Längst därunder ligger mannen som är synonymt med Carlisle. Bild: Carlisleunited.co.ukKultspelare är något som börjar bli mer och mer uppskattat bland fansen då allt fler fotbollsspelare försöker vara så "rena" som möjligt, och därmed lite tråkigare, samt att de flesta av dom snarare tänker med pengapungen än supporterhjärtat. I en artikelserie i minst 10 delar (en position är redan publicerad, den om Jérôme Leroy) kommer jag att lista mina elva största kultfigurer i modern tid. De flesta av dom har varit aktiva under tiden jag har följt fotboll, men det finns några undantag.
Själv är jag en 4-5-1-människa, men då det finns så många sköna anfallare vore det tjänstefel att inte köra med en mer 4-3-3 i den här kultelvan. Nåväl, oavsett taktiken ute på plan finns det alltid en målvakt i målet, och efter många övervägningar och konkurrens med bland annat Jens Lehmann, Jorge Campos och Jacques Songo'o valde jag till slut en målvakt som gjorde sig känd tack vare ett av fotbollsenglands viktigaste mål genom tiderna. Låt mig presentera...
Jimmys karriär var verkligen inte spikrak. Född i sydöstra England var steget till en Londonklubb inte långt, och visst var det Crystal Palace som fick nytta av hans tjänster. Eller nytta och nytta, han fick aldrig lira en A-lagsmatch under sina fem år i klubben trots att han var något av en supertalang, och lämnade klubben som 23-åring då han gick till den lite mindre klubben Bournemouth. Han fick äntligen speltid, men under sin andra säsong i klubben gjorde han ett ödesdigert självmål som gjorde att laget förlorade finalen i Football League Trophy, en cup för de mindre engelska klubbarna. Han valde bara månader senare att flytta till Swindon, där speltiden återigen blev knaper. Carlisle tackade dock och tog emot honom som lån under våren 1999 när man sålde förstamålvakten Tony Caig till Blackpool. Det gick bra, men det var väl inte för hans målvaktsspel som han blev kärleksförklarad av samtliga invånare i staden.
Det var för hans insats i den sista matchen på säsongen, mot Plymouth, där man var tvugna att vinna för att hänga kvar i ligan. Sluttabellen hängde också på hur Scarborough presterade i den sista omgången, men det började mörkt för Carlisle. Plymouth tog ledningen och Scarborough hade oavgjort, detta betydde nedflyttning för Carlisle. En snabb kvittering av Brightwell spelade ingen större roll - det krävdes ytterligare ett mål. Scarboroughs match slutade några minuter tidigare, och deras fans invadera planen i tron att allting var avgjort, men icke då. Glass ville annat. Han tjongade upp en lång boll, Plymouth nickade undan till hörna med bara sekunder kvar att spela. 21 man i straffområdet - och vem är det som i allt vimmel sätter bollen i mål på matchens sista spark? Glass. Jimmy Glass. Att Carlisle ens lyckades vinna var en oerhört stor bedrift - att Jimmy Glass, målvakten, gjorde målet fanns inte på kartan. Målet blev oerhört uppskrivet i England och Carlisles avslutning på säsongen kallades för The Great Escape.
Enligt Times är målet det sjunde viktigaste en spelare som tillhört en engelsk klubb någonsin har gjort, viktigare än Michael Thomas 2-0 mot Liverpool i slutsekunderna som gav Arsenal ligaguldet 1989, viktigare än David Beckhams frisparksmål mot Grekland 2001 som fixade en VM-biljett och viktigare än Xabi Alonsos 3-3 mål i Champions Leaguefinalen mot Milan. Channel 4 kallade det den 72:a största idrotthändelsen någonsin, i klass med Real Madrids 7-3 vinst i en Europacupfinal och Derek Redmonds 400 meterslopp i OS 1992.
Carlisle försökte köpa loss honom, men klubben ordförande vägrade ge honom tillräckligt med pengar så Jimmy flyttade vidare, han tillhörde bland annat Cambridge och Brentford utan att för den skull få särskilt mycket speltid, han spelade bara tre tävlingsmatcher efter Plymouthmatchen, och vid 27 års ålder avslutade han fotbollskarriären. Synd att den inte fick ett bättre slut, målglada kultmålvakter växer inte på träd i England...
Lite smått och gott om Jimmy.
Han äger numera en taxifirma.
Han spelade FA Youth Cup-finalen mot Manchester United, med spelare som Beckham och Giggs i laget, 1992.
Han var livvakt åt Andre Agassi under Wimbledon samma år.
Han satt bara några sittplatser ifrån supportern som fick smaka på Cantonas legendariska utbrott.
