Det Handlar Om Fotboll: Vos et ipsam Civitatem benedicimus

Messina, Sicilien, Italien. Bild: Panoramio.

De latinska orden står på grunden på den pelare som hyser Madonna della Lettera, Messinas egen Statue of Liberty. Välsigna dig och din stad, betyder det, och alla som kommer in i Messinas hamn på den östligaste punkten av Sicilien möts av de orden. Säsongen 2004/05 var stadens stolthet - nu begravd under dammet från de grusplaner de spelar bortamatcher på - FC Messina i sjunde himlen.

Under legendariske presidenten Emmanuele Aliotta tog man sig från konkurs och serie D 1997, till Serie A 2004. Väl där, i en extremt jämn upplaga av Serie A, nådde man till slut en sjundeplats efter utmärkt ledarskap av Bortolo Mutti och hans 4-4-2.

Man tog skalper likt en ovanligt aggresiv indianstam, under både vår och höst. 4-3 mot Roma hemma på San Filippo, 2-1 mot Milan borta i omgången därefter, och den största av alla kom när man slog Inter, som dittills bara förlorat en enda match, med 2-1 hemma i 33:e omgången inför 40 000 tokiga sicilianare.

Emmanuele Aliotta och Bortolo Mutti skötte sin del, men det är spelarna på planen som man verkligen minns - i alla fall om man var en av de som förälskade sig i laget, arenan, fansen och kulturen kring Messina. Mest kult/ordinarie elvan under klubbens första säsong i Serie A på 40 år:

Zampagna - Di Napoli
Sullo - D'Agostino - Coppola - Giampà
Parisi - Conte/Aronica - Rezaei - Zoro
Storari

Marco Storari
Mannen med den stora frisyren och okonventionella målvaktsstilen tog hela Italien med storm med sina idioträddningar och pådrivande.

-----

Alessandro Parisi
Den välvexte vänsterbacken hade en skott- och inläggsfot som hjälpte laget något enormt. Kaptensämne som dundrade in frisparkar från 30 meter och bar hårband för att kontrollera sitt sköna hårsvall.

Mirko Conte/Salvatora Aronica
Ännu en väldigt hårfager defensiv kugge. 180 centimeter Mirko Conte spelade hänsynslöst mittbacksspel. I 6 matcher. Sen var det ståtliga sicilianaren Salvatore Aronicas tur att ta över mittbackssysslan.

Rahman Rezaei
Stor iranier med rakad skalle och kompromisslöst mittbacksspel (hm, varför denna hårfixering?). Bara det är värt kultstatus varsomhelst.

Marco André Zoro
Ivoriansk högerback som är mest känd för att ha varit på vippen att helt enkelt gå av planen efter att mindre smarta Interfans överöst honom med rasistiska glåpord under en ligamatch. Annars typiskt skönt lite okontrollerad i sin spelstil.

-----

Salvatore Sullo
Spelgeni med fin vänsterfot som förde laget från Serie C1 ända upp till serie A och en Europaplats (mer om den sen). Fansens favorit gjorde totalt 6 säsonger i Messina

Gaetano D'Agostino
Kom i januari 2005 och behöver ingen närmare presentation. Likt Sullo ett spelgeni med magisk vänsterfot som i somras ryktades till bland annat Real Madrid och Juventus, men stannade kvar i sitt Udinese. Sicilianare precis som Aronica.

Carmine Coppola
Med sin ppoffrande spelstil utgjorde han det perfekta komplementet till D'Agostino. Slet och kämpade alltid i 90 minuter, och hans kala hjässa syntes överallt på planen.

Domenico Giampà
Efter många år i de lite lägre divisionerna plockades den hårt arbetande och snabbe yttern till Messina inför serie A-äventyret. Råkade tyvärr ut för en hemsk skada involverandes en reklamskyllt under hösten 2004.

------

Riccardo Zampagna
Mannen som tillsammans med Totti gett nackvärmaren ett ansikte. Under den starke anfallarens andra sejour i klubben avgjorde han bland annat den där matchen mot Roma. Gjorde totalt 31 mål på 72 matcher för klubben, och gick vidare med att göra mål på stadig basis i Atalanta.

Arturo Di Napoli
Kultspelaren nummer 1. Han gjorde målen som fick journalisterna vid sidlinjen att springa in på planen i eufori. Med finess, smidighet och en klinisk vänsterfot var han med och sköt upp klubben i serie A, och blev odödlig när han i somras återvände till Messina för att återigen leda klubben upp genom seriesystemet.

För det är ju så... den tragiska verkligheten. Efter den där magiska 04/05-säsongen som tog laget till en sjundeplats i serie A, så har det bara gått nedåt. Först och främst var man tvungna att tacka nej till den europaplats man spelat till sig - varför kan jag varken minnas eller läsa mig till, men det är mycket troligt att det hade med klubbens finansiella problem att göra.

Ekonomin blev till slut för dålig, och efter att nosat på nedflyttningsplats 05/06 åkte man till slut ur 06/07. Efter ett år nästan utan spelare i serie B försattes FC Messina Peloro i konkurs och fick börja om i Serie D. Idag är man fortfarande kvar, och trots Di Napolis återkomst så ser det ändå inte speciellt ljust ut inför framtiden. Man ligger strax under mitten av tabellen, och frågan är hur lång tid det egentligen kommer ta innan vi återigen får se de rödgula flaggorna vajja från de vackra läktarna på San Filippo i Serie A-sammanhang.