Kombouaré förlänger med Guingamp till 2020

Kombouaré (t.v.) och Desplat (t.h.). 

Guingamp förlorade med 3-1 hemma mot PSG, president Bertrand Desplat spenderade helgen med att såga isär VAR (då Guingamps 2-0 blev bortdömt), och ett par dagar senare fixade han ett nytt kontrakt med tränaren Antoine Kombouaré, trots att säsongen har inletts med två förluster.

Ligue 1:s mest välskötta klubb vill att förlängningen ska vara ännu ett steg framåt i deras planering, en planering som de än så länge håller. De är inne på sin sjätte raka säsong i högstadivisionen (klubbrekord). De tre första åren var målet att stanna kvar. Efter det lämnade fina tränaren Jocelyn Gourvennec för Bordeaux. De efterföljande åren skulle det mittenplaceras och de är väl inne i sista året för det.

Kombouaré blev vald för uppdraget år 2016. Han höll på att ta PSG till ligaguld fyra-fem år tidigare, fick sparken då han inte var tillräckligt stor profil, och hans enda uppdrag i Frankrike efter det hade varit ett urfattigt, ägarkonstigt, och spelarbedrövligt RC Lens.

Det har gått rätt bra i Guingamp. 50 poäng och övre halvan första säsongen, 47 poäng och fyra poäng ifrån övre halvan andra säsongen efter konstig avslutning (oavgjort mot Marseille och PSG, vinst mot Monaco, men förluster mot Dijon och Toulouse).

Riktigt bra för en klubb från en ort med 7000 invånare (typ som ett Tidaholm), oftast gröna siffror i ekonomin, inte långt ifrån självgående utan spelarförsäljningar, hård konkurrens med många Ligue 1- och Ligue 2-klubbar i närheten, och ligans 18:e största budget.

2018 har också varit ett spännande år för dem. De spenderade €7m ur egen klubbkassa på en ny träningsanläggning, och ytterligare drygt €2m på att fixa till arenan. Detta tre år efter att de la €5m på akademin.

De har i sommar också skrivit nya kontrakt med de flesta av lagets stora talanger: Eboa Eboa som säkert snittar 90% i duellvinster som mittback, vänsterbacken Rebocho som hade varit i ett klart bättre lag om han vore lite snabbare, och egna mittfältsprodukten Blas. Till detta finns Marcus Thuram (näst bäst på plan, efter Mbappé, mot PSG) som de tog för nästan ingenting och från bänken i Sochaux, och Marcus Coco där det fortfarande är diskussioner om han är bland ligans mest lovande yttrar eller om han är lite för begränsad. 

Samtliga fem är i alla fall bra nog att starta för ett mittenlag i Ligue 1.

De två stora negativa sakerna har varit Jimmy Briand och Clément Grenier. Lagkapten Briand fick tillåtelse att bryta kontraktet (trots att han var viktig) för att skriva på för en MLS-klubb. Han kom dock inte överens med klubben, utan skrev istället på för Bordeaux vilket gav hård kritik från Guingamp och fornelagkamraten Benezet svarade med att använda en Briand-tröja för att hålla igång grillen.

Grenier blev deras nyckel i våras, men han gjorde en mer förståelig flytt. Han skrev på i vintras efter flera svåra år, kom igång, och gjorde fem mål och fyra assist på de sista tio matcherna (från centralt mittfält). Han började själv att prata om franska landslaget igen, och tog upp det som alla tar upp när de spelar i Guingamp: lugnet att vara där. Förtroendet man känner från alla i föreningen. Det blev dock en flytt till Rennes för att ge sin karriär en sista stor möjlighet.

Ersättarna blev Nolan Roux (ibland inte bra nog, men ändå 15 mål i Ligue 1 för Metz förra säsongen) och Ronny Rodelin. Rodelin har gått från en talang till en meme till allt. Otvivelaktigt bra egenskaper då han är stor som ett hus och försöker sig på svåra saker, men inte alltid lyckas ofta nog. 

Samtidigt som de tappat två nyckelspelare, och förlängt med stortalanger och tränare, så är fortfarande den viktigaste pjäsen Desplat som president. Ingen annan fransk klubb av liknande storlek har nog en lika kunnig president, men visst, det märks att han har haft en framgångsrik karriär inom marknadsföringsbranschen och vet hur han ska berätta historier för att få klubben att verka ännu finare och ännu bättre.

Det är ingen slump att han ofta påpekar att ungefär 150 lokala företag äger klubben (plus att ytterligare 15 000 supportrar har köpt aktier), och därifrån sätter det i relation till större klubbar med utländska ägare. Han vet vilka saker som fotbollssupportrar gillar, men samtidigt har han lyckats behålla eller återskapa många fotbollsromantiska delar och ändå fått resultat.

Han har också skapat en tradition av att när en spelare värvas in, så ska spelaren sitta i timlångt möte där de går igenom klubbens historia och värderingar. Spelarna får även med sig ett häfte därifrån, med bland annat olika fraser som även står inskrivna på olika ställen runt klubbens anläggningar.

Till detta har han också skapat ett bra band till supportrarna. Han beställde till och med en studie där de skulle få fram vad Guingamp (klubben, orten, supportrarna) egentligen är för något och vad som skiljer dem från andra. Supportrarna själva gillar också att kalla sig för bönder, och det anspelar klubben också på ibland (med kärlek). 

Och supportrarna får ofta bra fördelar. När Guingamp spelade i Europa League kostade de dyraste biljetterna 250 kronor, och det är standard med billiga biljetter. En av hans senaste projekt var att låta en supporter (och designer) fixa den här säsongens tröjor, vilket blev följande:



Guingamp och Desplat har både varit duktiga på att berätta om alla delar i klubben, både de avgörande och anekdotiska, men framför allt har de varit duktiga på att både berätta och få resultat per spenderad euro. Det är lite för många klubbar som bara kan det förstnämnda. Desplat och Guingamp kan narrativ, ekonomi, utveckling, faciliteter, mänskligt välmående, supporterhantering, och sportslig verksamhet.

@jonas_hansson

Källor: Ouest France, Guingamp, Libération, Independent, AP