Who can beat the Town today?

Galpharm Stadium, Huddersfields hem sedan 1994. Bild: Geolocations.

Vad gav egentligen Huddersfield Town FC för nyårslöften 31 dacember 2010? ”Nästa år ska vi inte förlora en enda match”? Är de kompletta vettvillingar? Kanske. Men de är just nu löjligt nära att infria det ”löftet”. Från den 1 januari 2011 och fram till idag har man inte förlorat en enda match i ligan, och Arsenals rekord på 49 matcher utan förlust är hotat. Huddersfield har nämligen, i och med 1-1 hemma mot Walsall i helgen, gått obesegrade i 42 matcher i rad.

JPT: 2011-01-18 Carlisle – Huddersfield 4-0
FA: 2011-01-30 Arsenal – Huddersfield 2-1
PO: 2011-05-29 Huddersfield – Peterborough 0-3
CC: 2011-08-23 Cardiff – Huddersfield 3-3 (5-3 e.frl.)
JPT: 2011-10-04 Huddersfield – Bradford 2-2 (4-3 e.str)

Johnstone's Paitnt Trophy, FA Cupen, Play Off och Ligacupen har man förlorat matcher i, och tekniskt sett var inte ens två av de fem förlusterna några ”förluster”, utan oavgjorda resultat. Två av lagen man åkt ur mot har dessutom legat en respektive två divisioner högre upp i seriesystemet.

Vad är det som ligger bakom denna vidunderliga succé, då? Den största delen av äran brukar tillskrivas tränaren: Lee Clark. Detta med all rätt. Clark har inte bara implementerat en väldigt stark anda att aldrig ge upp, han har även fått Huddersfield att spela riktigt bra fotboll. För ärligt talat, ska man gå 42 matcher i rad utan förlust så krävs ett grundspel som alla kan förlita sig på. För Clark och Huddersfields del så betyder denna variant av ”riktigt bra fotboll” ett 4-4-2 (ibland 4-3-3) där man håller bollen efter marken.

Clark spelade för Newcastle, Sunderland (populärt), Fulham och Newcastle (populärt) igen, under sin aktiva karriär. Som tränare skötte han reserverna i Magpies under Glen Roeders tid i klubben, och när Roeder lite senare dök upp i Norwich gjorde han Clark till sin assistent. 2008 hörde Huddersfield av sig och ville ha Clark som huvudtränare – ett val någon av de knappast ångrar idag. Clark själv omger sig med bland annat flerfaldige Europacupvinnaren Terry McDermott i Huddersfield; en hyfsat meriterad assistent.

Till skillnad från t.ex. Eddie Howe, som gjorde stordåd med Bournemouth innan Burnleys lockrop blev oemotståndliga förra året, så har Clark än så länge avfärdat de förfrågningar som dykt upp om att ta över lag högre upp i systemet. Men när något PL-lag väl sparkar sin tränare (Blackburn? Wolves? Wigan?) så kan jag garantera att Clarks namn är med i den mediala diskussionen rörande efterträdaren.

Clark blev oktober månads tränare i League One, och skyttekungen Jordan Rhodes – nyligen studerad av Man Uniteds nye scout Paul Scholes - blev månadens spelare, efter bland annat hattrick två matcher i rad, något som inte hänt i klubben sedan 1920-talet. Andra spelare värda att nämna i detta väloljade lagbygge är: Huddersfield-sonen Alex Smithies i mål, isländska mittfältsspindeln Joey Gudjonsson, mittbacken, tillika lagkaptenen, Peter Clarke och energiske mittfältaren Scott Arfield.

Trots lagets otroliga obesegrade rad så misslyckades man alltså med att gå upp till The Championship förra säsongen, och i år så ligger man faktiskt tvåa i League One, hela fem poäng efter suveräna Charlton. Nio vinster och Åtta oavgjorda är Huddersfields facit så här långt i ligan, och är ibland rädslan att förlora lite väl stor för Town?

Kanske, kanske inte. Däremot ska folk veta att lagen i de lägre engelska serierna spelar nästan orimligt många matcher på en säsong (Arsenal behövde nästan ett och ett halvt år på sig att få ihop sitt 49 unbeaten. Om Huddersfield når 49 så kommer man att göra det på ett år och en dag. Dessutom har Huddersfield inga överdrivet stora resurser, utan sköts propert av lokale affärsmannen och Town-supportern Dave Hoyle, som gjort sig en förmögenhet på grattis-kort.

En text om Huddersfield är dock inte komplett utan en intensiv titt i backspegeln. Faktum är att man var ett av Storbrittaniens allra bästa lag på 1920-talet, med tre ligatitlar, under legendariske managern Herbert Chapman, som talar sitt tydliga språk. Under den här perioden började fansen sjunga en sång på läktaren:



There's a team that is dear to its followers
Their colours are bright blue and white,
They're a team of renown, the pride of the town,
And the game of football is their delight

All the while, upon the field of play,
Thousands loudly cheer them on their way.
Often you can hear them say, who can beat the Town today?
Then the bells will ring so merrily
Every goal, shall be a memory
So Town play up, and bring the cup
Back to Huddersfield

Då, som nu, lyder frågan: Who can beat the Town today?

/JJ