Seedorfs vision

Monza de Italia! Oh, bilar som kommer körande i full fart, wreeeh, wreeeh låter dem när de i missilers hastighet rusar fram på banan.

Clarence Seedorf vill ändra den bilden. Han vill inte utförda körförbud i staden å alla kaniners och igelkottars vägnar, utan han vill göra fotbollen stor i staden. Han är en av få spelare i fotbollsvärlden som tycks försöka göra någonting av sina pengar. Han äger ett motorcrosslag, han bygger arenor i Surinam och lägger mycket tid och pengar på Serie C-klubben Monza. Han är en av klubbens främsta aktieägare och en av de som försöker driva klubben uppåt.

Milans skallige vicepresident Galliano är från Monza precis som Massimo Oddo och Christian Abbiati, för att inte glömma legenden Alessandro Costacurta.

Seedorf är en glad typ. En dag stiger han in i Milanellos lunchrum och sätter sig bredvid Huntelaar och Pato, som läser betygen från gårdagens match. Huntelaar fick en sexa, Pato en sjua och Seedorf en åtta. Huntelaar tycker att hans lagkamrater borde gett honom chansen. "Kolla, ni grabbar borde ha passat bollen till mig, jag kunde gjort mål och fått en sjua som du, Pato! Men jag gör några på träningen senare..."

En halvtimme senare är det precis vad Huntelaar gör. På träningsplanen gör han ett mål efter ett annat. Och att göra mål är viktigt i Italien, även på träningen. Huntelaar måste prestera då han har tuff konkurrens i Marco Borriello. Ett problem inte Seedorf har, under sin åttonde säsongen för klubben spelar han i sin favoritroll, bakom anfallarna.

"Mina projekt går bra, på alla fronter. Milan börjar hitta sin rytm och mina projekt utanför fotbollen går bra också. Och jag kommer till och med åka till VM!"

Sedan skrattar han och förklarar att det blir som åskådare.

Så ofta som möjligt åker Seedorf till Monza för att se klubben träna eller spela. Tidigare samma vecka har Seedorf haft ett möte med spelarna, för resultaten är inte vad de borde vara. Klubben vinner nämligen mot bättre lag medan det förlorar mot sämre. "Ibland är det lika svårt att hantera vinster som förluster. Självförtroende är inget man köper. Det behöver utvecklas och man måste arbeta med det. Det här laget är ungt och har bara spelat tillsammans ett år... så jag försöker motivera killarna lite. Men det är en process. Man kan inte förvänta sig mirakel och det gör jag heller inte. Men det hade varit trevligt att se förbättring, förstås."

Den här dagen, då Voetbal International är på besök, spelar Monza match. Seedorf är sen och har missat inledningen, vilket bara är bra för då slipper han all uppståndelse. Men så träder han in på arenan mitt under halvtidsvilan och folk börjar ropa och vifta med sina autografblock. Italienare kan dock sina prioriteringar, så när bollen börjar rulla är fokuset det rätta igen. Det ger Clarence möjligheten att fokusera på matchen. Vilken domineras under en tid av Monza, men ju mer tid som går, desto mer liknar matchen engelsk sparka-och-spring-fotboll.

"Vi började från början," förklarar Seedorf, "och det tar tid att få rätt på vårt spel, både på och utanför planen."

Klubben grundades 1921 och spelade länge i Serie B, men när den blev nedflyttad till Serie C 2001 så gick den nästan i konkurs. En grupp investerare kom och pratade med Seedorfs managementföretag ON International och bad företaget styra klubben. Roberto Cevoli är lagets nye tränare och vill ha Monza ska spela enligt holländsk modell; attraktiv och dominant fotboll. Och detta med tre holländare i truppen; Sander Westerveld, tidigare holländsk landslagsman, mittfältaren Stefano Seedorf som är Clarence kusin samt lillebrorsan Chedric, som oftast sitter på bänken.

"Vi samlade en trupp på kort tid. Det här är en så kallad uppbyggnadssäsong. Vi vill tillbaka till Serie B, men vi är inte otåliga. Vi vill inte vara opportunistiska. Det mesta av våra ansträningar går till ungdomsutvecklingen i klubben. Det är klubbens hjärta."

Matchen slutar 0-0 och holländarna är besvikna. Stefano Seedorf: "Normalt spelar vi på Jupiler League-nivå, men i dag var det inte bra. Det är en tuff liga. Den är fysiskt ansträngande och ganska tuff." Sander Westerveld: "Det är konstigt. Vi spelar bra mot svåra motståndare och sen ger vi bort det mot sämre lag. Vi håller ingen jämn nivå, vilket är vårt stora problem. I Holland skulle vi vara strax under toppen i Jupiler League, men i dag var vi värdelösa."

