I Belgien är det just nu mycket snack om en man vid namn Jacky Mathijsen. En gammal målvakt som åkte på ett bananskal in i tränarbranschen för ett tio-tal år sedan. Han gjorde det bra i såväl Sint Truidense som Charleroi, men sedan fick han storhetsvansinne. Han har alltid varit en speciell människa med rätt defensiva idéer om hur fotboll ska spelas, men i takt med att Mourinhos arroganta stil blev alltmer uppmärksammat i media, ju mer började även Mathijsen att agera på ett liknande sätt. "Jag gör allt för att få fördelar", menade han.
Det har gått... sådär. Mathijsen är en rätt medioker tränare och är snarare dumvristigt impulsiv i sina uttalanden än planerande och smart a la Mourinho. Det har blivit hans fall och han fick sparken både från Club Brugge och Charleroi då han var direkt ogillad i de bägge klubbarna. För en dryg vecka sedan blev han ny tränare för Germinal Beerschot istället. Belgiska medier, fans och övriga som kan tänkas ha en åsikt är övertygade om en sak; det här är Mathijsens sista chans som tränare på högsta nivå. Ska man vara manipulativ och provocerande måste man få resultat på planen också, annars verkar man vara en uppblåst idiot.
Det kanske inte blir en mindre prövning för Mathijsen att just Germinal Beerschot har en rätt konservativ och envis styrelse som försöker lägga fingrarna i sina tränares arbeten vilket fått ett antal tränare att lämna i förtid på grund av meningsskiljaktigheter som det så vackert heter. Jag tror inte dom kommer acceptera samma antal röda kort och böter som hans tidigare klubbar har gjort. Och då syftar jag enbart de röda korten och böterna som Mathijsen själv får...
Nåväl, så länge han tar hand om min favorit Dawid Janczyk är jag nöjd.
Och oh, på tal om belgisk fotboll; centralafrikanen Habib Habibou verkar ha fått sitt ordentliga genombrott den här säsongen. Trevligt. Han har ju kvalitéer både på det ena och andra. Det sista fick en hel del djurrättsorganisationer att bli fucking mental.
/JH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar