Två av den europeiska fotbollens stora tränare och tänkare under 2000-talet.
5-3-0. Det är ingen taktik som båda använt sig av när de varit två man mindre. Det är facit från Arsene Wengers och Rafael Benitezs möten under spanjorens tid som tränare för Liverpool FC. När Wengers Arsenal haft hemmaplan och Rafas Pool varit på besök har hemmalaget fem segrar. Tre har slutat oavgjort. Benitez har noll segrar.
¤ ¤ ¤
– Jag förväntar mig att möta ett starkt lag. Arsene Wenger är den bäste tränaren i Premier League, och nu har de fått in starka nyförvärv.
– Jag är inte förvånad över att Rafa Benitez gör bra ifrån sig. Napoli är på väg uppåt. Han kan erbjuda erfarenhet och kvalitet.
Det är alltså två gentlemän vi har att göra med. Ungefär så långt ifrån en José Mourinho man kan komma i mediesammanhang. Att Wenger och Benitez skulle sitta och smickra för smickrandets skull tror jag inte heller. Om inte annat så backar min egen tro att de båda är två av världens bästa tränare upp uttalandena de gjort om varandra inför tisdagskvällens möte mellan Wengers Arsenal och Benitezs Napoli.
(Vän av ordning har vid de här laget insett att de båda ju möttes så sent som i augusti under träningsturneringen Emirates Cup, och att det resultatet inte är medräknat i statistiken ovan. Nej. Det var, som sagt, en betydelselös träningsmatch.)
Nu är det gruppspel i Champions League. Magiska grupp F. Det är svårt att säga om det här ens är en av de fyra hetaste matcherna i den gruppen under hösten. Det lär till exempel koka mer på både Westfalenstadion och San Paolo än på Emirates, även om kvällsmatcherna i Norra London ofta kan förvandlas till något extra.
Spelmässigt har mötet dock större potential. Arsenal, fortfarande inte riktigt säkra på sin hemmaform, men med ett momentum som inte skådats i klubben på nästan ett årtionde, mot ett Napoli, med en coach som älskar att utnyttja motståndarnas svagheter, och som inte haft ett sånt här momentum på... ännu längre.
Så, oavgjort?
Det känns som det naturliga steget att ta i den här kontexten, när två formstarka lag med inbördes respekt och beundran för varandra möts. Men då har vi ju knappt ens skrapat på ytan.
Rafa Benitezs styrka som tränare är bland annat att han vet exakt hur han vill att sitt lag ska formera sig; 4-2-3-1 där zonmarkering är principen. I Valon Behrami och Gökhan Inled har spanjoren två schweizare som vet exakt hur viktigt det är att hålla sina två sittande mittfältspositioner. Framför de spelar komplette slovaken Marek Hamsik.
Det kommer med andra ord att bli trångt på mitten, där Arsenal ju så gärna vill försöka spela sig fram. Man har varit bra på att passa och kombinera sig fram till farliga lägen tidigare under säsongen, men idag kan det helt enkelt bli för svårt. Då får man förlita sig på kantspelet.
Den andra fina saken med Benitez är att han inte tillåter sina yttrar att hänga kvar vid mittlinjen medan resten av laget försvarar sig; de ska omgående hem och hjälpa till. Även kanterna kommer att bli svårforcerade för the Gunners, men de gånger man väl kommer att komma förbi och få till inlägg så kommer 192cm långe Olivier Giroud att ha ett övertag i luftrummet mot Raul Albiol och Miguel Britos. Sättet som fransosen Giroud orsakade luftrumsproblem för Stokes mittförsvar för drygt en vecka sedan vittnar om detta.
Ja, jag tror att Napoli kommer att inrikta sig på försvar i första hand. Rafa brukar ha en underbar förmåga att göra det oväntade, men Arsenals omställningsspel är förmodligen för bra för att utmana med hög press. Det är bara att se på hur man hanterade Dortmund i första gruppspelsmatchen i september, trots att man då hade hemmaplan.
Arsenals försvarsspel, då? Det finns en risk att man kommer att spela Mikel Arteta istället för Mathieu Flamini som den mer tillbakadragna mittfältaren. Risk, eftersom Arteta aldrig varit något defensivt geni, och än mindre så efter att ha missat hela säsongsinledningen med skada. Flamini skulle vara viktig för de defensiva omställningarna, men när det kommer till att låsa upp Napolis försvar så är Arteta det givna valet. Detta lär vara en av nyckelfrågorna för Wenger på förhand, och hur han väljer att formera laget kommer att sända starka signaler. Flamini? "Oavgjort är ändå ok". Arteta? "Vi går för tre poäng".
Ett tredje alternativ är förstås att båda spelar, vilket inte får ses som allt för omöjligt, med tanke på den smärre mittfältskris Arsenal upplever rent breddmässigt.
Napoli vill kontra, och man vill göra det snabbt. Detta behärskar man. Även Arsenal trivs som bäst när det finns mycket gräs att springa på, vilket får mig att tro att det inte kommer att blixtra till förrän i den andra halvleken, när matchens form börjat bli härligt Salvador Dalí-aktig och båda lagens mittfält upplöst sig själva.
5-3-0. Kvalitetsmässigt bör Napoli med en för tillfället bredare offensiv flora att välja bland ha överhanden om det kommer till hawaii-fotboll sista 20 (även om Gonzalo Higuain, som var nära att skriva på för Arsenal i somras innan Real Madrid plötsligt höjde prislappen med 100 miljoner, kanske missar matchen med skada). Men den där nollan skojar man inte bort, och om Arsenal kunde överleva mot en Fernando Torres i sina bästa dagar så kan man det även ikväll.
Så, oavgjort?
/JJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar