MLS-hypen väckte engelsmännen år 2014, desperata efter de kvälls- och sommarmatcherna som de aldrig får av Premier League, och den sjukdomliga hetsen efter att aldrig stänga av sig från fotbollen. Varför inga blickar mot ett land med liknande ungdomssystem, säg Kanada? Not lika mycket hetta.
Kanada är på plats 114 på FIFA-rankingen, strax bakom fallna storfotbollsnationer som St. Kitts and Nevis och Namibia. Med Öster-Atiba Hutchinson som hyperjätte så placeras resultaten därefter.
2012 förlorade Kanada en landskamp mot Honduras med 8-1, årets sista landskamp. Efter det kom 2013. 13 landskamper.
0-3-10. Ett enda gjort mål framåt.
Ett för svårt spelschema? Well, ett par av förlusterna kom mot Martinique och Mauretanien.
Det här är Kanada. Enligt FIFA:s Big Count har landet samma antal fotbollsspelare som Argentina, och ligger på tionde plats när det gäller antal licenserade fotbollsspelare, med 200 000 fler än Spanien.
Utkonkurrerade av ishockey? Nä. Fotboll är den näst populäraste idrotten att utöva - efter simning - och det finns 50% fler fotbolls- än hockeyspelare i landet. Fördomsspontansargument.
Martin Rennie, en skotte som basade MLS-kanadensarna Vancouver Whitecaps, publicerade en bloggserie om varför Kanada är uruselt bedrövlighetsdeprimerande plattsunkiga på fotboll.
Han kom med en del standardargument - för få tränare, för usel planering från fotbollsförbundet, att kanadensarna inte har bestämt sig för hur landets fotboll ska se ut - men sedan kom några andra saker.
På gräsrotsnivå finns det knappt en privat sektor. Allt körs av skolor, vilket gör att fotboll i Kanada bara är en variant av skolidrotten. Något du gör i skolan, men aldrig utanför densamma. Det finns inte tillräckligt många klubbar för ungdomars fritid, och när du går ut skolan finns det inga vägar att fortsätta inom fotbollen. Det finns ju knappt ens en högstaliga i landet.
De få kanadensiska MLS-klubbarna har akademier, men de gör bara marginalnytta för en hel nation.
Det går rätt kosher för Kanadas damer - sett till antalet manliga och kvinnliga fotbollsspelare är Kanada världens mest jämställda fotbollsnation - men trots det höga utövarantalet så förblir fotbollen endast en billig och enkel skolidrott.
@jonas_hansson
2012 förlorade Kanada en landskamp mot Honduras med 8-1, årets sista landskamp. Efter det kom 2013. 13 landskamper.
0-3-10. Ett enda gjort mål framåt.
Ett för svårt spelschema? Well, ett par av förlusterna kom mot Martinique och Mauretanien.
Det här är Kanada. Enligt FIFA:s Big Count har landet samma antal fotbollsspelare som Argentina, och ligger på tionde plats när det gäller antal licenserade fotbollsspelare, med 200 000 fler än Spanien.
Utkonkurrerade av ishockey? Nä. Fotboll är den näst populäraste idrotten att utöva - efter simning - och det finns 50% fler fotbolls- än hockeyspelare i landet. Fördomsspontansargument.
Martin Rennie, en skotte som basade MLS-kanadensarna Vancouver Whitecaps, publicerade en bloggserie om varför Kanada är uruselt bedrövlighetsdeprimerande plattsunkiga på fotboll.
Han kom med en del standardargument - för få tränare, för usel planering från fotbollsförbundet, att kanadensarna inte har bestämt sig för hur landets fotboll ska se ut - men sedan kom några andra saker.
På gräsrotsnivå finns det knappt en privat sektor. Allt körs av skolor, vilket gör att fotboll i Kanada bara är en variant av skolidrotten. Något du gör i skolan, men aldrig utanför densamma. Det finns inte tillräckligt många klubbar för ungdomars fritid, och när du går ut skolan finns det inga vägar att fortsätta inom fotbollen. Det finns ju knappt ens en högstaliga i landet.
De få kanadensiska MLS-klubbarna har akademier, men de gör bara marginalnytta för en hel nation.
Det går rätt kosher för Kanadas damer - sett till antalet manliga och kvinnliga fotbollsspelare är Kanada världens mest jämställda fotbollsnation - men trots det höga utövarantalet så förblir fotbollen endast en billig och enkel skolidrott.
@jonas_hansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar