Die Knappen har problem, del 1

Rutten under sin första träning med klubben, då var det mesta frid och fröjd. Bild: Bundesliga.de

Till en början med ska det sägas att grunden till den här artikeln var klar redan innan en... konkurrerande blogg hade skrivit om samma sak.

Schalke må alltid ha sett rätt trista ut, men skenet kan bedra. Det är mer än blåvita kläder som känns lite kungligt för gruvlaget från den relativt lilla staden Gelsenkirchen i nordvästra Tyskland. Man har haft profil- och kultlirare i bland annat danske Ebbe Sand, den blonda mörka killen Gerald Asamoah, 1.60-mannen Yves Eigenrauch och Belgiens Lasse Johansson (dvs en fantastiskt mittfältare som blev insatt i politiken), Marc Wilmots. Dessutom ståtar man med en av Europas bästa publik som finns på den vackra Arena AufSchalke, och laget har aldrig haft några större problem med ekonomin. Det finns dock problem i klubben, problem som till en början såg rätt små ut men som nu har växt till sig. Ordentligt.

Det såg så bra ut för några år sedan. Man gick till semifinal i UEFA-cupen, kvartsfinal i Champions League och var ett ständigt topplag. Tränaren Slomka var inte det största taktiska geniet, men en bra människa och över sig hade han den forne Schalkeliraren Andreas Müller i en roll som i Sverige kan kallas för sportchef, eller något liknande. Man skaffade samarbete med Gazprom och Zenith St. Petersburg (detta var alltså innan den ryska klubben blev ett större lag än Schalke), man var Bundesligamästare under säsongens sista omgång under 15-talet minuter säsongen 2006/2007 och man snodde spelare som Lövenkrands, Kuranyi och Rafinha framför betydligt större klubbar. Laget började satsa stenhårt på sin ungdomsakademi och fick upp bland annat Neuer, Özil och Boenisch, alla tre är nu ordinarie i toppklubbar i Bundesliga. Det såg väldigt ljust ut.

Sedan hände något. Förra säsongen var inte perfekt, och Slomka fick lite överraskande sparken. "Han spelar inte den typ av fotboll vi gillar", hette det. Mike Büskens och Youri Mulder blev permanenta tränare, de bägge var med i laget som vann UEFA-cupen år 1997 och gjorde ett bra jobb, men klubben ville inte chansa med att att sätta in orutinerade tränare på permanent basis. Man tog in Rutten, som hade gjort ett gott jobb i Twente, och bad om tålamod hos fansen. En ny trupp skulle byggas upp, det skulle ta tid och Ruttens filosofi byggde visserligen på en 4-3-3 taktik precis som Slomkas dito, men när Slomka var "vinn bollen och sedan hitte på nåt" skulle Rutten komma med mer komplicerade och genomtänkta anfallsstrategier. In med en lite sparka-spring-människokännare, in med en lite mer känslokall taktiker helt enkelt.

Han fick sina favoritspelare, två spelare som han hade haft tidigare; Jefferson Farfan från PSV och Orlando Engelaar från Twente. Dessutom flyttades några ungdomsspelare som den georgiska landslagsmannen Kenia, Perus dito Zambrano och målvakten Amsif upp till A-truppen för att nöta bänk istället för högt betalda reservspelare som Bajramovic, Abel och Sören Larsen. Försäsongen gick inte så bra, men det såg bättre ut ju längre spelarna fick spela med det nya systemet. Dessutom hade Ruttens förra lag, Twente, presterat urusel fotboll under hans första månader i klubben, så till och med fansen var nöjda trots svajiga resultat i början.

Sedan kom november, och december, följt av januari. Fotfarande inga resultat. Man blev utslagna ur UEFA-cupen och det blev lite småsura miner hos fansen. Vad skulle ske? Rutten försökte sig på en Valencia och dumpade några spelare som nästan var synonyma med klubben och ständigt lojala, som Ernst och Varela. Ersättarna? U-19 landslagsmästaren Latza, serben Stefanovic, korte försvararen Pachan och den Liverpoolmisslyckade junioren Pourie. Fyra ynglingar varav tre kom från lagets egna ungdomsverksamhet och detta gav en ganska klar fingervisning om framtiden.

Juniorer ger dock inga resultat. Vi är nu i slutet av mars och laget ligger ännu längre ner i tabellen, elva poäng från CL-plats. För ett tag sedan fick Andreas Müller sparken och Bordon avsa sig kaptensbindeln. Varför Müller fick sparken? Framförallt för hans sätt att sköta affärer. Försäljningarna har oftast blivit riktigt bra i sina nya klubbar och värvningarna han har gjort för över €30 miljoner de senaste två åren har alla floppat med undantag för Westermann och Rakitic. Zé Roberto II, Streit, Engelaar, Vicente "Dirty" Sanchez och Carlos Grossmüller är inga spelare för en startelva, och de har varit rätt dyra. Varför Bordon inte ville vara lagkapten längre är inte helt klart, men antagligen är det på grund av turbulensen kring klubben. Ny lagkapten? Krstajic, 35-åring med utgående kontrakt. Lite motsägelsefullt med tanke på Ruttens filosofi om att ungdomar regerar.

Detta var del 1 i en mini-artikelserie vars andra hälft kommer att läggas upp på bloggen under morgondagen, dels för att det hade varit för mycket på en gång, dels för att spara lite av det goda.

/JH