Om att skynda långsamt på fel sätt som ändå blir rätt till slut

I centrum, så som Clarke Carlisle ska vara. Bild: Teamtalk

Carlisle är inte bara en liten och mysig engelsk fotbollsklubb som har sitt fotfästa nära den skotska gränsen, utan det finns även en namne som är mittback i Burnleys; Clark Carlisle. Han växte passande nog upp i nordvästra England inte speciellt långt ifrån staden Carlisle, men det är en helt annan historia. Som ung fick han vara med och representera engelska U-21 landslaget, trots att han lirade för Blackpool som på intet sätt var någon stor klubb. Efter sin transfer från Blackpool till QPR, denna klubb med både anrik historia och en av världens största städer i ryggen, började det typiska syndromet för en ung, framgångsrik engelsman att visa sig; skandaler, omoget beteende och försämrade prestationer på planen. Det var oundvikligt, även om det tog ett tag innan den negativa spiralen började snurra. I början var han en av lagets bästa spelare när laget spelade upp sig till Championship och korades till engelsk fotbolls mest allmänbildade spelare (nåväl, av de fåtal som ställde upp iallafall) i ett tv-program året 2002. Hans prestationer på planen blev dock allt sämre, och det var det började gå nedför.

För att ta en lång historia kort har Carlisle gått på den av Tony Adams ägda Sporting Chance-rehaben under några månader på grund av alkoholproblem, gjort sig omöjlig i Watford för att få flytta, varit med i en våldsam bilkrasch och haft mängder med skadebekymmer, detta inom loppet av fem år och då har jag säkert glömt eller missat något. Nu börjar han få revansch mot både sig själv och alla kritiker.

I den avgörande play off-matchen mot Sheffield United tidigare i somras var han överlägset matchens lirare, och den största enskilda orsaken i den matchen att vi får se Burnley i Premier League det här året. Clarke Carlisle var även en av matchens absolut bästa spelare i Burnleys seger mot Manchester United som gick av stapeln idag. Endast överträffad av målvakten Brian Jensen var det Carlisle som tog tag i taktpinnen där bak och visade upp just det spelet som gjorde att folk trodde att han kunde nå A-landslaget ifall allting skulle gått rätt. Ledaregenskaperna, kraftfullheten, nickstyrkan och även en förbaskad förmåga att prestera samt även göra en hel del mål när det verkligen gäller, det är Carlisles spetsområden. Det ska bli ett nöje att studera honom den här säsongen, minst sagt, och vi får hoppas att han håller huvudet på den här gången.

Det finns fler än en väg att gå här i livet, Carlisle valde inte alltid den enklaste men han tog sig till sitt slutmål. Från hånad, bespottad och hatad är han numera en Premier League-försvarare som styr och ställer en helt egen backlinje. Det var antagligen det han ville den dagen han bytte från trygga Blackpool till stora QPR, det tog visserligen nio år, men det var värt det. 30 år ung är ingenting i mittbacksålder, så vi kan nog förvänta oss att det skrivs fler kapitel i sagan om Clarke Carlisle.

På tal om Burnley; ser ni någon gång Michael Duff på valfritt ställe där dans är en huvudaktivitet, tveka inte att bjuda upp honom, oavsett din läggning eller kön. Det kan bara sluta lyckligt.

/JH