1911 rankas fortfarande som en av de viktigaste händelserna i indisk fotbollshistoria, då ett indiskt lag för första gången vann en final mot ett (engelskt) armé-lag.
Att Indien inte tar sin fotboll på samma allvar som till exempel Kina nu för tiden har för många och för komplexa faktorer för att det ska vara värt att gå in på i något större djup. Om det fanns en magisk formel för hur man blir bäst på fotboll så skulle alla tillämpa den.
Däremot kan man konstatera att det indiska fotbollsförbundet inte har skötts på ett speciellt bra sätt under en väldigt lång tid. Det mesta dog med den legendförklarade Rahim på 60-talet.
Så sent som för fem dagar sedan vann Army Green finalen av Durand Cup. Ett indiskt armé-lag vann världens tredje äldsta cup i september 2016. Den kan man suga på ett tag.
Durand Cup är ändå ingenting jämfört med den misshandel som IFA Shield råkat ut för. Här är några av mina personliga favoritfinaler från förbundets egen cup genom åren.
1959: "Abandoned due to dispute over date of finals"
1961: East Bengal och Mohun Bagan spelade 0-0 och delade på segern
1968: "Abandoned due to court injunction"
1985: Peñarol från Uruguay vann med 1-0 mot Shakhtar Donetsk från Sovjetunionen
1990: Muhammedan Sporting ger upp och avbryter matchen mot East Bengal vid 1-0-underläge
2001: Palmeiras B-lag ledde med 1-0 mot East Bengal men startade ett massbråk, matchen avbröts och East Bengal (som börjar framstå som Indiens Juventus) tilldömdes segern
2005: Bayern Münchens b-lag krossar Eveready med 5-1
Som om det inte vore nog med utländska lag, oavgjorda och avbrutna finaler så är IFA Shield från och med 2015 inte ens en turnering för seniorer. Numer är turneringen till för U19-lag eftersom dess datum krockar med Frankenstein-skapelsen I-League.
I-League, den indiska superligan där man kan få se Marco Materazzi träna lag och en 41-årig Robert Pires spela fotboll, är förmodligen inte en helt dum väg att gå när det kommer till att tjuvkoppla ett helt lands fotbollsintresse. Men att en av världens äldsta fotbollsturneringar, om än ganska fånig, ska behöva stryka på foten säger väl det mesta om vart indisk fotboll är, eller inte är, på väg.
@jjcobson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar