Shakhtar Donetsk firade - football style. Bild: Daylife.Det var upplagt för en sprakande tillställning när überoffensiva tyskarna Werder Bremen mötte pokaltörstande ukrainska fenomenet Shakhtar Donetsk i den allra sista finalen av Uefacupen, som Istanbul och Sükrü Saracoglu-stadion hade äran att hålla.
Det fanns bara ett problem. Werders spindel i nätet, stjärnan Diego var avstängd. Poff! sa WBs offensiv, och de ukrainska brassarna tog över showen.
Nej, utan Diego inriktade sig Werder Bremen mest på försvar. Shakhtar förde matchen på Liverpoolvis med två lågt sittande innermittfältare, medan Rat och Srna öste på längs kanterna och Jadson, Willian, Luiz Fabiano och Ilsinho (jepp, fyra brassar) lekte runt framåt centralt i banan. Och Bremen hade egentligen inget bra botemedel.
1-0 till de neonorangea ukrainarna kom i första halvleken efter att Luiz Fabiano serverades av en fantastisk skarv, och själv chippade bollen med utsidan över en framrusande Tim Weise. Ganska omgående dunkade dock Naldo (jepp, brasse) in en frispark från drygt 20 meter och 1-1 var ett faktum i halvtid.
Rosenberg då? Jag har aldrig sett karln göra en bra match (förutom i Allsvenskan) och så inte idag heller. Utan Diego som mackläggare blev det mest bara en massa menlösa löpningar och kassa förstatoucher från det svenska bidraget i denna europafinal. Faktum är att Rosenberg var den första att bli utbytt i andra halvleken när han lämnade plats för Aaron Hunt. Det blev dock oerhört uppenbart att viljan att vinna fick vika sig för rädslan för att förlora. Båda lagen säkrade mer och mer i sitt spel och förlängningen kom som ett brev på posten.
Väl där fick finalen en rättmätig vinnare. Jadson sköt på inspel från Srna ett inte allt för otagbart skott, som dock Weise släppte förbi sig och 97 minuter in i matchen hade Shakhtar ledningen igen. Den här gången släppte man den inte. Bremen skickade upp sina enorma mittbackar och pumpade långbollar, men man kom aldrig nära.
I slutändan vann Shakhtars fina passningsspel och rörliga offensiv, och när slutsignalen gick såg man en, vad jag förmodar vad gråtfärdig Diego i sin finaste kostym vid sidlinjen. Han sköt Bremen till finalen, men fick aldrig spela den. Utgången känns rätt given så här på efterhand.
Men häng inte med huvudet för länge, Werderfans. På lördag 30 maj spelar man final igen, den här gången i DFB-pokal, och man möter Bayer Leverkusen, med Diego tillgänglig. Och förlorar man även där kan man tänka på vad motståndarna fick genomlida säsongen 01/02. Förlust i CL-finalen, förlust i DFB-pokal, och tappad serieledning i de sista omgångarna.
Shakhtar å sin sida lär partaya hela natten lång i den asiatiska delen av Istanbul. Klubben har vunnit sin första internationella titel någonsin, och även om vi på J&J har ett gott öga till deutschsk fotboll så säger vi stort grattis till Shakhtar Donetsk!
* * *
Man skulle kunna göra en stor grej av att Darijo Srna ikväll lyfte Uefacuppokalen för sista gången, den ståtliga pokal som Svennis IFK Göteborg 1982 lyfte mot skyn i Hamburg och som fått kyssas av många härliga gäng genom tiderna. Men nu är det ju faktiskt så att pokalen inte kommer att försvinna, samt det faktum att John Blund sitter bredvid mig, redo att visa vägen till sängen. Godnatt, fotbollsvärlden. Imorgon är en ny dag.
/JJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar