14 november 2010

Noi Siamo La Ternana

Det var egentligen onödigt att skriva den här artikeln. Det hade nog räckt med att jag hade visat den här bilden för att allting om Ternana skulle ha varit sagt.

Dom har aldrig haft det lätt i Ternana Calcio. Staden, som heter Terni, bombades sönder under andra världskriget och även klubben själv har bombats sönder mängder med gång, även om det bara har varit mentalt. Klubbens fans har slitits mellan de flesta olika känslorna under hela klubbens historia som till exempel avsky, bitterhet, total ovisshet, gråtfärdighet, nonchalans och så även lite glädje här och var.

Framförallt har man haft ekonomiska problem, många gånger dessutom. Ofta har någon av stadens stora herrar, med eller utan plånböcker, fått rycka in för att lätta upp tillvaron när det sett som mörkast ut. Terni är en industristad så man har mer än en gång haft sugerdaddys som sitter på en fet plånbok, även om man sällat kunnat utnyttja det. Rent politiskt stod föreningen runt andra världskriget för en mer fascistisk syn på livet, men framförallt på senare år har det vridits åt rejält åt vänsterhållet och Che Guevara-flaggor är det populäraste inslaget på arenan Liberio Liberati (döpt efter en italiensk motorcykelvärldsmästare). Det var under sin period i Ternana som Fabrizio Miccoli tatuerade in just Che Guevara på sin ankel, en tatuering som han då inte visste vad den riktigt betydde men man kan väl lugnt säga att den har format hans liv.

Många sköna lirare har det funnits gott om, även om man inte har spelat i Serie A på senare år. Nämnda Miccoli (att han spenderade ett år i rivalen Perugia förändrade inte hans status i Terni), Andrea Cossu, Antonio Candreva, Riccardo Zampagna, Christian Riganò, Paolo di Canio (han hamnade lite fel känns det som...), Houssine Kharja, Franco Semioli och Giulio Migliaccio för att nämna några. Ingen har dock fått så mycket uppmärksamhet som Luis Jimenez. Han tillhörde klubben i åtta år, men spelade för sex andra klubbar under den tiden, oftast utlånad men även som delägd med Inter. I somras blev det en blind budgivning mellan Inter och Ternana. Ternana vann budgivningen, men Luis Jimenez vägrade flytta till Lega Pro. Presidenten Edoardo Longarini, en maffiarelaterad person som sysslat med en fruktansvärt stor mängd tvivelaktiga affärer genom åren både inom och utanför fotbollen, försökte tvinga honom kvar, men när han märkte att han var tvungen att sälja klubben till den lokala affärsmannen Angelo Deodati sålde han också Luis Jimenez den 31:a augusti till Cesena, allt för att Longarini själv skulle kunna plocka en del av övergångssumman och lägga i egen ficka.

Allt kaoset kring försäljningen har även smittat av sig till planen. Ternana slogs för uppflyttning till Serie B ifjol, men förlorade i kvalet. Nu ligger man trea från slutet och nyanställda tränaren Fernando Orsi (jobbat i Lazio, Inter och självklart Livorno på senare år) har haft stora problem med offensiven. Sex mål framåt på elva matcher är inte ens i närheten av okej, men å andra sidan vann man mot Juve Stabia förra helgen och man har fortfarande bara sex poäng upp till kvalplatserna till Serie B. Mycket kan fortfarande hända, men så fort Ternana andas morgonluft igen brukar bubblan spricka och dom får börja om från början. Det är så det funkar i Ternana Calcio.

Vad kan man mer säga om klubben? Ptja, antagligen att man gjorde en av de bästa spelaraffärerna som någonsin skådats när man sålde Corrado Grabbi till Blackburn för över 100 miljoner svenska kronor. Grabbi gjorde sammanlagt två mål i England och misslyckades även grovt i hemlandet när han återvände.

/ JH

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar