Mehr Als Hertha, del 3

Lagets slagord: Eisern Union.

Då var det dags för del 3, och likaväl den sista, i serien om fotbollsklubbarna i Berlin, och vad passade bättre än att runda av med ett reportage om Herthas enda riktiga utmanare i dagsläget? Och ja, jag hade faktiskt tänkt skriva denna artikelserie innan jag såg något om någon Berlinklubb någon annanstans. För er som inte orka scrolla i bloggen, finns del 1 och del 2 att läsa precis här under.

Del 1
Del 2

1. FC Union Berlin e. V.

Union Berlin har en historia som få andra fotbollsklubbar ute i världen ens vågar drömma om. Bildade som Oberschöneweide i början på 1900-talet tog det ett tag innan man kom ifatt de Berlinklubbarna, som redan varit med i racet något decenium, men man lyckasdes ploppa upp och vara en trevlig bekantskap ända fram till Berlinmuren började att byggas. Då blev klubben delad; en del av klubben gick till väst, och en till öst, och då tyska klubbnamn har en förmåga att vara fruktansvärt icke-kreativa blev det helt enkelt så att man kallade klubbarna för West-Union respektive Ost-Union, även om det officiellt hette SC Union 06 Berlin (väst) och det östra fick heta SG Union Oberschöneweide.

Nåväl, West-Union klarade inte alls av de rika västklubbarnas dominans, och även om man överlevde ett tag på 50-talet då man nästan var en tysk dominant och den bästa av de bägge klubbarna, skönk man som en sten i divisionerna ända ned till någon gärdsgårdsserien efter ett tag, där man spelar än idag. Ost-Union fick därmed stå bortom rampljuset ett tag, men på 60-talet började DDR-regimen att styra allt mer i fotbollen, på gott och ont. De bästa spelarna i 1. FC Union Berlin, som östlaget numera hette, tvingades visserligen till de största klubbarna, men reglerna i ligan, som gjorde att Berlinlagen gynnades, gjorde att man kunde stanna kvar i högstadivisionen - trots att man egentligen åkte ur densamma under flera säsonger.

Klubben var dock något så ovanligt som en riktigt arbetarklubb, och en motpol till Stasifavoriten Dynamo Berlin. Det var med förskräckt gillande som regeringen och fotbollsförbundet fick se Union hänga kvar i högstadivisionen, även om man aldrig direkt var med och slåss om titel. Klubbens enda titel genom historien kom på 60-talet, då man vann Berlincupen, en rätt hygglig trofe på den tiden. Efter det gick det lite trögre, om än att man hade en del bra toppar under enskilda år, och som med så gott som alla Berlinklubbar gick man i princip under när muren föll, det var till en väldigt stor del fansens förtjänst att klubben lyckades överleva. Man hjälpte gratis till med arenan, som i princip alltid var välfylld även när laget lirade i de lägre divisionerna, och 2001 betalade detta av sig; laget gick till final i cupen, där visserligen Schalke blev för svåra men man fick ändå en plats i dåvarande UEFA-cupen. Från i princip konkurs och pappersfiffel 1993 ut på de stora europeiska scenerna 2001 - en hyfsad utveckling. Samma år gick man även upp i 2. Bundesliga för första gången på bra länge, men åkte ur serien ganska direkt.

Laget har genom åren fått fram rätt hyggliga fotbollsspelare. På senare år är det främst utländska importer som Ervin Skela och Sergej Babarez som fått sitt genombrott i klubben, men även Robert Huth och framförallt Marko Rehmer kommer härifrån. Rehmer kom till klubben redan som åttaåring, och lämnade först 17 år senare för att gå till Hansa Rostock. Ett år senare var han landslagsman och spelade sammanlagt runt 35 landskamper för tyskarna.

Även dagens lag är intressant. Laget har börjat 2. Bundesliga riktigt bra, och ligger för närvarandet tvåa (ettan är St. Pauli!) med tio poäng på fyra matcher, och även om man förlorade mot Werder Bremen med 5-0 i cupen andas det optimism i klubben. Man har även en ny arena för året, Stadion An der alten Försterei. Vackert.

Några av nyckelspelarna är;

Kenan Sahin - Hela 2. Bundesligas bästa spelare såhär långt. Ingen större målskytt trots att han är anfallare, men är bra på det mesta.
Daniel Göhlert - Chemnitzerfostrad mittback, som är rätt modern i spelstilen.
Macchambes Younga-Mouhani - Ett gudomligt namn på denna 35-åriga afrikanska mittfältaren som kämpat i de lägre tyska divisionerna rätt länge. Ligger och skrubbar motståndarnas hälar på mittfältet.
Christian Stuff - En tvåmetersman i backlinjen, som är en ur-österberlinare.
John Jairo Mosquera - Ett Werder Bremenlån man kan slå långt på när det krisar i spelet.
Jan Glinker - Målvakten som även han är ur-östberlinare.
Adrian Antunović - Talangen i laget som nästan kräver en helt egen artikel, då han har haft det oerhört tungt. Har bevittnat sina föräldrar bli mördare, och i fotbollskarriären har han ständigt dragits med skador. Dock; fostrad i klubben, och gammal kroatisk ungdomslandslagsspelare.

Alles.

/JH