United Newcastle

Och till råga på allt så har man årets snyggaste bortaställ i Premier League. Bild: Daylife.

PL: 2011-08-14 Stoke - Chelsea 0-0
EL: 2011-08-25 Stoke – FC Thun 4-1
PL: 2011-09-10 Stoke – Liverpool 1-0
CC: 2011-09-20 Stoke – Tottenham 0-0 (7-6 e.str.)
PL: 2011-09-24 Stoke - Manchester U 1-1
EL: 2011-09-29 Stoke – Besiktas 2-1
PL: 2011-10-15 Stoke - Fulham 2-0
EL: 2011-10-20 Stoke – Maccabi Tel-Aviv 3-0
CC: 2011-10-26 Stoke – Liverpool 1-2
PL: 2011-10-31 Stoke - Newcastle 1-3

Innan Ligacupmatchen mot Liverpool hade Stoke åtta raka hemmamatcher utan förlust, trots tuffast möjliga spelschema. Nu skulle man studsa tillbaka och ta tre viktiga poäng hemma mot Newcastle, som också förlorade i Ligacupen i veckan. Mannen som Tony Pulis, säkert på inrådan från sin medicinska stab, ratade i somras på grund av ett oroande knä – Demba Ba – var dock den enda trean den här kvällen. Ett hattrick från senegalesen förkunnade att Newcastle fortfarande inte förlorat i årets Premier League.

Det finns nog inga fans som lidit så mycket som Newcastles fans fått göra de senaste åren, sett till någon oprövbar teori om hur stor klubben är och hur dåligt de presterat, så därför är det extra kul att se hur Magpies, skatorna, klarar sig så himla bra just nu.

Newcastle har under Mike Ashleys styre fått stå ut med det mesta. Konstiga tillsättningar både i kulisserna och på tränarposten, nedflyttning, stöttepelare som sålts och till och med en övervägning att sälja namnet på klubbens anrika arena, St. James's Park, till en webbsida. Men även en blind höna hittar korn ibland, och även om fansen alltid ges något att klaga på så har två personer vuxit fram ur askan.

Alan Pardew och Graham Carr. Alan Pardew, som nådde vissa framgångar med West Ham under 00-talet och som jag alltid sett som en av de mer vettiga engelska tränarna, har fått något så ovanligt som tid på sig av ägare Ashley. Och Graham Carr är kanske den allra främsta anledningen till Newcastles fina start på säsongen.

Carr är en 67-årig herre från Corbridge, fyra mil utanför Newcastle-upon-Tyne, far till engelske komikern Alan Carr, och han är Newcastle Uniteds chefsscout, med ett extremt välutvecklat öga för franska talanger. Visst, Yohan Cabaye var kanske hela Ligue 1:s bästa mittfältare förra året, men det var i Frankrike som han upptäckte Cabayes mittfältskollega Cheick Tiote. I grund och botten är det Carr som ligger bakom hela den franska revolution som vuxit fram i en av de minst franska städerna i England.

Cabaye och Tiote, som sagt. Obertan, Marveaux, Ben Arfa, Ba (född i Paris), och även 19-årige löftet Mehdi Abeid. Senast ett lag plockade in så här många Frankrike-relaterade spelare vann de två dubblar och gick obesegrade genom en hel säsong. Jag vill egentligen göra minimala jämförelser mellan Arsenal och Newcastle, eftersom det inte finns mycket de har gemensamt på planen, men efter ¼ av årets PL-säsong ligger Newcastle trea efter sex segrar, fyra oavgjorde och noll förluster. Man är tre poäng före Chelsea, och en poäng efter Manchester United.

Ända sedan Roy Hodgson räddade Fulham från betongsäker nedflyttning och sagoskrev fram laget till en Europa League-final, med superstjärnan Bobby Zamora i spetsen, har jag haft lätt till att beskriva ett extremt sympatiskt och välspelande lag som att de ”gör en Fulham”. Blackpool och Dortmund förra säsongen. I år är det oerhört lätt att tycka om ett Newcastle, som gjort sig av med bråkstakarna Barton, Nolan och Carroll men behållit glöden. I kvällens match mot Stoke spelade de ett briljant avvägt försvarsspel där de på en och samma gång lyckades stressa de, ärligt talat, tekniskt rätt dåliga Stoke-spelarna och samtidigt låg helt rätt i sina 4-4-2-positioner. Carr har fixat spelarna, och Pardew sköter taktiken. Och nu ska bara Mike Ashley hålla sig väldigt långt borta från dessa två herrars yrkesliv, så går Newcastle United mot en sällan skådat ljus framtid.

/JJ