Han var den första målvakten som gjorde självmål på Wembley.
Han har skrivit en bok, "One Hit Wonder".
Se målet här.
När nästa artikel om kultspelarna kommer vet jag inte, skulle gissa på onsdag. Då handlar det om en pytteliten högerback, vem må det vara?
/JH
Själv är jag en 4-5-1-människa, men då det finns så många sköna anfallare vore det tjänstefel att inte köra med en mer 4-3-3 i den här kultelvan. Nåväl, oavsett taktiken ute på plan finns det alltid en målvakt i målet, och efter många övervägningar och konkurrens med bland annat Jens Lehmann, Jorge Campos och Jacques Songo'o valde jag till slut en målvakt som gjorde sig känd tack vare ett av fotbollsenglands viktigaste mål genom tiderna. Låt mig presentera...
Jimmy Glass
Jimmys karriär var verkligen inte spikrak. Född i sydöstra England var steget till en Londonklubb inte långt, och visst var det Crystal Palace som fick nytta av hans tjänster. Eller nytta och nytta, han fick aldrig lira en A-lagsmatch under sina fem år i klubben trots att han var något av en supertalang, och lämnade klubben som 23-åring då han gick till den lite mindre klubben Bournemouth. Han fick äntligen speltid, men under sin andra säsong i klubben gjorde han ett ödesdigert självmål som gjorde att laget förlorade finalen i Football League Trophy, en cup för de mindre engelska klubbarna. Han valde bara månader senare att flytta till Swindon, där speltiden återigen blev knaper. Carlisle tackade dock och tog emot honom som lån under våren 1999 när man sålde förstamålvakten Tony Caig till Blackpool. Det gick bra, men det var väl inte för hans målvaktsspel som han blev kärleksförklarad av samtliga invånare i staden.
Det var för hans insats i den sista matchen på säsongen, mot Plymouth, där man var tvugna att vinna för att hänga kvar i ligan. Sluttabellen hängde också på hur Scarborough presterade i den sista omgången, men det började mörkt för Carlisle. Plymouth tog ledningen och Scarborough hade oavgjort, detta betydde nedflyttning för Carlisle. En snabb kvittering av Brightwell spelade ingen större roll - det krävdes ytterligare ett mål. Scarboroughs match slutade några minuter tidigare, och deras fans invadera planen i tron att allting var avgjort, men icke då. Glass ville annat. Han tjongade upp en lång boll, Plymouth nickade undan till hörna med bara sekunder kvar att spela. 21 man i straffområdet - och vem är det som i allt vimmel sätter bollen i mål på matchens sista spark? Glass. Jimmy Glass. Att Carlisle ens lyckades vinna var en oerhört stor bedrift - att Jimmy Glass, målvakten, gjorde målet fanns inte på kartan. Målet blev oerhört uppskrivet i England och Carlisles avslutning på säsongen kallades för The Great Escape.
Enligt Times är målet det sjunde viktigaste en spelare som tillhört en engelsk klubb någonsin har gjort, viktigare än Michael Thomas 2-0 mot Liverpool i slutsekunderna som gav Arsenal ligaguldet 1989, viktigare än David Beckhams frisparksmål mot Grekland 2001 som fixade en VM-biljett och viktigare än Xabi Alonsos 3-3 mål i Champions Leaguefinalen mot Milan. Channel 4 kallade det den 72:a största idrotthändelsen någonsin, i klass med Real Madrids 7-3 vinst i en Europacupfinal och Derek Redmonds 400 meterslopp i OS 1992.
Carlisle försökte köpa loss honom, men klubben ordförande vägrade ge honom tillräckligt med pengar så Jimmy flyttade vidare, han tillhörde bland annat Cambridge och Brentford utan att för den skull få särskilt mycket speltid, han spelade bara tre tävlingsmatcher efter Plymouthmatchen, och vid 27 års ålder avslutade han fotbollskarriären. Synd att den inte fick ett bättre slut, målglada kultmålvakter växer inte på träd i England...
Lite smått och gott om Jimmy.
Han äger numera en taxifirma.
Han spelade FA Youth Cup-finalen mot Manchester United, med spelare som Beckham och Giggs i laget, 1992.
Han var livvakt åt Andre Agassi under Wimbledon samma år.
Han satt bara några sittplatser ifrån supportern som fick smaka på Cantonas legendariska utbrott.
Han var den första målvakten som gjorde självmål på Wembley.
Han har skrivit en bok, "One Hit Wonder".
Se målet här.
När nästa artikel om kultspelarna kommer vet jag inte, skulle gissa på onsdag. Då handlar det om en pytteliten högerback, vem må det vara?
/JH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar