Pojkarna från Avignon

Arles-Avignons hemmaplan för ett drygt år sedan. Nej, vi skämtar inte.

Alla läste om och blev fascinerade av Arles-Avignon i somras. Klubben som gjorde en Hoffenheim (fast utan en sugardaddy) när man genomgick fem divisionsuppflyttningar på sex säsonger. Mannen bakom det hela var den sympatiske människokännaren Estevan. När han anlände var klubben (som då bara hette Arles) visserligen topptippade och det var precis att man tog sig uppåt en division då man tvingades till kval. Hade man misslyckats i det kvalet hade antagligen Estevan fått sparken och historieböckerna i framtiden hade aldrig fått nämna Arles-Avignon. Nu blev det inte så och förra sommaren landade man i Ligue 2. Det var bara ett problem; franska fotbollsförbundet ansåg inte att klubben var tillräckligt fin utan krävde ny arena och att man fixade en mer professionell attityd. Man tog helt enkelt sitt pick och pack, gjorde en NHL:are och drog till grannstaden Avignon som passande nog hade en arena för 17000-18000 åskådare som inte användes till mer än division 6-fotboll.

Nu började det hända grejer med klubben. Visst, man hade Ligue 2s överlägset lägsta omsättning, men man fick bland annat in lite juniorer på lån från större klubbar (främst VM-liraren Andre Ayew) och även ett par dugliga Ligue 2-spelare. Det gick som en smäck och i somras var man i Ligue 1. Estevan tyckte han krävde en löneförhöjning, presidenterna svarade med att Estevan fick välja mellan att behålla sin gamla lön eller att få sparken. Han fick sparken, men på Zamparini-manéer var han tillbaka igen bara veckor senare. Spelarna hade blivit rasande och presidentduon ångrade sig och tog tillbaka honom. I gengäld fick Estevan bland annat hämta in Evras kompis Duverne som ny fystränare tillsammans med en mängd namnkunniga (men relativt usla och överbetalda) kultlirare; Angelos Charisteas, Angelos Basinas, Alvaro Mejia, Francesco Pavon, Yann Kermorgant och Camel Meriem, som för några år sedan var en av Frankrikes överlägset bästa kreativknippe.

Det överlägset mest kultmärkta spelaren i laget är Kaba Diawara. Senegalesen som är inne på sin sextonde klubb under de senaste fjorton säsongerna. Bland annat lyckades han spela för Arsenal, West Ham, Marseille, PSG och Blackburn under en treårsperiod utan att göra ett enda mål i någon av klubbarna, trots en mängd A-lagsspel. Bara det är värt en applåd. Jag sitter på en hel kartong full med Arsenalfilmer från 90- och 00-talet och den överlägset sämsta spelaren jag någonsin sett spela fotboll är nog Kaba Diawara. Detta säger jag trots att jag har sett Ade Akinbiyi på en fotbollsplan.

Det började med fem raka förluster, sedan fick Estevan sparken. Ut med människokännaren Estevan, in med den diciplinerade taktikern Faruk Hadzibegic som försökte blåsa liv i sin nedåtgående tränarkarriär. Det har gått sådär. Tråkfotbollen finns visserligen kvar i klubben, men i helgen tog min sin första seger för säsongen (mot Caen) och nu har man bara åtta poäng upp till nästjumbon Lens. Ett trendbrott eller helt enkelt en slumpmässig kväll där allting rullade rätt? Det återstår att se.

/ JH