När Seedorf återvänder till sin skapliga lägenhet, sexton våningar ovanför San Siro, sätter han sig ned vid sin dator. Han fokuserar på emailen, vilka han får ganska många av. De kommer från alla möjliga projekt och sådana har han några stycken av. Han har en stiftelse vid namn Champions for Children, han håller på och sätta ihop en ungdomsturnering i Surinam, samt sportanläggningar och skolor i Brasilien, Kenya och Kambodja. Han är ambassadör för Nelson Mandelas Legacy Champions tillsammans med David Rockefeller och Bill Clinton. Han är också ambassadör för Climate for Justice - efter förfrågan från Kofi Annan - och han är ambassadör för Expo 2015 Milano, tillsammans med Al Gore. Seedorf skriver för New York Times och är delägare i Milan-baserade asiatisk mat-restaurangen Fingers.

Seedorf: "Du kan föreställa dig att jag får ett email då och då... men alla mina aktiviteter är sammanlänkade. Det generella temat är att jag vill stärka våra ungdomar genom idrott och utbildning. Tack vare min fotbollskarriär öppnas dörrar för mig. Jag använder det. Det tar mycket tid och energi, men ger mig också mycket. Men jag har ett bra gäng med människor som hjälper mig. Min roll är främst att generera idéer, coacha folk, motivera och skapa länkar. Min filosofi är; det måste vara transparant, ärligt, innovativt och respektfullt. Affärer blandat med nöje. Det är också så jag styr Monza."

Alla Seedorfs erfarenheter inkorporeras i Monza. Hans historia från Ajax är hjälpsam för att organisera ungdomsutvecklingen, medan AC Milan är förebilden för den fysiologiska träningen. "Och utöver det vill jag ge sporten ärlighet och ödmjukhet. Monza ska vara en föregångsklubb. Den ideala fotbollsklubben. Grunden för det är klubbens organisation. Jag vill att allting ska vara idealiskt. Utrustningen för ungdomar, faciliteterna, den fysiska och mentala träningen. Och jag tror att kommunikation är nyckeln. Om man behandlar varandra med respekt så kommer klubben att ha det i väggarna. Jag vill däremot inte kasta pengar omkring mig. Jag tror inte att pengar hjälper en klubb. Tvärtom. Jag vill utveckla talanger och skapa omständigheterna för att göra så. Om du har massvis med pengar så kommer vilken tränare som helst att vilja köpa spelare. Genom att vara sparsam vill jag utveckla ett ungdomssystem baserat på behovet av det. Jag vill bevisa att inte pengar är allt i fotboll."

Sander Westerveld har sett mycket i sin karriär, men han är ändå överväldigad med klubbens anläggning. "Det är som om klubben spelar Champions League. Fitnessrummet till exempel, det slår Ajax. Och det finns fitnesstränare tillgängliga dygnet runt. Och se omkring dig... ser du alperna? Är inte det coolt. Min familj älskar att bo här. Vi kan åka skidor, vi har nära till Milano, nära till södra Frankrike.. det är paradiset."

Westerveld skulle egentligen spela över Utrecht, från Sparta, men medicinundersökningen gick fel. "Utrecht kände till mitt knä, det är gamla nyheter. Det knäet har varit dåligt sedan 1990. Informationen läckte ut i media och klubben ville inte ta risken. Sen vet du vad som händer. Ingen Eredivisie-klubb vill röra mig efter det. Jag känner Clarence sedan vi var fjorton år gamla. Vi spelade tillsammans i Oranjes ungdomslag och har alltid varit kompisar. När han ringde mig var det inget svårt beslut att ta. Jag har blivit vän med många spelare men Clarence är unik, på och utanför planen. Så versatil, känslig och smart. Hans målsättning, att göra det här till en idealklubb, inspirerar mig. Oavsett om han lyckas eller inte."

Om han lyckas eller inte återstår att se. Seedorf har ingen tidtabell. "Jag är tålmodig. Sådana här saker tar tid och jag tror inte på genvägar. Jag har många fler projekt jag vill starta, alla fokuserade på ungdomsutveckling och träning. Genom livet menar jag. Är jag en idealist? Antagligen, ja, men mitt mål är att bevisa att idealism och realism kan gå hand i hand."