Ett landskap på uppgång

Här har Reading spelat 1-1 i en träningsmatch för inte alls många år sedan. Bild: IK Brage.

Den ena halvan av den här bloggen bor i Dalarna. En plats där fotbollen åkt på en stenhård men rättvis tackling, blivit av med bollen, åkt på ett kontringsmål och fått börja om i underläge.
Demoraliserade har fotbollen gått in i halvtid, en vila som varat i några år medan spelarna samlar mod och karaktär.
Nu är man redo att inte bara vara landskapet vars största bedrift på senare år är att ha gett ett holländskt mittenlag en anfallare som är tillräckligt bra för att få göra fem matcher på en halv säsong.

Och idén till det här inlägget kommer sig så klart av att Carl-Johan Bergman, mannen som visat att man kan göra något av sitt liv även om man kommer från Grängesberg, i tur och ordning: skrev en krönika om bloggar i förra lördagens Nya Ludvika Tidning; fick ett mail från undertecknad med ett tips om just den här bloggen; svarade på mailet på ett trevligt sätt, men än mer fantastiskt för J&J, skämde bort DHOF med ett omnämnande i den här veckans krönikör-sida i NLT. Så först och främst; ett oerhört stort tack för den fina publiciteten, Bergman!

Och då kan vi väl ta och börja med dalafotbollen på det mest lokala och härliga planet, nämligen Dalarnas division 4 herrar. Här huserar nämligen IFK Grängesberg, som de senaste åren harvat nere i de ännu lägre divisionerna. Men nu för tiden spelas det div. 4-matcher på Grängesvallen. Och just den här säsongen väntar stekheta derbyn mot närbelägna Nyhammar, Smedjebacken och framför allt Ludvika.

Ludvika är annars ett av de lag som sjunkit lägst under det senaste årtiondet. Lite drygt. 1998 spelade man mot Djurgården hemma på Hillängen i Division ett norra, ligan under Allsvenskan. Men ett alldeles för läckande försvar gjorde att man i slutändan var två poäng från att få försöka kvala sig kvar i vad som skulle bli den helnationella Superettan. 11 år senare är man fem divisioner längre ned. Men bra går det i alla fall. Tre segrar på tre matcher, men derbyna mot IFK på både Grängesvallen och Hillängen blir några av årtiondets fotbollshändelser för mig personligen.

Men division 4 i all ära, det är lite högra upp som det börjar bli riktigt intressant i ett bredare perspektiv. Dalkurd FF bildades 2004 och har sedan dess inte visat någon som helst pardon då man krossat allt motstånd i seriesystemen, och i år kommer man att vinna även division 2 Norra Svealand. Och man gör det med en blandning mellan dalaprofiler så som Seyhmus Abic och Jörgen Sundström, och spelare med internationella meriter, till exempel gamla ÖSK:aren Nedim Halilovic. Men bäst av alla är fenomenale högeryttern Brwa Nouri, en 22-årig iranskfödd snabb liten dribbler som tar sig förbi vilken ytterback som helst.

Dalkurds mål är att nå Allsvenskan, och jag ser ingen anledning till att man inte skulle kunna det. Borlänge, staden där man hör hemma, är idag större än någonsin, och i staden banar ett annat grönt lag vägen för total fotbollsfeber om några år.

För ni vet väl vad som gäller i Borlänge? Brage e lage. Och efter några mörka år både en och två divisioner under Superettan leder man nu Division Ett Norra, tillsammans med Arameiska-Syrianska, efter fyra omgångar, på tio poäng. Dock störs man av att troligtvis bäste spelaren Mathias Viklöf - håll i er nu - förlorat sin anställning på Sandvik, och kanske tvingas lämna klubben om man inte hittar ett nytt jobb åt honom.

Men framtiden i Brage ser hur som helst trygg och lovande ut. Inte nog med att halva a-truppen består av spelare som är 20 år eller yngre, så har man nu lagt konstgräs på gamla klassiska Domnarvsvallen, vilket innebär att man kan träna på sin hemmaplan året om.

Och bara några kilometer därifrån ligger Kvanrsvedens IP, en anläggning som ännu tidigare kunde ståta med just konstgräs, och där Kvarnsvedens damlag spelar ut sina konkurrenter i Division Ett efter noter. Efter att klassiska Ornäs gått i konkurrs så är nu Kvarnsveden på väg att nå Damallsvenskan som dalafotbollens fanbärare på damsidan.

Så: Lasse Nilssons gamla Brage mot Superettan, och hela Dalarna är på väg efter. Som jag har längtat.

/JJ

P.S.
Med tanke på NLT:s fina publicitet kan vi ju försöka göra vårat bästa för att bjuda tillbaka. Blev ni fast av den ovanstående genomgången av dalafotbollen kan ni läsa mer om den och alla annan fotboll på den nyöppnade Fotbollsbloggen på Dalarnas Tidningar.
Och så klart, CJ Bergmans egna blogg, även den på Dalarnas Tidningar.