Grandissimo

"Såna här lägen älskar Vieri. Såna här lägen utnyttjar Vieri!" Jag minns fortfarande kommentatorns ord när Vieri rullar in 1-0 i åttondelen mot Norge i VM 98. Bild: Rai Sport.

Så har giljotinen fallit. Efter åratal av enträget hopp lägger till slut Christian Vieri skorna på hyllan. Nu finns bara minnena kvar. Vi tar och vandrar tillbaka längs med dem.

Christian Vieri har ju en något annorlunda uppväxt än de flesta andra. Men inte unik på något sätt. För det var ju så att han och hans familj i tidiga år flyttade till Australien, närmare bestämt Sydney. Cricket for the lad, eh? Inte direkt. Fotbollen finns i Vieri-blodet. Hans far spelade för Marconi Stallions, som främst sågs som ett lag för just italienska invandrare. Dessutom har Christians yngre broder Massimiliano länge, och fortfarande, hållt till i de lite lägre italienska serierna.

Men brodern och faderns talang var dock ingenting jämfört med Bobos, och han visste att han ville satsa på en karriär. Som femtonåring flyttade han till sin farfar i Italien för att kunna ta första steget mot en seriös fotbollskarriär. Han spelade för en vänförening till Prato, och hamnade tre år senare i Torino. Och här inleds en av Europas mäktigaste klubb-bytar-karriärer.

1991-1992 Torino 7 (1)
1992-1993 Pisa 18 (2)
1993-1994 Ravenna 32 (12)
1994-1995 Venezia 29 (11)
1995-1996 Atalanta 19 (7)
1996-1997 Juventus 23 (8)
1997-1998 Atlético Madrid 24 (24)

En ny klubb för varje säsong. Ny succé för varje säsong. 1994 fick han till och med vara med om att ta guld i U21 EM i Frankrike. Bobo Vieri öste in mål, och de 24 baljorna på 24 matcher i Atletico Madrid är en oerhört speciell prestation. Och inte fan kunde Vieri sluta göra mål sen när det vankades en något mer prestigfylld turnering i just Frankrike. Nej, 5 mål i VM -98 blev det, innan Italien så oturligt och så ödesbestämt rasade ur i kvartsfinalen mot hemmanationen efter straffar. Med facit i hand kan man hävda att Vieri hade sin peak under just den säsongen, 1997/1998.

1998-1999 Lazio 22 (12)
1999-2005 Inter 144 (103)
2005-2006 Milan 8 (1)
2005-2006 Monaco 7 (3)
2006-2007 Sampdoria 0 (0)
2006-2007 Atalanta 7 (2)
2007-2008 Fiorentina 26 (6)
2008-2009 Atalanta 9 (2)

Nog för att det imponerar att vara med och skjuta Svennis Lazio till en episk seger i den allra sista finalen av Cupvinnarcupen, eller att ha ett målsnitt på 0.72 under 6 säsonger i Inter, men det handlar också om hur Vieri utvecklas privat. Nog för att han bytt klubb varje säsong innan Inter, vad nu det säger om ens personlighet, men vi minns väl alla de sista åren i Inter med stenansikten efter magiska mål och allmänt en massa tjaffs med fansen Dessutom började han bli något till åren och såg tyngre och tyngre ut för var dag som gick.

Det var alltså ingen slump att ärkerivalen Milan snappade upp Bobo inför säsongen 05/06. Det blev bara en termin och ett mål i den andra delen av Milano, och våren 2009 spenderades i Monaco, med marginellt bättre resultat. Inför den nya säsongen skrev Bobo på för Sampdoria, men det kontraktet rev han hyfsat snabbt, och gjorde istället en säsong i Atalanta. Vid det här laget har Vieri börjat hämmas något oerhört av skador, och i kombination med den höga lönen och en allt större förkärlek för nattklubbar gör honom inte allt för eftertraktad i fotbollsvärlden.

Men inför 07/08 tar Fiorentina chansen och värvar Christian, och fansen bestämmer sig genast för att de älskar honom. Den fantastiska ramsan "Era fouri con me, eran quasi le tre, Bobo Vieri alè!" skapas (fritt översatt: han var ute med mig (på ett fest-på-diskotek-aktigt vis), klockan var nästan tre, Bobo Vieri alè). Och visst gör Bobo tvåsiffrigt antal matcher för en och samma klubb på rätt många säsonger, men succén uteblir.

Istället blir Bobos sista anhalt Atalanta, ett beslut som de svartblåa supportrarna ogillar skarpt. De minns hur mycket nytta Vieri gjorde förra sejouren. Och efter ännu en säsong av skador samt en sommar bestående av en misslyckad jakt på en ny adress, där både amerikanska och brasilianska klubbar, och Blackburn, avverkades - så är det nu den stora punkten kommer för Vieris karriär. Nu för tiden ägnar han sig helhjärtad åt sin och Maldinis klädkedja.

Så ja, det där var väl inte så mycket att orda om? En helt vanlig fotbollskarriär på rätt hög nivå.
Ja, det kan man säga, men det finns saker kräver sitt eget stycke i Vieris spelarkarriär. Under vissa stunder i sin karriär var han helt enkelt ostoppbar.
Han är mannen som faktiskt gav "ostoppbar" ett ansikte. Jag har sett två försvarare hänga i Vieri, medan han fortsätter springa och dundra in bollen i mål. Han hade en kombination av styrka, drivkraft och målsinne som knappt finns kvar i dagens toppfotboll. Zlatan Ibrahimovic är det närmaste jag kan komma.

Dessutom var Christian Vieri med och förgyllde den där sommaren 1998, då undertecknad förtrollades och gav bort hela sin själ till fotbollens väsen. Det finns alltid en plats för den store spelaren som kom från down under och gång efter annan slog hål på fotbollsvärlden. De där luckorna var svåra att fylla ens med hopp om att Vieri skulle kunna komma tillbaka en sista säsong i bra form. Nu är det över, och jag tackar för att jag fått sitta och titta på så länge jag kunde.


Christian Vieris näst sista mål. How about that.

/JJ